Alternativ.nu
Djur => Kaniner => Ämnet startat av: Travelerhorses skrivet 31 jan-10 kl 22:17
-
Några av hennes elever pratade med två av kaninerna .
Hanen medelade att han ville bli titulerad "Herr" och att han tyckte om sitt hö o havre men älskade det där jättegula o ville ha mera ( det dom inte kunde veta var att jag gett dom lussebullar ::) )
Och han berättade ingående om att han tyckte om sitt bo och beskrev det mkt korrekt .
Den andra kaninen berättade om sin systers skadade öga och att hon hade ont i nacken ( hade straxt innan tagit fast henne i nackskinnet )
Hon förmedlade en bild av en lång rad likadana kaninungar som hon var "storebror" till och att hon saknade dom . ( hennes syster fick en kull ungar för två år sen , dom bodde tillsammans allihopa)
Hon "sa" oxå att hon inte bodde där (dom var tillfälligt i en box) och att hon inte gillade torr halm ( där hon bor har hon permanent bädd)
Tyckte detta var skithäftigt!
-
Hej.
Det låter riktigt roligt att veta vad ens djur tycker.
Jag är faktist på jakt efter en djurkommunikatör, vart bor du (eller vem hade du)
mvh Teres
-
Hur funkar det? Kan man gå ut o snacka med kaninen alltså? Visst så förstår man ofta vad han vill och inte vill, men han har aldrig framfört att han vill bli titulerad Herr. Däremot förstår man att han gärna skulle vilja träffa honor och helst vill få komma ut lite ibland och dessutom helst tycker om God mat! ;D
-
ge mig en femhundring så kan jag också tala om att kaninen vill ha morot o hö... ;D
-
OOh,jag skulle så gärna vilja bli övertygad om att det funkar!! Men kan inte tro på det förran motsatsen är bevisad... 8)
-
Jag har varit med om det där en gång...och jag var vääääälidgt skeptisk innan. Men det var min sista utväg när jag hade två katter som slogs. fick ett tips av Mia mattsson som har skrivit böcker om djurkommunikation att ringa upp en tjej som bodde nånstans uppåt landet. Ringa tänkte jag...hon måste tro jag är galen! Men jag gjorde det och jag berättade att jag hade två katter som höll på att ta livet av varandra, dom åt aldrig tillsammans, gick aldrig nära varandra. men det berättade jag inte, bara att dom slogs. Hon började prata med hankatten och han ansåg sig själv som vacker berättade hon men han hade ett problem och det var att det kliade. Det kliade uppe på länden, uppe i korset precis. Det jag INTE hade sagt ett ljud om var att han ibland nappade av sig håret, just på den punkten! och vi pratade i telefon så hon kunde ju inte se att han var lite hårlös just där...sen var det så att han tyckte om honkatten men att hon föreföll i hans ögon vara lite tankspridd så han var rädd att hon skulle gå en otäck död till mötes, hon berättade att han varit med om ett trauma där en vän till honom dog...saken var att han satt bredvid när vår yngre katt hängde sig i en kattleksak några år tidigare.....
Sen honkatten såg sig själv som liten och tunn och i underlägethela tiden. Vi pratade lite till och sen gick jag ner på kvällen och tänkte ska detta funka? Morgonen efter när jag gick ner och gav katterna mat så stod dom sida vid och åt ur matskålarna....dom slogs aldrig mera sen...tro vad man vill men jag tror efter det!
-
Det jag tyckte just var omöjligt för tjejen att veta var just om min kanins syster o hennes skadade öga.
O inte heller kunde dom veta att jag gett kaninerna lussebullar *S*
Näe numera tituleras lilla Fluffe , -Herr fluffe!
Denna fanns norr om stockholm , pma mej så får du hennes nr .
Dom pratade med flera djur och var läskigt korrekta .
8 olika personer som aldrig varit hos mej förut o som inte visste vart dom skulle.
-
Jamen som nånting väldigt gult hade ju också stämt om du hade råkat mata kaninerna med paprika tex. Jag tror fortfarande det liknar mest horoskop...
Hade kaninstackaren inte haft några syskon alls, hade den sannolikheten varit större också... ::)
Men den djurpratare som vill övertyga mig är ju välkommen hit och överbevisa, vi har många djur att snacka med ;D
-
Jag tycker att det låter intressant! Självklart är jag skeptiskt, fattas bara annat ;) ... men, det är intressant! Jag skulle nog kunna testa att ta hit en sådan kommunikatör för att ta ett snack med hunden. Skulle vara himla skönt om hunden och katten kunde komma överens... Fast lite rädd är jag kanske för vad hunden skulle säga i övrigt, hon verkar lite missnöjd överlag... Eller det kanske bara är för att hon är en gammal terrier som under många år har varit ensam herre på täppan? :P
-
Vi har ju tre katter som är gnska griniga på varandra, nån borde ta ett snack med dom!
-
Vi har ju tre katter som är gnska griniga på varandra, nån borde ta ett snack med dom!
Nån har nog redan varit här och snackat med våra fyra, för de håller sams.
-
Hmm ja vad ska man säga. Vill man tro så hittar man ju dom "bevis" man behöver för att kunna tro med gott samvete.
För flera år sedan hade jag ett sto som var helt galen i boxen. Hon högg, hon sparkade och visade att hon inte skulle spara någons liv om man säger så. Dock var det bara i boxen.
En tjej i stallet skulle ha dit en djurkommunikatör. Så jag tänkte ju att det kunde ju inte skada att prova.
DK kom och stod utanför hästens Box i 30 min. Hästen högg och slog i vägg och galler. Efter 30 min kunde hon berätta att hon inte gillade att ryktas, hon gillade inte andra människor än mig. Hon hade blivit mycket slagen tidigare i sitt liv och ville ha en Rosa halsduk...
Här kommer facit: hästen älskade att ryktas, på stallgången. Har alltid gjort det. Hästen är född på samma stall som den alltid har bott, hästen har aldrig misshandlats eller utsatts för något våld. Jag gav hästen en Rosa halsduk, det första den gjorde var att hoppa på den och stampa på den, exact som en vildhäst gör med en orm...
Det finns säkert mer seriösa och mindre seriösa inom denna nisch som alla andra men jag väljer att tro det jag såg. Att det är bara humbug och lureri. Ytterligare ett sätt att få tag på folks pengar...
-
Visst funkar det med djurkommunikation men har man en ironisk och nedlåtande inställning så "hör" man ändå inte. Man måste våga tro på det man får till sig av djuret, våga lyssna och inte analysera sönder så jäkla mycket. Själv ser jag det som en naturlig del av samvaron med mina djur (och nån gång andras), det är inte konstigare än att lyssna på folks pladder även om djurens kommunikation oftast kommer till mig i bilder, känslor eller andra sinnesförnimmelser.
