kan hundar ha deprimerade perioder?

[Minicool]

Jag har en liten blandas han hund med mycket vakt i sig och väldigt bra hörsel. Han kan vara väldigt spänd och uppjagad av ljud utifrån om han inte får tillräckligt med motion. Men nu till frågan: kan hundar ha deprision vad ni vet vissa perioder?
Vår hund kan vara sängliggande eller i bädden, soffan hela dagar och sova om vi inte tvingar ut honom vissa dagar. Sen kan han skutta ut och vara en glad hund vissa dagar. Beror lite hur jag själv känner mig med vad jag märkt men han är så jätte sur ibland när man vill gå ut med honom och trycker sig kvar där han ligger. Väl ute går han super sakta eller knappt alls såna dagar, sen en bra dag kan han springa  istället.
Någon som känner igen detta? Tråkigt att gå ut när man aldrig vet innan om han kommer vara glad eller inte.
Tycker även synd om honom och undrar om det är jobbigt för honom också? Kanske är olycklig, fattas något?

[Lena III]

Har han ont någonstans?

[Znibban]

Jag hade tagit honom till veterinären. Sköldkörtel- problem, vissa mediciner  (dels cortison, dels smärtlindrande som hunden går på länge) allt detta kan ge depressioner.
Ljud kan vara jobbigt för djur och människor om man har mycket smärta i kroppen.

En riktig check-up är på sin plats. Har du uteslutit fysiska problem så går du vidare och tittar på den mentala biten. Det finns många jätteduktiga hundpsykologer som kan hjälpa dig bena ut den mentala biten.

Hur mår du själv? Känner hunden av din hälsa/ev smärta och speglar den?
Får han ta för mycket ansvar eller är du en bra flockledare? Kan förklara varför han reagerar så starkt med vakt och på ljud - om ingen tar ansvar så måste hunden!
Vad har han för rasegenskaper i sig - får han utlopp för det han är skapt att utföra?

Är du mycket stressig?
Prova med att gäspa stort och tydligt när han reagerar intensivt. Gapa stort och gör en ljudlig långsam tydlig gäsp och vänd undan ditt huvud. (/Då talar du om att du hört men inte anser att man behöver reagera).
Är han en arbetande hund så kanske han kan dra nytta av lite massage och stretching efter sitt pass. + att han får "gå" ner i puls genom att få en långsam promenad efter den hårda ansträngningen.

Eftersom djur inte kan prata verbalt så måste de visa oss ägare när något är fel på nå´t sätt. Detta är kanske hans sätt?
Återkom gärna med hur han har det.

[sonja på slätten]

Svar på ursprungsfrågan: nej.  Inte enligt min erfarenhet.
Har haft collies sedan 1969, ibland en, ibland flera.  Ingen av dem har någonsin varit  NERE, som du beskriver, annat än när de varit skadade eller (vilket nästan aldrig hänt) sjuka.

[torbjorn]

Min erfarenhet är att hundar kan vara tillfälligt deppiga om det finns en anledning till det. Det är inte ovanligt att en hund kan "sura" några timmar eller dagar om t ex en kär familjemedlem/flockmedlem är bortrest eller efter ett miljöombyte som hunden inte gillar (t ex att man har åkt hem till "stan" efter sommaren, hunden får inte springa lös längre osv).

Sen finns det ju också fall där en hund plötsligt har fått mycket mer fysisk aktivitet än vanligt - t ex sprungit lös i skogen en hel dag - och sedan har "träningsvärk" och gärna stannar inne på sofflocket dagen efter. Jag tror samma sak också kan förekomma om hunden har varit med om något psykiskt spännande/ansträngande.

[Minicool]

Oj jag trodde inte jag skulle få så många svar på min fråga.

