Alternativ.nu
Djur => Arbetshundar => Arbetshundar: Övrigt => Ämnet startat av: Attes matte skrivet 27 feb-10 kl 20:46
-
Jag håller på att filura lite på vad jag ska skaffa för hund nästa gång, och tänkte att ni kanske kunde hjälpa till med lite tips och idéer. ;)
Jag är ute efter en hund som både kan hjälpa till att vakta gården och dra mig på skidor, men även mysa i soffan. Den ska säga till när det kommer nån, eller när den "känner" att nåt är konstigt, men jag vill inte ha nån gaphals som skäller och skäller och skäller, utan jag vill ha ett "moff" och sen ska det vara bra liksom. Jag inser ju att det till viss del (eller kanske till stor del?) har med träning att göra, men vissa raser är ju helt klart mer gapiga än andra. ;)
Den ska vara stor nog (antingen i psyket eller i kroppsstorlek) att kunna jaga bort främmande hundar, men jag vill inte ha en 70-kilos vovve.
Hårlaget spelar inte så himla stor roll, men eftersom jag bor i norr är det ju en klar fördel om hunden klarar kyla skapligt bra. Alltså inte en alltför tunnhårig hund.
Jag gillar robusta hundar, men inte alltför klumpiga eller grova.
Rasen bör ha en bra hälsostatestik. Höftfel går helt bort, och även raser med mycket hudproblem, magproblem och ögonproblem.
Det skulle vara kul att ha en hund som jag kan träna och tävla lydnad med, men även viltspår och personsök verkar vara himla kul.
Jag ska hålla de raser jag har kikat lite på för mig själv och se om nån föreslår dom. ;)
Hoppas på många intressanta förslag! :D
/Sara
-
Karelsk björnhund gillar jag i alla lägen. Om jag fattat rätt så är den en mycket allround hund.
-
Hovawart (http://www.brukshundklubben.se/templates/Dog____1401.aspx)
Australian Shepherd (http://www.brukshundklubben.se/templates/Dog____1361.aspx)
Beauceron (http://www.brukshundklubben.se/templates/Dog____1365.aspx)
Ovanstående raser är dugliga gårdshundar, duktiga allroundhundar, bra brukshundar och allmänt lättlärda och trevliga. Kräver dock att man tänkt ge dem sysselsättning, men vilken hundras gör inte det...
-
am staff... lagom stor ca 30kg mycket ork,styrka,kärlek,vakt,tyst men säjer ifrån,allround passar till allt.. minus för hårlaget vid kyla... men det finns täcke/kläder. bättre hundras finns nog ej...
-
am staff... lagom stor ca 30kg mycket ork,styrka,kärlek,vakt,tyst men säjer ifrån,allround passar till allt.. minus för hårlaget vid kyla... men det finns täcke/kläder. bättre hundras finns nog ej...
Glömde att skriva absolut ingen terrier... Sorry... ;)
/Sara
-
Finns bara ett enda alternativ som passar in på alla dina krav: Rhodesian Ridgeback!
-
belgisk vallhund... malinois kanske passar bättre... väldigt allround.
-
belgisk vallhund... malinois kanske passar bättre... väldigt allround.
Precis vad jag tänkte skriva :)
Min nästa hund kommer antagligen att bli en Bruks-Malle.
Mvh
Charlotte
-
Har du tittat på herdehundsraserna? Jag kan tänka mig att flera av raserna i grupp 2 sektion 2 och några i grupp 1 sektion 1 kan passa. I 1:1 kanske förutom beucaron också kuvasz och maremmano kan vara värda att titta närmare på om det är lite "vaktliga" egenskaper du är ute efter. I 2:2 ids jag inte räkna upp alla som skulle kunna vara intressanta om du kan tänka dig den typ av mentalitet du får på köpet. :)
Annars kanske de mer traditionella vaktraserna kan vara något? Rottweiler t.ex. låter ju som att den skulle kunna vara något, men HD-statistiken där är väl inte den bästa har jag för mig.
Belgarna går väl också bort på HD, det är ganska vanligt förekommande där vad jag förstått? (Jag är själv relativt insnöad på grupp 5 så ska inte svära på det, men det är den uppfattning jag har fått i alla fall.)
-
Finns bara ett enda alternativ som passar in på alla dina krav: Rhodesian Ridgeback!
Tål dom kyla? Nog för att dom har underull, men pälsen verkar väldigt tunn. Lite som en boxer? Eller är jag ute och cyklar? Sen har jag fått höra att RR har mycket jaktlust. En bekant berättade om en RR som gav sig ut och jagade rådjur på eget bevåg och kom tillbaka blodig (av bytesdjurets blod, inte sitt eget) :o Nåt sånt är jag absolut inte ute efter.
/Sara
-
Har du tittat på herdehundsraserna? Jag kan tänka mig att flera av raserna i grupp 2 sektion 2 och några i grupp 1 sektion 1 kan passa. I 1:1 kanske förutom beucaron också kuvasz och maremmano kan vara värda att titta närmare på om det är lite "vaktliga" egenskaper du är ute efter. I 2:2 ids jag inte räkna upp alla som skulle kunna vara intressanta om du kan tänka dig den typ av mentalitet du får på köpet. :)
Annars kanske de mer traditionella vaktraserna kan vara något? Rottweiler t.ex. låter ju som att den skulle kunna vara något, men HD-statistiken där är väl inte den bästa har jag för mig.
Belgarna går väl också bort på HD, det är ganska vanligt förekommande där vad jag förstått? (Jag är själv relativt insnöad på grupp 5 så ska inte svära på det, men det är den uppfattning jag har fått i alla fall.)
Jag har alltid gillat sennen-hundarna (framförallt appenzeller sennen), men deras hälsa är verkligen inte den bästa. Så dom går nog tyvärr bort på grund av det. Fast om nån av sennen-rasernas hälsa är bra så är den helt klart intressant.
Dom rena herdehundarna är ju alltid så ruskigt stora... :o
Annars är det hovawart och riesenschnauzer jag har kollat på mest. Kändes bara som att jag hade snöat in på dom liksom. ;)
Bruks-mallen är jag grymt imponerad av, men jag tror inte att jag har ork för ett sånt energi-knippe. Flatten är ju rena soffpotatisen i jämförelse! ;D
/Sara
-
Dom rena herdehundarna är ju alltid så ruskigt stora... :o
Annars är det hovawart och riesenschnauzer jag har kollat på mest. Kändes bara som att jag hade snöat in på dom liksom. ;)
Njae, "alltid" vet jag inte, men visst är de relativt stora. Men du sa ju inte så mycket om hur stor hund du hade tänkt dig, bara att du inte ville ha en bjässe på 70 kg... :)
-
Njae, "alltid" vet jag inte, men visst är de relativt stora. Men du sa ju inte så mycket om hur stor hund du hade tänkt dig, bara att du inte ville ha en bjässe på 70 kg... :)
Sant... ;) Men vi säger under 50 kilo då, så har vi strukit dom som är "för stora" för mitt tycke. ;D
Det är ju himla kul att få så mycket förslag! Har ni fler så är det bara att peppra vidare! ;)
/Sara
-
Jag skulle vilja föreslå någon blandras, t ex golden + schäfer. Det minskar ju risken för att recessiva anlag gör sig gällande och medför t ex hälso- eller höftledsproblem.
Det där med skällighet och i vilka situationer en hund blir skällig kan vara svårt att förutse. Om man ser på min hund (blandras, golden + bordercollie), så är hon bra på att bara ge ett "moff" och morra dovt om hon hör något okänt som det måste varnas för. Men det finns tyvärr tillfällen då hon är störande skällig. T ex finns det vissa specifika hundar och hästar i grannskapet som tydligen måste skällas ut efter noter varje gång de råkar passera förbi. Hon kan också låta en hel del om hon är rädd för att bli kvarglömd någonstans.
Däremot är hon helt oanvändbar som vakthund mot människor, hon tycker att alla är trevliga och måste hälsas på (överfallas, skulle nog somliga säga) tills motsatsen är bevisad.
Kyla har hon inget alls emot, hon kan stanna ute hur länge som helst även om det är 20 grader kallt. Hon rullar ihop sig till en boll om det behövs. Har förresten aldrig sett henne stå och lyfta tassarna som en del andra hundar gör när det börjar vara kallt om trampdynorna.
-
Mja... jag vill veta lite mer säkert vad jag har att vänta mig i hunden än vad man kan med en blandras.
/Sara
-
Det är väll mest upp till dej skälv hur du upp fostrar den det är ju min erfaren het iallafall oav set ras eller blandning man får ju den hund man jör den till mvh
-
vit fluffig schäfer ;D
alla seriösa som avlar hips o elbow scorar ju nuförtiden och det finns ju alltd stamtavlor att tillgå.ett bra sätt at veta att linjerna är friska är att kolla hur gamla hundarna bakåt i linjerna blev.
vit schäger är lite kul eftersom dom uppfatas som snällare än brun schäfer vilket inte är sant,,men dom vita får mera direktkontakt o klapp för dom ser snällare ut :)
mina hundar är bus o lek o lydnad o mattes gosehundar,,
mitt sällskap o vakt..
vill du ha vit schäfer eller vit herdehund som dom också kallas för så kan jag rekommendera vart at vända dej,,
-
Med den listan på önskemål finns det bara en ras för mig iaf :) Hovawart.
Hittar du rätt kennel/linjer så har du en arbetsmaskin som aldrig ger upp och som går att träna i princip allt med, en stabil och lugn gårdvar, en underbart mysig kelgris(även till kommande barn) och en helt galet rolig kompis. (ja, jag är färgad av hur vår hoffe var, han var underbar på alla sätt, om än världens jobbigaste valp...)
-
akita eller great japanese, lugna trevliga hundar... mycke dådkraft när det behövs, köldtåliga,vackra.
-
akita eller great japanese, lugna trevliga hundar... mycke dådkraft när det behövs, köldtåliga,vackra.
Inte så intresserade av lydnadsträning eller bruks dock. Har träffat på några akita, inga stjätnor på apellplanen direkt.
-
akita som brukshund är väl vanligt?
-
akita som brukshund är väl vanligt?
Kanske är det bara de jag träffat på, men de var inte särskilt snabba eller "på" när det var dags för träning. Kan ju bero på tränaren också.
Men jag har aldrig sett en enda akita på listorna över hundar som kvalificerat sig till SM.
-
ok..
-
Med den listan på önskemål finns det bara en ras för mig iaf :) Hovawart.
Hittar du rätt kennel/linjer så har du en arbetsmaskin som aldrig ger upp och som går att träna i princip allt med, en stabil och lugn gårdvar, en underbart mysig kelgris(även till kommande barn) och en helt galet rolig kompis. (ja, jag är färgad av hur vår hoffe var, han var underbar på alla sätt, om än världens jobbigaste valp...)
