Alternativ.nu
Djur => Arbetshundar => Arbetshundar: Uppfostran, utbildning & träning => Ämnet startat av: cebaztian skrivet 22 nov-11 kl 21:02
-
Hej, har tittat runt efter en tråd som allmänt diskuterar hunduppfostran. Nu vill jag starta en och hoppas fler vill dela med sig av tips och erfarenheter.
Mitt motiv är det att jag skaffat en valp och vill nu få "pli" på den så att vårt liv tillsammans blir så friktionsfritt som möjligt.
Jag har inte skaffat hunden för att "ta hand om" den. Jag ser det mer som en anställning där han ska sköta vissa arbetsuppgifter, mot detta erbjuder jag mat, husrum och lite lek och kel.
Det är en hanhund: schäfer, labrador, border collie, Laika. Född juli 2011.
Min ambition är att ha en vakthund som vaktar huset och berättar när besökare kommer. Kanske kan Collie-generna leda till lite vall av får (?), kanske bli behjälplig att hitta hem när man är vilse, eller hitta försvunna familjemedlemmar e t c. Stora förväntningar således.
Jag inledde med att skapa så mycket trygghet som möjligt. Mycket kroppskontakt och bekräftelse. Matade honom själv, på fasta tider. Sov ute bredvid honom i flera nätter. Gick många rastningar längs tomtgränsen, där vi tillsammans pinkade in revir :-)
Nu är han 4 månader och trivs bra att bo vid hundkojan utanför huvuddörren. Inget gnäll (han har aldrig sett insidan av ett hus). Tycks inte vilja ta skydd i hundkojan. Håller värmen bra. Är okopplad (långt till grannar, mest granar här).
Han är nu 4 månader och jag har börjat en del ambitiösa hunduppfostringsprojekt som jag i korthet kan gå in på:
- Gå fot med koppel (korta sessioner)
- Komma på inkall (mot kel och ibland godis)
- Inte gå till maten förrän på kommando.
- Sitt - och bli kvar tills inkallning.
- Inte jaga hönsen
- Inte gå in i hönshuset.
- Respektera grannens tomtgräns.
- Skälla högt vid ankommande besök.
- Mycket självförtroende skapande aktiviteter (livserfarenhet)
- Apport av diverse grejer
Det är egentligen bara matkommandot som sitter. När han är hungrig och jag har maten så har jag makten, i övrigt testar han alla gränser.
Några egna erfarenheter/tips om valpuppfostran?
Sebastian
Hästekasen
-
En annan sover med fem hundar i sängen... ;)
Men absolut kan man ha en utehund, frågan är om det är lagligt med en så liten.
Se hunden som din bästa kompis, behandla den så, då kommer den vilja göra dig tillags. Du blir som en storebror att se upp till.
Tänk på att hundar inte förstår negationer "hoppa inte" "jaga inte hönsen". Kan den kommandot eller orden kommer den höra "hoppa" "höns" vilket inte alltid ger det resultat man hoppats på.
Sen är det bra att lära in ett stopp kommando, något så enkelt som nej brukar passa bra vilket betyder upphör med det du pysslar med.
Dessutom finns det ett klassiskt fel. Kommandot "bra", inte ett genomtänkt val när din unghund har fått lekfnatt och du säger "det är bra nu" eller när han inte gör rätt "det där var inte bra". Jag jollrar istället "mattebebis".
Har du haft hund tidigare, eller har du haft en schäfer tidigare?
-
Nej, jag har inga råd att ge. Jag har mina hundar som vänner, sällskap och familjemedlemmar.
Och därför bor och behandlas dom som sådana, inte anställda.
-
Håller nog lite med Existens...
Hur som helst, det går såklart bra att träna hunden nu, och den SKA tränas nu.
Även om bruksfolk gärna (och ofta) poängterar att man ska vänta tills valpen/unghunden är minst 9 månader.
(Rent strunt som grundar sig i okunskap om hundens etologi)!
Vi har ett par grundkommandon för våra hundar och har alltid haft.
Hit eller kom är det allra första alla borde lära sin hundvalp - se glad ut, sträck ut armarna och prata snällt så går det kanon.
Det andra är: "nej" vilket oftast funkar, men funkar inte det så blir NEJ! (byter tonfall).
Tänk att så många hundägare inte har förmågan att lära sina hundar dessa två enkla kommandon!
Det hade besparat världen mycket hundrelaterat bekymmer.
Koppelträning är Ok, men var försiktig! koppelträna en valp max någon minut, den får inte tillåtas dra - Och givetvis rycker och sliter inte du heller i kopplet!
Förövrigt känns det som att du vill ha en väldigt allround hund, vilket kan vara svårt.
En bra väktare behöver nödvändigtvis inte funka bra på sök etc.
Hjälpa när man går vilse?
Den får du gärna specifiera lite, för inte kan du överlåta kartläsning åt hunden. ;)
Ja, där fick du lite tips, ungefär som dom andras men lite omskrivet. :)
/Neiklot
-
Oj, glömde ju!
Var en vänlig med bestämd ledare!
Har inte Du ledarrollen så lär antingen hunden helt strunta i dina regler och kommandon, och i värsta fall försöka ta platsen.
(Detta är nog det vanligaste "hundproblemet")
Och: SKRIK inte på hunden, vad du än gör!!
Aldrig!
Som sagt, Ett vänligt nej ska räcka, i värsta fall ett lite strängare NEJ med råare röstläge!
Men skrik inte, tjata inte och traggla inte på hunden, då lär du inte få göra annat än att skrika (och springa) efter din hund sen.
Lycka till. :)
(Ps. en hund trivs bra inne i värmen, också!) :)
-
Bra länkar:
Hundar försöker inte ta över ledarskapet: http://www.dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen (http://www.dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen)
Positiv och negativ förstärkning: http://www.canis.se/bibliotek/artikler.php?id=4 (http://www.canis.se/bibliotek/artikler.php?id=4)
Gå fot: http://evabodfaldt.com/artikelsida.asp?intArticleID=14 (http://evabodfaldt.com/artikelsida.asp?intArticleID=14)
Träna hunden att låta bli hönsen: http://evabodfaldt.com/artikelsida.asp?intArticleID=9 (http://evabodfaldt.com/artikelsida.asp?intArticleID=9)
Kanske något utav det viktigaste, BERIKNING, så att hunden för utföra så många naturliga beteenden som möjligt, vilket leder till en mer nöjd hund!
http://www.dogma.nu/artiklar/berikning-och-aktivering-att-forgylla-vardagen (http://www.dogma.nu/artiklar/berikning-och-aktivering-att-forgylla-vardagen)
Berikning, många fina bilder med tips!! http://www.kennelchanco.se/default.asp?sida=hagnberikn&parent=om%20kc (http://www.kennelchanco.se/default.asp?sida=hagnberikn&parent=om%20kc)
-
För det första så hade jag skaffat en vuxen bra hund omedelbart att vara flock med valpen .
Sen så har du skaffat dej en mkt besvärlig korsning som du lär få jobba med massor .
Du kan inte förvänta dej mera än sitt i den åldern typ *S*
Men jag har alltis tränat med jätte belöningar ist för massa små .
Om en hund rymmer , visa en biff o den vänder snabbt o kommer till dina fötter ,ge biffen .
Nästa gång du bara höjer handen då minns den biffen o rusar tillbaka till dina fötter *S*
-
domina´ns, ledande (dominerande) ställning, övervikt i fråga om mängd eller betydelse, i zoologin social överlägsenhet som yttrar sig i hög placering på rangskalan inom en grupp djur. //NE
Läste precis länken från dogma.nu om dominans som gjorde mig aningen irriterad, varifrån den personen hämtat sin fakta vet jag inte mer än det som stog men hittade ett x antal fel i den som förmodligen grundade sig i egna åsikter och inte rellevant fakta, eller som många anser vara ''fakta'' - studier från hobbyforskare..
Hundar (vilda som tama) är flockdjur, och liksom alla flockdjur har dom en ledare (den dominanta i flocken) vilket INTE betyder varken aggressiv eller sträng, endast som ovan ''social överlägsenhet'' vilket inte heller behöver vara något negativt, det beror ju naturligtvis på om den överlägsna är ett svin eller om dom för ett bra ledarskap.
Och precis som alla flockdjur så mår även hundar bäst tillsammans med en lugn, trygg och stabil ledare, vet dom vem som bestämmer så fogar dom sig efter denns beslut utan att det skulle betyda att dom mår dåligt eller blir stressade som var ett exempel i artikeln, det är bara symptom på dåligt ledarskap!
ur artikeln: ''En hund som morrar över sin matskål eller vaktar sin liggplats, har troligen fått sitt förtroende rubbat för att husse inte respekterat dess rättigheter. Att i detta läge försöka ”förstärka dominansen” innebär en påtaglig risk för att ytterligare försämra förtroendet.
En morrning ska inte tolkas som att ”jag tror att jag kan dominera dig”, utan som ”jag är rädd, jag litar inte riktigt på dig”.
Fel! finns ett flertal studier som visar tydligt att endast ledaren i flocken har rätt att göra så, och det gäller inte bara hundar utan hos flertalet flockdjur. En hund som inte har fått sina rättigheter respekterade hade lagt svansen mellan benen, öronen bakåt och ev. morrat, DET tyder på osäkerhet och då har man misslyckats med att ge hunden förtroende/respekt. Kommer att lägga ut några av dessa studier (MED källförteckning såklart) så snart jag har tid ifall någon skulle vara intresserad
-
..men å andra sidan är de flesta sådana studier inte på svenska då jag inte känner till några svenska forskare som studerat vildhundar, endast vargar vilket är en annan sak, men kan naturligtvis lägga upp ett par artiklar ändå.
eller så kan man läsa vilken svensk artikel som helst om tryggt och stabilt ledarskap och bortse från att dom påstår att dominans skulle vara något dåligt eftersom att det dom beskriver i regel är dominans men ordet har dock blivit kopplat till något dåligt, vilket det egentligen inte är, och då väljer dom att använda sig av andra ord som ex. ledarskap vilket betyder desamma.
-
Oj, 8 svar över natten. Tack.
De flesta pekfingrar här har jag redan förstått och tagit till mig.
Jag föresåg också att vissa djurvänner skulle reagera på en del av mina ordval.
Jag gör mig inga illusioner, detta är ett djur jag "tar hand om", ett flockdjur med "varggener".
Djuret är inte lika logiskt som jag och därför måste jag tänka noga på ur jag kommunicerar.
Jag är den "starke" i vår relation och därför måste jag komma honom till mötes.
En del av min grundinställning är att se hur hundar kommunicerar med varandra, hur en hund som leder en flock skulle betee sig.
Hur hans mamma satte gränser för honom. Försöka förstå hans historia: var var han och hur levde han de första månaderna i sitt liv (under en stuga i skogen, där han säkert fick slåss om mat med sina 7 syskon).
Visst det kan låta vackert att säga familjemedlem, och jag ser honom redan som en god vän. Men jag är en annan art, så vår "flock" blir ur den ursprungliga naturens synvinkel en "konstlad" relation.
Dock en relation som vi båda vinner på. En naturens symbios.
Att göra djur till människor får Walt Disney syssla med.
Jag förmodar det handlar om att tillåta så mycket av det "naturliga beteendet" som möjligt och samtidigt domesticera honom.
En liknande relation vi har med t ex hönor, bin, får - som vi ju vill kontrollera och dra nytta av.
Jag har som sagt inte tagit hand om ett djur av mitt goda hjärtas skull. Det är igen vårdhem. Djuren ska inte behövas ta hand om, de ska ju egentligen leva i naturen.
Jag har som någon påpekar här tagit fasta på att en hund behöver känslan av en flock och en "kompetent" flockledare. Han ska inte behöva tveka om att jag fixar mat och tar bra beslut som skyddar honom och flocken.
Jag gillar att någon skriver att det är en "svår blandras", utveckla gärna. Jag är själv lite "svår" så vi har förutsättningar att komma överens.
Jag gillar och håller med om att det är dags att börja tidigt med att kommunicera vad som gäller i den här flocken, d v s uppfostra.
Men jag har märkt att det måste komma i små mängder. Jag har ibland förvirrat honom och måst backa och inse att det är för svårt det jag begär.
Hitta hem när jag går vilse = att han vet var vi bor när jag inte vet det :-)
Och nej jag skulle aldrig skrika - då har jag förlorat.
Ja Neiklot, jag försöker identifiera vissa ORD som ska inpräntas konsekvent. Orden finns i olika "grader av tonfall".
DUKTIG, BRA, JA - allmän positiv förstärkning
STOP, STANNA, NEJ - olika situationer, där t ex stanna ska betyda att vara still, och stopp sluta med vad du gör.
SITT, (LIGG)
APPORT
SPRING - vanligtvis när jag lossar koppel
FOT
VARSÅGOD - ta mat, gå fram till främlingar
KOM - valfritt om han vill komma
KOM HIT - tvingande att komma
Och slutligen det viktigaste (som någon påpekade). Dominans handlar inte om att domdera agressivt.
I grunden måste finnas tillit och trygghet.
Nu tre frågor:
- När KOM HIT med glatt tonfall och öppna famnen och sitta ner inte hjälper efter upprepade gånger.
Och inte heller mer angelägna tonfall.
Vad gör ni andra valpägare? Bestämmande/hårdare tonfall?
Det kan ju vara angelägna situationer där det gäller att få tillbaka hunden, för dess egen säkerhet och andras oros skull.
Om jag väljer att försöka gå ikapp/fånga honom har jag redan förlorat (det blir bara en fars där han inser sin överlägsenhet), man kan inte fånga ett fyrfota djur som inte vill bli fångat och jag vill inte göra honom medveten om min oförmåga att springa ikapp honom, jag vill att han ska tro att jag är lika snabb.
- Skäms era hundar/valpar ibland? När de vet att de bröt mot en regel medvetet?
- Hur ser ni på fysisk uppfostran (av djur). Att härma en tiks uppfostran av sina valpar som innehåller en del skarpa nafsanden?
Sebastian
-
Det finns studier (har inga källor nu men kan säkert ta fram) som visar att just människan och hunden har utvecklat speciell typ av kommunikation efter nästan 30 000 år av sällskap och trofasta relationer.
Det jag tycker är viktigt är att förstå att hunden är inte varg, det var mycket länge sen hunden var så nära vargen. Jag som hästmänniska har mött argumentet många gånger. Vildhästar verkar inte sina hovar därför behöver inte jag ta hand om hovarna. Vildhästar behandlas inte när dem är sjuka så jag behöver inte ta ut veterinär för de läker själva osv. Vildhäst dit och vildhäst hit.
Visst kan din hund leva ett dugligt liv som vakt och ensamhund. Men du har möjlighet att de den så mycket mer. Det är inget skamligt i att behandla en hund som just en familjemedlem. Djur förstår mer än vad man tror.
