Välkommen! För att skriva i forumet måste du logga in först. Har du inget konto går det bra att registrera ett eller logga in med Facebook här. Det kostar inget.  :)

Författare Ämne:  Vild Fjällnärako  (läst 2345 gånger)

calle336

  • Inlägg: 103
    • Västmanland
Vild Fjällnärako
« skrivet: 12 jun-12 kl 14:45 »
Hej
Vi har 2 fjällnära kalvar hemma. De närmar sig 2 år nu snart.
Den ena av dem är tam så det går att klappa henne. Medans den andra blir jätte stressad när man närmar sig henne. Vi har haft dessa i över 1 år. Och hon har varit precis lika vild sen vi köpte henne. Trodde det skulle ge sig med tiden och det har blivit lite bättre men ändå inte som vi vill ha det.
Hur ska man göra? Sätta en grimma på henne och ha henne uppbunden å klappa på henne tills on ger upp elller blir det motsatt effekt då?
Fick på henne ett halsband igår ialla fall. Efter att hon sprungit runt i boxen några varv å jag höll en hand på hennes rygg. Till slut gav hon upp å stod still. Klappade henne lite å belönade henne med lite havre.
Hur skall jag gå till väga?
Mvh Calle

Tjalve

  • Inlägg: 3214
    • Blekinge
SV: Vild Fjällnärako
« Svar #1 skrivet: 12 jun-12 kl 16:43 »
Varför behöver du kunna klappa kvigan? Vad har du för planet med din djurhållning? Kon har nog ganska lite ut ur att leds och klappas.
Kor är individer och lynnet kan variera kraftigt. Vissa låter en aldrig närmas sig dem ute men de flesta lyckas man få att fungera som mjölk eller amko. Det vanligaste sättet att få de lite tamare är nog att binda upp de den första vintern och vänj de vid människo kontakt. Ett annat sätt är att locka med kraftfoder eller annat omtyckt mat.
Socialism is a philosophy of failure, the creed of ignorance, and the gospel of envy, its inherent virtue is the equal sharing of misery.

Klara

  • Inlägg: 106
    • Östergötland
SV: Vild Fjällnärako
« Svar #2 skrivet: 12 jun-12 kl 17:18 »
Fortsätt som du har börjat, och ha henne uppbunden på vintern som sagt. Jobbigt att ha djur som inte är tama, om de blir sjuka eller skadade så blir det väldigt besvärligt.

Guran

  • Inlägg: 330
    • Lappland
SV: Vild Fjällnärako
« Svar #3 skrivet: 12 jun-12 kl 17:34 »
Oavsett vad man ska göra med sina djur är det vitigt att de går att hantera. En rädd ko kan vara en farlig ko för sin omgivning så jag förstår att ni vill att hon ska bli hanterbar.
Rädda individer mår antagligen inte så bra heller då de stressar och söker flyktvägar.
Det kan finnas fysiska orsaker bakom också (ex vis gammal skada; värk) men det finns förstås också djur med mindre önskvärd mentalegenskaper. Allmänt välbefinnande kan vara nedsatt om djuret inte får nog med stimulans och/eller bra foder. Ex vis om djur står stallade kan de må dåligt av det.
Hoppas att det ger med sig med din metod. Lycka Till!

calle336

  • Inlägg: 103
    • Västmanland
SV: Vild Fjällnärako
« Svar #4 skrivet: 13 jun-12 kl 07:32 »
Nä det känns inte bra att ha en ko som inte går att hantera. Eller ja hon kommer ju fram å äter om man lockar ned nått gott. Men man får inte röra henne. Jag tycker ju att har man bara 2 kor så borde de ju kunna vara tama båda två.
Den som är det ligger lungt kvar å tuggar när man går in i deras storbox. Men den andra reser sig och går ut i hagen direkt.

Hur skulle en kalv på denna kon bli? ärvs detta beteendet från kon eller blir kalven lugnare om man tar hand om den från början?

Målet är ju att kunna mjölka dessa men vi får se vart de hamnar.

Klara

  • Inlägg: 106
    • Östergötland
SV: Vild Fjällnärako
« Svar #5 skrivet: 13 jun-12 kl 07:43 »
När kalven är nyfödd har man möjlighet att prägla den så att den tycker att människor är en sorts djur som hör till flocken. Det lär räcka att man ägnar 20 minuter åt umgänge med kalven under de första 4 levnadsdygnen (medan "präglingsfönstret är öppet") men det skadar ju inte om det blir lite mer... Se till att ni har möjlighet att låsa fast kvigan så att ni kan hålla på med kalven utan att behöva tänka på att hon kan anfalla för att försvara soin kalv (lite större risk om hon inte är tam men det kan ju egentligen slå över på vilken ko som helst när de är nykalvade, man ska alltid tänka på det).