Känner att jag måste ge lite mer info. Min lille blandras hane är en 3vägskorning av små långhåriga franska sällskaps raser. Bichon Havanais (lättlärd), Coton de tuléar (cirkushund & vallning) och Lhasa apso ( självständighet & Vaktande). Han är idag 9år redan och kastrerad sen han var 5-6 år. Då lukter var allt han brydde sig. Även på valpkursen som minst men tuffast utsågs han till den mest ointresserade men lugna valpen tränarna träffat på, vad som än hände eller lockades med. Ordet Flock verkade han inte veta utan var sin egen hund. Tonåren var en kamp och där någonstans försvann den tuffa/modiga hunden och blev mer skygg och stresskänslig.
Jag själv fick en jobbig period i livet men han stöttade mig och var väldigt glad då. Mellan 3-5 års åldern var han som mest aktiv. Han sprang bredvid cykeln, var med i skogsstigen och åkerstubben, gick med på en milslång vandring varje år och lekte "fånga min leksak om ni kan" både inne och ute efter promenaderna.
Först när vi kastrerade honom runt 6års åldern förändrades han att bli ointresserad av lukter helt och bli mer flock intresserad, nu fanns vi och inte bara marken. Hans dominans försvann och även oroliga stressattacker som kunde komma om han trodde det kunde hända något negativt.
Redan dagarna efter kastreringen ville han knappt ut från att alltid ha sprungit ut minst 3 gånger om dagen för att lukta runt i trädgården och gå promenad. Vi försökte gå våra promenader utan att komma långt alls.

Idag är han en väldigt slapp hund som vill ha koll på flocken och vaktar huset. Han har visat intresse att valla våra höns, leka med katterna och senaste året lite agillity/ hinderbana. Men hans olika humör gör honom svår att träna och motionera över lag.
Min egen energi och nerstämdhet känner han säkert av men även dagar jag är uppåt kan han vara nere och tvärtom men också samma. Vi går hos vet. regelbundet för att kolla hans vikt och köpa foder. Har förklarat min frustation över hans dåliga vilja att röra sig men de tyckte det är normalt. Han hade ont för ca 2år sen när han ramlade och vek benet illa men det kollade vi upp och ska inte vara något.

Inomhus lägger han sig gärna som en boll och sover/vilar när man låter honom göra vad han vill. Men blivit lite mer glad ute. Visst är han sällskapshund och äldre med mindre energi men många hundar i hans storlek far ju snarare åt alla håll och älskar kul och vara med eller är över lag glada iaf.
Har bekanta med en äldre golden (11-12år) som även när hon är trött är väldigt glad, speciellt i folk och närhet. Undrar om vi gjort fel när våran inte är sån. Är våran första hund så ledarskapet har inte alltid varit helt bra kanske, men läst på massor och jobbat på. Han är väldigt lydig och följsam när han är piggare och går ofta lös.

Några mer tips och råd?
Vad brukar glädja era hundar extra mycket? (förutom godis)

[Nettan92]

Jag har en sällskapshund med blandningarna Newfoundland, Leonberger och Bernersennen, hon är 4 år. Det bästa hon vet är när vi myser på kvällarna på golvet, jag brukar massera henne framme på bröstkorgen och på ryggen, de älskar hon!
Sen när vi är ute så brukar jag dela små korvbitar som jag gömmer i träden (i själva trädstammen) de ska vara ett gammalt träd så man kan trycka in korvbitarna en bit upp på stammen så hon måste stå på två ben detta tycker hon också är väldigt roligt!   

[Lena III]

Hum, skulle nog till vettis och ta blodprov och kolla så att sköldkörteln mm funkar som den ska.Om det är ok skulle jag nog  låta någon duktig, tex en hundkiropraktor, känna genom muskulaturen på honom så att han inte har ont någonstanns. Låter i mina öron som något inte är ok, eftersom det går upp och ner med humöret.

[Rubensgården]

Min veterinär sa att hundar inte drömmer, inte har känslor, inte kan tänka. Då kan de inte heller ha depression. Jag anser dock att de har ett känsloliv och att de kan verka deppiga när kroppen inte funkar. Kan nog ha med miljöfrågor att göra också.