Häromveckan var jag extremt ledsen efter mycket död som drabbat oss och jag la mig i sängen och bröt ihop. Min hund hoppade upp i sängen la sig bredvid mig sen la hon tassen på min rygg och vilade sitt huvud vid mitt. Sen låg hon så tills jag hulkat klart. Jag tror inte en varg reagerar så när en av flockmedlemmarna lider. Jag vet att djur inte gråter på det viset.
Hur tänkte du när du spenderade nätter med honom ute? Tänkte du skappa samma känsla av övergivenhet och förtvivla som en tik skapar när valpar blir uteslutna. En sådan handling gör att många inte överlever första året. Din hund kommer att fokusera med endast överlevnad och inget annat. Du kommer inte vara en ständig flockmedlem. Du kommer att vara någon som kommer och bestämmer då och då och mellan dessa stunder är denne ensam. Ett flockdjur som du säger att vargen är och således hunden är i princip aldrig ensam. En fyra månaders valp är garanterat aldrig ensam. Om inte alla syskon och resten av flocken dött och då kommer inte valpen heller att överleva.
Jag förstår bara inte hur du ska skapa en trygg relation med ett djur som du bara möter till hälften. Den är inte ett flockdjur som har sällskap, den är inte heller en medlem i en mänskligflock som ger den något annat än bara överlevnad. Den kommer vara en mellanting som inte har någon större trygghet i närvaron. Men det är bara mibn åsikt såklart. Det är bara hur jag uppfattar ditt beslut och ditt sätt att hantera valpen/hunden.
Jag känner bara att jag vill dela med mig av den tankebanan.
Men visst har vi alla olika sätt att leva med våra djur.
-
Fel! finns ett flertal studier som visar tydligt att endast ledaren i flocken har rätt att göra så, och det gäller inte bara hundar utan hos flertalet flockdjur. En hund som inte har fått sina rättigheter respekterade hade lagt svansen mellan benen, öronen bakåt och ev. morrat, DET tyder på osäkerhet och då har man misslyckats med att ge hunden förtroende/respekt. Kommer att lägga ut några av dessa studier (MED källförteckning såklart) så snart jag har tid ifall någon skulle vara intresserad
Så klockrent! ;)
Det är en hanhund: schäfer, labrador, border collie, Laika. Född juli 2011.
Min ambition är att ha en vakthund som vaktar huset och berättar när besökare kommer. Kanske kan Collie-generna leda till lite vall av får (?), kanske bli behjälplig att hitta hem när man är vilse, eller hitta försvunna familjemedlemmar e t c. Stora förväntningar således.
cebaztian, valet v blandras med många olika av hund är inte så lämpligt om man vill att den ska utföra specifika uppgifter. Hade själv en hundattack på mina får nyligen. Hunden var en blandning mellan schäfer/border collie/huskie. Lite liknande förhållanden som hos dig: Vakt/vall/jakt. I detta fall var hunden duktig att samla fåren för att sedan avrätta några stycken.
Den får du gärna specifiera lite, för inte kan du överlåta kartläsning åt hunden. ;)
Fast hundar har väldigt bra lokalkännedom om de vill hem. Det är få hundar, som självmant lämnat sitt hem och sedan inte hittar tillbaka.
Jag känner lite att de raser du har i den, nog kan gå att få till det du vill att den ska uträtta, men att flera av dem är väldigt beroende av mänsklig kontakt och ledning samtidigt som du vill att den ska jobba rätt självständigt?
Ett tips till: Träning av unghund tar tid. Han är bara 4 mån. så träna lite i taget så ska det nog gå framåt. ;)
Neinor, jag förstår vad du vill säga, men jag tror inte att hunden "måste" vara en familjehund för att fungera och må bra. Mycket av hur hunden upplever saker och ting i din beskrivning är människorelaterat. En hund som har en arbetsuppgift och trivs med det mår som regel bra. Alla "familjehundar" mår inte bra, bara för att de är familjehundar. Min uppfattning är att de flesta hundar mår bäst av att ha en uppgift att jobba med. Det är också så människan hållit hunden sedan vårt gemensamma liv började. Man såg hunden som ett nyttodjur, inte ett keldjur. En hund mår bra av att arbeta och känna sig behövd.
-
Kan vi säga redan nu att vi inte flippar ut i oändliga diskussioner om huruvida saker och ting ska vara?
Konkret fakta, tips och råd är det cebaztian vill ha. :)
Sen är alla hundägare olika, man har olika krav på hur ens hund ska fungera och alla har vi olika förutsättningar.
Vill Cebaztian ha hunden ute så är det upp till honom.
Hunden lär inte ta skada av det, inte alls.
Har han bara en varm koja att söka skydd i så lär det gå utmärkt.
Och som Birgit skrev så tar det tid med valpar/unghundar och man kan egentligen inte ställa några krav alls ännu.
Ang. hur man gör när hunden inte kommer så gör jag såhär.
Först ger jag kommando "kom", nu när den är så liten så är det väldigt glatt och nästan lite överdrivet.
8 av 10 gånger kommer valpen, kommer hon inte så Ok, då får man antingen "ryta" till, gå därifrån (gå bakåt så att hon ser dig), eller faktiskt gå och hämta henne.
Ang. fysisk uppfostran så finns det en gräns som är väldigt svår att dra!
Kan man inte det, så låt bli all typ av fys. uppfostran.
Som ex: Vi har två hundar, en 3-4åring och en valp på 3-4månader.
Saga, vår äldsta, är väldigt kommandokänslig men försvinner lätt i sin egen tankegång.
Är det något hon gör helt fel. (ex. springer ner till grannen) så bannas hon, och hon vet sin plats och definitivt att/när hon gör fel.
I dessa lägen lägger hon sig bara ner och spelar väldigt liten och ynklig. - Bra!
2 gånger har jag tagit i henne och brottat ner henne ganska hårt, båda gångerna var pga att hon ville banka skiten ur valpen.
(saga gick till attack!).
Nu är Saga en ren familjehund och valpis "ska bli en jakthund" (stötande fågelhund).
Men samma regler gäller, även om vi kommer vara lite hårdare på att valpis följer sina kommandon DIREKT!.
Ex. ropar jag 'sitt' på 20 meters håll när en fasan flyger upp 30cm framför nosen måste det funka just DIREKT!, för hundens säkerhet!
Med direkt menar jag, att det är skillnad på om en hund stannar på 5 meter eller på 0 meter, speciellt när ett hagelskott ska gå.
Lämnar hunden t.ex sin platsning (speciellt i fält) så tycker jag att en hårdare behandling är Ok.
Inte slå och sparka såklart, aldrig våld i någon form!
Men man kan gott ta hunden lite omilt och bära bort den till sin plats och vara väldigt bestämd!
-
Är det Neiklots uppgift att styra tråden?
Sebastian sa från början att han vill ha det naturligt, så han ligger ute med valpen för att skapa kontakt. Fine.
Sen när det börjar bli kyligt så går han in, och valpen sitter kvar ute och undrar varför han straffas för nåt som den omöjligt kan komma på vad det är. Att bli utesluten från sin flock är ett straff. Nu är det inte så naturligt längre.
Jag blir vansinnig av det faktum att en hund alltid älskar sin husse/matte totalt förbehållslöst, och det utnyttjas till att göra allting som man själv vill.
Det finns en massa gamla föreställningar, företrädesvis bland gamla jägare, att en vakthund måste vara ute, en jakthund får inte kelas med, osv. Det är gammalt trams som inte hör hemma i hunduppfostran.
Se bara på en polishund som ett utmärkt exempel. Ena stunden hugger den en rånare och slänger ner på marken, nästa stund kelar den med familjens bäbis hemma i huset.
En hund vet skillnader, den vet när det är jobb och den vet när det är fritid. Om den fått lära sig naturligtvis.
Den har också stenkoll på vad som händer ute på gården, även om den ligger inne i köket.
Jag skulle våmmera rakt i julmaten om jag satt inne på julafton och min valp ligger ensam i en koja ute och inte förstår varför den inte får vara med i flocken.
Är dom åtminstone några stycken så är det en annan sak.
Tillit och värme mellan sig och sin hund skapar man genom kontakt.
Sen vet jag inte om jag håller med om att det var en svår korsning? Vari ligger det svåra? Inga svåra raser i den, vad jag kunde se.
Men jag försöker lämna tråden i fred nu.
Jag har ju bara en 'djurväns' åsikter.
I så fall är jag förbannat stolt över att vara en djurvän.
-
Menade bara att vi inte behöver flippa ut, vilket det (oftast?) gärna gör när man diskuterar hunduppfostran!
Jag håller med dig Existens, om att det alternativet att hunden alltid ska vara ute inte är det bästa alternativet.
(Skrev heller inget annat?)
Men däremot: det kan gå utmärkt!
Sen förstår inte jag heller varför man väljer att ligga ute hos hunden för att skapa kontakt?
Det är en hund, ingen varg (det var väldigt längesedan!) och kontakt skapas genom att hunden får vara med 'dig', inte att du är med hunden.
Cebaztian: Varför har du hunden ute?
"Djuren ska inte behövas ta hand om, de ska ju egentligen leva i naturen."
- Jupps, om det var en varg, björn, räv, lo, örn osv.
Hunden hör inte hemma i naturen, den hör hemma hos människan och kommer förevigt att höra hemma hos människan.
-
- Hur ser ni på fysisk uppfostran (av djur). Att härma en tiks uppfostran av sina valpar som innehåller en del skarpa nafsanden?
Sebastian
Jag har fött upp hundar och har haft många projekthundar som folk inte klarat av .
Om en hund bitit mej då har jag snabbt bitit tillbaka.
Många av mina valpar har fått ett bett i näsan.
Nån gång under tonårs tiden har det oxå hänt att jag fått brotta ner väldigt starka individer.
-
Det är en hanhund: schäfer, labrador, border collie, Laika.
Sen vet jag inte om jag håller med om att det var en svår korsning? Vari ligger det svåra?
Kombinationen Jakt-Vall brukar inte enligt min erfarenhet vara särskilt lyckad. Här har vi en stark vallinstinkt med ett "vekt" sätt; Border Collie. Sen har vi en apporterande jakthund; Labbe. En bruks/vakt/vallhund; Schäfer och en renodlad (vad jag förstått det som i alla fall) ganska "hård" jakthund; Laika.
Det kan bli jättebra. Det kan även gå fullkomligt åt helvete om hundens instinkter drar åt flera håll. Min gissning är att det blir en förarvek, rädd hund med mycket hanhundsbeteenden, som jagar och springer efter allt som rör sig utan att fatta riktigt varför.
-
Fast en viss blandning gör inte en sämre hund än någon annan.
Det är DU som hundförare/ägare, isåfall, som inte klarar av din hund.
Och då spelar det inte roll om det är en pudel, dobberman eller en chihuahua.
För även om rasen är en ren sådan kan den ändå i fel händer växa upp till en fullkomlig odåga som "härjar runt i byn", rymmer, jagar får och även folk för den delen.
Så "döm inte hunden efter pälsen" stämmer alldeles utmärkt.
-
Jag tror det kan bli svårt att få fram den önskade blandningen av Lassie, Rin-tin-tin och Cujo (mot besökare) ;), speciellt om hunden enbart ska bo utomhus.
Hundar kan lära sig nästan vad som helst... Men jag tror man missar många naturliga inlärningstillfällen om man inte lever ihop med hunden utan förvisar den till en koja på gården :-\
Tex när det gäller "vaktbiten": Vi har aldrig någonsin "lärt" våra hundar att skälla på besökare, är man med så lär sig hunden helt automatiskt att bara lugnt tala om ifall någon kommer in på gården helt öppet och i "ärliga" avsikter men om någon smyger omkring och uppträder "underligt" så har Alla våra hundar fattat av sig själva att det är "Skarpt läge" och skallet blir helt annorlunda och varnande...
För övrigt så tror jag att man kan lära en 4 månaders valp en hel massa så länge man gör det utan tvång och våld:
Puppy: 2 Month Yellow Lab Tricks (http://www.youtube.com/watch?v=BJP9QCXhL1k#)
http://www.youtube.com/user/klickerklok#p/u/116/n_bbWeGOqN4 (http://www.youtube.com/user/klickerklok#p/u/116/n_bbWeGOqN4)
Hunden i klippet ovanför 15 månader senare:
Squid Vallhundsprov (http://www.youtube.com/watch?v=U_WHQhYL2sE#ws)
Även om vissa av "tricken" valparna lär sig i filmerna säkert kan anses som "onödiga" för en "Gårdshund" så tycker jag att det bygger upp en vilja att samarbeta och vara till lags om man börjar tidigt :)
Mvh
Charlotte
-
Oj då. Vilken massa energi.
Här tycks finnas färdiggrävda skyttegravar som man ska välja mellan (eller puttas i). Jag vill nog gräva min egen.
NEIKLOT tack för sin respektfulla och konstruktiva hållning.
NEINOR läser med intresse ditt resonemang. Tack.
BIRGIT intressant erfarenhet av jakt och vall. Det tycks kunna bli ett problem om det nu är så att generna slår igenom över fostran.
Jag startade inte tråden för att tala om för andra, jag ville veta andras erfarenheter av hundar. Alltså praktiska sådana. Därför är Neiklots beskrivningar mycket intressanta. Tack.
Keldjur eller nyttodjur. Älskad fotvärmare eller "anställd". Familjemedlem eller flockdjur?
Familj är ett ord jag förknippar med människor.
Jag tar dock flockdjurs resonemanget på största allvar, att bli skild från flocken är mer eller mindre ett dödshot.
Jag är mycket lyhörd inför min nya flockmedlem. Det enda jag lyckats snappa upp från honom hittills är att han vill ha mer mat och mer lek.
Han kan dock inte få vara med mig alltid överallt, jag har människobestyr att utföra där han inte passar in. Jag vill inte att han av praktiska vardagliga skäl ska kunna sköta sig själv i perioder.
Han är en mycket fri hund. Jag frågar alltid om han vill åka med mig i bilen, men han avböjer oftast. Tar med honom på arbeten runt gården, men till slut går han hem ensam och lägger sig vid dörren.
Jag tror inte han upplever dörren som en avgränsning på vårt flockrevir, han tycks känna sig inom den och att han har en tydlig plats som ingen ifrågasätter ... vi får se. Jag kanske tilldelar honom en plats/del av huset senare. Vill ha människoområden utan hundhår, så besökare som är känsliga för sådant kan trivas också.
Intressant resonemang om vi ska se hunden som en Cyote/varg typ av djur, eller något nytt.
Någon säger att hunden är smart och vet skilnaden mellan saker. Tror jag med. Tror att hunden känner när den är utesluten ur flocken. En vän här påpekar att min hund får mer kel/lek än människorna runt mig och bara för att inte detta fortgår 24/7 och att han ALLTID är med mig så fattar han nog att han har sin plats här.
Men han är lägre i rang och äter EFTER mig och jag sover på bästa platsen.
Intressant att höra om du som "bet tillbaks", jag tror på den direkta tydliga kommunikationen.
Sebastian
-
- När KOM HIT med glatt tonfall och öppna famnen och sitta ner inte hjälper efter upprepade gånger.
Och inte heller mer angelägna tonfall.