Ja, hoffen är helt klart en av dom som ligger mig varmt om hjärtat (kanske för att dom är liiiite lika flatten i utseende ;) ), men nåt som oxå ligger den till last är det faktum att dom hoffar jag har träffat (inte särskilt många) har varit alldeles för gapiga i vaktandet. Till exempel skällde dom som besatta när man gick förbi deras bil flera meter ifrån den. Nåt sånt vill jag absolut inte ha. Inte heller vill jag ha en hund som larmar högljutt inomhus när jag är hemma (jag har tinnitus och väldigt känsliga öron i perioder, och hundskall inomhus gör fysiskt ont). Det var det jag menade förmodligen är en träningssak (jag har aldrig haft en vaktande hund), ägarna till dom hoffar jag har träffat kanske inte har brytt sig om att lära hundarna när det är okej att skälla och inte.
Men hur är det med hoffen, funkar det att den går overksam, på sparlåga, ibland om man inte skulle ha tid att träna den en vecka, eller blir sjuk eller liknande? Eller klättrar den på väggarna efter två dagar och hittar på egna hyss då? ;)
/Sara
-
vit fluffig schäfer ;D
alla seriösa som avlar hips o elbow scorar ju nuförtiden och det finns ju alltd stamtavlor att tillgå.ett bra sätt at veta att linjerna är friska är att kolla hur gamla hundarna bakåt i linjerna blev.
vit schäger är lite kul eftersom dom uppfatas som snällare än brun schäfer vilket inte är sant,,men dom vita får mera direktkontakt o klapp för dom ser snällare ut :)
mina hundar är bus o lek o lydnad o mattes gosehundar,,
mitt sällskap o vakt..
vill du ha vit schäfer eller vit herdehund som dom också kallas för så kan jag rekommendera vart at vända dej,,
Ja, schäfer (oavsett färg ;) ) känns ju egentligen som det självklara valet, men jag har verkligen inte bra erfarenheter av deras hälsa. Är det inte höftfel eller pålagringar på armbågarna så är det fel i ryggen. Och är det inte fel i ryggen så har dom hudproblem. Och har dom inte hudproblem så är dom kass i kistan. Eller så drabbas dom av magomvridning. :-\ Jag vill ha så bra förutsättningar som möjligt för att få en frisk hund nästa gång (kan det här med sjuka hundar lite för bra känner jag), och då känns inte schäfer som det optimala valet...
/Sara
-
akita som brukshund är väl vanligt?
Mitt ex har en amerikansk akita, och det är en på tok för stor hund. Dessutom är rasen behäftad med alldeles för mycket höftfel, så det går bort.
Den japanska är för mycket urhund för att passa i de aktiviteter jag vill hålla på med... ;)
/Sara
-
akita som brukshund är väl vanligt?
Jag har aldrig hört talas om någon som tränar seriöst bruks med vare sig akita eller american akita (som GJD heter numera). De är dessutom väldigt svåra att ha lösa, sticker gärna iväg på egna äventyr och har mycket jaktlust. Ja, de kan vara urmysiga hundar och har en viss mån av vakt i sig men är väl knappast vad jag skulle föreslå om man vill ha en gårdvar, nej. (Jag har själv en del erfarenhet av bägge raserna.)
Apropå schäfer så är det väl rätt stora skillnader i sällskaps- och brukslinjer? Men ska man skaffa en bruksschäfer så vill nog de flesta uppfödare att man ska ha mer än ett flyktigt intresse av att träna just bruks också.
-
Det är ingen som föreslagit riesen... ;)
/Sara
-
men nåt som oxå ligger den till last är det faktum att dom hoffar jag har träffat (inte särskilt många) har varit alldeles för gapiga i vaktandet. Till exempel skällde dom som besatta när man gick förbi deras bil flera meter ifrån den. Nåt sånt vill jag absolut inte ha. Inte heller vill jag ha en hund som larmar högljutt inomhus när jag är hemma (jag har tinnitus och väldigt känsliga öron i perioder, och hundskall inomhus gör fysiskt ont). Det var det jag menade förmodligen är en träningssak (jag har aldrig haft en vaktande hund), ägarna till dom hoffar jag har träffat kanske inte har brytt sig om att lära hundarna när det är okej att skälla och inte.
Det låter verkligen inte som de hoffar jag träffat. faktiskt inte en enda av de jag träffat har varit gapiga på något sätt. Vår herre moffade i princip bara de få gånger han vaktade inomhus eller i bil och när han skällde så var det i glädje över att få busa och härja. Han kunde liksom stanna upp mitt i leken för att bara skälla upp mot en när han blev uppstissad och galet glad men det är ju inget att haka upp sig på direkt :)
De gånger det verkligen fanns anledning till att vakta oavsett plats så gjorde han det med eftertryck och stort allvar i rösten. Han tvekade heller inte att försvara i skarp situation vilket är ganska ovanligt och kräver ganska mycket av en hunds psyke.
Men hur är det med hoffen, funkar det att den går overksam, på sparlåga, ibland om man inte skulle ha tid att träna den en vecka, eller blir sjuk eller liknande? Eller klättrar den på väggarna efter två dagar och hittar på egna hyss då? ;)
/Sara
Under unghundsperioden var det helt klart en stor fördel att köra slut på hunden med rejäl träning regelbundet för att få lite lugn och ro inomhus, men vår hoffe var verkligen en brukshund ut i klospetsarna också. Han hittade på egna göromål om han inte fick sysselsättning. Detta växte bort när han blev runt 4 år, då landade han och var en väldigt godmodig herre som trivdes bra som soffpotatis om det var det som erbjöds. Han njöt dock mest av att få regelbundet arbete givetvis. :)
-
Såg just ett program på tv där dom visa hur den ren raiga hunden är så sönder avlad så man ar börja jöra höfleds op på hudar för dom ska klara sej den engelska bull doggen var vist värst så hällre en bladis än en massa ren rasigt skit . mvh
-
Såg just ett program på tv där dom visa hur den ren raiga hunden är så sönder avlad så man ar börja jöra höfleds op på hudar för dom ska klara sej den engelska bull doggen var vist värst så hällre en bladis än en massa ren rasigt skit . mvh
ska du vara med och tävla så ska du inte satsa på blandraser! visst är blandraser många gånger trevliga hundar(har själv haft 2).. fördelen med en renrasig är att du får bättre koll på vad det blir,storlek utseende och oftast temperament som är förutsäjbart... hundar blir bra på det de tränas till men träning kan inte få bort hundraåriga beteenden som det avlats på...
-
Såg just ett program på tv där dom visa hur den ren raiga hunden är så sönder avlad så man ar börja jöra höfleds op på hudar för dom ska klara sej den engelska bull doggen var vist värst så hällre en bladis än en massa ren rasigt skit . mvh
"Ett renrasigt helvete" menar du? Det finns grader i helvetet också, och att skaffa en blandras har sina egna risker. Dels vet du ofta inte mycket om hur bakgrunden ser ut, dels vet du inget om vilka egenskaper som kommer att slå igenom när hunden mognar (det senare är grundläggande genetik). Alldeles i synnerhet om man blandar raser med helt olika mentalitet. (Torbjorn nämnde ju golden/schäfer t.ex., hur blir en sådan hund i mentalitet? Nej just det, man vet inte - kan bara gissa vilka egenskaper som kommer att slå igenom.) Samt att blandrashunden ju faktiskt lika väl kan ärva alla "dåliga" egenskaper som alla "bra". Vad som är "bra" och "dåliga" egenskaper är ju också, förutom rent medicinska åkommor, ofta väldigt subjektivt.
Nej, jag köper själv betydligt hellre en renrasig hund från mentalt och fysiskt sunda föräldradjur och med stöd från en seriös uppfödare som kan rasen bra, än en blandras med himlen vet vilken bakgrund. Som Sara väl också sagt så är det även för mig ganska väsentligt att åtminstone veta ungefär vad jag kommer att ha i andra änden av snöret i tio, kanske femton år framöver.
-
Problemet med blandraser och höftledsfel är ju att om man blandar två raser med samma fel så är ju risken lika stor att valpen får fel som om man väljer en renrasig...
Jag skulle i alla fall kolla mer på Mallen :)
Jag har ju BC och det kan gå perioder utan vettigt jobb och jag lyckas ju sysselsätta honom....
Mvh
Charlotte
-
Riesen är också trevliga, kan ha lättare att ta det lugnt än vissa andra utpräglade bruksraser, men det är väldigt individuellt. Alla riesen jag träffat på (och det är ett antal) har varit trevliga, även om någon varit lite skarp mot andra hundar, och någon annan väldigt reserverad mot främlingar.
Det finns en jättebra bok som är lite skönlitterär, men som handlar om en man som tränar och tävlar med sin riesen, kommer inte ihåg vad boken heter. Väldigt humoristiskt skriven, men beskriver författarens egna erfarenheter med riesen.
Enligt den, och det är också min erfarenhet, är riesen mer egensinnig än de flesta andra bruksraser, de behöver motiveras mer, och kan tröttna fort om träningen är tråkig eller om den känner att den misslyckas. Så den kräver mer av sin förare. Hovawart är mer uppsluppen och lättare att motivera. I genomsnitt alltså, skillnaden inom raserna är nog större än mellan raserna.
En del riesen jag träffat på har inte gillat barn, och tom behövt omplaceras när det tillkommit barn i familjen, eftersom de inte accepterat nykomlingen och att själva få ta ett steg tillbaka vad gäller hur mycket uppmärksamhet man får från matte. Å andra sidan finns det dem där det funkar alldeles utmärkt, och barnen i princip kan göra vad de vill med hunden.
-
när man köper en renrasig hundras så väljer man väl medvetet en naturligt frisk ras? raser som avlats på defekter bör man väl välja bort...
-
ja var och en får väll jöra som den vill men nog hänger störsa problemet på föraren vadet jällrer lydnaden sen vadet jäller skutdommar spå påstår ja att bladis är skenerält friskare och skaman tävla så gårdet ju att tareda på vad för bladning det är och välja uti från det felett är ju bara att du inte får tävla i högre klasser och det beror ju på ren raig hets lärans trång syt het tyvär.mvh
-
Du får inte tävla i några klasser alls med blandras, vad gäller bruksgrenarna, på många klubbar får du inte ens gå kurser i bruks med blandras, eftersom de med renrasig hund har förtur. Agility och lydnad kan du tävla i med blandras, men man kan inte bli champion i lydnad om man inte har renrasig hund. (Enligt reglerna när jag var som mest aktiv i brukshundklubben för några år sedan)
-
när man köper en renrasig hundras så väljer man väl medvetet en naturligt frisk ras? raser som avlats på defekter bör man väl välja bort...
Dessvärre finns det väl knappt någon ras som är heltigenom frisk? Men skaffar man sig en renrasig hund så kan man ju gå tillbaka och ta reda på hur både förändradjurens såväl som kullsyskons hälsa sett ut ganska långt tillbaka. Och välja eller välja bort kullar utifrån det. Bland blandrashundar så är det ju snarare regel än undantag att man inte vet någonting alls - det betyder inte att problemen inte finns där också.
-
när man köper en renrasig hundras så väljer man väl medvetet en naturligt frisk ras? raser som avlats på defekter bör man väl välja bort...
