Vi köpte en ohanterad kviga, halvåret gammal, i oktober förra året. På sin höjd kunde hon snappa åt sig en äppelbit ur handen, om man stod blick stilla en stund, så hon är nog i grunden en nyfiken individ. Det som gäller är, som flera redan skrivit, att ha dem uppbundna under vintern så man kan vänja dem vid försiktig hantering. Jag kanske ägnade i snitt 15 minuter om dagen åt henne under vintern, borstade, kliade, kände på juvret och överallt. Lite kan det också ha hjälpt att vår andra ko är mycket välhanterad och tam.
Nu kan kvigan stå och njuta i hagen när jag kliar henne i ljumskar och "armhålor" och på baksidan av låren, och jag kan smörja in juvret när hon har slickexem och knottbett. Det trodde jag absolut inte skulle vara möjligt för bara ett par månader sedan - då fick jag bara komma nära när hon var uppbunden. Men så fick hon så hemska exem på spenarna när knott och mygg kom, jag måste göra nåt åt det. Jag kom på att om jag tog med mig en kasse hö (som de faktiskt gärna ville ha trots färskgräset i hagen) och fick henne att stå på samma sida om den andra kon som när de brukade stå i ladugården så var det som om hon kände igen sig i det. Då tyckte hon det var ganska OK (oftast) om jag lugnt närmade mig henne som jag brukade göra i ladugården. Och sen kom hon på att det var väldigt skönt med Helosansmörj också. Men hon ryggar fortfarande undan om jag gör hastiga rörelser, och har jag någon främmande med mig är hon långt borta.
Och vi kommer nog aldrig att kunna leda henne i grimma så som vi kan med kon. Vi gjorde enträgna försök under hela vintern, men det går bara inte.
Lycka till med dina kvigor!