Vad gör ni andra valpägare? Bestämmande/hårdare tonfall?
Det kan ju vara angelägna situationer där det gäller att få tillbaka hunden, för dess egen säkerhet och andras oros skull.
Om jag väljer att försöka gå ikapp/fånga honom har jag redan förlorat (det blir bara en fars där han inser sin överlägsenhet), man kan inte fånga ett fyrfota djur som inte vill bli fångat och jag vill inte göra honom medveten om min oförmåga att springa ikapp honom, jag vill att han ska tro att jag är lika snabb.
Nu orkade jag inte läsa igenom svar noga, men jag såg en fråga som jag inte såg något svar på vid en snabb titt.
Bästa tipset jag har fått är att be hunden komma en gång och om den inte lyssnar helt sonika sätta full fart åt andra hållet (och man kan gärna gömma sig). Valpen ska uppleva det som att flocken springer iväg och riskerar att försvinna och då vill den självklart hänga med. Inkallning är viktigt att träna redan från början för en mindre valp är inte lika självständig som en vuxen hund och då är det lättare att nå resultat. Om det är svårt på hemmaplan så kan du testa på (för hunden) okända platser där husse får representera tryggheten som man håller sig runt. När hunden väl kommer till dig så ska du belöna och berömma. Den ska förknippa kommandot med att det är viktigt att komma till husse så fort som möjligt (annars blir det otrevligt ensamt) och när man kommer till husse så blir det trevligt. Försök ALDRIG jaga ifatt en hund, du är dömd att förlora och hunden kommer att minnas och utnyttja det. ;D
Just det ja, några ytterligare knep i sammanhanget:
- ALDRIG tjata (allt sägs en eller max två gånger)
- ALLTID konsekvent (kommandona gäller varje gång, inte varannan)
-
Problem med att aldrig låta hunden komma in torde väl kunna bli att den dels inte blir rumsren men oxå att den inte får möjlighet att "vara med" i gemenskapen/flocken/dig. Gemenskap bygger man på ömsesidighet med hunden för den har som absolut vilja att vara till lags. att vara duktig, att jobba och att få belöning i form av något. Det är du som bestämmer hur pass bra din hund blir på det du vill att den ska göra.
Du har valt en blandning med 50/50 jakt och vall, vilket nog ger en hund som vill jobba ofta och mycket - att erbjuda en valp att följa med tycker inte jag är rätt speciellt inte som du ivrigt vill markera att du är ledaren, vilket du inte heller behöver markera hela tiden, för det fattar en normal valp ändå ;)
Annars är du inne på rätt väg med lite olika moment att lekande öva in. Sedan är det viktigt i grunduppfostran med rumsrenhet, ligga ner och stilla vid klovård, att man får examinera mun, öron, tassar etc utan att hunden protesterar, att kunna sitt namn, att bli upplyft, gå in i bilen, ev sitta fastspänd i bilen utan att yla och mycket mer beroende på hur man har det och vad hunden kommer att ha som sin huvuduppgift. Lycka till!
-
Fast en viss blandning gör inte en sämre hund än någon annan.
Det är DU som hundförare/ägare, isåfall, som inte klarar av din hund.
Och då spelar det inte roll om det är en pudel, dobberman eller en chihuahua.
För även om rasen är en ren sådan kan den ändå i fel händer växa upp till en fullkomlig odåga som "härjar runt i byn", rymmer, jagar får och även folk för den delen.
Så "döm inte hunden efter pälsen" stämmer alldeles utmärkt.
Jag älskar blandraser. Jag vill bara att de ska hålla sig någorlunda inom samma genre, raserna som blandas.
-
Hej
Har sett de där videoklippen nu. Den första var kul. Även om jag använt ord som "arbetshund" och "anställd" så kändes de där tricken mycket som "partytricks" och onödigt slöseri med bådas tid, men jag tror båda hade kul och som sagt, viljan och lusten att lära utvecklades.
Jag noterar hur min valp på sin 4e månad inte bara blivit 25% större på "nolltid" utan också utvecklats mentalt.
Ett märkbart större lugn, åtföljt av vad som förmodligen är självkänsla. Hans "kropp" klarar naturligtvis mer och tvekar inte inför hopp och liknande.
Lugnet har också den fördelen att han inte tar varje närmande som en invit till "toklek och tokkel". Det går numera att massera honom och plocka bort en fästing och dylikt utan att han börjar vrida sig som en svansviftande slickande mask på amfetamin.
Jaktinstinkten finns där... efter att nyfiket i timmar bara gått runt hönsen, fick han en dag för sig att skrämma skiten ur dem och jaga upp några i träden.
En gång band jag fast honom i kort lina direkt, under bannor. Jag hoppades han kopplade detta straff till det faktum att det är jag som bestämmer när hönor ska ätas. En gång fick han ett slag med en kvist när han gick in i hönshuset (symboliskt men kännbart). Reaktionen var intressant och önskvärd. Han blev förvånad - då detta var den hårdaste bestraffning han fått (99% är positiv förstärkning i vanliga fall). Han kunde visat skam och börjat kräla, men han bara rykte till, tittade förvånat och gick lugnt och satte sig bakom mig i "givakt".
I går var han med på älgjakt - det tyckte han var en underlig tillställning och förstod inte mycket. Och var rätt glad när han såg de andra i drevet och kunde följa sin flock hem.
Jobbar hårt med att få honom att apportera grejer. har börjat med matskålen, att han ska hämta den åt mig när den ska fyllas med mat. Kanske kan jag få honomatt tala om för mig när han är hungrig.
-
Har bott i ett land där hndar inte tilläts vara inne, jag tycker inte om det, hundar är ett flockdjur och vi tar den från sin flock och sätter den i ensamhet utomhus.
En hund vill vara i sin flocks närhet och kunna se den, ge honom en plats i hallen åtmindstonde.
I övrigt så får man en hund at lyda via positiva tillrop och den förstår inte negationer i meningar mera än om man säjer ett skarp FY/NO/USCH/LEAVE och berömmer när den lämnar och kommer till dej.
Lägg nått den inte får rör på marken och varje gång den närmar sej objektet så använd FY ordet och kala direkt in den med sitt namn och ordet kom, dela ut beröm med matbit eller klappen och överdriven glädje att den avbröt och kom.
En hund svarar på beröm så repetera en sak några gånger med ett postivt ord som låter glatt och en klapp.
Bestäm ett positivt ord och ett negativt.
skarpt NO.
positivt YEAH
Jag hade en ung hanhund som var lägst i rangskalan av många hundar i min flock och han trodde han inte fick skälla för han var ju längst ner på stegen.
Jag övade med att använda hundens namn och ordkommando och handsignal.
ser larvigt ut men det funkar.
pepper.wmv (http://www.youtube.com/watch?v=7_lev0YH1Cc#)
alltid hundens namn för att få uppmärksamhet, direkt följt av kommando ordet,,och ett berömord när utförs.
-
Efter det här inlägget jag skriver nu kommer jag inte att återvända till tråden.
Jag kommer inte ha något att tillföra alls till frågeställningen och grunden i tråden.
Men, jag måste få ur mig detta.
Hoppas någon tar hunden ifrån dig.
-
Hoppas någon tar hunden ifrån dig.
Har läst igenom hela tråden nu, och ju mer jag funderar ju mer undrar jag om alla ska tillåtas ha hund innan de vet hur de ska ta hand om den.
Möjligt att jag fattat helt fel, men jag får en bild av en 4 mån valp som jag tycker synd om.
-
Jag tyckte synd om den valpen från inlägg 1.
-
Jag har inte skrivit i tråden tidigare, men jag har följt den med en viss obehagskänsla...
Nog för att man kan ha olika syn på hundfostran och -träning, men en del saker är helt enkelt felaktiga.
Men han är lägre i rang och äter EFTER mig och jag sover på bästa platsen.
Jag har i mitt hem just nu två hundar, mor och dotter som är knappt 6 år resp knappt 3 år. Självklart är mamma hund den dominanta av dessa två. Eftersom hon är det och är trygg i den rollen kan hon mycket väl låta dottern knycka lite ur matskålen. Hon vet nämligen att om hon säger till lämnar dottern maten och henne ifred. Att mamma äter ur dotterns skål kommer dock inte på fråga, då dottern morrar högljutt om mamma försöker. Anledningen till detta är såklart att hon, som varandes yngre och lägre i rang, inte är säker på att hon skulle kunna tillvarata sina egna intressen om hon släppte morsan för nära skålen.
Om jag sätter ner en tallrik eller så på golvet för dem att slicka ur samsas de fint.
Dottern kan för övrigt ännu plocka tuggben och annat ur munnen på mamma. Är det något riktigt gott eller fint säger mor till och då lägger dottern ner direkt.
Sover gör vi tillsammans i sängen alla tre. De ligger om dagarna även i soffan och då väldigt ofta tillsammans, allt som oftast med unga fröken mer eller mindre ovanpå mamma.
En del av min grundinställning är att se hur hundar kommunicerar med varandra, hur en hund som leder en flock skulle betee sig.
Hur hans mamma satte gränser för honom.
Hur många hundflockar har du studerat? Hur många tikar har du sett uppfostra sina valpar?
En STOR skillnad mellan din valps mamma och dig är att hon är HUND och alltså talar och förstår hundspråk flytande. Hon vet, om hon är socialt kompetent och avslappnad, exakt hur mycket som är lagom för var och en av individerna i kullen och hon uppfattar små nyanser och detaljer i språket.
Av det jag läst som du har skrivit hittills tycker jag det verkar som att du missuppfattat helt hur hundar kommunicerar och lever i flock.
Och nej jag skulle aldrig skrika - då har jag förlorat.
Förlorat vadå? Din position som dominant, slaget om världsherravälde, ansiktet eller vad?
Vad har du förlorat om du binder upp hunden kort som straff eller slår den med en pinne?
Och slutligen det viktigaste (som någon påpekade). Dominans handlar inte om att domdera agressivt.
I grunden måste finnas tillit och trygghet.
Ja, det stämmer. Var finns den hos er när du talar om att du förlorat?
Nu tre frågor:
- När KOM HIT med glatt tonfall och öppna famnen och sitta ner inte hjälper efter upprepade gånger.
Och inte heller mer angelägna tonfall.
Vad gör ni andra valpägare? Bestämmande/hårdare tonfall?
Det kan ju vara angelägna situationer där det gäller att få tillbaka hunden, för dess egen säkerhet och andras oros skull.
Om jag väljer att försöka gå ikapp/fånga honom har jag redan förlorat (det blir bara en fars där han inser sin överlägsenhet), man kan inte fånga ett fyrfota djur som inte vill bli fångat och jag vill inte göra honom medveten om min oförmåga att springa ikapp honom, jag vill att han ska tro att jag är lika snabb.
- Skäms era hundar/valpar ibland? När de vet att de bröt mot en regel medvetet?
- Hur ser ni på fysisk uppfostran (av djur). Att härma en tiks uppfostran av sina valpar som innehåller en del skarpa nafsanden?
Det är i inkallningen man får kvittot på hur bra inlärning och samarbete funkar. Vill hunden komma, då kommer den. Vill den inte komma struntar den i det. Så simpelt är det. Ditt jobb som husse är att få hunden att vilja komma!
Mina hundar skäms inte. Det gör inte din hund heller. De visar underkastelse. Hundar bryter inte heller mot regler medvetet. De ser inte regler på samma sätt som du eller jag och alltså reagerar de inte på att de brutit mot regeln utan på att du är missnöjd med vad den gjort.
Hundmammor uppfostrar inte sina avkommor med skarpa nafsanden om de är normalt funtade och hyfsat bekväma i situationen. En tik som gjort så skulle jag själv ta ur avel omedelbart och sannolikt hennes avkommor med. Skillnaden mellan hundmammor som fostrar sina valpar för hårt och felaktigt och människor som gör detsamma är att människan förhoppningsvis är bildbar i frågan.
Jaktinstinkten finns där... efter att nyfiket i timmar bara gått runt hönsen, fick han en dag för sig att skrämma skiten ur dem och jaga upp några i träden.
En gång band jag fast honom i kort lina direkt, under bannor. Jag hoppades han kopplade detta straff till det faktum att det är jag som bestämmer när hönor ska ätas. En gång fick han ett slag med en kvist när han gick in i hönshuset (symboliskt men kännbart). Reaktionen var intressant och önskvärd. Han blev förvånad - då detta var den hårdaste bestraffning han fått (99% är positiv förstärkning i vanliga fall).
Att binda upp en hund som bestraffning är fullständigt vansinnigt! Av det får du gissningsvis ut två saker: hunden blir osäker och husses frustration minskar något. Inlärningseffekten är helt obefintlig.
Att slå en valp med en kvist för att den vill undersöka något som är väldigt spännande är lika idiotiskt. Inlärningseffekten är möjligen något högre, då den typen av bestraffningar kan ge en viss effekt under en mycket begränsad tid, men du kommer att behöva slå honom med pinnen igen och då lite hårdare och då hoppas jag sannerligen att någon ser dig och ingriper på lämpligt vis.
Mina hundar har en extremt hög jaktdrive. De är vinthundar, som ju är gjorda för att springa ikapp och fälla småvilt och de flesta vinthundsraser har kvar sina ursprungliga egenskaper i det här avseendet.
Trots det har jag lyckats LÄRA mina hundar att låta höns och kaniner vara ifred och hundarna bryr sig inte om att smådjuren springer runt benen på dem. Jag har inte heller några problem med att ha hundarna okopplade i skog och mark och kan kalla in dem även om de får syn på vilt (de jagar med synen).
Detta har jag lyckats med utan kvistar och uppbindning. Jag har LÄRT dem hur jag vill att de ska göra och inte SKRÄMT dem till att låta bli.
Avslutningsvis vill jag säga att jag tycker att din syn på hundar och hundhållning känns väldigt omodern och faktiskt en smula Disneyfierad "på andra hållet". Stora stygga vargens ättling som måste hållas i herrans tukt och förmaning. Din bild av hundars intellekt är också väldigt skev, då du å ena sidan hoppas att hunden ska ta ansvar för sin utfodring genom att apportera matskålen, å andra sidan verkar tro att de inte kan lära sig saker utan skrämsel, våld och tvång...
Om du är UPPRIKTIGT intresserad av att förstå hur hundar verkligen fungerar och hur du ska få till ett fungerande samarbete mellan dig och din hund kan jag förmodligen hjälpa dig att hitta en bra lärare i dina trakter.
-
Jag tyckte synd om den valpen från inlägg 1.
Jag med,,jag blev bestört.
men man ska dela med sej av det man kan för at förbättra.
men jag är bestört.
jag gör inte allt i mitt liv rätt,,,,,
-
Jag med,,jag blev bestört.
men man ska dela med sej av det man kan för at förbättra.
men jag är bestört.
jag gör inte allt i mitt liv rätt,,,,,
Jag förstod aldrig varför denna tråd startades egentligen. TS har ju allt klart för sig hur det ska gå till, uppsnappat i samtal med gamla gubbar, låter det som. Och ifrågasätter man nåt så kallas man nedlåtande för 'djurvän' eller att man 'disneyfierar djuren'
Jag har 12 hundar här nu, i ett hus på knappa 50 m2. ( 9 egna och 3 inhysingar ) Det är mycket intressant att studera deras kommunikation med varandra. Vem får ligga var, vem får morra på vem..osv.. Signalerna är oftast så små, så det krävs verkligen att man iakttager för att se.