Det är ju just det som är problemet det fins ju knappt några friska längre renrasiga längre .mvh
-
vissa raser är avlade på extremexteriör men inte alla!
-
Du får inte tävla i några klasser alls med blandras, vad gäller bruksgrenarna, på många klubbar får du inte ens gå kurser i bruks med blandras, eftersom de med renrasig hund har förtur. Agility och lydnad kan du tävla i med blandras, men man kan inte bli champion i lydnad om man inte har renrasig hund. (Enligt reglerna när jag var som mest aktiv i brukshundklubben för några år sedan)
Det jick på mintid i alla fall och det jick bra att klassa ut den lokala eliten med vad det handlarom är att den renasiga vill ha all tävlan för sej skälv och inte för tävladet skull. mvh
-
min senaste blandrashund var inte ens välkommen på valpkurs.... kollade många olika ställen!
vissa tyckte att man skulle avliva bastarder direkt...
-
vissa raser är avlade på extremexteriör men inte alla!
vetinte om ja ska skratta eller gråta vill järna veta villka som är fel fria från divärse åkomer men inte är det sälkap eller brucks ialla fal .mvh
-
Det jick på mintid i alla fall och det jick bra att klassa ut den lokala eliten med vad det handlarom är att den renasiga vill ha all tävlan för sej skälv och inte för tävladet skull. mvh
Att rasklubbarna och SKK strävar efter att utesluta blandraserna från tävlande har du säkert rätt i, det hindrar inte att man måste följa de regler som finns. Så om man vill kunna gå kurser och tävla som man vill får man välja renrasig. Bland hundar som avlas för arbete finns det många friska och trevliga raser, de raser som mest avlats till utställning har ändå inte förutsättningar, varken fysiskt eller psykiskt (med få individuella undantag) att hävda sig på tävlingsbanan. Om man väljer en ras som inte är för liten (antalsmässigt) och inte heller så populär att det avlats på alla dåliga avelsdjur man kunnat komma över (läs schäfer, det är svårt att hitta riktigt friska hundar där, även om det blir bättre, det finns många duktiga schäferuppfödare, men att fixa det som förstörts under flera decennier tar tid), och om man inriktar sig på hundar som är lätta i kroppen, och dessutom ser till att hålla dem på den slanka sidan, så finns det goda möjligheter att hitta en hund som är frisk hela livet.
Jag har en släkting, som innan en knäskada var mycket aktiv och tävlade i sm i spår och sök flera gånger, som försökte hitta en bra schäfer att tävla med. Han hade kontakt med de bästa uppfödarna, och fick hjälp att välja den bästa i kullen, trots det fick han tre hundar på raken som fick så stora höftproblem när de vid rimlig ålder började utsättas för ett lite högre arbetstryck, att de fick avlivas. Han har nu valt att ha australisk vallhund istället, men tyvärr hindrar hans knäskada honom från att tävla på den höga nivån där han var förut.
Själv tycker jag, och nu får jag väl halva hundsverige på mig, att ingen hund någonsin ska väga över 50 kg, helst inte mer än 35, och alla ska ha en förväntad livslängd på minst 15 år, och vara friska i rörelseapparaten och vara utan genetiska defekter. Har man inte som mål att ha noll fel på sina hundar ska man inte föda upp hundar, tycker jag.
-
min senaste blandrashund var inte ens välkommen på valpkurs.... kollade många olika ställen!
vissa tyckte att man skulle avliva bastarder direkt...
Just det dom renrasiga villl pingka in sitt eget revir för dom är räda att förlora ansiktet.mvh
-
Det låter verkligen inte som de hoffar jag träffat. faktiskt inte en enda av de jag träffat har varit gapiga på något sätt. Vår herre moffade i princip bara de få gånger han vaktade inomhus eller i bil och när han skällde så var det i glädje över att få busa och härja. Han kunde liksom stanna upp mitt i leken för att bara skälla upp mot en när han blev uppstissad och galet glad men det är ju inget att haka upp sig på direkt :)
De gånger det verkligen fanns anledning till att vakta oavsett plats så gjorde han det med eftertryck och stort allvar i rösten. Han tvekade heller inte att försvara i skarp situation vilket är ganska ovanligt och kräver ganska mycket av en hunds psyke.
Under unghundsperioden var det helt klart en stor fördel att köra slut på hunden med rejäl träning regelbundet för att få lite lugn och ro inomhus, men vår hoffe var verkligen en brukshund ut i klospetsarna också. Han hittade på egna göromål om han inte fick sysselsättning. Detta växte bort när han blev runt 4 år, då landade han och var en väldigt godmodig herre som trivdes bra som soffpotatis om det var det som erbjöds. Han njöt dock mest av att få regelbundet arbete givetvis. :)
Ha ha, det låter ju som min flatte... Leka, leka, leka, och till slut får han tvär-spel och bara ställer sig och gap-skäller av glädje! ;D Och sen tillbaka till leken. ;)
Flattarna är ju också lite så att dom behöver köras slut på, men allra helst mentalt, för att man ska få lite lugn och ro... Och det har jag ju absolut inga problem med, lydnad är jättekul och så åker jag gärna skidor efter hunden på vintern, eller åker skridskor med den på isen, så den biten är jag väl inte så orolig över. Det är ju mest det där att "off-knappen" inte ska sitta alltför otillgängligt... ;)
/Sara
-
vetinte om ja ska skratta eller gråta vill järna veta villka som är fel fria från divärse åkomer men inte är det sälkap eller brucks ialla fal .mvh
Nu vet jag att du har fel. Det finns statistik från tex försäkringsbolagen, som visar på att det finns raser med mindre medfödda fel än vad blandraserna har i genomsnitt. Om du har två stycken genetiskt felfria hundar (så gott som det är möjligt) så får du en genetiskt felfri hund, oavsett samma eller olika ras. Om du har två hundar med genetiska fel, oavsett samma eller olika ras, så får du valpar med genetiska fel.
De flesta blandrasuppfödare jag träffat på har inte gjort någon som helst hälsoundersökning på sina hundar. Det finns många som parar sin hund trots uppenbara brister, som höftproblem eller hudproblem, och som hävdar att bara för att de korsar med en annan ras så kommer defekterna inte att finnas hos valparna. Inget kunde vara mer fel, det räcker med grundläggande kunskaper i genetik för att förstå detta.
Renrasiga hundar måste följa hälsoprogrammen för respektive ras, de måste genomgå diverse tester för att deras valpar ska få lov att registreras. Om alla länder hade de regler vi har i Sverige, och om rasstandarden för vissa raser (för de flesta är standarden faktiskt redan bra), så skulle vi få fram bättre och bättre hundar, detta är oomtvistat bland veterinärer och andra sakkunniga. Genom att nogrannt kontrollera föräldradjuren, och lägga avelsförbud på dem med defekter kommer vi att få fram jättefina hundar. Problemet är att vi hade för lite kunskap förut, därför har vissa defekter hunnit bli så omfattande som de nu är inom vissa raser. Och det tar tid att avla bort detta, eftersom många defekter är recessiva och därför inte visar sig förrän båda föräldradjuren bär på det anlaget.
-
Såg just ett program på tv där dom visa hur den ren raiga hunden är så sönder avlad så man ar börja jöra höfleds op på hudar för dom ska klara sej den engelska bull doggen var vist värst så hällre en bladis än en massa ren rasigt skit . mvh
Pålle, jag vill inte att detta ska utvecklas till en renras vs blandras-tråd.
Jag vill kunna träna och tävla i bruks och jag vill veta med stor säkerhet vad det är min hund kommer att utvecklas till, alltså kommer det inte att bli en blandras.
Vänligen respektera.
/Sara
-
Pålle, jag vill inte att detta ska utvecklas till en renras vs blandras-tråd.
Jag vill kunna träna och tävla i bruks och jag vill veta med stor säkerhet vad det är min hund kommer att utvecklas till, alltså kommer det inte att bli en blandras.
Vänligen respektera.
/Sara
Det gäller förresten er andra oxå... ;) Starta gärna en ny "renras vs blandras"-tråd, jag kommer inte att läsa den. ;D
/Sara
-
Nu vet jag att du har fel. Det finns statistik från tex försäkringsbolagen, som visar på att det finns raser med mindre medfödda fel än vad blandraserna har i genomsnitt. Om du har två stycken genetiskt felfria hundar (så gott som det är möjligt) så får du en genetiskt felfri hund, oavsett samma eller olika ras. Om du har två hundar med genetiska fel, oavsett samma eller olika ras, så får du valpar med genetiska fel.
De flesta blandrasuppfödare jag träffat på har inte gjort någon som helst hälsoundersökning på sina hundar. Det finns många som parar sin hund trots uppenbara brister, som höftproblem eller hudproblem, och som hävdar att bara för att de korsar med en annan ras så kommer defekterna inte att finnas hos valparna. Inget kunde vara mer fel, det räcker med grundläggande kunskaper i genetik för att förstå detta.
Renrasiga hundar måste följa hälsoprogrammen för respektive ras, de måste genomgå diverse tester för att deras valpar ska få lov att registreras. Om alla länder hade de regler vi har i Sverige, och om rasstandarden för vissa raser (för de flesta är standarden faktiskt redan bra), så skulle vi få fram bättre och bättre hundar, detta är oomtvistat bland veterinärer och andra sakkunniga. Genom att nogrannt kontrollera föräldradjuren, och lägga avelsförbud på dem med defekter kommer vi att få fram jättefina hundar. Problemet är att vi hade för lite kunskap förut, därför har vissa defekter hunnit bli så omfattande som de nu är inom vissa raser. Och det tar tid att avla bort detta, eftersom många defekter är recessiva och därför inte visar sig förrän båda föräldradjuren bär på det anlaget.
Hur för klarar du då det fenomenet att uder mer än 35 år så har bladisen vare vida över stigande frisk i för holland till dom ren rasiga ja har haft säjer inte att ja har rätt i allt men jatror inte på skk eller försäkrings bolagen det fins ju något som heter lobbing mvh ps ja har väll haft tur då ;)
-
Det gäller förresten er andra oxå... ;) Starta gärna en ny "renras vs blandras"-tråd, jag kommer inte att läsa den. ;D
/Sara ok Sory var ju inte min mening presis .mvh
-
Hoffe - den enda ras som verkligen skrämt mej.. Nerver, resultat korning?
Riesen ( pers. erf. ) Underbar eller demon? Jaa, det är nära däremellan.. Oxå: kolla resultar korning - nerver.
Briard?
Bruks-malle klart intressant, men vet vi om vi har en "av/på-knapp?"
Cattledog?
-
hur är den holländska herdehunden då?
-
Bouvier de Flandres!
Ur rasbeskrivningen:
"Ursprungligen användes rasen som boskapsvallare och som draghund.
Moderniseringen av lantbruket har gjort att den numera
huvudsakligen används som vakthund men också som skyddsoch
polishund. Rasens fysik och temperament, dess goda spårsinne,
initiativförmåga och intelligens gör den användbar som
spår- och rapporthund."