En av grannens hästar gav mig en bild av en storköksförpackning margarin, en stor gul fyrkantig plastburk, varje gång jag passerade honom. Inte förrän jag nämnde detta för en av ägarna efter flera veckor av smörbyttebilder, fick jag förklaringen, hästen fick sitt kraftfoder serverat ur just en sådan burk, något som jag självfallet inte hade en aning om och framför allt inte hade kunnat "fantisera" fram.
-
Du kallar det nedlåtande, jag kallar det sunt kritiskt.
Man kan få vissa folk att tro på vad som hellst bara man använder sig av rätt teori och rätt form av teknik för individen.
Placebo effekten är väl dokumenterat och forskat på. En annan form av att tro på.
Jag säger inte att det inte finns folk som kan
prata med djuren! MEN JAG tror inte det finns! Finns det någon hrr som tror dem kan bevisa för mig att min tro är fel så är ni välkomna!!
-
1, Jag betalade inte för detta.
Det var elever .
2. Jag var oxå skeptisk.
3. Vill nån testa så kan jag skicka nr .
Jag la bara in detta inlägg för att jag tyckte det var kul .
-
Men den djurpratare som vill övertyga mig är ju välkommen hit och överbevisa, vi har många djur att snacka med ;D
Just så, rätta takter! Jag skulle gärna (om jag hinner) vilja vara med och dokumentera, om nu någon djurpratare skulle ställa upp på en vetenskaplig studie. Då måste man va noga, här i universitetsstaden kan vi sånt!
Nån som är med?
-
Jag har inga som helst problem att kommunicera med både höns eller katter, varje gång jag ropar att det är mat, så kommer de som ett skott ::)
-
"Djurkommunikation" bygger på att hjärnan lägger pussel och ser mönster den känner igen. Precis samma fenomen som gör att man ser elefanter i moln eller hör spöken. Som underhållning betraktat är det att jämställa med horoskop och estradhypnotisörer, så länge man inte tror att det är på riktigt.
-
Ja det gäller var man lägger ribban, att tala med språkliga symboler är ju ganska begränsat, och stannar vid några ord för de mest "begåvade" djuren, kommunikation förekommer ju det vet ju alla som har djur.
-
Visst funkar det med djurkommunikation men har man en ironisk och nedlåtande inställning så "hör" man ändå inte. Man måste våga tro på det man får till sig av djuret, våga lyssna och inte analysera sönder så jäkla mycket. Själv ser jag det som en naturlig del av samvaron med mina djur (och nån gång andras), det är inte konstigare än att lyssna på folks pladder även om djurens kommunikation oftast kommer till mig i bilder, känslor eller andra sinnesförnimmelser.
En av grannens hästar gav mig en bild av en storköksförpackning margarin, en stor gul fyrkantig plastburk, varje gång jag passerade honom. Inte förrän jag nämnde detta för en av ägarna efter flera veckor av smörbyttebilder, fick jag förklaringen, hästen fick sitt kraftfoder serverat ur just en sådan burk, något som jag självfallet inte hade en aning om och framför allt inte hade kunnat "fantisera" fram.
Möjligen Off Topic här men... har du pratat något med bina? Vad sade de isf? ;) ;D
-
Okej ,,stopp stopp!
Ja la in tråden för att jag tyckte det var kul att dotterns kanin gick o suktade efter lussebullar .
Inte för att ni ska håna varandras troende eller icke troende i denna fråga.
Tydligen kan man kommunicera med alla djurslag på olika nivåer så klart .
Jag tyckte detta var fantastigt och jag är jätte nöjd med resultaten på dom 10st olika djur dom talade med hos mej.
För er som är intresserade så sa en av mina stallkatter direkt när dom klev innan för dörren "_ Detta är MITT stall , jag bor här! "
Charmigt tycker jag då den katten alltid är så mjuk o kelen o inte tuff alls. ;D
-
Vår katt anser att han äger huset och har två tvåbenta trotjänare till tjänstefolk. Tycker han kommunicerar det rätt tydligt. ;D
-
var och en är salig i sin tro, inte menat att håna nån... sorry....
-
Möjligen Off Topic här men... har du pratat något med bina? Vad sade de isf? ;) ;D
Hehe, nej där har jag gått bet, lika så vad gäller andra stickande insekter ;D
Lättaste djuret i mitt tycke att kommunicera med är utan tvekan hästar men får är hyfsat lätta de med.
-
Hehe, nej där har jag gått bet, lika så vad gäller andra stickande insekter ;D
Lättaste djuret i mitt tycke att kommunicera med är utan tvekan hästar men får är hyfsat lätta de med.
Ah... attans, har alltid velat veta vad bina pratar om med varandra.
Ett ord vet jag dock att de fattar: "Stick!" Det har de bevisat mångtaliga gånger. ;D
-
Tja, Annette, det är kanske för att Du inte (ännu) har försökt med get.
Allvar: Visst måste det gå att undersöka detta fenomen lika väl som andra fenomen som inte är synliga för blotta ögat? Det gäller bara att komma på bra metoder ...
Och bina - de pratar väl mest om honung och larver, eller?
-
Tja, Annette, det är kanske för att Du inte (ännu) har försökt med get.
Allvar: Visst måste det gå att undersöka detta fenomen lika väl som andra fenomen som inte är synliga för blotta ögat? Det gäller bara att komma på bra metoder ...
Och bina - de pratar väl mest om honung och larver, eller?
Nej nån get har jag aldrig talat med, men jag gissar att den är lätt.
Bina tror jag mest larvar sig ;D
-
Bina kan ju tala om var det finns nektar, avsett för varandra, men vi kan förstå dansen.
-
Så Anette, har du pratat med mina tjejer? Hade de något att säga som kan vara bra att veta för mig? Tänk om jag kunde haft möjlighet att prata med dem.. Vad spännande!!
JBF
-
En intressant detalj, apropå bin: Har ni försökt få ut en geting ur huset nån gång? Man kan peka ut den! Visa med fingret hur den ska flyga, och den gör så.
Ja, om den vill ut, alltså ... :P
-
Jag tycker vi organiserar en allmän djurpratar dag för Alternativare.
Vi samlar ihop några djur som ägarna känner väl och som helst har några välkända egenheter eller egenskaper eller erfarenheter av udda slag som borde dyka upp vid ett ev. samtal.