-
Har bara ensak och säga >:D :'(
-
Jag har en undran vad det var för idiot som sålde/gav bort (framgår inte vilket) valpen. Kollar man inte köparna längre ?
-
Jag har en undran vad det var för idiot som sålde/gav bort (framgår inte vilket) valpen. Kollar man inte köparna längre ?
Har det någonsin kontrollerats?
-
Jag tror att det inte ens är lagligt att ha en valp så.
Skaffa dej en leksak ist.
-
Har det någonsin kontrollerats?
Du menar att ???
Det ligger inte i valpsäljarens intresse att sälja till en som ser till hundens bästa. Visst är det sorgligt och håller med.Tycker man ofta ser det när det gäller blandraser. // Cokett
-
Du menar att ???
Det ligger inte i valpsäljarens intresse att sälja till en som ser till hundens bästa. Visst är det sorgligt och håller med.Tycker man ofta ser det när det gäller blandraser. // Cokett
Tycker det bara vare ett dåligt argument det är vanligt med renrasigt med finns väll ingen efter kontroll där häller mig veterligen .
-
Mitt enkla tips är att LÄSA så mkt litteratur man bara kan om just hundar, etologi och hunduppfostran. Gå med i tex brukshundsklubbeb, anmäl dig och hunden till kurser i kontaktövningar, lättare lydnad osv.
Att lära sig hund genom att läsa svar på ett forum i just betende är vanskligt. Har man inte sett hunden, reaktioner och dig med den så är det omöjligt att svara på orsak och verkan. Att uppfostra en hund som tiken gör är ju rätt löjligt, hundar ser oss inte som hundar. Hela situationen blir bara märklig. Det finns hur mycket gammal förlegat skräp som helst vad det gäller hundar.
Att den sen är en blandras gör det inte lättare eftersom man inte vet än hur mkt och vad av de olika rasegenskaperna den nedärvt.
*Hunduppfödare sen 1987*
-
Haka inte upp dig på renrasig kontra blandrasig hund pålle Det är ju hund som hund. Ville bara belysa att köpa från "seriösa" uppfödare som inte säljer till vem som helst
MvH Cokett
-
Haka inte upp dig på renrasig kontra blandrasig hund pålle Det är ju hund som hund. Ville bara belysa att köpa från "seriösa" uppfödare som inte säljer till vem som helst
MvH Cokett
Jag har annons ute på mina valpar.
Tydligen svårt sälja hund just nu.
Men jag har trots det sagt nej till 2 köpare.
Bägge bodde i lägenhet och jobbade heltid med resor och hade inte haft hund tidigare.
-
Haka inte upp dig på renrasig kontra blandrasig hund pålle Det är ju hund som hund. Ville bara belysa att köpa från "seriösa" uppfödare som inte säljer till vem som helst
MvH Cokett
Kan ske inte men det var ju just orden blandras det fick bara en nedvärderande intryck i från din sida var för du just valde blandras.
-
Jo jag bestörtade mer och mer jag också, ju längre tråden blev. Tog inte heller till mej från början, att det var en 4 mån VALP! :o
Nu är jag ingen expert. Har bara haft två hundar i mitt vuxna liv. A har haft många schäfrar och tränat "bruks". Vi har varit helt olika, jag har gjort som jag har "känt" för till stor del och följaktligen fått höra från början att jag gjort åt hälvitte fel. Får jag säga det själv, så har A gått över mer på min sida, än jag på hennes under de här 5 åren, även om jag provat och insett mycket hon haft rätt i.
Vi har hjälpt en del i bekanskapskretsen när de haft det besvärligt, med framgång.
Genomgående har vi tillämpat mjuka metoder, positiv förstäkning, massor av små godisbitar under inlärningsperioden, nonchalerat när det blivit fel, mycket fysisk kontakt, bus med och utan "verktyg". Vi har fått fram två bra hundar men med helt olika genetik.
Zassy, 5 år, är 75% labbe med en skvätt bordercollie och en skvätt dalmatiner. Godkänd assistanshund (FNA). Allt eftersom A blivit mer orörlig har Zassy varit mer och mer med mig (servicetekniker/kompressorteknik) på alla sorters industrier. Hon följer mig som en skugga om hon inte platsas i bilen. Då kan dörrarna vara öppna till mångas förskräckelse.
Estell, nu 2 år, var en av försvarets hundar, schäfer, tik. Mycket följsam, orädd, tillgiven, envis, kreativ. Miljötränades genom att vara med mej i jobbet, Zassy var då hemma. Klarade inte L-testet, vilket inte många gör, men kom till ett par som haft 5-6 schäfrar innan och är mycke på bruks. De är lyriska över henne.
Båda hundarna har sovit inne, från början på pläd med matte bredvid, när de sen lärt sig välja fått sova i säng eller soffa efter eget behag.
Båda hundarna KAN sova ute när de känner för det. Estell hade aldrig sett en hundgård men det bekom henne inte när hon var några veckor på försvaret, vid 16 mån. ålder.
Vi har alltid haft fodersäckar, hundgodis etc. lätt tillgängligt utan problem. Inga stängda dörrar här och inget tjyveri!
Vi anser att en hund ska ha orubbligt förtroende för sina ledare och får aldrig överges utan att ha möjligheten att följa. Har de ingen möjlighet att följa, så lär de sig gå egna vägar. Det kan de lära sig i alla fall.
Är du inte din hunds gode vän, så blir aldrig hunden DIN gode vän. Det gäller alltså i HUNDENS ögon, inte dina.
Rasblandningen behöver inte bli något problem, den lär kunna hjälpa dig hitta hem. Man kan ändå säga att ju renare raser, ju mer vet man vad man får. Å andra sidan finns det inga garantier.
Om du kan bli din hunds ledare i alla lägen, om den inte ska hitta på grejer i smyg, om den ska kunna VILJA jobba med dig.........ja det får vi se. Jag kan ju ha fel.
Jag kan inte paragraferna utantill men vet hur juridik är uppbyggt. Är rätt säker på att en generalklausul bestrider ditt hunhavande.
-
Jag har annons ute på mina valpar.
Tydligen svårt sälja hund just nu.
Men jag har trots det sagt nej till 2 köpare.
Bägge bodde i lägenhet och jobbade heltid med resor och hade inte haft hund tidigare.
Fler och fler blir försiktigare med ekonomin. BRA att du kollar så vi slipper se dom som omplaceringshundar på Blocket, vilket bara är den NÄST bästa lösningen.
-
Jag förknippar en hunds vilja att lyda med förtroende, och inte rädsla.. En rädd hund kan kanske lyda i viss mån men aldrig på det sättet som om den har fullt förtroende för sin flockledare. Jag tror att det är betydligt mindre sannolikt att man får en bra relation med sin hund om den enbart bor utomhus. Nu har jag förvisso bara träffat en handfull jakthundar som bott på heltid utomhus samt ett par vakthundar på en bilskrot som bodde i en gammal bil där. Dessa klarade förvisso av sin huvuduppgift på ett tillfredsställande sätt men mycket mer var det inte, lydnad och förtroende var det i.a.f. inte tal om.
Kommer inte en valp på inkallning, vilket är tämligen naturligt i början, så är man inte tillräckligt intressant och rolig.. Inkallning tränar man med positiv förstärkning, var intressant, rolig så att hunden VILL komma till dig. Funkar inte det med bara rösten använd godis, någon rolig leksak o.s.v. Man kan inte bli arg på den över något som den inte förstår.
Och så tycker jag du ska ha hunden inne, låta den vara med och överös den med omtanke.. Sätt gränser men låt den vara med. Så tror jag att man blir en tydlig ledare vilket är en förutsättning för att få en väl fungerande hund.
-
Halte!
Lägger ett fång rosor till dig på tangentbordet och trycker ENTER...
-
Böcker av Jan Fennel, finns på biblan,
adlibris
http://www.adlibris.com/se/searchresult.aspx?search=quickfirstpage&quickvalue=jan+fennel&title=jan+fennel&fromproduct=False (http://www.adlibris.com/se/searchresult.aspx?search=quickfirstpage&quickvalue=jan+fennel&title=jan+fennel&fromproduct=False)
ochbokbörsen:
http://www.bokborsen.se/page-start?issearch=1&sall=1&scat=0&maincat=1&extendedsearch=0&mediatype=0&sallstr=jan+fennel&screator=&stitle= (http://www.bokborsen.se/page-start?issearch=1&sall=1&scat=0&maincat=1&extendedsearch=0&mediatype=0&sallstr=jan+fennel&screator=&stitle=)
Det du gör nu ger effekt när hunden är 10 månader och könsmogen.
Mina tips är:
1. Ta in hunden.
2. Läs och förstå och läs om.
3. Fundera över vad du ska med hunden till. Hunden kommer att fundera på vad den ska med dig till.
-
Har en granne med hundgårdshund, den får vara i källaren när det är jättekallt ute. Men hunden kan inte vara lös, sticker på en gång. Kommer inte på inkallning, lyssnar inte över huvud taget. Blir man hela tiden lämnad finns ingen anledning till att hålla sig väl med människan. Jag tror verkligen inte att du kommer lyckas med din hunduppfostran!!!
-
Hunduppfostran kan man diskutera i all oändlighet och det finns alltid massor att säga om det. Men jag vill bara säga att DET ÄR INTE OK att låta en 4 månaders valp ligga utomhus ensam.
Förstår du inte det är förjävligt för valpen att känna sig så ensam? Det är ett flockdjur som vill vara med sin flock och allra helst i den åldern. Den är inte mentalt utvecklad för att ligga utanför ditt hus alldeles själv när mörkret sänker sig. Vad tror du att den ska vakta eller?
Skulle den vara ute i naturen som du vackert uttrycker det skulle den ligga med sina kullsyskon eller ha någon/några flockmedlemmar runt omkring så valpen kan slappna av.
-
En valp som skiljts från flockgemenskapen hos tik och syskon måste ju få en ny flockgemenskap hos den/de som den ska leva med för att utvecklas till en trygg och normal hund. Det är ju grundläggande! "Tycks inte vilja ta skydd i hundkojan", skriver du. En 4 månaders valp, nyss tagen från mamman och syskon som får sova ensam utomhus på trappan..... >:( Du borde begripa hur fel det är!
-
Hej
Har sett de där videoklippen nu. Den första var kul. Även om jag använt ord som "arbetshund" och "anställd" så kändes de där tricken mycket som "partytricks" och onödigt slöseri med bådas tid, men jag tror båda hade kul och som sagt, viljan och lusten att lära utvecklades.
Jag noterar hur min valp på sin 4e månad inte bara blivit 25% större på "nolltid" utan också utvecklats mentalt.
Ett märkbart större lugn, åtföljt av vad som förmodligen är självkänsla. Hans "kropp" klarar naturligtvis mer och tvekar inte inför hopp och liknande.
Lugnet har också den fördelen att han inte tar varje närmande som en invit till "toklek och tokkel". Det går numera att massera honom och plocka bort en fästing och dylikt utan att han börjar vrida sig som en svansviftande slickande mask på amfetamin.
Jaktinstinkten finns där... efter att nyfiket i timmar bara gått runt hönsen, fick han en dag för sig att skrämma skiten ur dem och jaga upp några i träden.
En gång band jag fast honom i kort lina direkt, under bannor. Jag hoppades han kopplade detta straff till det faktum att det är jag som bestämmer när hönor ska ätas. En gång fick han ett slag med en kvist när han gick in i hönshuset (symboliskt men kännbart). Reaktionen var intressant och önskvärd. Han blev förvånad - då detta var den hårdaste bestraffning han fått (99% är positiv förstärkning i vanliga fall). Han kunde visat skam och börjat kräla, men han bara rykte till, tittade förvånat och gick lugnt och satte sig bakom mig i "givakt".
I går var han med på älgjakt - det tyckte han var en underlig tillställning och förstod inte mycket. Och var rätt glad när han såg de andra i drevet och kunde följa sin flock hem.
Jobbar hårt med att få honom att apportera grejer. har börjat med matskålen, att han ska hämta den åt mig när den ska fyllas med mat. Kanske kan jag få honomatt tala om för mig när han är hungrig.
Är du helt säker på att du vill ha hund och inte en robot?
Valp= tom 1½år sen unghund sen vuxen efter ca 2-3år .
Valpar ska lekas med och vara nära för att bli bra flockmedlemmar.
-
Jeg kenner bade Sebastian och Bark.
Bark sover ved siden af hoveddören. Han er altid lös undtaget de få gange han har jaget hönsene og har aldrig rymmet gården. Det fungere ikke umiddelbart at sige nej I situationen hvor han er oppe at köre over disser spändende saker som flyger omkring. Då bindes honom så at ochså hönsene kan have fred.
Han har et hus som han ikke har väret interesseret i. indtil sidste uge hvor det blåste, da gik han ind I.
På kvällen sidder jeg ofte og käler med ham på trappen, det holder vi begge af. Efter nogen tid begynder han dog at blive mere interesserede I omgivelserne. Og når jeg så går ind er der ingen problem.
Han piper kun når han köre I bil, hvilket vi gör så lidt som muligt. Han knurrer aldrig. han skälder et par gange når der kommer mennesker til garden, men er lugn og vil gerne hilse på dem.
Det er svärt at offentliggöre sine problemer når der er adskillige som skriver at han inte burde ha hunden.
Jäg har et fråge om godis. Når jeg vil läre ham en komando burger jeg godis hver gang han gör ret. Er det egentlig notvendigt? En själden gang er jeg ute och han gör en sak jeg vil belönne, men har ingenting I fikken. Då siger jeg ‘bra’ och ‘dygtig’ mange gange og käler for honom. Er det lige så godt som godis?
Frågen er: er det vigtigt at väre konsekvent ochså når det kommer til godisgivning?
Jeg ser fremimot flere gode råd af den type som der redan har väret mange af i denne tråden!
Ninna
-
Hej igen.
Nu vet jag hur det känns att utsätas för lite näthat. Känns obehagligt.
Att graden av "kärlek" till "min" hund så snabbt värderats och av vissa förkastats.
"Ta hunden ifrån honom".
Om du kunde bestämma det här och nu med den fakta du har, skulle du bestämma det då? Kunna ta
ansvar för beslutet?
Det påminner om en annan tråd här på forumet, där socialtjänsten tog ett barn från sina föräldrar, bara för att de inte "kände igen" eller hade nog fakta om barnets hela situation.
Det är obehagligt med folk som sitter anonyma på internet och snabbt dömmer.
Rider på höga hästar och har snäva normer om vad som är "normalt och riktigt".