-
Hoffe - den enda ras som verkligen skrämt mej.. Nerver, resultat korning?
Riesen ( pers. erf. ) Underbar eller demon? Jaa, det är nära däremellan.. Oxå: kolla resultar korning - nerver.
Briard?
Bruks-malle klart intressant, men vet vi om vi har en "av/på-knapp?"
Cattledog?
Skrämt dig? Som vakthund, eller?
Briarden är intressant, men då skulle jag nog vilja klippa ner den... Funkar det, eller pajjar man pälsen då? Hur är den i övrigt som arbets- och sällskapshund? Jag har nog aldrig träffat en briard nån gång...
/Sara
-
Kände några som har briard. De tränade mycket bruks, hundarna var duktiga. Ganska skarpa. om man gick för nära deras bil, men skällde inte på saker som var längre bort än 2-3 meter. Gick man närmre ångrade man sig... Sällan hört ett mer kraftfullt skall.
Vet inget om deras pälsvård dock.
-
Kände några som har briard. De tränade mycket bruks, hundarna var duktiga. Ganska skarpa. om man gick för nära deras bil, men skällde inte på saker som var längre bort än 2-3 meter. Gick man närmre ångrade man sig... Sällan hört ett mer kraftfullt skall.
Vet inget om deras pälsvård dock.
Kikade lite på Briardens RAS-dokument, och dom verkar ha ganska stora hd-problem. Klubben hade som mål att minska hd-frekvensen till under 20%, vilket är alldeles för mycket för min smak. Kring 10% hd i snitt kan jag acceptera, men helst inte mer än så...
/Sara
-
Ha ha, det låter ju som min flatte... Leka, leka, leka, och till slut får han tvär-spel och bara ställer sig och gap-skäller av glädje! ;D Och sen tillbaka till leken. ;)
Flattarna är ju också lite så att dom behöver köras slut på, men allra helst mentalt, för att man ska få lite lugn och ro... Och det har jag ju absolut inga problem med, lydnad är jättekul och så åker jag gärna skidor efter hunden på vintern, eller åker skridskor med den på isen, så den biten är jag väl inte så orolig över. Det är ju mest det där att "off-knappen" inte ska sitta alltför otillgängligt... ;)
/Sara
Det är helt klart inget fel på en bra hoffes off-knapp! Men det är ganska svårt att hitta en hoffe av rätt kaliber idag tyvärr. Vi hade tur med vår hane, han var makalöst bra mentalt. Det ser inte generellt ut så inom rasen nu för tiden... För mycket utställningsavel och för lite bruksmeriter över lag skulle jag vilja skylla på.
Annars, det största problemet med hoffen enligt mig är värmekänsligheten. Flertalet av de hoffar jag känner till har det väldigt jobbigt på sommaren eftersom de är så välpälsade och de blir inte så väldigt uthålliga i arbetet när det är som varmast. Eller... de jobbar på så gott de kan och man får passa sig så man inte kör för hårt med dem helt enkelt.
Vi tränade väldigt sporadiskt med vår hoffe kan man säga, vissa perioder låg vi ute i bevakningsskogen dygnet runt i flera veckor och sen kunde vi ha totalt träningsstopp i flera veckor. Vi hade aldrig några problem med att han visade tecken på att vara understimulerad efter 4 års ålder. Men före det hade vi stundtals ett rent helvete.
Hoffevalpar och unghundar är inte lätta att ha om det är en "redig hund". Det krävs en hel del tålamod när man kommer hem och ser det sjunde paret söndertuggade skor... detta trots att man ställt upp alla skor högst uppe på hatthyllan för att få behålla dem. Eller när man kliver in genom dörren och finner ett 20cm stort hål rätt genom hallväggen in till rummet bredvid. Eller att betongpelarna runt ytterdörren helt plötsligt saknar färg och en hel del övrigt material.
Ja, du förstår var jag vill komma. Men du är ju hundmänniska och har flatte, du borde veta vad du ger dig in på med en rejäl brukshund ;D
-
He he, ja, det är väl bara det att jag har glömt bort (eller kallas det medveten förträngning??) hur Atte var innan fyra år... ::) ;D
Men efter att ha kollat runt lite på diverse hoffe-uppfödares sidor så ser man massor, massor med utställningsresultat... Förvisso även mycket bruks-resultat, men det är ju verkligen inte en utställningshund jag är ute efter. Så hur sållar man?
/Sara
-
Så hur sållar man?
Jag hade till att börja med kikat runt på lite hemsidor och kollat hur det ser ut rent generellt. När jag fastnat för någon skulle jag kolla Hunddata och se över hur väl uppföljda tidigare valpar och framför allt föräldradjuren är gällande mentalitet och hälsa. Tävlingsresultat är givetvis plus men inte ett måste om man har många MHn/Korningar att se på.
Det bästa är väl om man har träffat några hundar irl och kan kolla upp dem för att kanske få ett litet hum om vilka linjer som är vad så att säga.
Jag har några kennlar i huvudet som då när jag var väldigt insatt var mycket bra, det är ingen garanti för att det fortfarande är så givetvis men om du vill ha några namn droppade, nån varning och kanske lite mera info om just vår hanes stam så kan du ju PMa. Kommer inte diskutera såna saker helt öppet ;)
-
Jag hade till att börja med kikat runt på lite hemsidor och kollat hur det ser ut rent generellt. När jag fastnat för någon skulle jag kolla Hunddata och se över hur väl uppföljda tidigare valpar och framför allt föräldradjuren är gällande mentalitet och hälsa. Tävlingsresultat är givetvis plus men inte ett måste om man har många MHn/Korningar att se på.
Det bästa är väl om man har träffat några hundar irl och kan kolla upp dem för att kanske få ett litet hum om vilka linjer som är vad så att säga.
Jag har några kennlar i huvudet som då när jag var väldigt insatt var mycket bra, det är ingen garanti för att det fortfarande är så givetvis men om du vill ha några namn droppade, nån varning och kanske lite mera info om just vår hanes stam så kan du ju PMa. Kommer inte diskutera såna saker helt öppet ;)
Japp, Pm:a gärna! :D Det är alltid intressant med lite inside-info för en annan som är helt oinsatt i hoffe-världen. ;)
/Sara
-
I "mitt-förra-liv" var jag testledare vid korning, och fick se ett antal riktigt läskiga exemplar hoffar, framförallt en som inte kunde "släppa" - stressa av. Den hunden fick avbryta pga detta. Det måste väl finnas MUH & korningsresultat hos rasklubbarna?
Bouvier var en av min ungdoms kärlekar.. :)
-
Har på AH nu fått tips om Australian Cattledog... Är det nån som har nån erfarenhet av den?
/Sara
-
Vill bara svara AnetteK. Karelsk Björnhund är en utpräglad jakthund av spets typ. Har själv haft en. De är inte speciellt skälliga om de inte sitter i löplina, men de har en förmåga att dra iväg till skogs när det passar. Inte helt lätta att få dit man vill heller, utom när det gäller jakt. Ganska egensinniga.
-
Australian Cattledog - dominanta, små muskelknippen som är byggda för att ta mycket stryk... och resa sig upp och göra om samma sak igen, och igen, och igen. Klarar du det så är det en trevlig hund.
-
Australian Cattledog - dominanta, små muskelknippen som är byggda för att ta mycket stryk... och resa sig upp och göra om samma sak igen, och igen, och igen. Klarar du det så är det en trevlig hund.
Jag hade ju inte tänkt att ge den en massa stryk... ;)
/Sara
-
Lapsk vallhund.
Tål klimatet, enkel pälsvård, skön att jobba med och tydlig på- och avknapp.
Smart, och dessutom 'urhund'.. och om vi så gärna kör med lantraser när det gäller allt annat..
Lapsk vallhund är en toppenhund!
Speciellt när man har just de önskemål du har.
Lev mjukt
/Lotta
-
Jag tyckte att det var grannens Vorsteh du beskrev, den gillar att dra och voffar lite lätt när det kommer nån. Ligger gärna i soffan och blir kliad med. Och till vardags märks jakttendenserna bara då man går i stan och hon stannar i steget när hon ser duvor och kajor...
-
Lapsk vallhund.
Tål klimatet, enkel pälsvård, skön att jobba med och tydlig på- och avknapp.
Smart, och dessutom 'urhund'.. och om vi så gärna kör med lantraser när det gäller allt annat..
Lapsk vallhund är en toppenhund!
Speciellt när man har just de önskemål du har.
Lev mjukt
/Lotta
Jo, dom verkar himla trevliga, men dom känns en aning för "ulliga och gullige" för att klara av vakt-biten... Jag vet inte om en huskey eller liknande blir så värst avskräckt om det kommer en lapsk vallhund och mopsar sig... ;)
/Sara
-
Jag tyckte att det var grannens Vorsteh du beskrev, den gillar att dra och voffar lite lätt när det kommer nån. Ligger gärna i soffan och blir kliad med. Och till vardags märks jakttendenserna bara då man går i stan och hon stannar i steget när hon ser duvor och kajor...
Min kusin har två vorstrar, och jag kan inte riktigt se dom som vaktande hundar... ;) Dom är lite mer som min flatte, dom pussar ihjäl allt och alla som kommer innanför grindarna. ;D
Hade jag bara velat ha "moffet" när det gäller vaktandet så hade jag tagit ytterligare en flatte. ;D
/Sara
-
Jo, dom verkar himla trevliga, men dom känns en aning för "ulliga och gullige" för att klara av vakt-biten... Jag vet inte om en huskey eller liknande blir så värst avskräckt om det kommer en lapsk vallhund och mopsar sig... ;)
/Sara
Jag tänker inte försöka övertyga dig. Vill bara vara säker på att du vetat om att det är ett existerande alternativ. :-[ Men en lapsk vallhund är generellt ingen fjolla, utan ska fixa att valla och vakta uppe i fjällvärlden, där ett möte med en husky är en piss i missisippi.
-
Jag tänker inte försöka övertyga dig. Vill bara vara säker på att du vetat om att det är ett existerande alternativ. :-[ Men en lapsk vallhund är generellt ingen fjolla, utan ska fixa att valla och vakta uppe i fjällvärlden, där ett möte med en husky är en piss i missisippi.
Jag ska absolut kolla på den lite närmare. :)
/Sara
-
Vorstehn har ofta en god insikt i vad som behöver vaktas mot och inte..... framförallt de strävhåriga kanske.
Väljer du rätt strävhår så kommer du absolut få en hund med stor beslutsamhet som kommer försvara dig om det behövs.
Min vorsteh (strävhår/korthår) är världens mes i vanliga fall och gillar alla, men har "vallat" ut diverse ovälkomna från gården när det har behövts.
Eller som en gammal vorste-entusiast sa en gång: Man vet att man har en vorsteh när man cyklar in till stan med den, lutar cykeln mot en lyktsolpe och trär kopplet över styret. När man kommer tillbaka till cykeln igen så har hunden bitit ihjäl alla som rört vid cykeln, men cykeln står fortfarande upp...