Sen har vi några trovärdiga vittnen från forumet och reder ut detta helt enkelt, borde inte vara svårt?
*Jag ställer upp med fika*
-
Undrar om djur kan ljuga? Har de förmågan till avanserade abstraktioner och skumma sociala konstruktioner (som att vilja bli kallad Herr)..så borde inte steget vara långt till andra mänskliga egenskaper.
-
Kanske inte ljuga, men kraftigt överdriva. En hund kan rimligen inte alltid vara så UTSVULTEN och LIDANDE som den försöker påskina, när den ser att man har något gott.
-
Så Anette, har du pratat med mina tjejer? Hade de något att säga som kan vara bra att veta för mig? Tänk om jag kunde haft möjlighet att prata med dem.. Vad spännande!!
JBF
Jag har aldrig "satt mig ner" med dina töser men deras "pladder" kunde man inte undgå ;D. De var lite som rumpnissarna i Ronja Röverdotter, woffor gör di på dette viset.........de var ständigt undrande och lite veliga :-* i sin kontakt med oss människor (de hade inte blivit särskilt mycket hanterade innan jag köpte dem).
-
Haha, ja de verkar fortfarande vara sådana.. Speciellt Gullmaj. Jag önskar jag kunde förklara för henne att jag måste klämma på henne för att kunna se när hon skall lamma. Ibland känns det som att Solveig försöker förklara det för henne också... Ser du bara bilder som flashar förbi när de kommunicerar eller? Har du alltid kunnat se det, eller har du tränat upp dig? Jag antar att man måste ha nånslags känslighet för detta.
-
Va roligt att tråden blev positiv igen ! ;D
Vart i landet finns Frances??
Rumpnissar *asg* ;D ;D ;D ;D kan tänka mej att mina knäppa höns skulle låta som rumpnissar oxå .
Det enda som är när man släpper in en kommunikativ mäniska så här är ju att man måste vara bered på kritik.
Jag fick mej flera kängor från hundarna.
En av dom sa rakt ut att han oroade sej så mkt för att jag var sjuk så han var tvungen att vara nära mej hela tiden .
Den andra hunden var så ledsen och sorgsen o hade ont o nåt var fel på livmodern ( hon blev steriliserad för 2 år sen o hennes barnbarn har anfallit henne upprepade ggr senaste dagarna då den tiken blir knäpp i löpen) Hon vlle ha mera tid med oss och hon ville göra lite nya saker då hon hade tråkigt i bland.
-
Ja, tänk om hönsen skulle säga "Ibland är han så jävla stressad och sur när han är här, och hotar med yxan bara för att vi inte värpt på ett par dagar..." man får nog vara beredd på både ris och ros antar jag.
-
Haha, ja de verkar fortfarande vara sådana.. Speciellt Gullmaj. Jag önskar jag kunde förklara för henne att jag måste klämma på henne för att kunna se när hon skall lamma. Ibland känns det som att Solveig försöker förklara det för henne också... Ser du bara bilder som flashar förbi när de kommunicerar eller? Har du alltid kunnat se det, eller har du tränat upp dig? Jag antar att man måste ha nånslags känslighet för detta.
Jag har nog alltid haft det men inte insett vad det handlade om. Första gången jag minns var när jag var på semester och plötsligt visste att min katt var död. Mycket riktigt, ett telefonsamtal hem bekräftade att han kommit i vägen för slåtterbalken på grannens åker vid ungefär den tidpunkt då jag kände av det.
Och visst kan man träna upp sig, det handlar mycket om att acceptera att det existerar ett språk, en kommunikation som inte syns eller hörs, det bara "landar" i skallen. Jag får oftast det till mig i bilder, smaker, känslor o.s.v. Det är inte alltid som jag förstår vad som menas eftersom min hjärna tolkar efter min mänskliga erfarenhet. Tex hade en av mina hästar problem med ena bakbenet en morgon, han ville inte stå på det men visade inge tecken på att ha ont eller vara skadad. Bilderna jag fick i skallen var surrande flugor, instängda högljudda och jag fattade till en början ingenting. Hästen fortsatte då att lotsa mig fram till vad det handlade om, att hans ben "sov", var domnat och surrade. Han hade legat galet i sin box och fått en nerv i kläm. Benet surrade och jag fick flugor i huvudet ;D
En bagge jag hade tidigare var väldigt kärvänlig och det var inte alltid det var så bra. Ett sånt tillfälle var när jag skulle klippa "hans" tacka. Jag hade inte lust att stänga undan honom eftersom jag redan hade börjat (jag satt i hagen och klippte) så jag tog honom lite åt sidan, visualiserade ett jättestort dike mellan honom och mig/tackan och visade på omöjligheten att ta sig över detta "krondike". Det funkade och han stod där och tittade bekymrat på "diket" ??? hela den stunden (mer än en halvtimma) som det tog mig att handklippa tackan.
Inte förrän jag var nästan klar fattade han att det nog inte fanns nåt dike och klev försiktigt "över" och kom fram till oss ;D.
-
Hmm, så om man får en helt konstig tanke/känsla som man inte kan härleda till något man gör/ser/hör så kan det vara nån som pratar med en. Ibland tror jag att jag är galen, för jag kan få konstiga intryck och så vidare, från ingenstans. Man börjar ju tro att man är sinnesförvirrad ju, men kanske ska man tänka ett steg längre. Kan du märka på djuren att de faktiskt förstår dig då, ser de att du tar in det de säger? Om ja, hur reagerar de då?
-
De märker om man "hör" dem och de flesta reagerar med förvåning första gången. Mina däremot är vana så de vet att jag kan vara lite "trögfattad" men att jag i alla fall försöker ;D.
En annan av mina hästar förresten har som vana att "ta hand om " mig när jag skall ut och rida. Hon vet att jag är rädd och hon vägrar att gå snabbare än i snigelfart. Lugn lilla morsan brukar hon "säga", du vet att jag vet att du inte gillar fart :-* (detta får jag till mig mest som en känsla av omtänksamhet och omhändertagande eller hur man nu skall beskriva det, en känsla som definitivt inte kommer från mig själv eftersom jag är en riktig krake på hästryggen efter en ridolycka får ett tiotal år sen.). Spelar ingen roll hur mycket jag skänklar henne, hon går inte snabbare för det. Om nån annan däremot rider henne så är det en jäkla fart i henne, hon gillar verkligen att springa.
