Tanten som bodde i huset vi bor i nu hade en hög med hybridhöns och en tupp. Hon kunde inte ha lampan tänd sa hon för då hade hönsen ihjäl varandra...
När vi flyttade dit så fick vi ta över hennes höns... Tuppen ville vi dock inte ha eftersom vi själva redan hade 13 stycken och de skulle troligen börjat slåss med honom. (Stor var han också!)
Så jag tog den aningen läskiga tuppen (kände ju inte honom) och åkte iväg med honom (tillsammans med mamma) till vårat gamla hus och släppte in honom i vårat gamla hönshus tillsammans med några lohman som vi lämnat kvar till de som skulle köpa huset (de ville ha höns).
När vi kom tillbaka nästa dag gick de som var så vita och fina dagen innan fulla av blod... En var död. Det var alltså inte hönsen som dödade varandra utan det var tuppen som var för våldsam. Jag pratade med killen som köpte huset av oss för någon månad sedan och frågade hur det gick med hönsen och om de var intresserade av någon ny tupp. Dock så hade de redan 2 st efter att de fått kycklingar i somras (pappan är troligen en annan liten tupp av våra egna som vi lämnade kvar också) ... Däremot så var "mördartuppen" död... Bra det, tänkte jag... En sådan tupp känns långt ifrån praktiskt att ha.
Och när han väl fått hönsen att börja blöda och bli svaga så bidrog nog däremot de övriga hönsen till att hacka ihjäl.... Ursch hur dem såg ut, nästan som burhöns. Men nu är de fluffiga och fina.... Eller inte, de ruggar just nu!