Ovanstående skall såklart läsas med en nypa salt och lite humor men det stämmer till viss del, en bra vorsteh är bestämd och dådkraftig men vet sina gränser
När det gäller vorsteh i allmänhet så kan jag tycka att korthåren har blivit för höga, snabba och har svårt att hålla tyst. Säger jag att de är stressiga också så får jag väl hotbrev... Jag kan helt enkelt tycka att en del av de "nya vindsnabba" modellerna har tappat av/på knappen medan den finns kvar hos gamla typen.
Hur som helst jag har spårat, tävlat lite lydnad, agility med min och han har uppskattat allt men naturligtvis är det roligare med jakt, apportering och drag.
Jag lovar att en vettig vorsteh skulle gilla din träning men DU måste ju vilja ha en sån hund också annars blir det ju helt fel :)
MVH/S
-
Labrador är den hund som är mest allround. Du kan tävla bruks, viltspår,vanligt spår, sök, eftersök, agility, rallylydnad, apportering, jaktträning och inte minst utbilda den till försvarsmaktshund och räddningshund. Labradorer används även som jakthundar till älg. Sen har du en väldigt trevligfamilje hund som älskar barn men samtidigt ha skärpa och då menar jag den gamla labben och ingen jakt labbe. Vi har en labbe som är snart 9 år och försvarsmaktshund och tävlats mycket med samt även varit med i fågeljakt, där kan man snacka om en on och off knapp.
-
Men jag vill gärna att min nästa hund inte ska tycka jätte, jätte, jätte synd om sig själv om den inte får hälsa överväldigande på precis alla som kommer i närheten, vilket enligt mina erfarenheter exkluderar både vorsteh och labbe. ;D
Labben är förresten alldeles för sjukdoms-tyngd för att jag skulle vilja välja den.
/Sara
-
Apropå det här med att rashundar ska vara så sjuka. Jag har nu min sjunde långhårscollie, den första föddes 1969. Endast en av dem har varit sjuk över huvud taget före 10 års ålder.
-
Sonja - nerverna på collie idag är ju inte vad man skulle kunna önska.. Finns det någon uppfödare på collie i Sverige idag ( jag skulle gärna ha en korthårig ) som har hundar som har en smula mod o dådkraft?
undrar Annika nyfiket - jag kapar tråden helt hämmningslöst! ;D
-
Varför inte flytta över till "Långhårig collie" längre ner på sidan.
-
En av mina träningkompisar har två Austr cattledogar och de är jätte trevliga hundar/ras. Hon tränar lyd/sök/spår/vallning med dom. De har en liten "kan/vill göra på mitt sätt" men jag ser många likheter med dom och min schäfer träningsmässigt. Hade jag plats så skulle jag gärna ha en cattledog att tävla med.
Labben är ett bra förslag. En riktig allroundhund och då framförallt jaktlabben som är min favorit. Nackdelen är väl att de inte är så vaktiga. Visst så vaktar och skäller de men den inger ingen respekt. Alla människor tror ju att labbar bara är glada och viftar på svansen.
-
det finns bara en hund som passar in på din lista. pyreneer. absolut världens bästa vakthund otroligt intuitiv. klok. frisk ras med starkt psyke och mycket pondus.
-
det finns bara en hund som passar in på din lista. pyreneer. absolut världens bästa vakthund otroligt intuitiv. klok. frisk ras med starkt psyke och mycket pondus.
Åka skidor och tävla lydnad med en pyreneer...? Nja, det känns inte så lockande... Och jag tror inte att en sån skulle uppskatta att vara inne och sitta i soffan och gosa med mig. Dom är ju boskapsvaktare.
Okej att den vaktar, men jag vill inte ha bara vakten. ;)
-
En av mina träningkompisar har två Austr cattledogar och de är jätte trevliga hundar/ras. Hon tränar lyd/sök/spår/vallning med dom. De har en liten "kan/vill göra på mitt sätt" men jag ser många likheter med dom och min schäfer träningsmässigt. Hade jag plats så skulle jag gärna ha en cattledog att tävla med.
Vet du om det är nån skillnad på tikar och hanar i den rasen? Mentalt alltså...
Jag funderar lite på om dom kanske är rätt lika aussien när det gäller psyke och kapacitet...? Såna känner jag ju fler av. ;)
/Sara
-
Kolla in finsk lapphun d och lapsk vallhund, uppfyller de mesta av dina krav.
-
Min träningskompis har två hanar av rasen cattledog. Tikarna är nog något mildare än vad hanarna är. Har skickat ett PM till dig.
/Camilla
-
Ja det är ju svårt att komma ifrån att en schäfer verkar vara det du letar efter, synd med risken för sjukdom dock. Det enda man kan göra är att vara noga med valet av uppfödare och valp. Jag har själv en schäfer och upplever att min uppfödare får mycket bra resultat av sin avel, sällan sjukdomar. Man kan ju även välja en redan provad kombination.
Jag drarmed Love, både cykel och skidor och det fungerar toppen, eftersom han faktiskt lyssnar på vad jag säger, jämfört med samojederna. I och med de du vill göra bör du skaffa en arbetsvillig hund, inte en sådan som bara vill jobba när den känner för det. En schäfer är lätt och jämflrt med mallen mycket mer lätthanterlig. Jag anser att skall man skaffa en malle så bör man vara mycket erfaren av brukshundar och vilja ha med den i jobbet eller träna mycket. Skillander mellan Malle och schäfer kan beskriva med att en schäfer är en volvo, du kan ha den till allt, den håller länge, tål en massa skitkörningar. En Malle är som en racebil, fungerar bäst på banan men till övrig är den inte så lämplig. Detta har jag fått från en uppfödare av malle och schäfer. En schäfer har mycket högre retningströskel och är inte riktigt lika snabb i tankeverksamheten. En malle känner av minsta signal från dig och man bör förbereda sig inför träning för annars kan det fort gå till så att hunden lär sig helt fel för attman belönat fel utan att märka det själv. Det är också vanligare att en malle har en låg retningströskel, det kan säga pang utan att man själv förtsår varför. Av de två jag träffat har den ena bitit sin egen förare pga att den tröttnade på att hon ryckte i kopplet. Den bet henne i ansiktet. Trevlig hund annars. Den andra är en föredetta polishund och mycket snabb till bett och den anser sig provocerad. En schäfer kan man provocera mycket länge innan den biter, ingen man skall göra, men en trevlig egenskap om man inte vill bli stämd av bitna grannar.
Ja förutom att schäfern passar in på alt ovan. Man kan göra allt med en schäfer och jag valde rasen elvis för att jag uppskattar hundar som är något reserverade. Detta pga att mina samojdere är helt tokiga i människor och jag tycker det är jobbigt. Bättre med en hund som luktar och sen skiter i personen.
-
Bloodhund ???
den jag hadde o:) allt du söker + dreggel 8) men man vänjer sig.
mvh T
-
Ja det är ju svårt att komma ifrån att en schäfer verkar vara det du letar efter, synd med risken för sjukdom dock. Det enda man kan göra är att vara noga med valet av uppfödare och valp. Jag har själv en schäfer och upplever att min uppfödare får mycket bra resultat av sin avel, sällan sjukdomar. Man kan ju även välja en redan provad kombination.
Jag drarmed Love, både cykel och skidor och det fungerar toppen, eftersom han faktiskt lyssnar på vad jag säger, jämfört med samojederna. I och med de du vill göra bör du skaffa en arbetsvillig hund, inte en sådan som bara vill jobba när den känner för det. En schäfer är lätt och jämflrt med mallen mycket mer lätthanterlig. Jag anser att skall man skaffa en malle så bör man vara mycket erfaren av brukshundar och vilja ha med den i jobbet eller träna mycket. Skillander mellan Malle och schäfer kan beskriva med att en schäfer är en volvo, du kan ha den till allt, den håller länge, tål en massa skitkörningar. En Malle är som en racebil, fungerar bäst på banan men till övrig är den inte så lämplig. Detta har jag fått från en uppfödare av malle och schäfer. En schäfer har mycket högre retningströskel och är inte riktigt lika snabb i tankeverksamheten. En malle känner av minsta signal från dig och man bör förbereda sig inför träning för annars kan det fort gå till så att hunden lär sig helt fel för attman belönat fel utan att märka det själv. Det är också vanligare att en malle har en låg retningströskel, det kan säga pang utan att man själv förtsår varför. Av de två jag träffat har den ena bitit sin egen förare pga att den tröttnade på att hon ryckte i kopplet. Den bet henne i ansiktet. Trevlig hund annars. Den andra är en föredetta polishund och mycket snabb till bett och den anser sig provocerad. En schäfer kan man provocera mycket länge innan den biter, ingen man skall göra, men en trevlig egenskap om man inte vill bli stämd av bitna grannar.
Ja förutom att schäfern passar in på alt ovan. Man kan göra allt med en schäfer och jag valde rasen elvis för att jag uppskattar hundar som är något reserverade. Detta pga att mina samojdere är helt tokiga i människor och jag tycker det är jobbigt. Bättre med en hund som luktar och sen skiter i personen.
En malle har aldrig ens varit på tapeten för mig. Alldeles för mycket räser för min smak. Och schäfer är tyvärr också uteslutet. Det är på tok för mycket sjukdomar på rasen, och det vill jag verkligen inte ha.
/Sara
-
Settrar brukar vara duktiga på att dra husse/matte i skidspår även i tävlings samanhang .
Många slädhundar idag är ju korsade med settrar .
Lugna och trevliga inomhus , skärpta på dressyrbanan och friska
Bra hundar för friluftsfolk
Men man ska välja hund ur jaktlinjerna
-
Settrar brukar vara duktiga på att dra husse/matte i skidspår även i tävlings samanhang .
Många slädhundar idag är ju korsade med settrar .
Lugna och trevliga inomhus , skärpta på dressyrbanan och friska
Bra hundar för friluftsfolk
Men man ska välja hund ur jaktlinjerna
Jag har haft en Irländsk setter av jaktstam , hon kom till mig som omplacering och var en helt underbar och lättsam hund, lärde sig snabbt att gårdens djur skulle man lämna i fred, älskade att dra mig på skidor och var min allra bästa kompis :)
Trodde aldrig att jag skulle få en så älskad hund igen men nu har jag min Pointer/Setterkorsning som är precis lika bra :) Han har dessutom vid ett flertal tillfällen visat Rovdjursskärpa, han har stenkoll på om en räv är i närheten och anföll och jagade bort en grävling som var i full färd med att försöka knipa en kanin genom nätet.
Fågelhundar är trevliga.
Mvh
Charlotte
-
Någon annan hade ju föreslagit vorste också .
Fågelhundar är lätta att forma och de blir vad man gör dom till .
det finns ett antal polishundar av vortste ras . Så skärpa finns .
Och jag tycker inte den är mindre i Setter eller pointer raserna heller .
Min Engelska setter var gd räddningshund .
Finns ju även fler Munsterländer , Breton , Vachtel mfl .