Vi hade tidigare ett irländskt varmblod, en f.d. ridskolehäst. Han var förfärligt rädd om sina bakben och sina bakhovar, ingen visste varför och i övrigt var han en tämligen medgörlig häst. Han skickade hemska bilder av blodiga bakhasor till mig, blodiga bandage och smärta så att det skar i mig. Vid närmare förfrågan till tidigare ägare visade det sig att han varit steeplechase-häst på Irland innan han kom till Sverige och att man där brukar "barra" hästarna för att de skall hoppa högre och springa fortare. En hemsk och plågsam metod kan jag lova. Efter det att han sett att jag fattat varför han var så rädd var det aldrig mer några problem att greja med hans bakben, men man kan ju börja undra om man är tokig när alla desa upplevelser dyker upp i skallen ;D
-
Att man kan vara mottaglig o få kommunikation med ett djur man har framför sej eller ett djur som står en nära förstår jag MEN hur i hela världen kan man kommunicera med ett okänt djur man sett på bild????
-
Ja, det kanske är bäst att fråga Herr Kanin.
-
Jag tycker vi organiserar en allmän djurpratar dag för Alternativare.
Vi samlar ihop några djur som ägarna känner väl och som helst har några välkända egenheter eller egenskaper eller erfarenheter av udda slag som borde dyka upp vid ett ev. samtal.
Sen har vi några trovärdiga vittnen från forumet och reder ut detta helt enkelt, borde inte vara svårt?
*Jag ställer upp med fika*
Låter kul. Om jag kan, så är jag med!
Beträffande att få bilder, så har jag också en upplevelse, som får mig att tänka att det kanske inte är bara nys, detta. Jag har uppfattningen att detta fungerar bäst på avstånd, och bäst mellan individer som älskar/gillar varandra.
Eftersom jag är rätt vetenskapligt lagd av mig, vill jag som främsta teori hävda att detta borde gå att undersöka med vanliga vetenskapliga metoder (som Frances föreslår, t ex), och att det rör sig om något helt förklarligt, bara att forskarna ännu inte mätt det, vägt det eller satt namn på det. Någon form av elektromagnetiskt vågrörelse kanske, plus något speciellt med sändare och mottagare?
-
Falköping bor jag
-
Falköping är ju nästgårds, så jag kommer gärna :)!
-
Kul! Hur får jag veta när och var det blir, så att jag åtminstone vet vad jag inte kan komma på? :P
Jag har faktiskt ärenden i den trakten, men bara ibland ... :-[
Fast, egentligen ... Borde vi inte göra det på flera platser? Lite organiserat, så att det blir enhetligt och kan rapporteras? Djuren ska inte behöva flytta på sig, både djurpratarna och vi observatörer ska komma till dem.
-
Ja, det tar ju bort lite felmarginaler om man gör samma sak på olika ställen med olika djur o pratare!
-
Låter som ett kul projekt .
Kontakta lite olika djurpratare o fråga om dom är på ;D
-
Jo varför inte, vi är väl nyfikna. TÄNK om vi kommer på något som skakar "etablisimanget".
-
O så är ju en förutsättning att det är blandade djurägare, så det inte är bara skeptiker eller troende.
-
Jag kan komma - inte så långt och jag har en jycke som vill prata - ständigt o jämnt - dock är det ingen här som förstår vad han egentligen vill.
Jag skulle vilja tro men är inte på något sätt övertygad. Sunt skeptisk kan man säga.
-
Jag är absolut med om det blir något i Stockholms-trakten. Det skulle vara väldigt intressant att höra vad vovven har att säga om alla sina till synes ogrundade rädslor...
Har läst ett par böcker på ämnet av Mia Mattsson-Mercer och Carola Lind. Precis efter har jag varit fullständigt övertygad. Jag till och med lyckades ta emot en tanke från min mamma en gång. Vi bestämde att hon skulle tänka på en person och jag fick strax upp en bild av min morbror – en mycket färgstark person, lätt att tänka sådär intensivt på. Det var en särskild känsla, som att det faktiskt var någon annans tanke.
Trots det har jag en såndär tråkig logisk, rationell sida som får mig att tvivla på om det verkligen kan vara sant...
-
Jag känner lite att poängen ska vara att djurprataren inte har nån förhandsinfo om djuret.
En skicklig djurmänniska som får lite ledtrådar läser ju av ett djur ganska lätt och kan säga saker som ägaren förväntar sig.... ::)
-
Ja, ett sånt här projekt måste förberedas noga. Man måste försöka få så kallad kontroll över så många faktorer som möjligt, däribland vad djurprataren /-arna kan ha för förhandsinformation om det aktuella djuret. Antagligen kommer det att kosta mer än vi har råd med på ideell basis. Söka bidrag nånstans? I så fall måste vi först ha ett färdigt program hur vi tänker bära oss åt ... :P
-
Kanske inte ljuga, men kraftigt överdriva. En hund kan rimligen inte alltid vara så UTSVULTEN och LIDANDE som den försöker påskina, när den ser att man har något gott.
;D hunden personifierad. Men så är hundar också jävligt intelligenta, eller otroligt präglade av människan.
-
I många fall är hunden bättre på att träna sina människor än vad ägarna är på att träna hunden. Det samma gäller med katter och många andra djur. Vi människor blir så glada av uppmärksamhet och lite kel och lek att vi gör vad som helst, och det vet djuren. ;) :-[ :-[
Om vi läste våra djur lika bra som de läser oss, hade djurkommunikatörer inte haft något arbete.
-
Jag känner lite att poängen ska vara att djurprataren inte har nån förhandsinfo om djuret.
En skicklig djurmänniska som får lite ledtrådar läser ju av ett djur ganska lätt och kan säga saker som ägaren förväntar sig.... ::)
Ja du har rätt - min har jag beskrivit kors o tvärs på internet.
-
Ja du har rätt - min har jag beskrivit kors o tvärs på internet.
Din hund/katt eller Din djurpratare?
-
Din hund/katt eller Din djurpratare?
;D ;D ;D
-
Ursäkta, jag var faktiskt allvarlig.
Fast jag kan förstå att det inte såg så ut ... ;D
-
Finns det några i Norrbotten som skulle vara intresserade av att samlas?
Jag hoppas att ni tänker genomföra detta. Hade varit intressant :)
-
Tråden är ju rolig som underhållning! Tyvärr finns det folk som tror på detta vilket utnyttjas av mindre nogräknade personer.
Måste ju samtidigt vara perfekt arbetsmetod för djuraktivister!
Gösta
-
Tråden är ju rolig som underhållning! Tyvärr finns det folk som tror på detta vilket utnyttjas av mindre nogräknade personer.
Måste ju samtidigt vara perfekt arbetsmetod för djuraktivister!