Inom vården införde de "lex maria" för att personalen skulle våga erkänna/diskutera fel på ett konstruktivt sätt. Hundägare borde kanske odla en lika välkomnande kultur för att diskutera olika situationer. Olika platser, olika djur, olika personligheter, olika klimat, olika situationer - det borde inte vara lätt att uttala sig normativt.
Det tycks mig vara så att människan har ett genetiskt behov av "vi-dom" situationer, att ha antagonister. Att genom att se fel i
andra känna sig bättre själv. Att se ett litet nätbråk som underhållning som piggar upp. Ha
ståndpunkter istället för frågor. Känna sig som en förnuftig förkämpe av det som är rätt, gjort världen lite bättre genom att ha fösrvarat det humanistiska från en trygg position vid tangentbordet. Ord betyder saker, även på internet, även bakom en anonym alias.
Ni som svarar. Har ni läst allt? Kommer ni läsa hela detta inlägget?
Vad är det vissa ser framför sig? En liten hund som sitter fuktig kall och darrande ensam under bar himmel? En hund som rafsar på dörren och gnyr hela natten? Som saknar centralvärme och elektricitet? Som går runt ett hus och ylar och längtansfullt tittar in genom rutor där folk sitter varma och mätta och glada?
Hur fick ni den bilden?
Jag ville få inspiration från andra som hade erfarenhet av valpar (tack för de konstruktiva råden/erfarenheterna, ni som gett. De flesta
goda beskrivningar överenstämmer med vad jag gör och vilken relation jag har till hunden. Det mesta är självklarheter, men jag tackar ändå). Jag ställer enkla frågor där jag vill se vad det finns för olika svar.
Jag har bara haft ca 4 hundar i "familjen" under mitt liv och bestämde mig då att när jag själv tog initiativet till en hund skulle det bara
ske när jag kunde erbjuda ett fritt och hälsosamt liv nära naturen, utan att vara beroende att en ägare skulle "rasta" hunden de lagenliga 4 gångerna om dagen, eller ge tillsyn två gånger om dagen. Tycker t ex inte att hundar passar i lägenheter eller i städer (men ser ingen anledning att predika eller vara "rättrådig" inför er som har det).
Jag ser också med intresse hundprogram på TV, och läser mycket om hundar.
Det tycks väcka känslor att jag inte vill sova med jycken i sängen, att han sover ute och att jag måste försvara hönorna så att inte
hunden äter dem (han fattar snart vart gränsen går). Att jag en gång när han inte lyssnade i ett kritiskt läge fick hans uppmärksamhet med att trycka till honom med en kvist, typ ca fem gånger mjukare än när vi brottas.
När andras liv eller hans eget är i fara, finns fog för metoder som kan rädda situationen.
Är alla situationer enkla för er?
Jag passade en gång en "omplaceringshund" som inte haft ett så bra liv. Efter ett tag fick vi ett bra förtroende för varandra. Jag gick
ofta runt utan koppel med hunden lydigt fot (Jag tycker inte om att binda fast djur med snören runt halsen). Men en dag fick denna schäfer
för sig att försöka döda en annan hund som gick förbi, en pytteliten hund. Vilka metoder skulle du i det läget använt för att rädda den
andra hunden från att få sin hals bruten inom några sekunder?
Kommer ni själva aldrig i era liv till situationer där höga ideal sätts på prov?
Jag erbjuder inte min hund några "mänskliga rättigheter" och kallar honom inte "familjemedlem" eftersom han ändå inte kan sitta med på familjemöten och vara med och bestämma.
Folk avlivar djur som lider, folk säljer hundar de inte kan ta hand om - så gör man inte med familjemedlemmar, så varför lura sig och kalla en hund för det?
Har någon av er ambitionen att era barn ska hjälpa till hemma? Diska, städa, arbeta med det som är viktigt för flocken. Jag har det kravet på min hund, därav epitetet "arbetshund".
Ord betyder saker. Betyder vissa ord samma för oss alla?
Jag har uttryckt mig på ett sätt jag anade skulle få vissa att reagera.
Jag är den typen som gillar diskussioner kring relationen människa-djur.
Jag tycker uttrycket "människans bästa vän" är olämpligt. Hur kan det vara vänskap när maktbalansen är så skev. När "kärlek" köps för mat. Jag har sett hurs snabbt hundar kan byta lojalitet när de märker att någon annan står för maten. Att som människa ha sin bästa vän i form av en hund, är nog ett tecken på att man misslyckast med att ha goda relationer inom sin egen mänskliga flock.
Men, sant, det är lätt att fästa sig vid någon som alltid möter en med svansviftande och aldrig dömmer. Jag trivs just nu bättre med min hund än med vissa av er - men jag tror vi kan komma närmare varandra - jag stannar.
Ni som avslutar en diskussion på internet med: "Jag säger detta och nu lämnar jag tråden". Beter ni er likadant hemma? Med era
familjemedlemmar? Med er hund? Arbetskamrater?
Jag erbjuder "min" hund ett fritt liv utan koppel så mycket som möjligt, vilket just nu är dygnet runt då han sköter det bra och bara tar små turer och återvänder till hundkojan. Han väljer själv om han vill följa med på arbete i skogen eller på gården. Han väljer denna
flocken, denna hussen och de som bor här. Gör er hund det?
Om du har en lägenhetshund, en bunden hund, en rastgårdshund - känner du dig nu att du måste försvara dig. Mår du bättre om du klankar ner på mig? Det är i såfallt mycket normalt, vi människor är sådana.
Min hund har andra sociala kontakter här, får mycket fysisk kontakt, träffar ofta sin bror, får spännande utmaningar och lekar. Och han
fryser inte och jag ser inga antydningar om att han känner sig avstängd från flocken bara för att vi sover med en vägg mellan oss (7
meter i från varandra). Är redo att ompröva det om jag i hans beteende ser något som tyder på att han mår dåligt. Eller i andra temperaturer.
Har någon frågat hur kallt det är här. Är någon intresserad?
Det är inte av elakhet. Han bodde ute från den dag han föddes. Jag vill, om det går, se till att han blir stark och inte beroende av ett
hus. Han visade häromdagen att han tycker det var kallt genom att för första gången använda sig av hundkojan.
Har träffat 100tals hundar i mitt liv och jag tror att min hund är en av de lyckligare jag mött. Just för att han har en ledare som bryr sig om honom.
Det finns lagar för hur djur ska hanteras. Lätt att hitta:
http://www.litenhund.se/reglerochlagar.html (http://www.litenhund.se/reglerochlagar.html)
http://www.sjv.se/presskontakten/pressmeddelanden/pressmeddelanden/nyadjurskyddsreglerforhundochkatt.5.1c72e95711857a2245380004648.html (http://www.sjv.se/presskontakten/pressmeddelanden/pressmeddelanden/nyadjurskyddsreglerforhundochkatt.5.1c72e95711857a2245380004648.html)
Ganska låga krav om jag får säga det själv.
Bark finnes på Hästekasvägen 9, Uddevalla kommun.
Telefonnummer till Länstyrelsen/komunen 0522-69 60 00.
Jag tycker vissa av era kommentar är elaka och okänsliga. Jag är illa berörd. Jag måste nog gå ut och kela med hunden ett tag.
-
Nu blir detta lite OT, men jag kan inte låta bli att hotta upp tråden lite o:) Detta är vad man rekomenderar för människobarn på BVC. Jag anser inte att man kan jämföra olika djurslag (människa-hund) men tyckte ändå att detta ger en spännande twist åt tråden, och kanske lite distans. Varm kram.
Lär ditt barn att somna själv
Börja alltid med att lära ditt barn att somna själv på kvällen. Då barnet är så trött att det inte orkar skrika så länge (när barnet vaknar på natten är det mer utvilat).
Kväll 1
Gå igenom kvällsrutinerna. Ha en mysig stund och lägg sedan barnet i sin säng. Klappa om barnet, säg god natt och berätta att du ska gå ut ur rummet men finns i närheten. Lämna sedan barnet ensamt.
Några sekunder senare har du med all sannolikhet ett fullkomligt rasande barn som står i sängen och skriker i högan sky. Vänta lite, gå sedan tillbaka, lägg barnet, klappa om och gå ut igen. Har du tur somnar barnet då. Har du ett barn som är som de flesta andra får du hålla på i 30 minuter innan det tystnar. Har du ett synnerligen envist barn kan det ta två timmar.
- Men det är oerhört viktigt att inte ge sig första kvällen, då blir det väldigt svårt senare, säger Berndt Eckerberg.
- Man måste våga tro på att barnet inte tar skada. Det skriker inte för att det är otryggt, det skriker för att det är fruktansvärt argt.
Kväll 2
Upprepa det du gjorde kväll 1. Genomsnittsbarnet, om man nu kan tala om sådana, skriker hälften så mycket andra kvällen som det gjorde den första.
Kväll 3-5
Samma sak igen, och samma halvering. 30 minuters skrikande kväll 1 ger 15 minuters kväll 2 och cirka 7 minuters skrikande kväll 3.
Kväll 6
Den nya rutinen bör vara invand nu, de flesta familjer klarar det här på 3-4 dagar.
Om barnet vaknar på nätterna kan man gott ta över det till föräldrarnas säng. Barnet kommer efter hand att sova allt bättre och ofta spontant sluta vakna på nätterna när det vant sig riktigt vid att somna på egen hand.
Det går naturligtvis också att använda "skrikmetoden" även nattetid, men det är väldigt mycket jobbigare.
Metoden kallas "skrikmetoden" eftersom det enda du kan vara säker på om du provar den är att det kommer att bli ett väldigt skrikande hemma. Andra kallar den "femminutersmetoden" eftersom man i början går in till barnet var femte minut.
Hämtat härhttp://www.barnfamiljen.com/templates/article.asp?id=2094§ion=2 (http://www.barnfamiljen.com/templates/article.asp?id=2094§ion=2)
-
Åsså ett litet råd ang. inkallningen.
Passa på att öva ditt inkallningskommando när hunden ändå är påväg till dig. Du kan till exempel leka jage med hunden och låta honom jaga dig. Stanna då upp och säg ditt inkallningskommando. Belöna med kel och smek när han kommer till dig.
Ett annat sätt att få hunden att vara uppmärksam på var du är: Lek kurragömma. När hunden är uppmärksam på något annat, spring och göm dig. Vissla i låg volym, men hög ton och låt hunden leta upp dig. Första gångerna kan du ta hjälp av någon annan som håller hunden, så kan han få se vart du gömmer dig.... åsså.... sööök! Vaaar e husse???
Ang. godis, så ger jag aldrig mina djur godis som belöning eller annars. Nåväl, här förekommer undantag som bekräftar regeln. Belöningen här är att man får mysa, kela och får beröm. Det funkar bra här ;)
-
Ni som svarar. Har ni läst allt? Kommer ni läsa hela detta inlägget?
Vad är det vissa ser framför sig? En liten hund som sitter fuktig kall och darrande ensam under bar himmel? En hund som rafsar på dörren och gnyr hela natten? Som saknar centralvärme och elektricitet? Som går runt ett hus och ylar och längtansfullt tittar in genom rutor där folk sitter varma och mätta och glada?
Hur fick ni den bilden?
Jag har läst allt du skrivit och nej, jag ser inte en våt, ylande valp framför mig. Jag ser framför mig en husse som har enorma förväntningar på vad en valp klarar av och och en otidsenlig och i många avseenden felaktig bild av hur en hund fungerar. Jag ser en valp som inte förstår vad som förväntas av honom och som tvingas lösa en stor del av sina bekymmer på egen hand, något som är helt onaturligt för en valp.
Jag har bara haft ca 4 hundar i "familjen" under mitt liv och bestämde mig då att när jag själv tog initiativet till en hund skulle det bara
ske när jag kunde erbjuda ett fritt och hälsosamt liv nära naturen, utan att vara beroende att en ägare skulle "rasta" hunden de lagenliga 4 gångerna om dagen, eller ge tillsyn två gånger om dagen. Tycker t ex inte att hundar passar i lägenheter eller i städer (men ser ingen anledning att predika eller vara "rättrådig" inför er som har det).
Jag ser också med intresse hundprogram på TV, och läser mycket om hundar.
Jag har själv haft 7 egna hundar, inkl de jag har nu och jag har levt under samma tak som ytterligare runt ett dussin andra. Jag har sett en handfull valpkullar växa upp, antingen från min egen uppfödning eller uppfödda av någon som bor i samma hus som jag.
Hundägare har jag varit sedan 1987 och utbildad instruktör sedan 2004. Jag har hållit kurser för hundratals hundägare och deras hundar och jag är rätt aktiv inom hunderiet och träffar många hundar och ägare i olika sammanhang.
Med detta vill jag absolut inte ha sagt att jag vet allt eller att jag vet bäst. Jag vill helt enkelt ha sagt att jag anser mig vara en hyfsat erfaren hundmänniska.
Utifrån min erfarenhet och den fackkunskap jag tillskansat mig ifrån bla några av landets ledande etologer tycker jag att din syn på hundar är snedvriden. Nog för att frisk luft är nyttigt, men det finns massor av andra saker som en hund behöver innan man ska börja bekymra sig över luft och frihet.
Hunden är ingen naturligt djur, utan är en produkt av mänskligt avelsarbete. En av de egenskaper vi har tagit fasta på i hunden och som är den som mest markant skiljer den från vargen är att hundar inte bli mentalt vuxna (jämfört med en varg). Hundar är helt enkelt inte funtade för att ta ansvar för sitt eget liv. Valfrihet är en belastning för en hund, snarare än en frihet.
Som varandes en valp (i förhållande till en varg) är hunden i behov av en ledare som styr upp verksamheten och en hundvalp är definitivt inte i stånd att fatta egna beslut rörande något större eller viktigare än om huruvida man ska leka med bollen eller med pinnen.
Å ena sidan skriver du att hunden är mindre smart än du och att du därför ska vara ledaren, å andra sidan ber du hunden besluta om den vill åka med i bilen eller ej och att den ska hämta skålen när den är hungrig. Det funkar inte på det viset, även om det är en romantisk tanke...
En vuxen hund sägs ha ett förstånd i klass med ett barn på 3-4 år. Dvs att känslan för ansvar och förmågan till konsekvensanalys är minst sagt begränsad.
Det ABSOLUT VIKTIGASTE för en hunds välmående (förutom mat o dyl) är att den är trygg i sitt sociala sammanhang och att den tillhör en flock. I en flock lever man tillsammans, dvs att man sover under samma tak. Personligen tror jag det är bra för både hund och ägare att dela säng, men det är såklart inte alls nödvändigt. Att hunden har sin bädd i hallen, tex och har möjlighet att se och höra resten av flocken funkar fint!
Att vara "beroende" av husse för att rasta sig är på intet vis en belastning för en hund. Tvärtom! Att promenera eller vara ute på gården i sällskap med sin människa är mer givande än att vara där ensam.
Det tycks väcka känslor att jag inte vill sova med jycken i sängen, att han sover ute och att jag måste försvara hönorna så att inte
hunden äter dem (han fattar snart vart gränsen går). Att jag en gång när han inte lyssnade i ett kritiskt läge fick hans uppmärksamhet med att trycka till honom med en kvist, typ ca fem gånger mjukare än när vi brottas.