-
Trots att du fått så otroligt många svar kan jag inte låta bli att rekommendera vår hundras - EURASIERN! De är inte så stora (men tillräckligt), smidiga, vaktar bra (lagom), otroligt familjekära och litet "svala" mot främmande, har en härlig spetshundspäls som klarar norrländskt klimat (sover gärna ute i snön), kan läras att dra mm. Framför allt är de härliga, kärleksfulla, följsamma hundar som ändå har en egen karaktär och vilja. Lugna och med hög stresströskel. Ingen jaktinstinkt att tala om, men det verkar ju inte som om det är vad du är ute efter. Det kan ju snarare vara en nackdel med en stark jaktinskinkt och göra att man inte kan ha hunden lös i skog och mark.Dessutom är de vackra, så det är en glädje att se dem varje dag...
-
Håller med dig, dulcamara! En eurasier är en skönhetsupplevelse och en mycket trevlig hund :)!
-
Någon annan hade ju föreslagit vorste också .
Fågelhundar är lätta att forma och de blir vad man gör dom till .
det finns ett antal polishundar av vortste ras . Så skärpa finns .
Och jag tycker inte den är mindre i Setter eller pointer raserna heller .
Min Engelska setter var gd räddningshund .
Finns ju även fler Munsterländer , Breton , Vachtel mfl .
Jag håller med, dom flesta fågelhundar är verkligen jättetrevliga, men det är också det dom faller på i mitt val. Dom är så in i h-te trevliga och glada och tjosan hejsan, så som vakthund är dom ju värdelösa, om man inte tänkte att dom skulle pussa ihjäl inkräktaren... ;D
Münsterländern har jag tittat på förut (den stora) och det kan nog bli en sån nån gång framöver, men inte den här gången... ;) Jag ska nog jaga fågel innan jag skaffar en sån.
/Sara
-
Trots att du fått så otroligt många svar kan jag inte låta bli att rekommendera vår hundras - EURASIERN! De är inte så stora (men tillräckligt), smidiga, vaktar bra (lagom), otroligt familjekära och litet "svala" mot främmande, har en härlig spetshundspäls som klarar norrländskt klimat (sover gärna ute i snön), kan läras att dra mm. Framför allt är de härliga, kärleksfulla, följsamma hundar som ändå har en egen karaktär och vilja. Lugna och med hög stresströskel. Ingen jaktinstinkt att tala om, men det verkar ju inte som om det är vad du är ute efter. Det kan ju snarare vara en nackdel med en stark jaktinskinkt och göra att man inte kan ha hunden lös i skog och mark.Dessutom är de vackra, så det är en glädje att se dem varje dag...
Men eurasiern är väl inte direkt frisk...? Höftfel är väl ganska vanligt, eller?
/Sara
-
Jo, jag tror att eurasiern räknas som en tämligen frisk hund med lång förväntad livslängd. I försäkringshänseende t ex är de bland de "billigare" raserna. Men visst förekommer det höft- och knäledsfel (som hos de flesta raser med litet storlek), ett viktigt skäl som alltid att köpa valp efter friska föräldradjur!
Vi hade en leonberger innan och de har ju tyvärr ganska kort förväntad livslängd i jämförelse (hon blev tyvärr bara fem år men det är en annan historia....levern slutade fungera. Höfterna var det inget fel på trots att det är vanligare hos så stora raser). I alla fall var det eurasierns friskhet ett av våra skäl att välja just den rasen. Och våra två hundar (2,5 år och 8 mån)har hittills varit väldigt friska!
-
Hej där !
Hur har det gått med funderingarna?
Har det kanske blivit en hund?
Kan tänka mig att en Maremma tik
kan fungera för dig men det är
klart att lydnadsträning kräver visst
mått av tålamod ::)
och att det lätt blir med än ett "moff"
om det kommer någon...
Mvh / Henrik
Ps. jag har en treåring hemma nu som
letar nytt hem, hon har varit med i
utbildning av särskoleelever, är
lydnadstränad och spårar mycket bra
har varit med i jakt och stött älg och vildsvin.
frisk ochsmidig :ca 45 kg och stannar på gården
är dock ranghög Ds.
-
Nej, jag kommer inte att skaffa nån ny hund förrän min gamla flatte har vandrat vidare. Han är 8½ år nu, så han kan ju ha många år kvar än... ;)
Och jag har inte bestämt mig vad det blir för hund än... ;)
/Sara
-
Kan tänka mig att en Maremma tik
kan fungera för dig men det är
klart att lydnadsträning kräver visst
mått av tålamod ::)
Det är ju samma typ av hund som pyrenéer! Visst går de att lära saker, men inte på samma sätt som många andra bruksraser. De ska vara självständiga och svårpåverkade.
Dessutom håller jag med Attes matte, då trivs bäst ute.
-
Precis... Och jag är ju inte ute efter en hund som trivs bäst för sig själv ute på gården... Den ska ju helst vilja vara inne med mig oxå... ;)
/Sara
-
Precis... Och jag är ju inte ute efter en hund som trivs bäst för sig själv ute på gården... Den ska ju helst vilja vara inne med mig oxå... ;)
/Sara
Filippa vill helst vara där matte eller husse är,
nog vill hon vara ute men det är när vi är det
men går vi in vill hon in, eller om det är varmt
ligga i eller brevid dörröpningen,
hon kanske inte vill ligga uppe i sängen men
är noga med att ligga som sängmatta om matte
eller husse ligger i den, klapp och kel är det bästa
som finns för henne och sitter gärna med huvudet
i knät även i soffan hon får dock ej vara i soffan
och accepterar det.
Hundar är individer även om det finns starka rastypiska drag.
I vintras drog hon kälke på skidturer, är det förvånande?
om man inte ger de möjligheterna så lär de sig inte, men
kan man få de till att förstå vittsen med man företar sig
är de oftast med på noterna, de är långt i från dumma
även om de inte klarar sig särskilt bra i "Intelligenstester"
de har bara ett annat sätt att tänka än "brukshundar",
de vill oftast veta nyttan av komandot innan det fungerar...
Tyckte att hennes egenheter verkade passa rätt bra med
vad du efterfrågade det var därför som jag skrev...
MVH / Henrik
-
Vill bara kommentera: Jag anser inte att maremma eller andra boskapsvaktare är ointelligenta. De är bara "normalt" självständiga och tänker och fattar beslut själva. Som de ju ska för att kunna vakta boskap. Min uppfattning är snarast att de är extremt intelligenta. Men oftast inte låter sig mutas av godis osv.
Däremot är det rätt ovanligt att de är så tajta som Torparen skriver. De har en tydlig integritet.
-
Det är absolut en korthårig collie du beskriver i din önskelista. ;D
-
Och det där är ju precis den hund jag ser springa på den här gården...
Men inom kort kommer istället denne byrackan :D att ära oss med sin närvaro, "ärvd" av fårägande morbror som snart flyttar in till stan.
Så jag får vänta några år till innan den korthårige skapelsen skall lokaliseras..
-
Leonberger !!
Har allt ..vänlig lättränad lugn o moffar när det är nåt .Lagom mkt vakt .
Dock stor tycker en del .
MEN jag har sett svenska uppfödare som har tikar på ca 40-50 kilo numera .
SÅ jag antar att man kan få tag på mindre modell om man vill.
Jag älskar mina lejon dom älskar allt oavsett vad man gör .
Agility spår sök ren lydnad allt helt enkelt .
Sen får du ju bra ull att sticka strumpor av oxå som bonus ;D
-
Vi har haft fem portugiser i familjen, nu har vi tre (dom som är borta blev 12 och 16 år) och jag kan bara råda dej att kolla upp rasen.
Underbara hundar med lagom mycket vakt (moff), lugna och trygga, mycket motor och arbetsvilja, om du gillar vatten finns vattenprov, lydnad, agility, spår osv portugisen är med på allt. ca 15-25 kg lagom stor knähund! Pälsen fäller inte utan klipps.
Stirra dej inte blind på lejonklippningen (om du inte gillar den) det här är en brukshund med gamla anor :)
http://www.portugisisk-vattenhund.nu/default.aspx (http://www.portugisisk-vattenhund.nu/default.aspx)
Lycka till med fönstershoppandet :)
-
Skaffar di Ridgeback så var noga med kontroll av tidigare avkommar.- DE har en fruktasnvärd åkomma vid för hård avel och oseriösa uppfödare (absolut inte alla!!) avlivar de valpar de får i en kull med den åkomman och avlar vidare på resten trotts att det är ärftligt.
Åkomman är att de föder valpar med hål i ryggen vid svansroten.
Jag skulle rekomendera Canan dog om du inte vill ha stor hund (då skulle jag sattsa på en mastiffras!)
Canan är mycket modiga hundar vilket gör dem snälla, trygga och inte skälliga
De är väldigt friska.
De användes av militären som minhundar men av nomader som vakthundar och vaktade barnen coh djuren från rovdjur.
De är kända för att vara väldigt lätta att uppfostra.
Läs om den och kolla om det kan vara nått!
Om du vill ha valpar var det i alla fall förr strikta regler kring avel, vet inte hur det är nu.
http://www.google.com/images?q=canan+dog%27&um=1&ie=UTF-8&source=og&sa=N&hl=sv&tab=wi&biw=1024&bih=503 (http://www.google.com/images?q=canan+dog%27&um=1&ie=UTF-8&source=og&sa=N&hl=sv&tab=wi&biw=1024&bih=503)
-
Vi har haft fem portugiser i familjen, nu har vi tre (dom som är borta blev 12 och 16 år) och jag kan bara råda dej att kolla upp rasen.
Underbara hundar med lagom mycket vakt (moff), lugna och trygga, mycket motor och arbetsvilja, om du gillar vatten finns vattenprov, lydnad, agility, spår osv portugisen är med på allt. ca 15-25 kg lagom stor knähund! Pälsen fäller inte utan klipps.
Stirra dej inte blind på lejonklippningen (om du inte gillar den) det här är en brukshund med gamla anor :)
[url]http://www.portugisisk-vattenhund.nu/default.aspx[/url] ([url]http://www.portugisisk-vattenhund.nu/default.aspx[/url])
Lycka till med fönstershoppandet :)
Oj, det var en gammal tråd du väckte liv i! ;) Jag var tvungen att läsa igenom den för att komma ihåg vad jag och alla andra har skrivit... ;)
Jo, jag har kikat på portugiserna förut, men dom har alltför många likheter med flatten som förvisso är charmiga, men inte det jag vill ha i min nästa hund.
Hittills ligger australian cattledog närmast till hands i mina funderingar. Lagom stor, robust, gillar att jobba, stark, härdig, lagom mycket päls, klarar både en del kyla och värme, vaktar bra, inte skällig, mycket balanserad vid möten av nya människor (dvs den springer inte fram till alla och ska hälsa), mentalt stabil och frisk. Det enda jag egentligen inte har så bra koll på är hur dom är i möten med andra hundar. Jag planerar att hälsa på ett antal uppfödare när jag har chansen.
Men än så länge hänger flatten Atte med, nio år gammal, och lika dampig som alltid... ::)
/Sara
-
Ojojoj gammal tråd eller ej, jag måste ändå rycka ut i försvar för mina älskade pyrrar...
ni har nämligen fel...