Gösta
Var och en blir ju salig på sin tro. Vi vet inte tillräckligt om egentligen något. Om man intresserar sig för detta ämne, är man udda, men det är inte ifall man använder acceptabla vetenskapliga metoder fel. Man ska studera allt i tillvaron, och inte låsa sig i det förnärvarande etablerade synsättet. Märk då att man ska lägga intresset för detta som vore det grundforskning, där man inte ska ha eller förvänta sig ekonomisk nytta.
Det finns charlataner i många fack, och visst då ska man vara mycket skeptisk, speciellt när det görs för vinning.
Men etablisimanget blir alltid ganska motsträvig, när man försöker söka sig till någor utanför det. Man ska varken vara rädd eller rigid.
-
Finns det några i Norrbotten som skulle vara intresserade av att samlas?
Jag hoppas att ni tänker genomföra detta. Hade varit intressant :)
Pröva att lägga in frågan under Norrbotten
http://www.alternativ.nu/index.php?board=211.0 (http://www.alternativ.nu/index.php?board=211.0)
-
Halaj!
Tråden påminner mig om något jag läste/hörde/såg för länge sedan.
En intervju med någon forskare som studerade vilda schimpanser.
Fråga: visst skulle det vara häftigt om de kunde prata?
Svar: Nej! Det skulle vara förfärligt! De skulle bara prata om mat och sex. Inget annat.
Och det är nog på den nivån det ligger kan man tänka.
Skulle man höra att herr marsvin, efter att ha intagit sina middagspellets, gärna vill att matte skall hämta ett par tofflor, en rökrock och en stoppad pipa med en konjakskupa därtill, skulle iaf. Jag dra öronen åt mig.
//T
-
Jag har i många år fått "nödrop" från mina djur oavsett hur långt bort jag varit .
jag kan känna mina djurs vibbar , jag kan läsa av mina djur väldigt bra själv
Jag är sensitiv- MEN jag kunde inte få fram vissa saker som dessa personer kunde.
-
Jag har i många år fått "nödrop" från mina djur oavsett hur långt bort jag varit .
jag kan känna mina djurs vibbar , jag kan läsa av mina djur väldigt bra själv
Jag är sensitiv- MEN jag kunde inte få fram vissa saker som dessa personer kunde.
Min känslighet (nu talar vi djurkommunikation och inget annat :-[) ökade enormt efter andra delkursen i REIKI
-
Jag pratar med kantarellerna.
SANT och jag skämtar inte! ;D
Ok, inte med kantarellerna personligen, men skogen pratade med mig. När jag är därute så överlämnar jag mig på nåt sätt, och om jag är ute och plockar svamp, så följer jag nån slags ..inte röst men nåt som pushar mig åt kantarellerna :D
Jag blir alltid frustrerad för jag hittar mer än vad jag har korg till..
-
Halaj!
Tråden påminner mig om något jag läste/hörde/såg för länge sedan.
....8<...
//T
och det i sin tur påminner mig om en rolig historia jag hörde för längesen, om bonden som fick besök av sonen i sällskap med ny flickvän, som visade sig vara kommunikatör och promt ville visa sin mystiska förmåga för svärfar. Bonden var tveksam men kunde ju inte säga nej...så ut i ladan gick de.
Så gick de förbi diverse kor, och svärdottern berättade om vad korna sa och ville. Så kom de till Smörblomma, bondens favorit...och då sa bonden att nä!nu får det räcka, allt den hära säger är ändå bara dikt och förbannad lögn..! ;D
-
Jag har i många år fått "nödrop" från mina djur oavsett hur långt bort jag varit .
Ja. Visst har det hänt. Och när jag nämnt det för djurbönder, så visar de ofta ingen förvåning, utan kommer med exempel själva. Så upplevelsen är inte unik.
Om man alltså antar, som en sån här vetenskaplig tes att testa, att:
"Dessa nödrop och annan kommunikation mellan djur och människor är verkliga, och detta kan verifieras och mätas, eller falsifieras."
Då skulle väl nästa fråga bli: "Hur?" I tråden ovan finns några förslag. En senare fråga skulle kunna bli: "Vad är detta? Elektromagnetisk strålning, eller något snabbare?" För att renodla den diskussionen kanske man borde starta en ny tråd, och citera de intressantaste förslagen. Tyvärr har jag för mycket att pyssla med nu, så jag törs inte åta mig det. Men om någon av Er startar den tråden, och/eller renodlar den diskussionen på något sätt, så vill jag gärna vara med, för i framtiden kommer jag ju att ha massor av tid och energi att lägga på detta, eller vad tror Ni?
;) :-[ :P :P
-
O nu säger en röst inom mig att Eulalia ska komma hit en vecka eller två i höst och vi kommer att ha jättemycket att göra :)
-
Ursäkta, jag var faktiskt allvarlig.
Fast jag kan förstå att det inte såg så ut ... ;D
Ja, det blev lite luddigt ;D - det är jycken som jag funderat över i måånga trådar.
-
Hade jag haft råd så skulle jag jätte gärna gå en kurs i kommunikation med djuren .
Men dom kurserna är ju svindyra!
-
Ska man avgöra sånt här kan man inte bara se till hur man upplever "träffarna", utan även "missarna" och naturligtvis hur specifikt det uttrycks.
För mig är inte lussebullar jättegula, visst kan de anses vara det för att vara bröd, men utan den referensen är de inte normalt sett så jättegula. Det beror ju lite på, men om du inte använder mer saffran än vanligt skulle jag inte kalla det en "träff".
Nåväl, så länge man inte tar alltför allvarligt på det och/eller betalar pengar som man egentligen inte har råd med så har jag inga större invändningar. Oavsett om kommunikatörerna kan prata med djuren eller inte så är det oftast folk som "kan djur" och en del djurägare har ju blivit hjälpta.
Om jag mot förmodan skulle betala för en djurpratare skulle jag skriva upp kostnaden på nöjeskontot.
-
Jättegult - det kan ju vara maskrosor också ::)
Jag har lättare att tro på bilder av storköksförpackningar för margarin som matskålar än att en kanin vill bli titulerad "Herr". Det sist nämnda känns väldigt mycket disneyfiering....
-
Hej!
Är det någon som ordnar ett vetenskapligt försök så kan jag komma med några lamor. De flesta människor saknar erfarenhet av att läsa lamors beteende så det kan bli ett bra test om de kan läsa psyket.
MVH
Jan
-
Citat från en blogg (tryggahoven)
"Vi har en nydanande väckelserörelse åt – i stort sett - samma håll fast i olika former. Jag själv sprider kunnandet samt nyttan av djurkommunikation samtidigt som jag lär mig mer om healing, andevärlden samt annat. Reconnetion. Att återknyta till det forna meridiansystemet på ett nytt sätt. "
Det ser väl ut att bli lite procedur och metodfrågor som måste benas ut, före man kan komma till skott.