När andras liv eller hans eget är i fara, finns fog för metoder som kan rädda situationen.
Självklart försvarar man ett djur från att skadas av ett annat med de medel som står till buds. Det är dock rimligt att LÄRA hunden vad som gäller innan man STRAFFAR den för något den inte förstår.
Är alla situationer enkla för er?
Jag passade en gång en "omplaceringshund" som inte haft ett så bra liv. Efter ett tag fick vi ett bra förtroende för varandra. Jag gick
ofta runt utan koppel med hunden lydigt fot (Jag tycker inte om att binda fast djur med snören runt halsen). Men en dag fick denna schäfer
för sig att försöka döda en annan hund som gick förbi, en pytteliten hund. Vilka metoder skulle du i det läget använt för att rädda den
andra hunden från att få sin hals bruten inom några sekunder?
Nej, mitt liv är fullt av besvärliga situationer...
Som sagt, för att hindra att skada uppkommer använder man såklart så mycket våld som situationen kräver, men då är det fråga om en nödsituation. Desperate times calls for desperate measures...
Att sopa till någon som agerar helt utefter sin natur och inte har hunnit lära sig att agera annorlunda är orättvist.
Kommer ni själva aldrig i era liv till situationer där höga ideal sätts på prov?
Jo
Jag erbjuder inte min hund några "mänskliga rättigheter" och kallar honom inte "familjemedlem" eftersom han ändå inte kan sitta med på familjemöten och vara med och bestämma.
Folk avlivar djur som lider, folk säljer hundar de inte kan ta hand om - så gör man inte med familjemedlemmar, så varför lura sig och kalla en hund för det?
Jag och ganska många andra vuxna människor har "omplacerat" familjemedlemmar. Det kallas vanligen för att skiljas eller separera! ;)
Mina hundar är familjemedlemmar på så vis att de bor inne i huset med mig och vi har starka känslomässiga band till varandra (jag till dem i alla fall...). Jag skulle kosta på den mycket tid, besvär och pengar om de blev sjuka och jag kommer att gråta floder när de en dag dör.
Hönsen och kaninerna är inte mina familjemedlemmar. Alla har inte ens namn och jag äter upp en del av dem. Jag skulle inte kosta på dem särskilt mycket pengar eller besvär om de blev sjuka, utan skulle avlivat dem. Trots att jag inte betraktar hönsen som familj skulle jag inte komma på tanken att hålla en ensam höna (möjligen om jag tog in den, så att den hade mig och hundarna att vara flock med) och flocken är faktiskt lika viktig för hundar som för höns, med skillnaden att hundar ofta bildar flock med människor.
Att som människa ha sin bästa vän i form av en hund, är nog ett tecken på att man misslyckast med att ha goda relationer inom sin egen mänskliga flock.
Men, sant, det är lätt att fästa sig vid någon som alltid möter en med svansviftande och aldrig dömmer.
Det är mycket möjligt... Men å andra sidan kan det ju vara ett val man gjort för att slippa dryga kommentarer... ;)
Jag erbjuder "min" hund ett fritt liv utan koppel så mycket som möjligt, vilket just nu är dygnet runt då han sköter det bra och bara tar små turer och återvänder till hundkojan. Han väljer själv om han vill följa med på arbete i skogen eller på gården. Han väljer denna
flocken, denna hussen och de som bor här. Gör er hund det?
Nej. Mina hundar har inte så mycket val. De bor med mig och lever med mig.
Om du har en lägenhetshund, en bunden hund, en rastgårdshund - känner du dig nu att du måste försvara dig. Mår du bättre om du klankar ner på mig? Det är i såfallt mycket normalt, vi människor är sådana.
Nä, jag mår inte bättre av att "klanka ner" på dig. Men jag mår dålig av att höra om hundar som jag inte tycker verkar ha det så bra och jag tycker också att mina hundar har det bättre än vad din verkar ha, så något försvar är det inte tal om.
Min hund har andra sociala kontakter här, får mycket fysisk kontakt, träffar ofta sin bror, får spännande utmaningar och lekar. Och han
fryser inte och jag ser inga antydningar om att han känner sig avstängd från flocken bara för att vi sover med en vägg mellan oss (7
meter i från varandra). Är redo att ompröva det om jag i hans beteende ser något som tyder på att han mår dåligt. Eller i andra temperaturer.
Har någon frågat hur kallt det är här. Är någon intresserad?
Det är inte av elakhet. Han bodde ute från den dag han föddes. Jag vill, om det går, se till att han blir stark och inte beroende av ett
hus. Han visade häromdagen att han tycker det var kallt genom att för första gången använda sig av hundkojan.
Har träffat 100tals hundar i mitt liv och jag tror att min hund är en av de lyckligare jag mött. Just för att han har en ledare som bryr sig om honom.
En ensam hund är inte en lycklig hund. För att en hund ska må bra behöver den sällskap av människa eller hund under större delen av dygnet. En hund som är "beroende" av hus och flock är inte svag. Den är en helt normal hund.
Avslutningsvis vill jag bara nämna att hundar sällan visar att de inte är tillfreds genom att yla eller krafsa på dörrar. Utestängda hundar som är vana vid att vara just utestängda brukar "finna sig" och se ganska "avslappnade och lugna" ut.
-
Det du måste förstå är att en 4 månaders valp inte vill/trivs eller på något sätt skulle tycka det är bra att sova ute på din trapp. Jag menar inte att du ska ha hunden i sängen! Men för guds skull låt den ligga i hallen åtminstone, så den är i samma "bur" som dig. Du och hunden är nu en flock. Flocken sover tillsammans. De vill höra varandras andetag och snusningar, känna att någon är där. Allra helst hundar som inte är vuxna. Valpen hör inte dina sömnljud genom väggen.
Varför låter du inte valpen få den naturliga biten när du är så noga med de övriga?
-
Jag har haft vissa problem med att få valpar att komma på kommando, då springer jag o gömmer mig, men det ska göras innan valpen hinner "säga" kom o ta mig om du kan, och helst när den precis vänder på huvudet för att titta om du tänker följa efter den... Det funkar föresten lika bra på små barn...
-
Sebastian, Hunden är en hund. Hundar kommunicerar hundspråk. Efter att i hela mitt liv haft med hundar att göra, hittade jag svar där jag på min omplaceringshund, Bordercollie, kunde se omedelbart resultat. De svaren hade Jan Fennel. Hon kommuniserar hundspråk. Det funkar, det är enkelt, det är synnerligen begripligt. Rekomenderas varmt, men du måste läsa själv! Din hund vet redan det som står i boken. Ett annat sätt är att lära hunden människospråk. Det hinner du inte i din livstid.
Lycka Till!
Pst. Ta in hunden!
-
Tack för engagerat svar. Ugglan.
Och tack för mildrade uttalanden som "tycker det VERKAR som...".
Jo idag har Bark spårat upp till 100 meter flera gånger i skogen.
Försöker få honom att spåra med nosen och inte synen.
Han sprang förbi mitt gömme två gånger, men sista gången vädrade han i luften och tog av åt rätt håll.
Undrar om han spårar just i luften eller doftspår på marken.
Han klarar också att följa kommandot STANNA-SITT.
Vi får göra om det några gånger innan han är med fullt ut.
Får se om detta i framtiden fungerar i situationer med vilt eller andra djur i närheten.
Har inte sett honom i det öppna hönshuset idag.
(oavsett om det är hans NATURLIGA instinkt så ska han inte vara där)
Och han har inte jagat någon höna idag.
Han jagar sork som om han vore en Cyotehund, studsar till och dyker ner på marken och rafsar.
Hjälpte honom gräva men vi hitta inget.
Intressant att höra att vissa lär hunden UTAN godis.
Och smart att förstärka ett beteende när DET REDAN pågår.
Jo, det är ganska underligt att vi människor som är så smarta ofta är stolta över att vi LÄR DJUREN vårt språk (delfiner, schimpanser, hundar)... om vi är så smarta borde vi ju kunna lära oss deras.
Men mina KOMMANDO ORD åtföljs av tonfall, kroppspråk, känslomässig inställning. Det får räcka... blir vintern lång hinner jag kanske med en "hundviskarbok".
Jennyt: he he intressant med barnanvisningarna där barn ska avvänjas från mamma/flocken och få somna ensamma (gråtande) i mörka rum. Ohu, nu förstår jag varför jag är som jag är :-) Ska ta ett snack med min mamma om detta någon gång.
-
Jag ser framför mig en valp som förväntas möta världens alla konstigheter mestadels på egen hand men som också förväntas agera som en följare inför sin husse. Du förväntar dig att hunden ska vara stark, ha självförtroende, mod och integritet när han är ensam om kvällar och nätter medan du sover. När du sedan dyker upp så förväntas han lyda och följa.
Jag vet inte om jag är naiv och snuttifierar min egna hund men jag hade haft oerhörda problem med att få henne lyhörd och följsam om jag inte haft den nära, nära kontakten vi har genom att vi umgås/är med varandra dygnets alla 24 timmar.
Jag förstår inte ditt val av hund, jag förstår inte ditt val att ha den ensam ute om nätterna, jag förstår inte ditt sätt att tänka ang uppfostran. Jag dömer dig inte, jag förstår bara inte ett dugg av vad du försöker uppnå och av vad du förväntar dig av din hund.
-
Nu blir detta lite OT, men jag kan inte låta bli att hotta upp tråden lite o:) Detta är vad man rekomenderar för människobarn på BVC. Jag anser inte att man kan jämföra olika djurslag (människa-hund) men tyckte ändå att detta ger en spännande twist åt tråden, och kanske lite distans. Varm kram.
Hämtat härhttp://www.barnfamiljen.com/templates/article.asp?id=2094§ion=2 ([url]http://www.barnfamiljen.com/templates/article.asp?id=2094§ion=2[/url])
Fullständigt idiotiskt och förlegat!
Ingen normal funtad människa använder sej av den metoden och vilken bvc rekomenderar det?
Inte dom jag gått på iaf.
Sebastian ,, jag har läst allt du skriver .
Själv har jag fött upp hundar i många år och arbetat bla just med omplacerings hundar och misshandlade hundar.
Det duu gör är att du ger dubbla och snedvridna signaler till din valp.
Han får inte vara liten ( det kommer att straffa sej sen )
Du kräver att han ska ta ansvar för sitt eget liv ( kan inte en hundvalp klara av )
Han ska vara en flockmedlem ( men får inte vara med i flocken )
Nej jag har läst lagarna utan och innan och en valp få INTE enl svensk lag lämmnas ensamen mer än korta stunder!
-
Ingen normal funtad människa använder sej av den metoden och vilken bvc rekomenderar det?
Flera BVC i Kungälv, vännerna i Örebro hade fått samma skrift, några inne i Göteborg..... som jag uppfattat det är det vad som förespråkas i Sverige idag....ja, nu var det ju ett par år sedan jag fick papperen i min hand. De flesta i min omgivning har använt sig av modellen och har för övrigt använt sig av de exakta ordvalen du just använde till Sebastian (fast omvänt); Om du har barnen hos dig ( i sängen eller i samma rum) så kommer det straffa sig sen.
-
Flera BVC i Kungälv, vännerna i Örebro hade fått samma skrift, några inne i Göteborg..... som jag uppfattat det är det vad som förespråkas i Sverige idag....ja, nu var det ju ett par år sedan jag fick papperen i min hand. De flesta i min omgivning har använt sig av modellen och har för övrigt använt sig av de exakta ordvalen du just använde till Sebastian (fast omvänt); Om du har barnen hos dig ( i sängen eller i samma rum) så kommer det straffa sig sen.
Japp, det stämmer att den uppfostringsmetoden är på modet nu, syrran gick på bäbiskurs som gick ut på att sätta gränser för bäbisen ::)
Hon var med, lyssnade och låter fortfarande sladdisen sova i sin säng som dom två första har gjort, hon känner inte att det har straffat sig...
Men osäkra unga föräldrar snappar säkert upp allt vad dom hör och lyder, för på BVC borde man ju veta bäst....
"Nanny-kulturen med skamvrå osv är på väg tillbaka, barnuppfostran och hunduppfostran ska vi lära oss från TV-program från Det Stora Landet i väst numera...
Det finns tidningsartiklar som visar likheten mellan Cesar Millans metoder och Supernannyns, intressant....
Mvh
Charlotte
-
Det finns stora likheter.... vad som är intressant här tycker jag, är att det är så viktigt för hunden att höra alla familjen ljud med snusanden och samvaro, men när jag tittar runt om mig så ska människo-ungen absolut inte göra det ::) Gör man på annat sätt straffar det sig (:) Dessutom blir man sedd som udda och anses ta hand om de sina på ett otillräckligt sätt.
På samma sätt som det här sägs till Sebastian att han kommer få en otrygg hund, har det sagts till mig att jag kommer få otrygga barn som aldrig kommer kunna sova själva.
Om jag gissar rätt så är det nog så i förhållandet Sebastian-hunden..... att det är Sebastian som önskar att han hade tjock päls och kunde sova ute på trappen..... mer än att hunden vill komma in i hallen ;)
Så, nu ska jag hålla mig till ursprungsfrågan..... som jag inte har så mycket mer att säga om o:) Förlåt om jag kapat tråden totalt :-*
-
Flera BVC i Kungälv, vännerna i Örebro hade fått samma skrift, några inne i Göteborg..... som jag uppfattat det är det vad som förespråkas i Sverige idag....ja, nu var det ju ett par år sedan jag fick papperen i min hand. De flesta i min omgivning har använt sig av modellen och har för övrigt använt sig av de exakta ordvalen du just använde till Sebastian (fast omvänt); Om du har barnen hos dig ( i sängen eller i samma rum) så kommer det straffa sig sen.
Vad är det som kommer att straffa sig sen säger de till er? Vuxna hundar fortsätter att sova i husse/mattes säng hela livet men jag lovar dina barn kommer inte att göra det.
-
Vad är det som kommer att straffa sig sen säger de till er? Vuxna hundar fortsätter att sova i husse/mattes säng hela livet men jag lovar dina barn kommer inte att göra det.
Där om råder ingen tvekan :)
-
Det kommer tydligen bli osäkra individer som inte kan sova själva. Därför blir det väldigt kompliserat när barnet ska flytta hemifrån tex.
-
Tack för engagerat svar. Ugglan.
Och tack för mildrade uttalanden som "tycker det VERKAR som...".
För all del.
Har inte sett honom i det öppna hönshuset idag.
(oavsett om det är hans NATURLIGA instinkt så ska han inte vara där)
Och han har inte jagat någon höna idag.
En förutsättning för att en hund ska kunna agera emot sin instinkt är att man LÄRT den det. Det är både effektivare och trevligare att LÄRA hunden vad den förväntas göra med hjälp av tydlig och vänlig handledning och positiv förstärkning än att STRAFFA eller SKRÄMMA den så att den ska låta bli att göra något den uppenbarligen inte förstod var förbjudet.