Det finns ingen bättre soffmysarhund! Visst är de en brukshund, och de älskar att vara ute - så länge det inte regnar eller de är trötta eller du sitter i soffan eller sitter uppe vid datorn eller har besök eller håller på med nåt annat intressant... ;D Kort sagt, de vill vara med sin flock: du. Vi har växt upp med pyrrar i familjen och de är lite missförstådda. Man kan ha en pyrre ute med fåren, de är lyckliga då, utan att någon lägger sig i deras arbete. Men de är precis lika lyckliga som sällskapshundar om de får vakta och om de får sitta och mysa med dig i timmar framför teven. Om de lever i familj så kräver de respekt, kontakt och tillgivenhet. Våra två sötnosar brukar gå ut och in som de vill. De är ute mycket, men de är inne lika mycket. Och om de är ute så kommer de in och kollar oss med jämna mellanrum, kollar så att alla är kvar och mår bra. Lufsar från rum till rum, pussar oss. Sen kan de gå ut igen. När mamma hade cancer och kom hem från sjukhuset låg de och vakade vid sidan av hennes säng i flera dagar, tills hon mådde bättre och kunde vara uppe. Man såg hur ledsna de var :'(
De är de bästa vakthundar man kan önska, så länge man litar på dem. För de bestämmer vad som är ett hot, med en blick. Det har funnits två människor i vår bekantskapskrets som våra pyrrar har morrat på. Båda har vi senare fått reda på att de var otäcka människor.
Jag tror iofs att du har rätt i att pyrre inte är hunden för dig, eftersom de ju är större än du vill ha, för att de skäller en hel del (det är väldigt bra när de varnar björn och varg att inte våga sig nära, och för att meddela herden att allt är väl med fåren, men mindre bra om man bor i villakvarter/har tinnitus), och för att de är självständiga, passar inte superbra till lydnad. Om man kastar en boll till en pyrre så studsar den på nosen, rullar iväg. Pyrren följer bollen med blicken, tittar sedan på dig och menar "vad skulle det vara bra för". Om du släpper den lös så är risken att då sticker den, tar ett par varv runt din tomt i några kilometers radie, kollar läget, driver bort eventuella rovdjur... sen kommer den förhoppningsvis tillbaks efter några timmar eller dagar.
Men de är de finaste familjemedlemmar man kan välsignas med, det finns ingen vackrare hund vare sig i temperament eller utseende... de är bara så ... kärleksfulla! Jag brukade prata med vår gamla veteran på Skype när jag bodde utomlands. Då hörde han min röst och kom springande. Tittade på mitt ansikte på datorskärmen och ylade i webbkameran. Han kunde också stava till G L A SS och PA N N KAK O R. Blablabla det är som en sekt, har man haft pyrre så blir man predikant sen. Jag hör ju hur det låter, sorry! :-[
-
Just_me skriver: "Skaffar di Ridgeback så var noga med kontroll av tidigare avkommar.- DE har en fruktasnvärd åkomma vid för hård avel och oseriösa uppfödare (absolut inte alla!!) avlivar de valpar de får i en kull med den åkomman och avlar vidare på resten trotts att det är ärftligt.
Åkomman är att de föder valpar med hål i ryggen vid svansroten."
Jag såg en dokumentär med utlåtanden av veterinärer och forskare som handlade om hundgenetik och missbildningar/sjukdomar. Enligt dem finns det en ryggåkomma som är genetiskt kopplad till ridgen. Därför håller man den missbildningen vid liv så länge man köper en Ridgeback med ridge, även om just det djuret är frisk. :(
Snacka om bakåtvänd avel, det som utmärker rasen gör den sjuk.
Vet nån om det är den åkomman som Just_me beskriver? ???
-
Just_me skriver: "Skaffar di Ridgeback så var noga med kontroll av tidigare avkommar.- DE har en fruktasnvärd åkomma vid för hård avel och oseriösa uppfödare (absolut inte alla!!) avlivar de valpar de får i en kull med den åkomman och avlar vidare på resten trotts att det är ärftligt.
Åkomman är att de föder valpar med hål i ryggen vid svansroten."
Jag såg en dokumentär med utlåtanden av veterinärer och forskare som handlade om hundgenetik och missbildningar/sjukdomar. Enligt dem finns det en ryggåkomma som är genetiskt kopplad till ridgen. Därför håller man den missbildningen vid liv så länge man köper en Ridgeback med ridge, även om just det djuret är frisk. :(
Snacka om bakåtvänd avel, det som utmärker rasen gör den sjuk.
Vet nån om det är den åkomman som Just_me beskriver? ???
Dermoid Sinus heter åkomman som drabbar nästan helt uteslutande Rhodesian Ridgeback. Det är en rörformad kanal i huden som går ner genom vävnaderna och når ibland ända ner till ryggraden.
Citat från en text på hemsidan som specialklubben för Rhodesian Ridgeback:
"De skadliga effekterna av DS är inte bara att en synlig anatomisk defekt är uppenbar hos drabbade djur, utan snarare komplikationerna som kan uppstå som ett resultat av att DS kan bli infekterat av bakterier. Det smala röret /säcken/ av hud som går ned under hudytan är försett med alla egenskaper som en normal hud har, såsom hår,svett- och fettkörtlar. Denna tunna centrala öppnig som går ner i DS blir efterhand fylld med hår, hudfett och skinnflagor. Innehållet blir vanligen en idealisk grogrund för bakterier, som normalt finns på huden. De kommer lätt ned genom den por-lika öppningen av DS på hudytan. Det samlade hudsekretet löper stor risk för varbildning och huden i sinussäckens väggar bryts ned och bakterier kan invadera vävnaderna djupt under hudytan. Då bildas vanligen en böld vilken så småningom brister och varet töms genom en kroniskt sår. Omfattande kirurgisk och medicinskt behandling blir då nödvändig för att klara sådana komplikationer och i allvarliga fall kan DS inte svara på behandlingen."
/Sara
-
Just_me skriver: "Skaffar di Ridgeback så var noga med kontroll av tidigare avkommar.- DE har en fruktasnvärd åkomma vid för hård avel och oseriösa uppfödare (absolut inte alla!!) avlivar de valpar de får i en kull med den åkomman och avlar vidare på resten trotts att det är ärftligt.
Åkomman är att de föder valpar med hål i ryggen vid svansroten."
Jag såg en dokumentär med utlåtanden av veterinärer och forskare som handlade om hundgenetik och missbildningar/sjukdomar. Enligt dem finns det en ryggåkomma som är genetiskt kopplad till ridgen. Därför håller man den missbildningen vid liv så länge man köper en Ridgeback med ridge, även om just det djuret är frisk. :(
Snacka om bakåtvänd avel, det som utmärker rasen gör den sjuk.
Vet nån om det är den åkomman som Just_me beskriver? ???
Jag känner bara till den eftersom en vän till mig hade ridgebacks som hon tog valpar på som fick den här åkomman.
Googlade lite och hittade det här:
http://www.srrs.org/index.php?pageId=93 (http://www.srrs.org/index.php?pageId=93)
Men på hennes valpar var det också hål genom pälsen/huden som jag minns det och väldigt lätt att se med blotta ögat.
-
Nu har jag inte orkat läsa alla svaren :-[ Men eftersom du själv var inne på risen, tänkte jag först inte tipsa om den. Men den var en av de första raserna jag tänkte på.
Jag skulle även kolla lite närmare på Svart terrier. Jag vet att du skrev "ingen terrier", men svart terrier är ingen terrier i den bemärkelsen. Rasen konstruerades i Ryssland för att få fram bra tjänstehundar. "hårt" draget innehåller de 50% Riesen schnauzer, 25% rottweiler och 25% airdale terrier (stavning?). Mentalt är den ganska lik risen, men det finns vissa skillnader. Kommer just nu inte ihåg vilka. Men terrier-temperamentet var inte med.
Har du funderat på någon av mastifferna? Både lite nättare Bullmastiffer samt Boerboel skulle kunna fungera till det du vill (om du inte har SM-ambitioner). Bullmastiffen är en gammal skogsvaktarras och Boerboeln en gårds/vakthund från Afrika. Boerboeln är ganska skarp. Inte direkt bjäbbig, men släpper inte in folk som den inte räknar som flock eller du har godkänt. Boerboeln är inte godkänd av SKK (men jag vet att vissa uppfödare jobbar på det). Kan vara svårt att få tag på en bra hund i Sverige, men däremot Danmark ska ha en riktigt bra kennel.
Bouvier des flandres? Ingen ras jag kan särskilt mycket om, men det lilla jag snabbläste på Canis verkar lovande.
Cane corso? Verkar också lovande, men med ett minus för pälsen. Vet inte alls hur vädertåliga de är.
Ang. schäfer skulle jag i så fall satsa på bruksschäfer. Sjuka hundar kan inte prestera ;) Många som föder upp bruksschäfer verkar använda sina hundar ordentligt både i träning och tävling och vill att deras valpköpare ska göra samma sak. Vissa har tom krav på att valpköparen ska ha ambitioner att komma till SM. Du får ingen valpköpare med det målet om du inte har en bra avel!
Lycka till i rasväljandet :)
-
Hur har det gått med ditt funderande?
-
Hur har det gått med ditt funderande?
Jag funderar och funderar... Lutar mest åt Australian Cattledog nu, men jag kan nog hinna ändra mig. Atte är fortfarande pigg och fräsch, så det dröjer innan nästa hund kommer. ;)
/Sara
-
Jag ville mest veta om mina förslag var bra :P
-
Jag ville mest veta om mina förslag var bra :P
Tyvärr faller alla förslag utom svart terrier på hälsan. :-\ Men jag ska ta och kika lite på den! :)
/Sara
-
Tyvärr faller alla förslag utom svart terrier på hälsan. :-\ Men jag ska ta och kika lite på den! :)
/Sara
Har du tittat nå på Canan dog? ;) :-[
-
Har du tittat nå på Canan dog? ;) :-[
För mycket urhund... ;)
/Sara
-
För mycket urhund... ;)
/Sara
Oh, just det ag tycker är så spännande :P
Sen läste jag om den "första" hunden militären använde så var jag kär, haha
För oss blir det en boerboel så fort vi kan/har tid/har råd.
Sen blir det en Canan dog när gammeltiken vi har ska till de eviga gröna ängarna :)
-
Riesen har alltid passat oss. Både med små barn och nu utan barn. Långlivade och friska har de varit också. Snälla och glada men vaktar när det behövs. Fäller aldrig. Och inte minst... vansinnigt söta :D.
