Vad kul att du också är intresserad av våra allmogefår och vill vara med att bevara dem för framtiden.
När det gäller raser så kan jag inte säga så mycket om andra raser än Helsinge- och Klövsjöfåren då det är dessa raser jag har själv. Klövsjöfåret är strörre och således kanske bättre om man är ute efter kött, men å andra sidan tycker jag personligen att Helsingefåren är mycket sötare
Jag är kluven och vill egentligen bara ha en ras, men jag kan inte förmå mig att göra mig av med Helsingefåren.
Att jag valde Klövsjöfår som tillskott till mina Helsingefår beror på att jag ville ha en ras som var från trakten, men mest för att jag ville få tag på riktigt vit ull. Något som kan vara svårt att hitta bland Helsingefåren. Dessutom tycker jag personligen om ull (eller snarare skinnen) som är av ryatyp, vilket klövsjöfåren oftast har.
Jag kommer bereda mina skinn själv, svårt är det kanske inte, men tidskrävande och jobbigt lär det vara. Dock anser jag att det är lite charmen med det hela att göra det själv. Jag spinner och gör eget garn och tycker det är jätteskoj. Perfektionist som jag är kan jag väl tycka att maskinspunna garnen är mycket snyggare, men å andra sidan så tycker jag att det ska synas att det är handgjort. Annars tovar jag mycket av ullen, vilket jag tycker allmogefårens ull lämpar sig bra till.
Användingsområden för ull kanske någon annan är bättre lämpad att svara på, men så vitt jag förstått så är det som följer:
* Ryaullen innehåller en del mjuk bottenull, men även långa täckhår (själva lockarna). Täckhåren är mycket slitstarka och används med fördel till tovning och i garn som används till produkter som kräver tålighet tex sockar. Kanske inget man använder till tröjor som ska vara nära kroppen. Risken att du får "stickiga" kläder är ganska stor
* Gobeläng är den ullen som har ganska stora lockar. Åsenfår har ofta denna typ av ull tror jag. Även denna ull består av slitstarka täckhår och funkar bra till slitstarka garner och tovning.
* Finull är finfibrig, krusig och mjuk. Den är lämplig till garner som ska användas till plagg som ska vara nära kroppen. Eftersom denna ull inte har så mycket täckhår så är den heller inte så slitstark, men ger å andra sidan varma mysiga produkter.
Så saker som utsätts för mycket, tex sittdynor, sulor och sockar kräver en grövre ull för att inte gå sönder direkt. Typ rya eller gobeläng. Saker du vill ha nära huden så som tröjor och mössor gör tillverkas av en mjuk och härlig ull, typ finull.
När du sorterar ullen från dina får så kommer du att känna skillnaderna på ullen och redan där känner man vad som är mjukt och härligt och var som är grovt och slitstarkt.
När det gäller MV-status så är det så att det finns ett antal steg från M0 - M3, där M3 innebär att man är konstaterad helt fri från sjukdomen. Det är ju alltid att föredra att införskaffa djur med just M3-status, men samtidigt är det inte så lätt när man väljer allmogefår. Bland de större raserna som Värmlandsfår och Åsenfår har de flest M3-status, men om man ser till Helsingefåren så är det väldigt få som har det. Så där kan man inte förvänta sig att få tag i M3-får. Dock får du komma ihåg att dina får kommer att få den MV-status som det får med lägst status hade. Sen kan du gå med i kontrollprogrammet och börja testa dina får och sedan kommer du förhoppningsvis själv att nå M3-status om du nu inte köpte får med den statusen direkt.
Det här med bagge är heller inte helt lätt. Du kan ju inte ha baggen ihop med lammen när de börjar bli könsmogna eftersom han ju då kommer att betäcka dem. Vilket inte är att föredra. Du bör även skilja bagglammen från sina syskon och föräldrar innan de blir könsmogna och betäcker sina systrar och mödrar. En allmogefårsbagge ska helst inte användas mer än en gång (enligt allmogefårs föreningen) så man bör alltså byta bagge ofta. I detta fall bör det vara smartare att skaffa Åsenfår eller Värmlandsfår då dessa är vanliga och du har lättare att hitta bagge med lämplig MV-status. När det gäller Helsingefåren och Klövsjöfåren så är det ju färre som har sådana och det kommer samtidigt att vara svårare att hitta bagge. Själv fick jag aldrig tag på en bagge till mina tackor i år.
Att skaffa genbank är inte svårt och kostar inte mer än medlemsavgiften till föreningen. Du måste ju dock ha köpt får med genbanksintyg och ha skaffat ett SE-nummer. SE-nummer skaffar man hos jordbruksverket och det är något man måste ha om man har får.
Och för att avsluta detta mycket långa meddelande så tycker jag att du ska satsa på Helsingefår eller Klövsjöfår. Men jag är ju å andra sidan ganska partisk eftersom det är de raser jag har
Ta kontakt med Föreningen Svenska Allmogefår (
http://www.allmogefar.se/) så får du säkert hjälp. De kan också hjälpa till att förmedla djur när det blir dags. Kanske kan vi dessutom ta en tur tillsammans söderut du och jag när det blir dags, för jag måste hitta nya baggar nästa år och det finns tyvärr inte på nära håll när jag har M3-status på mina damer.