[Znibban]

Min veterinär sa att hundar inte drömmer, inte har känslor, inte kan tänka. Då kan de inte heller ha depression. Jag anser dock att de har ett känsloliv och att de kan verka deppiga när kroppen inte funkar. Kan nog ha med miljöfrågor att göra också.

Man blir ju rent matt när man hör om dessa ålderdomliga åsikter....och från en veterinär dessutom.
Varför tror man att djur inte har känslor? Man vet ju att de är förknippade med hormoner.... 
egentligen vet jag ju svaret.....då kan man inte bete sig som vi gör mot djur. Har de inga känslor så är det försvarbart att bete sig grymt mot djur.

Hundar drömmer visst, de t.o.m. springer i sömnen, gnyr och har sig. Tänka....klart de tänker. Suck!
Depression har ju också med hormoner och andra kemiska ämnen att göra.

BYT VETERINÄR!  Tipsa honom om Samantha Khury, Monty Roberts m.fl   m.fl  det finns ju hur många bevis som helst på att djur är intelligenta, tänkande, kännande varelser som borde behandlas med respekt och tacksamhet. Tänk vad de får offra för oss människor!

[Lena III]

Min veterinär sa att hundar inte drömmer, inte har känslor, inte kan tänka. Då kan de inte heller ha depression. Jag anser dock att de har ett känsloliv och att de kan verka deppiga när kroppen inte funkar. Kan nog ha med miljöfrågor att göra också.

Din vettis har fel, visst har hundarkänsloliv, - tex hunden jag har hand om nu surar länge på mig och jag blir arg på honom för något av de knasiga tilltag han sysslar med (smart och lite understimulerad storpudel)! Däremot tror jag ofta att vi underskattar hur ofta våra hundar lider av diverse kroppsliga åkommor. Om inte annat har  många har ont i nacke och rygg, p g a vårt idiotiska tillag att sätta snaror runt halsen på dem. (Jo jag har halsband på hunden jag också.)

[christelle]

Tror inte att hundar kan bli deprimerade. Inte för att de saknar känslor, de kan säkert känna tex sorg och saknad, glädje och nöjdhet, utan för att de inte tänker och har samma tankeliv som en människa.
Tror att hunden är antingen sjuk, har ont/är stel eller är bara gammal och trött. Gamla djur sover jättemycket och är betydligt tröttare och tar längre tid på sig att komma igång än yngre djur.

[Minicool]

Hej allihopa!

Oj vilken snurra på tråden min fråga skapade, trodde jag inte! 

Tack för alla råd och tankar men måste nog också säga mot denna veterinär som påstår att hundar varken känner, tänker eller drömmer. Vart läste denna person till veterinär igentligen? Hoppas den inte har hund själv. 

Kan glatt skriva att min hund plötsligt blivit bättre sista månaderna och är nu energisk med mycket spring, gör lek inviter inne ofta och även ute, blir glad när vi ska gå på promenad och irriterar både höns och våra katter med att jaga dem på lek när jag inte alltid har full koll. Det förändrades på några dagar bara utan att jag vet någon speciell förändring vi gjort. Kanske för att jag försökt ge honom mer tänkande aktiviteter och även lekt/ gömt med matportionerna så han fått jobba för det. Hann bara prata med veterinären som tyckte att vi skulle komma om det höll i sig någon vecka till och sen blev han bra istället. 

Känns lättande och roligt att ha en glad hund igen men undrar ändå vad det var som ändå hållt i sig några år fram och tillbaka i perioder, (som deprision på oss människor). Kan det varit så illa att vi bara var tråkiga fast att jag ändå försökt att göra grejer med honom? Men kommer det tillbaka är det absolut veterinären nästa, kommer inte tveka längre! Låter som en bra grej att gömma godsaker i trädbarken ute, ska pröva det med. Gosar gör vi ofta jag och hunden i soffan så han kan sova halft i mitt knä och rycka och låta som om han drömmer om en rolig kaninjakt. (Enda vilda djuret han kan villja jaga nu). Hoppas hans glada humör håller i sig nu. 

Ha det gött