-
Emelie Cajsdotter -Alla Kungens Hästar, samt -Zandor och tiden, handlar om att "känna av djur"/få bilder. Monty Roberts (Mannen som talar med hästar mfl -NÄ -INTE Robert Redford varianten) anses läsa tecken/kroppsspråk/ha erfarenhet av djur och människor. Jag menar att han gör mer än så, dvs kommuniserar på fler plan. Själv säger han att det är hans kroppsspråk. Jag kallar det högre makter och känner djup vördnad.
-
Hej!
Är det någon som ordnar ett vetenskapligt försök så kan jag komma med några lamor. De flesta människor saknar erfarenhet av att läsa lamors beteende så det kan bli ett bra test om de kan läsa psyket.
MVH
Jan
Eftersom lamor är av sydamerikansk ursprung, så bör man ta i beaktande att kulturella missförstånd kan uppstå. Tolk kanske vore lämpligt.
För övrigt säljer jag en bok om djurkommunikation, Hästar berättar av Tamara Baltzar, känd svensk hästkommunikatör. PM:a om du är intresserad. 50 spänn+porto
http://www.bokia.se/bok.html?isbn=913232605X (http://www.bokia.se/bok.html?isbn=913232605X)
-
Jättegult - det kan ju vara maskrosor också ::)
Jag har lättare att tro på bilder av storköksförpackningar för margarin som matskålar än att en kanin vill bli titulerad "Herr". Det sist nämnda känns väldigt mycket disneyfiering....
det finns ju inga maskrosor nu !
Att min kanin har storhetsvasinne det har jag iaf lätt att tro på .
Han är som en Napoleon i stallet S*
-
det finns ju inga maskrosor nu !
Att min kanin har storhetsvasinne det har jag iaf lätt att tro på .
Han är som en Napoleon i stallet S*
Det som är roligt med djurkomm. är att när man ser bilder/känner känslor/tankar och tolkar in mänskliga begrepp, då kan det bli hur "tokigt" som helst ;D. Att bli kallad Herr Kanin kanske är tolkarens version av kaninens behov av att få respekt från människorna.
Man får komma ihåg att vi inte alltid förstår detaljerna i djurens språk, vi får tolka så gott vi kan efter vad de förmedlar till oss.
Jag överlåter oftast åt djurägaren att tolka vad jag får till mig av djuret, jag känner inte djurets vardag och om jag försöker tolka så kanske jag vinklar berättelsen fel.
Det är som när en tolk från en provins i tex Afganistan skall tolka åt en person från en annan landända i samma land, man förstår varandra men det kan ändå bli fel i översättningen.
(Det blev många tolk/tolkar i mitt inlägg märker jag (:) :-X ;D)
-
Hade jag haft råd så skulle jag jätte gärna gå en kurs i kommunikation med djuren .
Men dom kurserna är ju svindyra!
Gå till närmaste bibilotek och låna ett par böcker om ETOLOGI! :)
Hej!
Är det någon som ordnar ett vetenskapligt försök så kan jag komma med några lamor. De flesta människor saknar erfarenhet av att läsa lamors beteende så det kan bli ett bra test om de kan läsa psyket.
MVH
Jan
:D
Rätt så! En faktor under kontroll, nämligen förkunskaper om djurslagets sätt att kommunicera.
Det ser väl ut att bli lite procedur och metodfrågor som måste benas ut, före man kan komma till skott.
Jupp! :)
Jag överlåter oftast åt djurägaren att tolka vad jag får till mig av djuret, jag känner inte djurets vardag och om jag försöker tolka så kanske jag vinklar berättelsen fel.
Så Du är aktiv? Dig kan vi alltså anlita när/om vi gör experimentet? Jag utgår i så fall ifrån att Du går med på att träffa djur Du aldrig sett förr, och prata med dem utan att veta vem av de närvarande som äger djuret osv?
Jag undrar bara, hur ska vi samla ihop de här erbjudandena, för att kunna organisera studien när/om den blir aktuell?
-
Jag har både djurkommunikatör och plats (och även en del djur till förfogande iallafall.)
-
Så Du är aktiv? Dig kan vi alltså anlita när/om vi gör experimentet? Jag utgår i så fall ifrån att Du går med på att träffa djur Du aldrig sett förr, och prata med dem utan att veta vem av de närvarande som äger djuret osv?
Jag är aktiv men tämligen "passivt" aktiv (kan man säga så??). Det är sällan jag gör något på uppdrag av andra när det gäller djurkomm., av olika orsaker. Däremot är det en del av min vardag med mina djur.
Det hade varit kul att kunna ställa upp men p.g.a. mitt arbete så har jag svårt att vara hemifrån.
Att tolka via kort är inget jag sysslar med, jag vill ha djuret nära mig. Men jag vet att det funkar för andra men vi är alla olika och jag har lättare att fokusera om jag är fysiskt nära djuret.
Däremot skulle jag kunna hålla "kurs" för intresserade. Under förutsättning att deltagare kan komma hit. Med kurs menar jag en slags introduktion/start, jag visar hur jag gör och alla kan fråga/testa/träna på mina/sina djur. Om inte annat så för att komma igång med detta som jag anser att alla kan "lära" sig.
Och det blir självklart utan annan kostnad än att man får ta med sig egen fika.
-
Tråden är ju rolig som underhållning! Tyvärr finns det folk som tror på detta vilket utnyttjas av mindre nogräknade personer.
Du tycker det alltså är tråkigt att människor har upplevelser att de kan prata med djur? Ok, då kan jag svara dig med att jag tycker det är tråkigt att det finns människor som upplever att de inte kan prata med djur, vilket utnyttjas av mindre nogräknade personer.
Om en människa hör en viss ton, en viss musik och en annan människa inte hör det ska då den människan som inte hör musiken säga till den människan som hör att det är tyvärr så att det finns människor som tror på att man kan höra musik som inte finns?
Vi utgår ju från våra upplevelser och problemet uppstår om vi tror att alla människor har precis samma upplevelse om världen och verkligheten. Egentligen existerar inte världen och verkligheten utanför oss, utan allt existerar inuti oss. Det är våra sinnen som får information och tolkar och detta händer inuti oss.
Alla människor har därför en individuell verklighet och en individuell upplevelse av verkligheten.
Människor upplever att de har kommunikation med djur, därför att det är en reell och sann upplevelse för dem. Sen finns det de som inte upplever det.
