Alternativa utsmyckningar på gravar

[knöcklan]

Snart är det allhelgonahelg och vi återvänder till våra minnen.  En tråd vad man göra inte bara sätta ljus och kransar.  Jag tänker också vad barnen är kreativa när de vill minnas.

[knöcklan]

Jag älskar stenar och vad man kan göra med dem.  I det arbetet har jag hittat hjärtan i alla möjliga och omöjliga former.  Till en av stenarna har jag stickat en strumpa i olika guldtrådar. Den skall ligga på mina farföräldrars grav.  Min farmor stickade alltid även när hon stod.  Och jag tror vi som minns henne kommer att glädjas av ett stickat hjärta. 

Men det var inte ett lätt arbete för guldtrådarna var tunna och syntes nästan inte. Efteråt har jag fått förstärka vissa partier.  Så samtidigt som jag suttit med motsträviga trådar har jag fått övning i tålamod. 

Att man kan göra annat på gravarna har jag inte tidigare tänkt på. Det började på mina föräldrars grav när jag hittade en sten med mossa på.  Mossa behöver man ju inte vattna den överlever allt.  Och så målade jag ett litet upphittat stenhjärta med guldfärg och la på.  Jag har hittat en  vacker gren från en tall och mellan grenarna skall jag göra en typ av stoppning i olika guldtrådar.  För att minnas allt det eviga stoppningen av strumpor och vantar som mor höll på med. 

Det är ungefär så här jag vill minnas mina anhöriga.  Men när jag går på kyrkogården tycker jag alla gravar är vackra med eller utan någonting på.  Inga måsten om hur det skall vara.  Minnena har man alltid med sig.  Men vårt världsarv Skogskyrogården i 08 är  något alldeles säreget.   

[Trollmor]

Jag tycker det är så vackert med alla ljusen på gravarna i allhelgonatid.    För att minnas en person, vill jag hellre bevara berättelser och bilder, att visa för den yngre generationen oavsett vilken dag det råkar vara.  En dag när den unga har tid att lyssna och titta.   

  Annorlunda uttryckt:  En fotobok eller en nedskriven berättelse, är inte den också ett slags gravvård eller utsmyckning?

[knöcklan]

Det låg en mängd guldtrådar kvar på golvet efter strumpan  till guldhjärtat.  Då lindade jag upp dem på tallgrenen och det blev mycket vackert.  Så nu vet jag inte om det blir guldlindade tallgrenar eller nåt annat. Och utanför en vacker syrenkrona kanske skulle bli ännu bättre 
Jag har hur svårt som helst för att följa mönster blir alltid nåt annat i slutändan ...

Och guldhjärtat ligger nu på plats.  Gravstenen där är enkel  bara .... familjegrav.  Det blir nog en  lindad kvist där också... 

[SussiloII]

Åh, vilken bra tråd! Jag har tagit några pilkvistar och virat runt dem till en krans och fäst ihop med litet tunn ståltråd. Här och var på kransen har jag bundit in mossa, rönnbär, nypon, löv och små kvistar med höstfärger. Kransarna är inte stora och jag lägger dem runt ett gravljus. Fin ide´med guldtråd och grenar, Knöcklan! Visst är en fotobok och nedskrivna berättelser vackra sätt att vårda minnet av anhöriga eller kär vän, Trollmor.

[knöcklan]

En kompis här i spenaten, hen är ursprungligen från Schweiz, berättade att det bland judarna finns en tradition att ta med sig en sten och  lägga den vid graven vid besöken.   

[Bäckaryd]

Min dotter har lagt ett litet betonghjärta på mormors grav och det är något särskilt att se att det ligger kvar som en symbol att bandet dem emellan består. Jag gör som judarna och lägger en liten sten på mammas gravsten vid mina besök. Har ofta någon liten upphittad sten i fickan.
Nu till vintern är det självklart med granris på familjens gravar. Granris från egna skogen.
-anneli-

[Trollmor]

En kompis här i spenaten, hen är ursprungligen från Schweiz, berättade att det bland judarna finns en tradition att ta med sig en sten och  lägga den vid graven vid besöken.   

En mycket älskad anmoder torde på det sättet få ett stort kummel till sist?