Mina hundar låter hönsen vara därför att jag visat dem att det är våra höns och att vi ska vara rädda om dem. Mina hundar vaktar inte hus och trädgård, men de vaktar smådjuren. Mina hundar VILL alltså inte ta höns eller kaniner.
Din hund går inte in i hönshuset för att då blir husse arg. Ingen husse som blir arg = Många goda hönor åt valpen att både äta och härja med. Hunden VILL ta hönsen men avstår för att inte få bannor. Tar man bort risken för arg husse (som tex får telefon, skadar sig och ska hämta plåster, åker iväg ett kort ärende osv osv) har vi bara kvar en hund som har lust att ta höns.
Straff är en bra metod för att skapa ögontjänare... Straff har också en ganska kort hållbarhet. Efter ett slag faller obehaget i glömska och måste då upprepas.
Intressant att höra att vissa lär hunden UTAN godis.
Och smart att förstärka ett beteende när DET REDAN pågår.
ALLA, jag menar precis alla, organismer gör bara sådant de tjänar på. Alltså gör även hundar bara sånt de tycker lönar sig. En förkrossande majoritet av världens hundar väljer en godbit framför en klapp och av det enkla skälet går inlärning i de allra flesta fall mycket fortare om man använder en mer åtråvärd belöning än muntligt beröm och klappar.
Om du klipper min gräsmatta och jag tackar dig ärligt och uppriktigt kanske du hjälper mig med gräsklippningen en gång till. Om tackar och ger dig en femhundring vågar jag lova att du är betydligt mer intresserad nästa gång jag behöver hjälp!
Värt att notera är att belöning och positiv förstärkning inte nödvändigtvis är samma sak. För att en godbit tex ska vara en positiv förstärkning ska hundens benägenhet att upprepa beteendet öka på grund av den. Gör den inte det är det ingen positiv förstärkning, utan bara en halv frolic.
Personligen har jag svårt att förstå varför en del ser användande av godis (som hos de flesta hundar är en utmärkt positiv förstärkning) som en svaghet eller som tramsigt i inlärningssammanhang. Det fungerar alldeles utmärkt och det är absolut inte så att man måste proppa hunden full med godis för ett simpelt sättande i resten av dess liv. Måste man det har man missat stora delar av inlärningspsykologin.
Att det är pågående beteenden som ska belönas/förstärkas är vedertagna fakta. En hund ÄR duktig. Den HAR inte varit duktig. Vetenskapen säger att man har runt 0,8 sekunder på sig att pricka rätt för optimal inlärning. Det är anledningen till att mina kursdeltagare inte får ha sitt godis i en plastpåse i fickan. Den människa som kan veckla upp en plastpåse och ta ut en liten bit korv och få in den i hundens mun på 0,8 sekunder är inte född!
Jo, det är ganska underligt att vi människor som är så smarta ofta är stolta över att vi LÄR DJUREN vårt språk (delfiner, schimpanser, hundar)... om vi är så smarta borde vi ju kunna lära oss deras.
Men mina KOMMANDO ORD åtföljs av tonfall, kroppspråk, känslomässig inställning. Det får räcka... blir vintern lång hinner jag kanske med en "hundviskarbok".
Problemet med den tanken är att ord/uttryck som sitt, apport, fot och andra kommandon som vi människor gärna lär våra hundar inte finns på hundspråk. Vi har inte heller alls den oerhört nyanserade förmåga till att uttrycka oss med kroppen som djur har, förmodligen beroende på att vi kommunicerar verbalt i stor utsträckning.
Jennyt: he he intressant med barnanvisningarna där barn ska avvänjas från mamma/flocken och få somna ensamma (gråtande) i mörka rum. Ohu, nu förstår jag varför jag är som jag är :-) Ska ta ett snack med min mamma om detta någon gång.
En stor och avgörande skillnad mellan barn och hundar i det här fallet är att ett barn ska växa upp och bli en vuxen och självständig individ. Det ska inte en hund.
-
Det kommer tydligen bli osäkra individer som inte kan sova själva. Därför blir det väldigt kompliserat när barnet ska flytta hemifrån tex.
Mycket ska man höra innan öronen trillar av ;D
Finns det någon tråd om detta på forumet, vi som har facit kan berätta hur fel de har. Ända gången man ångrade sig var när magsjukan gick ;)
-
Jag tänkte faktiskt ta upp detta i allmänna späd- och småbarnstråden...... mest för att man alltid kan motfråga BVC-tanten om hon har något husdjur, hund eller katt, och fråga lite fränt om var de sover nånstans :-X
-
Lång tråd, och jag erkänner, att jag inte hunnit/orkat läsa hela. Så det kan hända att min fundering redan är kommenterad, men ändå:
Jag har inte fått klart för mig vad som är/varit alternativet för just denna valp. Var det ett liv med en fullt utbildad hundpsykolog, eller var det att bo under ett mer eller mindre bebott hus resten av livet, utan större kontakt med människor? Eller var alternativet rent av avlivning?
Beträffande graden av kontakt med en valp, är min erfarenhet att ju mer man har kontakt med hunden medan den är valp, desto bättre blir kommunikationen när hunden växt till sig. Lämnas den för sig själv, så blir det lätt att den tycker att "om du inte bryr dig om mig, så bryr inte jag mig om dig - nu är jag könsmogen, och söker mig ett eget revir".
En fyra månaders valp är inte ett spädbarn, men heller inte mogen för "formell skolundervisning". Dagis och förskola: korta, korta pass, och allt sker på lek.
Råden från BVC för min tanke till forna tiders råd om att mata/amma var fjärde timme, vare sig ungen var hungrig eller ej. Hungrig mellan målen? Låt den skrika, det är diciplin som gäller! Jag är lycklig nog att ha haft en mamma som inte brydde sig om det, utan plockade upp sitt spädbarn innan jag hann börja skrika. Jag är tämligen övertygad om att detta lade grunden till att jag utvecklade den medkänsla jag hade genetiska förutsättningar för. Och jag är övertygad om att liknande gäller för en hund! Att vi har mera gemensamt än vad som skiljer oss åt.
-
Din hund går inte in i hönshuset för att då blir husse arg. Ingen husse som blir arg = Många goda hönor åt valpen att både äta och härja med. Hunden VILL ta hönsen men avstår för att inte få bannor. Tar man bort risken för arg husse (som tex får telefon, skadar sig och ska hämta plåster, åker iväg ett kort ärende osv osv) har vi bara kvar en hund som har lust att ta höns.
Straff är en bra metod för att skapa ögontjänare... Straff har också en ganska kort hållbarhet. Efter ett slag faller obehaget i glömska och måste då upprepas.
Låter rimligt.
Jag har vid några tillfällen tagit hönor i famnen och låtit hunden nosa, och samtidigt visa att jag tycker om hönan.
Fungerar det?
Att det är pågående beteenden som ska belönas/förstärkas är vedertagna fakta. En hund ÄR duktig. Den HAR inte varit duktig. Vetenskapen säger att man har runt 0,8 sekunder på sig att pricka rätt för optimal inlärning. Det är anledningen till att mina kursdeltagare inte får ha sitt godis i en plastpåse i fickan. Den människa som kan veckla upp en plastpåse och ta ut en liten bit korv och få in den i hundens mun på 0,8 sekunder är inte född!
Jag har anat detta, att det måste ske direkt, men 0.8 sekunder kunde jag inte ana....
Problemet med den tanken är att ord/uttryck som sitt, apport, fot och andra kommandon som vi människor gärna lär våra hundar inte finns på hundspråk. Vi har inte heller alls den oerhört nyanserade förmåga till att uttrycka oss med kroppen som djur har, förmodligen beroende på att vi kommunicerar verbalt i stor utsträckning.
Nå hur komma förbi detta?
Vilka uppgifter/uppmaningar ger en hund en annan hund och hur kommiceras det?
Med tiden kommer kommandon inte behövas.
Matsituationen är efter bara 6 veckors träning mycket lugnare och ibland behövs inga kommandon för att lugna hunden och kontrollera stuationen. Han äter också långsammare, han tycks veta att ingen kommer ta maten ifrån honom (han hade 7 hungriga syskon).
Sebastian
-
Jag tror att många reagerar på att valpen får ligga ute ensam. Själv är jag inte lika erfaren som många andra i denna tråd, har bara haft 4 olika småhundar och alla var/är olika att fostra och lära saker. Jag har lyckats lite olika men tror det beror mer på hundindivid och ras än mer än på mig.
Men jag tror så här, hunden är ett flockdjur och ju mer tid den får vara med dig desto mer kommer den att lyssna på dig. Att sova i närheten dvs i samma koja/ under samma tak adderar ju raskt ganska många timmar. Om inte hunden får leva med ledaren under det mesta av dygnet utan tvingas vara sin egen ledare varför ska den då anpassa sig till dig som ledare under de timmar du står till förfogande? Vad jag förstår ligger hunden inte i en hundgård utan fritt ute vilket gör att den också kan utsättas för faror som du inte kan skydda den ifrån då du är inomhus. Att kräva att en liten valp ska reda ut tex en närgången grävling, en främmande hund på besök eller en uggla/rovfågel tycker jag är för mycket begärt.
Har du tänkt på att den frihet du pratar om kanske är din egen medan valpen upplever det som att du stött bort honom ut ur flocken? Vargar, vildhundar och andra flockdjur lever och sover tillsammans under mer än första levnadsåret. Din hund har ingen flock på natten förutom hönorna då men dit får han ju inte gå.
-
Vi har använt myckert godis+ massa beröm, kliande rolighet........under inlärningsperioden, sen övergått till fysisk belöning enbart. Om något är svårt att lära in, tex. inkallning, ge godis om valpen kommer spontant men inte vid inkommande på kommando. Den kommer att hålla kontinuerlig koll på dig och gå runt dig som........en liten valp.
För att få en hund som inte okynnesskäller: Lär den att skälla på kommando med belöning och allt. Här skäller hunden ETT skall, t. ex. om den vill bli insläppt. Finns något utanför nattetid går storlarmet. Kommer någon/något häråt dagtid och vi inte ser så larmar hon. Efter "OK, husse kollat" ska det va tyst.
All inlärning har vi kört i flera steg. FÖRST måste hunden förstå vad vi vill. SEN kan man förja lära in sök, spåra, hämta, kolla, gå å bajsa, eller vad man nu vill.
En del är "allergiska" mot klicker men A har använt det till o ifrån, inget fungerar så bra!
Precis som med all inlärning måste hunden FÖRST lära sig att ett klick betyder rätt+belöning. SEN kan inlärning av olika moment börja.
Schäfervalpen hade två perioder då hon ville jaga vilt. Dessa perioder använde jag spårlina i skogen. Lite jobbigt men det är allt hunhavande.
Linan hölls slak, alltså bara som "nöd-stopp".
När vi gjorde L-testet fick vi inte ha hundarna lösa. Alla andra hade sina i "raka", militärisk brukskoppelföring, jag kom med Estell i lös lina. Under tiden det vanliga; snacka mycket, många olika ljud, visslingar, för att hålla kontakt. Då tycker hunden du är en tillgång.
Jag kallar koppel dekoration.
Använd inte hundens namn som "nej" utan för att påkalla uppmärksamhet. Samma i omvänd ordning, annars tror hunden den HETER nej.
Man får inte förvänta sig att hunden ska kunna mycket förrän den börjar bli vuxen men jag tror man tjänar på att lära den från början. Precis som när det är svårt att få betalt: steg ett är att få kunden att VILJA betala, eller få hunden att VILJA göra rätt. Det ligger i hundens natur, det svåraste är att få hunden att förstå även att den TJÄNAR på att göra rätt.
Men så dess emellan finns det frestelser som är större. Då vinner man själv på att ligga steget före. T. ex. om du är uppmärksam och ser att hunden kommer att dra iväg, säg NEJ innan den dragit! Efter tre steg är det bättre man håller käft, det är för sent. (Här är klickern ovärderlig om hunden är "inklickad"). Bara att visa sin glädje, öppna godisfickan och vara jätteglad när den kommer tillbaka. Börja berömma redan när du ser den, även om den varit borta 4 timmar. DUUKTIG OUUUUUUUUUUUUUUUUUWWWWWWWWWWWW DUKTIG KOM T HUSSEJÄÄÄÄÄÄÄÄTTTTEDUKTIG, KOM! GODIS! KOM, KOLLA HUSSE HAR! DUUUUUUUUUUktig KOM!
Det finns EN "bestraffning" som kan vara gångbar ibland. Det bär emot många gånger men prova att ignorera hunden. Rätt gjort så kommer du att bli överraskad. Men då ska det ske under pågående hyss, ibland passar det, ibland inte.
Visst kan det kosta en höna men om du helt enkelt försvinner iväg när den jagar höns..........???
Om du inte vill ha din valp i "din flock", har du någon annan "flock" han/hon kan få ingå i? Kanske sova bland hästar, får, eller..........? Bara som en ide, hunden skulle få en flock att tillhöra. Kanske aldrig jagar en höna mer om den får sova i hönshuset?
Var varsam med den hunden! Vänner har en liknande blandning som "bor" i tvättstugan. Den kommer aldrig att ens försvara sig själv, utan fly i alla lägen. Inte ens våra lösa höns kan locka den innanför vår tomtgräns.
-
Vi har använt myckert godis+ massa beröm, kliande rolighet........under inlärningsperioden, sen övergått till fysisk belöning enbart. Om något är svårt att lära in, tex. inkallning, ge godis om valpen kommer spontant men inte vid inkommande på kommando. Den kommer att hålla kontinuerlig koll på dig och gå runt dig som........en liten valp.
För att få en hund som inte okynnesskäller: Lär den att skälla på kommando med belöning och allt. Här skäller hunden ETT skall, t. ex. om den vill bli insläppt. Finns något utanför nattetid går storlarmet. Kommer någon/något häråt dagtid och vi inte ser så larmar hon. Efter "OK, husse kollat" ska det va tyst.
All inlärning har vi kört i flera steg. FÖRST måste hunden förstå vad vi vill. SEN kan man förja lära in sök, spåra, hämta, kolla, gå å bajsa, eller vad man nu vill.
En del är "allergiska" mot klicker men A har använt det till o ifrån, inget fungerar så bra!
Precis som med all inlärning måste hunden FÖRST lära sig att ett klick betyder rätt+belöning. SEN kan inlärning av olika moment börja.
Schäfervalpen hade två perioder då hon ville jaga vilt. Dessa perioder använde jag spårlina i skogen. Lite jobbigt men det är allt hunhavande.
Linan hölls slak, alltså bara som "nöd-stopp".
När vi gjorde L-testet fick vi inte ha hundarna lösa. Alla andra hade sina i "raka", militärisk brukskoppelföring, jag kom med Estell i lös lina. Under tiden det vanliga; snacka mycket, många olika ljud, visslingar, för att hålla kontakt. Då tycker hunden du är en tillgång.
Jag kallar koppel dekoration.