Du tycks utgå ifrån att människor alltid ljuger om upplevelser som du själv inte har. Dvs, om du inte har haft en upplevelse så är det en lögn om en annan människa har haft den upplevelsen för du tror inte på den för du själv har inte haft den.
Vilken verklighet skapar vi om vi inte accepterar att människor har olika upplevelser och vilken verklighet skapar vi om vi inte respekterar att människor har upplevelser?
Människor har upplevelser av djurkommunikation och det kan vara lika tydligt och klart som vilken kommunikationsform som helst och självfallet måste dessa människor respekteras, även av de som inte har haft den upplevelsen.
Att bevisa djurkommunikation vetenskapligt är förenat med vissa svårigheter, och en svårighet är faktiskt djuren själva. De är individer!
Ett vanligt sätt är ju att man frågar djur om deras favoritleksaker och liggplatser, därför att det bygger på idén att det enkelt kan verifieras av havaren av djuret.
Då utgår man samtidigt från att havaren av djuret och djuret själv har samma idé om vad djuret har för favoritleksak och favoritplats att ligga på.
Jag kan ge ett exempel på hur skevt det kan bli:
Det handlar om en hund som låg ofta på en fäll i mitten av ett rum.
Djurkommunikatören frågar hunden om favoritplatsen och hunden svarar ett hörn i ett annat rum.
Hundhavaren kallar nu djurkommunikatören för bluff därför att han "vet" att hundens favoritplats är i mitten av ett visst rum, på fällen.
Faktum är att hunden svarade ena hörnet i ett annat rum, för det var hundens favoritplats. Skälet till att hunden ofta låg på fällen i mitten av rummet var för att det gav hunden en bra överblick över vad som hände och skedde. Men det var definitivt inte hundens favoritplats.
Hunden och dess havare hade alltså olika uppfattning, och om havaren blir kontrollinstansen till att kontrollera det som djuret säger - så kan det bli hur skevt som helst för djuret kan ju uppleva sin verklighet på ett helt annat sätt än vad som havaren tror om djurets verklighet. Och då blir djurkommunikatören kallad för bluff när djurets och havarens verklighet skiljer sig åt...
En annan intressant fråga är ju detta med att djuret kanske inte alls vill besvara djurkommunikatörens frågor, utan vill förmedla helt andra saker.
Vi kan inte styra och bestämma över vad djur säger eller vilka teman de tar upp. De är individer och allt handlar om frivillighet. De snackar om det som de har behov att snacka om.
Det gjordes ett experiment där olika djurkommunikatörer fick fram olika information från ett och samma djur. Många tog detta som ett bevis på att djurkommunikation är en bluff, eftersom djurkommunikatörerna sa olika saker.
Men hur logiskt är det egentligen att ett djur säger precis samma saker till flera djurkommunikatörer i en föjld? Det är ju betydligt mer logiskt att djuret snackar om olika saker med olika djurkommunikatörer.
Djuren förstår helt enkelt inte vitsen med att de måste säga samma sak till flera djurkommunikatörer, för de förstår inte det "vetenskapliga" argumentet. När djuret hade snackat klart om ett tema med en djurkommunikatör så hade ju djuret snackat klart om det och hade därför inget behov längre av att prata om den grejjen mer så då pratade djuret om något helt annat med nästa djurkommunikatör och så vidare...
Att kalla djurkommunikation för bluff visar bara på att man har vissa tankar om hur djur fungerar och när djur fungerar på ett annat sätt än man tror, då är det djurkommunikatören som får lida för det...
Tyvärr är det så att många människor har vanföreställningar om djurs verklighet och om en djurkommunikatör skulle säga andra saker än vad människor förväntar sig att djur pratar om, så blir djurkommunikatören automatiskt uthängd som bluff därför att människor tycker det är för orimligt att djur kan snacka om annat än om mat och fortplantning.
Det här gör ju också att det finns djurkommunikatörer som begränsar sig i sin kommunikation med havaren av djuret, dvs - djurkommunikatören vågar inte säga allt som förmedlas, djurkommunikatören filtrerar informationen utefter djurkommunikatörens egen föreställning efter vilken information som djurhavaren accepterar att ta emot utan att kritisera djurkommunikatören för bristande trovärdighet. Detta är också en parameter i sammanhanget.
Men trots svårigheterna så finns det ändå vetenskaplig forskning och jag vill hänvisa till den brittiske biologen Rupert Shieldrake. Nu har han inte gjort försök på specifikt djurkommunikation i betydelsen att en människa och ett djur för ett telepatiskt samtal, för det är för svårt att bevisa vetenskapligt att det som verkligen sägs mellan dem i ett samtal verkligen sägs...
Men, det han har gjort är att han har analyserat djurs yttre reaktioner vid tidpunkter där människor har sänt information till djur på distans, och han har sett att djuren fick ett särskilt beteende det klockslaget när dess människa fick uppdraget att skicka information. Så vad de snackade om har inte kunnat bevisas, men ATT någon form av kommunikation skedde, snarare än VAD det var för kommunikation, det har Rupert bevisat så i den aspekten så är kommunikation mellan människa och djur redan vetenskapligt bevisad.
Talar vi om telepati som forskningsområde så är telepati mellan människor vetenskapligt bevisat, det finns artiklar i Illustrerad vetenskap som visar forskningens läge på detta område och att telepatisk kommunikation mellan människor är en faktiskt och bevisad vetenskaplig realitet, märkligt nog utan att så många människor känner till att det är vetenskapligt bevisat. Av någon märklig anledning så har detta knappt uppmärksammats av massmedia. Det är intressant att många tycker detta är så obehagligt så de vrider klockan tillbaks flera år och stoppar huvudet likt strutsen i sanden och låtsas som telepatisk kommunikation fortfarande är något ovetenskapligt fenomen.
-
JOYSHANTI så bra skrivet!!!!
-
Du tycker det alltså är tråkigt att människor har upplevelser att de kan prata med djur? Ok, då kan jag svara dig med att jag tycker det är tråkigt att det finns människor som upplever att de inte kan prata med djur, vilket utnyttjas av mindre nogräknade personer.
Om en människa hör en viss ton, en viss musik och en annan människa inte hör det ska då den människan som inte hör musiken säga till den människan som hör att det är tyvärr så att det finns människor som tror på att man kan höra musik som inte finns?
....