-
vad sägs om dessa , för långt bort kanske.. men blandras brukar ju vara friska hundar.. schäfer -vaktar, keeeshound- jakt Labrador - familjehund
http://www.blocket.se/pitea/Sota_blandras_valpar_32521385.htm?ca=1_9&w=1 (http://www.blocket.se/pitea/Sota_blandras_valpar_32521385.htm?ca=1_9&w=1)
-
vad sägs om dessa , för långt bort kanske.. men blandras brukar ju vara friska hundar.. schäfer -vaktar, keeeshound- jakt Labrador - familjehund
[url]http://www.blocket.se/pitea/Sota_blandras_valpar_32521385.htm?ca=1_9&w=1[/url] ([url]http://www.blocket.se/pitea/Sota_blandras_valpar_32521385.htm?ca=1_9&w=1[/url])
Friska?? ??? I min bekantskapskrets har jag ett flertal familjer som har eller har haft blandraser. INGEN av dom är frisk... ::) En av dom blev nyligen avlivad, blott fyra år gammal, efter att ha gått med en konstant läbbig infektion i ryggraden, plus att hon var så dålig i höfterna att hon knappt kunde resa sig efter att ha legat ett tag. :-\
En annan har konstanta öroninfektioner.
Båda dessa är förstagenerations-korsningar (har renrasiga föräldrar) som folk i allmänhet höjer till skyarna för deras sundhet. ::)
Så nej tack, inga blandraser här.
Framförallt inte såna som blivit till av en "olyckshändelse" genom tjuvparning. >:(
Men jag vill nu INTE att detta ska bli en blandras-diskussion.
Vänligen respektera detta allihop!
/Sara
-
jag är int ute efter nån diskussion.. men du ville ju ha tips på en ny hund.. och allt d var var ett tips.. och det är ju så att smaken är som baken delad.. ;D
-
jag är int ute efter nån diskussion.. men du ville ju ha tips på en ny hund.. och allt d var var ett tips.. och det är ju så att smaken är som baken delad.. ;D
Jag såg din tråd om dessa, och du vill rädda dom från avlivning, det är väl det... ::)
/Sara
-
Köp en Landseer vet ja. Helt underbara hundar!
Om du läser mitt första inlägg i tråden så ser du att Landseer faller på flera punkter.
/Sara
-
nä tyckte bara dom verkade som en bra gårdshund.. alla hundar och valpar ska ju ha nya hem på blocket.. ???
-
Jag vill bara förtydliga att jag inte ska skaffa nån ny hund nu, utan detta är funderingar inför framtiden. Atte är fortfarande pigg och glad, och jag kommer inte att skaffa nästa hund förrän Atte har gått bort.
När det gäller rasval så ligger för tillfället Australian cattledog på första plats och riesen och hoffe på delad andraplats. ;)
/Sara
-
Om du vill ha en Schäfer men tvekar pga hälsostatistiken, så kan jag rekommendera http://www.litatill.se/ (http://www.litatill.se/)
Hon bor vid Palmqrantzskolan, så du behöver inte åka så långt. ;D
Hon har trevliga och friska hundar, med stor kapacitet både på plan och i skogen. Där får du även träningshjälp, läger och en jävligt trevlig "kennelmamma". Hennes hundar ser dessutom någorlunda ut som Schäfrar ;)
-
Om du vill ha en Schäfer men tvekar pga hälsostatistiken, så kan jag rekommendera [url]http://www.litatill.se/[/url] ([url]http://www.litatill.se/[/url])
Hon bor vid Palmqrantzskolan, så du behöver inte åka så långt. ;D
Hon har trevliga och friska hundar, med stor kapacitet både på plan och i skogen. Där får du även träningshjälp, läger och en jävligt trevlig "kennelmamma". Hennes hundar ser dessutom någorlunda ut som Schäfrar ;)
Jo, jag vet ju att det finns friska schäfrar. Men det känns ändå som en ganska stor risk att ta... :-\ Rasen har en enorm statistik emot sig på hälsofronten, och det är då inte främst höfter och armbågar jag är mest orolig över. Dessa problem kan man i stort undvika genom att välja rätt linjer. Det är dom andra hälsoproblemen som jag är mest tveksam inför. Alla magproblem, hudproblem, problemen med ryggraden osv... :-\ Dom problem som dom allra flesta uppfödare inte aktivt jobbar mot. Hur vanligt är det att en schäferuppfödare tar en tik eller hane ur avel för att några av avkommorna fått hudproblem? Eller för den delen om tiken eller hanen själv har hudproblem. Oftast så medicinerar man och kallar det en allergi som inte räknas som genetisk, trots att forskning visar att vissa raser har mycket större risk att drabbas av dessa "allergier".
Jag är fullt och fast övertygad att det visst är ärftligt. Sen kan veterinärerna säga vad dom vill... ;)
/Sara
-
Sant... Schäferklåda har man ju hört talas om... Verkar vara väldigt vanligt med analfistlar, analsäcksinflammation (nej Sara, INTE analsex ;D), demodex, foderallergier, cancer, sköldkörtelrubbningar osv. Tror dock inte uppfödaren jag tipsade om haft så mkt problem, hon är ärlig med de fel hennes uppfödningar har. Vet att det var en del cancer i första kullen, men sen har det nog varit lugnt.
Jag skulle inte köpa en Schäfer, mkt pga sjukdomsläget. Så jag förstår dig absolut.
Men en Hovawart kanske kan vara något... Men var uppmärksam på temperamentet, det finns en del brister där tyvärr. Feghet.
Malinois är supertrevliga hundar, men de behöver JOBBA. Tror faktiskt att det är mer problematiskt att ha en understimulerad Malle än BC.
Annars kanske en Riesen? Tror de har bättre sjukdomsläge än många andra bruksraser. Hypothyreos är väl relativt vanligt dock.
Briard? (kan riktigt höra Sara vråla NEEEEEEJ!, misstänker att de är för långhåriga ;) )
Terv av rätt (bruks) linjer?
Egentligen tror jag nog att en Amstaff skulle passa dig som handen i handsken, men det gick ju bort. ::)
-
Japp, briarden är för långhårig... Jag har nog med lera i hallen nu efter Atte. ::) Fast då är ju hoffen egentligen inte så mycket bättre, dom kan ha rätt mycket päls dom också.
En malle vill jag inte ha. Alldeles för mycket turbo-hund. Och amstaff kan du bara glömma! Jag har en kompis som har en amstaff, och henne gillar jag inte alls. Pipig, klängig, funkar dåligt med andra hundar. Hon flög på Atte två gånger på raken när dom hade varit nere vid sjön och plaskat runt en gång för några år sen. Han ruskade på sig (och när Atte ruskar på sig så ruskar han ordentligt! ;D ), och det slog helt runt i skallen på henne och hon högg honom över nackskinnet och ruskade honom som en trasa! :o Och detta bara en minut efter att dom lekt i vattnet! Husse lyckades bända lös henne och Atte backade lite förvirrat och gick bort ett par meter, vände ryggen åt henne, körde alla lugnande signaler han kunde. Sen ruskar han på sig igen och hon flyger på honom IGEN! >:(
Huga...
Så nä, nån amstaff blir det inte... ;)
AC, hoffe eller riesen, det är det jag måste bestämma mig mellan... ;)
/Sara
-
AC, hoffe eller riesen, det är det jag måste bestämma mig mellan... ;)
En AC skulle nog passa dig fint med... :)
-
En AC skulle nog passa dig fint med... :)
Ja, jag måste bara se till att träffa några stycken först... ;) Det är ju inte en jättevanlig ras direkt. ::)
/Sara
-
Japp, briarden är för långhårig... Jag har nog med lera i hallen nu efter Atte. ::) Fast då är ju hoffen egentligen inte så mycket bättre, dom kan ha rätt mycket päls dom också.
En malle vill jag inte ha. Alldeles för mycket turbo-hund. Och amstaff kan du bara glömma! Jag har en kompis som har en amstaff, och henne gillar jag inte alls. Pipig, klängig, funkar dåligt med andra hundar. Hon flög på Atte två gånger på raken när dom hade varit nere vid sjön och plaskat runt en gång för några år sen. Han ruskade på sig (och när Atte ruskar på sig så ruskar han ordentligt! ;D ), och det slog helt runt i skallen på henne och hon högg honom över nackskinnet och ruskade honom som en trasa! :o Och detta bara en minut efter att dom lekt i vattnet! Husse lyckades bända lös henne och Atte backade lite förvirrat och gick bort ett par meter, vände ryggen åt henne, körde alla lugnande signaler han kunde. Sen ruskar han på sig igen och hon flyger på honom IGEN! >:(
Huga...
Så nä, nån amstaff blir det inte... ;)
AC, hoffe eller riesen, det är det jag måste bestämma mig mellan... ;)
/Sara
Låter nästan som om den hunden blivit kamptränad :(
Man tränar ibland genom att sätta breda läderhalsband på dem, då kan de bita i nackskinnet utan att skada så mycket.
Pipig och klängiga kan de lätt bli dock ::)
-
Låter nästan som om den hunden blivit kamptränad :(
Man tränar ibland genom att sätta breda läderhalsband på dem, då kan de bita i nackskinnet utan att skada så mycket.
Pipig och klängiga kan de lätt bli dock ::)
Nä, det har hon absolut inte blivit. Det är min allra bästa vän och hennes sambo som äger hunden och dom har absolut inget med den "världen" att göra.
Det såg helt enkelt ut att bara knäppa i huvudet på henne. :-\ Rätt otäckt att se faktiskt. Tur att Atte klarade sig med ett par skråmor bara.
/Sara
-
Ja, jag måste bara se till att träffa några stycken först... ;) Det är ju inte en jättevanlig ras direkt. ::)
/Sara
Elisabeth som har http://www.workingcattledog.com/ (http://www.workingcattledog.com/) bodde i Östersund förut... ;D Det är nog bästa kenneln i dagsläget... Bla har hon en tik som är korad med 270 av 300p på gamla korningen, plus att hon har 3 x certpoäng i (elitklass) skydd. Det du... :o
MYCKET hund i kompakt förpackning är nog den närmaste beskrivningen.
-
Elisabeth som har [url]http://www.workingcattledog.com/[/url] ([url]http://www.workingcattledog.com/[/url]) bodde i Östersund förut... ;D Det är nog bästa kenneln i dagsläget... Bla har hon en tik som är korad med 270 av 300p på gamla korningen, plus att hon har 3 x certpoäng i (elitklass) skydd. Det du... :o
MYCKET hund i kompakt förpackning är nog den närmaste beskrivningen.
Hon har säkert finfina hundar... Men hon har en hemsk, HEMSK hemsida! ;D
Jag vill ha en hund att träna och tävla med, så mycket hund låter bra. Bara den kan koppla av ett par dar oxå... ;)
/Sara
-
HAHAHAHAHAHAHA ;D Du, då har du inte varit in på min. :-[
Hon har säkert finfina hundar... Men hon har en hemsk, HEMSK hemsida! ;D
/Sara
-
Sparkar lite liv i den här tråden igen ;D
Har du tittat på Norsk Buhund? Mycket hund i lagom format, BU=gård på norska så de är väldigt bra gårdshundar. Jag har haft 2st och den ena älskade att träna lydnad och spåra och hans dotter användes till jakt. De är lätthanterliga och hänger med på allt, klarar kyla bra. Perfekt allroundhund helt enkelt :D
-
Samojed väldigt friska fina familjehundar tyvärr för mycket päls