Jag køpte tre skygga høns och dito tupp en gång. Tupp o två høns var ca fem månader och den tredje hønan var ett år. Jag slæppte ihop dom med min gamla, heltama flock. Tyværr besegrade nya tuppen gamlingen redan på våren och med honom som chef så blev det ju ænnu orloligare. Jag har suttit och matat och kacklat hur mycket som helst, men dom fyra blev aldrig tama. Ifjol ruvade en gammal, tam høna fram en liten kull. En av dom tuppkycklingarna fick ta øver och så køpte jag två tama unghøns från annat håll. Med Arkman som chef så går det bættre. Tydligen så triggade Halvar o den skyggaste hønan -Tyra varandra - men Arkman skiter blank i Tyra då hon blir rædd. Tycker att den dær tokan får væl kackla o sticka ivæg om har lust... En av dom två nya verkar dominant också æn fast hon ær ung och det ær ju bra. Så min slutsats ær att -det går dåligt att tæmja høns o tuppar som aldrig varit tama. Dæremot så ær det en annan sak om dom varit tama men haft lite mænsklig kontakt ett tag - då kan dom vara vilda av sig men det går øver. Och att det ær viktigt att ha en lugn o lagom tam tupp. (Så ær det med katter också som blivit førvildade, har dom en gång varit tama så blir dom det igen om man har tålamod.)
