Djurkommunikatören har varit här idag !

[Travelerhorses]

Okej ,,stopp stopp!
Ja la in tråden för att jag tyckte det var kul att dotterns kanin gick o suktade efter lussebullar .
Inte för att ni ska håna varandras troende eller icke troende i denna fråga.

Tydligen kan man kommunicera med alla djurslag på olika nivåer så klart .
Jag tyckte detta var fantastigt och jag är jätte nöjd med resultaten på dom 10st olika djur dom talade med hos mej.

För er som är intresserade så sa en av mina stallkatter direkt när dom klev innan för dörren "_ Detta är MITT stall , jag bor här! "
Charmigt tycker jag då den katten alltid är så mjuk o kelen o inte tuff alls.

[Skytten]

Vår katt anser att han äger huset och har två tvåbenta trotjänare till tjänstefolk.  Tycker han kommunicerar det rätt tydligt.

[grimbart]

var och en är salig i sin tro, inte menat att håna nån... sorry....

[anette i bugared]

Möjligen Off Topic här men... har du pratat något med bina? Vad sade de isf? 

Hehe, nej där har jag gått bet, lika så vad gäller andra stickande insekter

Lättaste djuret i mitt tycke att kommunicera med är utan tvekan hästar men får är hyfsat lätta de med.

[Georgisten]

Hehe, nej där har jag gått bet, lika så vad gäller andra stickande insekter

Lättaste djuret i mitt tycke att kommunicera med är utan tvekan hästar men får är hyfsat lätta de med.

Ah... attans, har alltid velat veta vad bina pratar om med varandra.
Ett ord vet jag dock att de fattar: "Stick!" Det har de bevisat mångtaliga gånger.   

[Trollmor]

Tja, Annette, det är kanske för att Du inte (ännu) har försökt med get.

Allvar:  Visst måste det gå att undersöka detta fenomen lika väl som andra fenomen som inte är synliga för blotta ögat?  Det gäller bara att komma på bra metoder ...

Och bina - de pratar väl mest om honung och larver, eller?

[anette i bugared]

Tja, Annette, det är kanske för att Du inte (ännu) har försökt med get.

Allvar:  Visst måste det gå att undersöka detta fenomen lika väl som andra fenomen som inte är synliga för blotta ögat?  Det gäller bara att komma på bra metoder ...

Och bina - de pratar väl mest om honung och larver, eller?

Nej nån get har jag aldrig talat med, men jag gissar att den är lätt.

Bina tror jag mest larvar sig

[Skytten]

Bina kan ju tala om var det finns nektar, avsett för varandra, men vi kan förstå dansen.

[JBF]

Så Anette, har du pratat med mina tjejer? Hade de något att säga som kan vara bra att veta för mig? Tänk om jag kunde haft möjlighet att prata med dem.. Vad spännande!!
JBF

[Trollmor]

En intressant detalj, apropå bin:  Har ni försökt få ut en geting ur huset nån gång?  Man kan peka ut den!  Visa med fingret hur den ska flyga, och den gör så.

Ja, om den vill ut, alltså ... 

[Frances]

Jag tycker vi organiserar en allmän djurpratar dag för Alternativare.

Vi samlar ihop några djur som ägarna känner väl och som helst har några välkända egenheter eller egenskaper eller erfarenheter av udda slag som borde dyka upp vid ett ev. samtal.

Sen har vi några trovärdiga vittnen från forumet och reder ut detta helt enkelt, borde inte vara svårt?

*Jag ställer upp med fika*

[Eulalia II]

Undrar om djur kan ljuga? Har de förmågan till avanserade abstraktioner och skumma sociala konstruktioner (som att vilja bli kallad Herr)..så borde inte steget vara långt till andra mänskliga egenskaper.

[Skytten]

Kanske inte ljuga, men kraftigt överdriva. En hund kan rimligen inte alltid vara så UTSVULTEN  och LIDANDE som den försöker påskina, när den ser att man har något gott.

[anette i bugared]

Så Anette, har du pratat med mina tjejer? Hade de något att säga som kan vara bra att veta för mig? Tänk om jag kunde haft möjlighet att prata med dem.. Vad spännande!!
JBF

Jag har aldrig "satt mig ner" med dina töser men deras "pladder" kunde man inte undgå . De var lite som rumpnissarna i Ronja Röverdotter, woffor gör di på dette viset.........de var ständigt undrande och lite veliga i sin kontakt med oss människor (de hade inte blivit särskilt mycket hanterade innan jag köpte dem).

[JBF]

Haha, ja de verkar fortfarande vara sådana.. Speciellt Gullmaj. Jag önskar jag kunde förklara för henne att jag måste klämma på henne för att kunna se när hon skall lamma. Ibland känns det som att Solveig försöker förklara det för henne också... Ser du bara bilder som flashar förbi när de kommunicerar eller? Har du alltid kunnat se det, eller har du tränat upp dig? Jag antar att man måste ha nånslags känslighet för detta.

[Travelerhorses]

Va roligt att tråden blev positiv igen !
Vart i landet finns Frances??

Rumpnissar *asg*  kan tänka mej att mina knäppa höns skulle låta som rumpnissar oxå .

Det enda som är när man släpper in en kommunikativ mäniska så här är ju att man måste vara bered på kritik.

