En väns bekanta hade haft problem med sin katt i barnets säng, den hade lekt med tassarna på barnets hals där pulsen syntes. Barnet hade små revor där. De hade fått råd att antingen ta bort katten eller inte låta den vara i samma rum som bäbisen. Och det slutade med att min bekant tog bort katten.
Jag har både rätt många barn och rätt många katter. Har aldrig varit ut för att någon av katterna (oavsett ålder, kön och temperament) försökt attackera bebisarna. Inte heller känner jag till något fall där en katt gjort en bebis illa.
Däremot är det inte ovanligt att nyfödda av misstag klöser sig själva med de supervassa små naglarna om en inte ser upp. Kanske var det något sådant som kattstackarn blev anklagad för att vara orsak till?
Att överhuvudtaget, som TS, göra kopplingen "katten har tagit en hare - katten är farlig för bebisar" ställer jag mig helt

till. Bebisar är på inget vis att betrakta som katters bytesdjur, till skillnad från harar. Faktiskt.