Skrev just i ett mail, denna illustration av hur det är att leva med killingar.
"Va gör du? Kan man äta den? *smaka* Nä vante var inge gott! Skosnören då? *smaka* Blä! Havre då? *välta havren* Bäääääär mig! *klättra byxben* Nä nu vill jag ner! *sprattla hysteriskt* Bär mig igen?! *somna medvetslös i famnen*"