Jag fick mej flera kängor från hundarna.
En av dom sa rakt ut att han oroade sej så mkt för att jag var sjuk så han var tvungen att vara nära mej hela tiden .
Den andra hunden var så ledsen och sorgsen o hade ont o nåt var fel på livmodern ( hon blev steriliserad för 2 år sen o hennes barnbarn har anfallit henne upprepade ggr senaste dagarna då den tiken blir knäpp i löpen) Hon vlle ha mera tid med oss och hon ville göra lite nya saker då hon hade tråkigt i bland.

[JBF]

Ja, tänk om hönsen skulle säga "Ibland är han så jävla stressad och sur när han är här, och hotar med yxan bara för att vi inte värpt på ett par dagar..." man får nog vara beredd på både ris och ros antar jag.

[anette i bugared]

Haha, ja de verkar fortfarande vara sådana.. Speciellt Gullmaj. Jag önskar jag kunde förklara för henne att jag måste klämma på henne för att kunna se när hon skall lamma. Ibland känns det som att Solveig försöker förklara det för henne också... Ser du bara bilder som flashar förbi när de kommunicerar eller? Har du alltid kunnat se det, eller har du tränat upp dig? Jag antar att man måste ha nånslags känslighet för detta.

Jag har nog alltid haft det men inte insett vad det handlade om. Första gången jag minns var när jag var på semester och plötsligt visste att min katt var död. Mycket riktigt, ett telefonsamtal hem bekräftade att han kommit i vägen för slåtterbalken på grannens åker vid ungefär den tidpunkt då jag kände av det.

Och visst kan man träna upp sig, det handlar mycket om att acceptera att det existerar ett språk, en kommunikation som inte syns eller hörs, det bara "landar" i skallen. Jag får oftast det till mig i bilder, smaker, känslor o.s.v. Det är inte alltid som jag förstår vad som menas eftersom min hjärna tolkar efter min mänskliga erfarenhet. Tex hade en av mina hästar problem med ena bakbenet en morgon, han ville inte stå på det men visade inge tecken på att ha ont eller vara skadad. Bilderna jag fick i skallen var surrande flugor, instängda högljudda och jag fattade till en början ingenting. Hästen fortsatte då att lotsa mig fram till vad det handlade om, att hans ben "sov", var domnat och surrade. Han hade legat galet i sin box och fått en nerv i kläm. Benet surrade och jag fick flugor i huvudet

En bagge jag hade tidigare var väldigt kärvänlig och det var inte alltid det var så bra. Ett sånt tillfälle var när jag skulle klippa "hans" tacka. Jag hade inte lust att stänga undan honom eftersom jag redan hade börjat (jag satt i hagen och klippte) så jag tog honom lite åt sidan, visualiserade ett jättestort dike mellan honom och mig/tackan och visade på omöjligheten att ta sig över detta "krondike". Det funkade och han stod där och tittade bekymrat på "diket" hela den stunden (mer än en halvtimma) som det tog mig att handklippa tackan.
Inte förrän jag var nästan klar fattade han att det nog inte fanns nåt dike och klev försiktigt "över" och kom fram till oss .

[JBF]

Hmm, så om man får en helt konstig tanke/känsla som man inte kan härleda till något man gör/ser/hör så kan det vara nån som pratar med en. Ibland tror jag att jag är galen, för jag kan få konstiga intryck och så vidare, från ingenstans. Man börjar ju tro att man är sinnesförvirrad ju, men kanske ska man tänka ett steg längre. Kan du märka på djuren att de faktiskt förstår dig då, ser de att du tar in det de säger? Om ja, hur reagerar de då?

[anette i bugared]

De märker om man "hör" dem och de flesta reagerar med förvåning första gången. Mina däremot är vana så de vet att jag kan vara lite "trögfattad" men att jag i alla fall försöker .

En annan av mina hästar förresten har som vana att "ta hand om " mig när jag skall ut och rida. Hon vet att jag är rädd och hon vägrar att gå snabbare än i snigelfart. Lugn lilla morsan brukar hon "säga", du vet att jag vet att du inte gillar fart (detta får jag till mig mest som en känsla av omtänksamhet och omhändertagande eller hur man nu skall beskriva det, en känsla som definitivt inte kommer från mig själv eftersom jag är en riktig krake på hästryggen efter en ridolycka får ett tiotal år sen.). Spelar ingen roll hur mycket jag skänklar henne, hon går inte snabbare för det. Om nån annan däremot rider henne så är det en jäkla fart i henne, hon gillar verkligen att springa.

Vi hade tidigare ett irländskt varmblod, en  f.d. ridskolehäst. Han var förfärligt rädd om sina bakben och sina bakhovar, ingen visste varför och i övrigt var han en tämligen medgörlig häst. Han skickade hemska bilder av blodiga bakhasor till mig, blodiga bandage och smärta så att det skar i mig. Vid närmare förfrågan till tidigare ägare visade det sig att han varit steeplechase-häst på Irland innan han kom till Sverige och att man där brukar "barra" hästarna för att de skall hoppa högre och springa fortare. En hemsk och plågsam metod kan jag lova. Efter det att han sett att jag fattat varför han var så rädd var det aldrig mer några problem att greja med hans bakben, men man kan ju börja undra om man är tokig när alla desa upplevelser dyker upp i skallen