Är hon bara fastlåst när ni försöker mjölka så går det nog bra att vänja henne att bli mjölkad. Man har ju hjälp av hormonerna när de är nykalvade, de vill bli mjölkade. Har ni kalven kvar bredvid så bör hon tycka det är helt ok. Jag tycker att det oftast går bra att mjölka in rädda och nervösa kvigor fast man har varit orolig före för hur det kommer att gå. Det kan bli lika mycket problem med en som är tam och kommer på att hon inte har lust... Men se till att ni väljer en tjur som ger bra lynne på avkommorna.

Lycka till!

Tjalve

  • Inlägg: 3214
    • Blekinge
SV: Vild Fjällnärako
« Svar #6 skrivet: 13 jun-12 kl 09:26 »
Eftersom de är snart två år bör du ju få de betäckta nu i sommar. Jag tror du måste vänja de vid att bindas upp. Det måste du ju göra för att kunna mjölka. Bind upp de båda två och arbeta lite försiktigt. Har du inga bås utan bara box blir det nog lite svårt. någon timme i taget som bundna med mat gör att de vänjer sig och accepterar sitt öde. Sedan är det inte säkert att du någonsin kan grimma den rädda ute i hagen men att få hon att stå lugnt och mjölkas bör gå.
Jag tycker att i stort sätt följer lynnet som en röd tråd genom ko linjerna. Men välj en tjur med bra lynne och umgås med kalven. Ska den dia från kon hela tiden får man jobba lite på den punkten. Ger man kalven med spann blir det automatiskt så att kalven vänjer sig vid människor och förknippar de med mat.
Socialism is a philosophy of failure, the creed of ignorance, and the gospel of envy, its inherent virtue is the equal sharing of misery.

 

Tjockstahönan

  • Inlägg: 61
    • Småland
SV: Vild Fjällnärako
« Svar #7 skrivet: 27 jun-12 kl 10:45 »
Vi köpte en ohanterad kviga, halvåret gammal, i oktober förra året. På sin höjd kunde hon snappa åt sig en äppelbit ur handen, om man stod blick stilla en stund, så hon är nog i grunden en nyfiken individ. Det som gäller är, som flera redan skrivit, att ha dem uppbundna under vintern så man kan vänja dem vid försiktig hantering. Jag kanske ägnade i snitt 15 minuter om dagen åt henne under vintern, borstade, kliade, kände på juvret och överallt. Lite kan det också ha hjälpt att vår andra ko är mycket välhanterad och tam.

Nu kan kvigan stå och njuta i hagen när jag kliar henne i ljumskar och "armhålor" och på baksidan av låren, och jag kan smörja in juvret när hon har slickexem och knottbett. Det trodde jag absolut inte skulle vara möjligt för bara ett par månader sedan - då fick jag bara komma nära när hon var uppbunden. Men så fick hon så  hemska exem på spenarna när knott och mygg kom, jag måste göra nåt åt det. Jag kom på att om jag tog med mig en kasse hö (som de faktiskt gärna ville ha trots färskgräset i hagen) och fick henne att stå på samma sida om den andra kon som när de brukade stå i ladugården så var det som om hon kände igen sig i det. Då tyckte hon det var ganska OK (oftast) om jag lugnt närmade mig henne som jag brukade göra i ladugården. Och sen kom hon på att det var väldigt skönt med Helosansmörj också. Men hon ryggar fortfarande undan om jag gör hastiga rörelser, och har jag någon främmande med mig är hon långt borta.

Och vi kommer nog aldrig att kunna leda henne i grimma så som vi kan med kon. Vi gjorde enträgna försök under hela vintern, men det går bara inte.

Lycka till med dina kvigor!





 


Dela detta:

* Inloggade just nu

498 gäster, 5 användare (1 dolda)
Radar, Tiomilaskogen, ärt, LimJans

* Forum

* Om tidningen Åter



- Bääästa julklappen!
/Emma

* Nya inlägg

* Nytt i ditt landskap

För inloggade medlemmar visas här nya lokala annonser, aktiviteter och presentationer.
Logga in eller
registrera dig.
 :)

* Nya annonser