Långt inlägg och kanske inte direkt svar på citatet från Gösta (som ju var nerkortat kanske av utrymmesskäl?) ::)
Vad jag tror Gösta menade med sitt inlägg, då förutom farhågan att få sina kaniner "befriade", är att en tolkning som är möjlig utifrån hur vi beskriver och tolkar djur, är att det kan devalvera mäniskovärdet. I stil med tankarna i Animal Liberation av Peter Singer.
http://en.wikipedia.org/wiki/Animal_Liberation_(book) (http://en.wikipedia.org/wiki/Animal_Liberation_(book))
En svagare begåvad människa eller kriminell, ska då ha mindre existensberättigande än en smart råtta.
-
Jag kan ge ett exempel på hur skevt det kan bli:
Det handlar om en hund som låg ofta på en fäll i mitten av ett rum.
Djurkommunikatören frågar hunden om favoritplatsen och hunden svarar ett hörn i ett annat rum.
Hundhavaren kallar nu djurkommunikatören för bluff därför att han "vet" att hundens favoritplats är i mitten av ett visst rum, på fällen.
Faktum är att hunden svarade ena hörnet i ett annat rum, för det var hundens favoritplats. Skälet till att hunden ofta låg på fällen i mitten av rummet var för att det gav hunden en bra överblick över vad som hände och skedde. Men det var definitivt inte hundens favoritplats.
Jag protesterar inte mot uppfattningen att djurpratare finns. Tvärtom. Mycket som idag anses som övernaturligt, flum och dravel, är en del av min vardag.
Däremot protesterar jag mot det jag citerat ovan, eftersom det enbart förstärker tvivlarens övertygelse om att det är just flum, dravel och lurendrejeri.
FAKTUM är att hunden svarade så av just de skälen...? Absolut, bevisat faktum? Eller något som DU påstår, DJURPRATAREN påstår.. eller för den delen påstår att hunden påstår?
HUR får man fram detta FAKTUM? Denna absoluta sanning?
/Lotta - trött på dravel och flum, eftersom det förstör så mycket och ger även de seriösa delarna dåligt rykte av bara farten.
-
Att säga att Monty Roberts pratar med hästar att lååååångsökt. Visst han kommunicerar på det sätt ett djur kan kommunicera, med sitt kroppsspråk.
Han använder sin kropp för at påverka hästen att göra som han vill, han blockerar hästen med sin kropp, får hästen att fälja efter sig. Det handlar om ledarskap och inte hokuspokus med att samtala med ett djur eller se bilder av lussebullar eller havre eller hö.
Den typen av "kommunikation" som MR utöver finns ju eftersom han använder sig av djurets kroppsspråk för att tolka dem och använder sig av samma sak för att få dem att göra som han vill.
-
Minsann om det inte har kommit fram en del intressanta tankar här. När jag orkar, ska jag googla på den där Rupert Shieldrake. Synd att jag inte orkar sammanställa något! För närvarande. Någon som orkar?
-
O nu säger en röst inom mig att Eulalia ska komma hit en vecka eller två i höst och vi kommer att ha jättemycket att göra :)
Jamen visst, om du också vill bli frustrerad...
Men skogarna där söderöver dignar väl av svamp, så de kan inte vara svårfunna?
-
Jag fattar inte, jag har inte hittat några bra ställen.. Jag behöver dig ;)
-
Det ni behöver är en svampkommunikatör som kan prata telepatiskt med svamparna på distans.
-
Det ni behöver är en svampkommunikatör som kan prata telepatiskt med svamparna på distans.
Ja! och äter man bara rätt sorts svamp så kan man prata med precis vem eller vadsomhelst ::)
-
Alldeless riktigt Ulric, nu är vi ju OT så det skriker om det ;)
-
Inte offtopic alls, det hör ihop: en öppenhet för det naturliga kommunikationsflödet som finns överallt omkring oss är väl den röda tråden i denna tråd.
Ulric: Varför på distans? En svampkommunikatör vill väl också få sin beskärda del av skörden?
-
Det är känt att svampar kan hjälpa oss att kommunicera med allt eller hellre ALLTET.
-
Är det här kombusca(stafvas..)kommer in i bilden ??? ;)
-
Pratade med några kaniner härom dagen. De var bekymrade för pågående finanskris samt för den myckna snön. De var oroliga för att morotsskörden skulle slå fel. :'(
En korsningskanin Vädur/vit lant kände sig mobbad för att han inte var rasren. Tänkte höra av sig till "djurombudsmannen" för att få upprättelse. o:)
Gösta
-
Beklagar om några tog illa vid sig för mitt inlägg ovan men jag ville få ner det hela på en realistisk nivå genom lite satir >:D ;)
Visst visar djur av alla slag hur de mår men att komma med påståenden om att djuren berättar en massa är lurendrejeri!
Gösta
-
Beklagar om några tog illa vid sig för mitt inlägg ovan men jag ville få ner det hela på en realistisk nivå genom lite satir >:D ;)
Visst visar djur av alla slag hur de mår men att komma med påståenden om att djuren berättar en massa är lurendrejeri!
Gösta
Vi har förstått att din personliga åsikt är just den. :)
-
Jag har alltid undrat om gotlandskaniner använder diftonger ::)
Smarta är alla djur, deras hjärnor är optimala för deras placering i ekosystemet.
Lika lite som en människa kan klara sig med en kaninhjärna kan kaninen ha nytta av en människohjärnas kapacitet eller likhet.
-
Trådskaparen tycktes inte tycka illa vara att vi diskuterar hur man möjligen kan undersöka det här med vetenskapliga metoder. Ur vetenskaplig synpunkt utgår man ifrån att det man inte vet, det tar man reda på! Om vi alltså undersöker (och kollar på undersökningar som eventuellt redan är gjorda), så kanske vi kommer fram till att de allra flesta som kallar sig djurkommunikatörer är lurendrejare, men att en och annan faktiskt kan kommunicera med varelser av andra arter. Men innan undersökningarna (flera, om vi ska vara vetenskapliga!) är gjorda och genomgångna, kan vi inte veta. :-[
-
Jag har alltid undrat om gotlandskaniner använder diftonger ::)
;D ;D ;D
Det är också viktigt att klargöra vad man lägger in i begreppet "kommunicera."
-
Vi har haft en diskussion med katten, nu när vintern varit extra kall, har ju en större del av den budgeterade pengen för djurmat gått till en massa solrosfrön, delvis på bekostnad av extra lyxtugg till katten. Han såg dock inte det som ett större problem, då det låg i hans intresse att talgoxarna var feta.
Lite kisar som kommunicerar
Very Funny Cats 73 (http://www.youtube.com/watch?v=qVBqXAKThds#)
En annan djurkommunikatör:
Toni Tennille Animal Communication segment (http://www.youtube.com/watch?v=MHTxQG31QwE#)