Använd inte hundens namn som "nej" utan för att påkalla uppmärksamhet. Samma i omvänd ordning, annars tror hunden den HETER nej.
Man får inte förvänta sig att hunden ska kunna mycket förrän den börjar bli vuxen men jag tror man tjänar på att lära den från början. Precis som när det är svårt att få betalt: steg ett är att få kunden att VILJA betala, eller få hunden att VILJA göra rätt. Det ligger i hundens natur, det svåraste är att få hunden att förstå även att den TJÄNAR på att göra rätt.
Men så dess emellan finns det frestelser som är större. Då vinner man själv på att ligga steget före. T. ex. om du är uppmärksam och ser att hunden kommer att dra iväg, säg NEJ innan den dragit! Efter tre steg är det bättre man håller käft, det är för sent. (Här är klickern ovärderlig om hunden är "inklickad"). Bara att visa sin glädje, öppna godisfickan och vara jätteglad när den kommer tillbaka. Börja berömma redan när du ser den, även om den varit borta 4 timmar. DUUKTIG OUUUUUUUUUUUUUUUUUWWWWWWWWWWWW DUKTIG KOM T HUSSEJÄÄÄÄÄÄÄÄTTTTEDUKTIG, KOM! GODIS! KOM, KOLLA HUSSE HAR! DUUUUUUUUUUktig KOM!
Om du inte vill ha din valp i "din flock", har du någon annan "flock" han/hon kan få ingå i? Kanske sova bland hästar, får, eller..........? Bara som en ide, hunden skulle få en flock att tillhöra. Kanske aldrig jagar en höna mer om den får sova i hönshuset?
Var varsam med den hunden! Vänner har en liknande blandning som "bor" i tvättstugan. Den kommer aldrig att ens försvara sig själv, utan fly i alla lägen. Inte ens våra lösa höns kan locka den innanför vår tomtgräns.
Ja rekommenderar på det bestämdaste att inte ha en valp blad hästar då dom både kan sparkas och bitas eller bara så enkelt som att bli trampad för att valpen inte begriper att den ska flyta på sig i tid med stora skader som följd eller rent av död .
-
Ja rekommenderar på det bestämdaste att inte ha en valp blad hästar då dom både kan sparkas och bitas eller bara så enkelt som att bli trampad för att valpen inte begriper att den ska flyta på sig i tid med stora skader som följd eller rent av död .
:o Jag tänkte väl inte närmast på att sova i spiltan o:)
Så brukar väl "redia hästar" undvika att trampa på något levande? Fast ska det jävlas så ska det.
Tänkte väl närmast hålla sig vid framänden i alla fall. Fast får är nog bättre.
-
:o Jag tänkte väl inte närmast på att sova i spiltan o:)
Så brukar väl "redia hästar" undvika att trampa på något levande? Fast ska det jävlas så ska det.
Tänkte väl närmast hålla sig vid framänden i alla fall. Fast får är nog bättre.
Hästar kan både trampa och bita en valp rejält, både med uppsåt och av misstag. Det finns hästar som lever med en kanin i boxen och det finns hästar som är mindre försiktiga tom klumpiga. Själv hade jag en gång en häst som trampade av svansen på stallkatten med flit (vi såg när det hände, hon gjorde det verkligen avsiktligt) kanske en hämnd på katten som brukade gå in och skita i hennes box vilket hon inte gillade >:D.
-
För att få en hund som inte okynnesskäller: Lär den att skälla på kommando med belöning och allt. Här skäller hunden ETT skall, t. ex. om den vill bli insläppt. Finns något utanför nattetid går storlarmet. Kommer någon/något häråt dagtid och vi inte ser så larmar hon. Efter "OK, husse kollat" ska det va tyst.
Han är förvånadsvärt tyst för att heta Bark. Som nyfödd bland 7 syskon kallades han skällhunden, men nu är han tryggare och tystare. Han skäller när han ser djur eller människor. Jag går då ut och uppmuntrar och skäller lite jag med.
Men att i andra situationer få honom att skälla går inte. Hur ska jag kommunicera den önskan?
Man får inte förvänta sig att hunden ska kunna mycket förrän den börjar bli vuxen men jag tror man tjänar på att lära den från början.
Jag tycker jag ser utveckling varje dag. I självförtroende, självsäkerhet. Massa områden då vår relation blir smidigare. Och fungerar det inte första dagen så fungerar det efter några dagar.
Det finns EN "bestraffning" som kan vara gångbar ibland. Det bär emot många gånger men prova att ignorera hunden. Rätt gjort så kommer du att bli överraskad.
Men då ska det ske under pågående hyss, ibland passar det, ibland inte.
Ja, fungerar. Det är så stor kontrast till den totala uppmärksamhet han får så ofta. Han märker.
Om du inte vill ha din valp i "din flock",
Därom träta vi på denna tråden, jag tror inte han känner sig utanför. Han ligger under samma tak, i en central punkt av bostaden. En dörr där det springs hela tiden.
Kanske aldrig jagar en höna mer om den får sova i hönshuset?
Fritt tänkande - gillar det :-)
Något jag funderar över är hans hemkärlek, att han så fort vill hem efter att ha följt med ut på människoarbete. Istället för att lägga sig på "arbetsplatsen", går han helst hem och ligger vid huset ca 100 meter bort, med utsikt över 150 meter gårdsplan.
Hade han varit kopplad hade han inte kunnat uttrycka den här viljan.
-
Han är förvånadsvärt tyst för att heta Bark. Som nyfödd bland 7 syskon kallades han skällhunden, men nu är han tryggare och tystare. Han skäller när han ser djur eller människor. Jag går då ut och uppmuntrar och skäller lite jag med.
Men att i andra situationer få honom att skälla går inte. Hur ska jag kommunicera den önskan?
Varför skäller du?
"Skall" kan man lära en hund på olika sätt. Jag har exempelvis lärt en hund genom att pipa med en pipleksak. Hunden hatade ljudet, och skällde när det pep. Började med att säga skall samtidigt som det pep. Sen sa jag skall strax innan. Sen bara skall, och då fick hunden belöning, om det kom ett skällande.
Kan hunden sedan skall på beställning är det lätt att säga det i en önskad situation, så lär sig hunden efter hand att skälla vid rätt tillfälle.
Nu ska du inte ha hunden inne, men ngt som annars är mycket praktiskt är att lära hunden att skaka sig på kommando. Samma sak med "tass". Man vet inte när man kan behöva kolla tassarna... Har du vant hunden vid klotång och att bli fasthållen? Dessa två är oumbärliga, det senare vid veterinärbesök. Det är helt emot hundens instinkter att trivas vid att bli fasthållen, men det kan som sagt behövas, vid många olika tillfällen.
-
Varför skäller du?
Det är kul :-)
Vi hetsar upp varandra.
Nu ska du inte ha hunden inne,
Om framtiden vet vi inget.
men ngt som annars är mycket praktiskt är att lära hunden att skaka sig på kommando.
Hur hur hur?
Det är helt emot hundens instinkter att trivas vid att bli fasthållen,
Nej han gillar inte mina jujutsu grepp som jag ibland använder för att kompensera att han kan bitas , när vi låtsasbråkar :-)
-
Han är förvånadsvärt tyst för att heta Bark. Som nyfödd bland 7 syskon kallades han skällhunden, men nu är han tryggare och tystare. Han skäller när han ser djur eller människor. Jag går då ut och uppmuntrar och skäller lite jag med.
Att valpen nu är tystare innebär inte att den är tryggare. Går du ut och "skäller" när valpen skäller blir det den som talar om för dig när det ska skällas. Jag har fostrat mina valpar alldeles tvärt om.
Han ligger under samma tak, i en central punkt av bostaden. En dörr där det springs hela tiden.
En hund ska ha en lugn och fredad liggplats där den kan slappna av helt och sova ostört. Vid en dörr där det springs hela tiden är klart olämpligt.
Något jag funderar över är hans hemkärlek, att han så fort vill hem efter att ha följt med ut på människoarbete. Istället för att lägga sig på "arbetsplatsen", går han helst hem och ligger vid huset ca 100 meter bort, med utsikt över 150 meter gårdsplan.
Jag tolkar inte det som hemkärlek, utan som otrygghet. En trygg hund överger inte husse och går hem. Det är ungefär som de nervösa hundar jag ibland fått ta hand om. Jag har kunnat gå ute med dem både länge och väl för att de ska uträtta sina behov utan att de lyckats med det. Men så fort vi kommit hem har de både kissat och bajsat i smyg på någon matta.....
-
Hur hur hur?
Reta hunden genom att dra pälsen åt fel håll eller lägga ngt på ryggen. När hunden börjar skaka sig måste du vara blixtsnabb och säga "skaka" eller vad du nu ska ha som kommando. Upprepa upprepa upprepa. Men belöna först när du säger "skaka" och hunden skakar sig, inte när hunden gör det självmant.
Nej han gillar inte mina jujutsu grepp som jag ibland använder för att kompensera att han kan bitas , när vi låtsasbråkar :-)
Lär honom att det går även utan bus, med lugn och ro och kel. Hunden lär sig skillnaden. Men du fattade vad jag menade.
Håller med Sussilo om skällandet. Om "hemkärleken har jag ingen åsikt, jag har inte träffat hunden. Hade en synnerligen supertrygg tax som vägrade vila ute, var bara hemma som dög. Tror att det kan vara ett jakthundsdrag, men måste som sagt träffa hunden för att kunna uttala mig huruvida den är otrygg eller inte.
-
Men att i andra situationer få honom att skälla går inte. Hur ska jag kommunicera den önskan?
1 Lär honom vad ett skall är
2 Lär honom kommandot "skall", gärna kombinerat med ett tecken. T ex håll upp en knuten hand.
(Jag vet att många inte vill höra talas om dubbelkomando men för oss har det fungerat kanon. Dels ger det eftertryck och dels har man två möjligheter. Dessutom svarar olika hundar olika gärna på tecken och muntliga kommandon.)
3 Ge kommando i situationen och belöna direkt!
4 Ge belöning när han skäller spontant i rätt situation.
Här skulle klickern va utmärkt hjälpmedel.
Beträffande bita!
Att valpar bits är helt naturligt och OK. Det är männschan det är fel på. ;) Ta på ett par kraftiga handskar för valptänder är vassa. Markera för honom när det blir för hårt genom att skrika till gällt. Det är naturligt att bitas men hundar har ett naturligt stopp i hur HÅRT man får bitas.
-
Har läst allt och skulle kunna skriva mycket, men ska försöka fatta mig kort om saker som inte tas upp, men som kan vara tänkvärda.
Många här har ojat sig och blivit upprörda över att den stackars lilla hunden måste vara skild från flocken såååå länge. Mycket tror jag beror på att den just är ute. För hur många är det inte som dag in och dag ut lämnar sin hund ensam när resten av flocken går till skola/jobb? De flesta människor reagerar inte alls på det. I Sverige idag så får vi väll ändå erkänna att det är väldigt få som har hundarna med sig 24 timmar om dygnet. Så vad är skillnaden? Har mött hund som hellre legat ute i snöstorm än gått in. Hon grävde en grop i snön och tyckte att jag var ovanligt dum och tjatig som tyckte hon skulle komma in.
Så lider inte hunden som blir inlåst själv i ett hus lika mycket av separationsångest som den som sover ute själv?
Sen skulle jag nog ha valt att ha två hundar om det hade varit jag. Min egen åsikt. Har minst 2 även om jag bor i lägenhet och hundarna mycket sällan är ensamma (utan människor).
Någon skrev att det inte var skamligt att ha hunden som familjemedlem. Jag måste bara säga att det även tvärtom inte är skamligt att ha den som rent nyttodjur. Inte skamligare än att vi har bin, får, kor, hönor o.s.v. Även mina djur får jobba för födan trots att de lever lägenhetsliv och inte längre har kossor att hämta eller annat gårds jobb. Har ont i leder ibland och då är det perfekt med en hund som kan plocka upp allt från golvet t.ex. Det är inte konstigare än att barnen får fler och fler sysslor ju äldre de blir.
Och sen ett litet tips: Ett annat sätt att få hunden att skaka sig är att killa den i örat.
Annars är det allmänna rådet att hantera hunden mycket i olika situationer. Det är guld värt om hunden råkar ut för något. Sätter den något i halsen är det bra att den är van att man öppnar munnen på den. Hantering borde vara självklart, men jag vet inte hur många hundägare jag mött som inte änns kan klippa klorna på sina älsklingar. Fast kattägare brukar vara värre. ;D
-
Har läst allt och skulle kunna skriva mycket, men ska försöka fatta mig kort om saker som inte tas upp, men som kan vara tänkvärda.
Många här har ojat sig och blivit upprörda över att den stackars lilla hunden måste vara skild från flocken såååå länge. Mycket tror jag beror på att den just är ute. För hur många är det inte som dag in och dag ut lämnar sin hund ensam när resten av flocken går till skola/jobb? De flesta människor reagerar inte alls på det. I Sverige idag så får vi väll ändå erkänna att det är väldigt få som har hundarna med sig 24 timmar om dygnet. Så vad är skillnaden? Har mött hund som hellre legat ute i snöstorm än gått in. Hon grävde en grop i snön och tyckte att jag var ovanligt dum och tjatig som tyckte hon skulle komma in.
Så lider inte hunden som blir inlåst själv i ett hus lika mycket av separationsångest som den som sover ute själv?
Sen skulle jag nog ha valt att ha två hundar om det hade varit jag. Min egen åsikt. Har minst 2 även om jag bor i lägenhet och hundarna mycket sällan är ensamma (utan människor).
Någon skrev att det inte var skamligt att ha hunden som familjemedlem. Jag måste bara säga att det även tvärtom inte är skamligt att ha den som rent nyttodjur. Inte skamligare än att vi har bin, får, kor, hönor o.s.v. Även mina djur får jobba för födan trots att de lever lägenhetsliv och inte längre har kossor att hämta eller annat gårds jobb. Har ont i leder ibland och då är det perfekt med en hund som kan plocka upp allt från golvet t.ex. Det är inte konstigare än att barnen får fler och fler sysslor ju äldre de blir.
Och sen ett litet tips: Ett annat sätt att få hunden att skaka sig är att killa den i örat.
Annars är det allmänna rådet att hantera hunden mycket i olika situationer. Det är guld värt om hunden råkar ut för något. Sätter den något i halsen är det bra att den är van att man öppnar munnen på den. Hantering borde vara självklart, men jag vet inte hur många hundägare jag mött som inte änns kan klippa klorna på sina älsklingar. Fast kattägare brukar vara värre. ;D
Där av har ja två även om ja är hemma för det mesta :
-
Fungerar det?Jag har anat detta, att det måste ske direkt, men 0.8 sekunder kunde jag inte ana....
Det är därför man använder klicker. Klicket betyder att det du gjorde var rätt, godis är på väg.
Det går ju fortare att klicka en plåtbit än att få fram godis.
På radion häromdan sa en 'expert' sen att man kunde skippa godiset och låta klicket vara belöningen..men det är ju totalt felaktigt. Klicket är signalen, godiset belöningen.
-
På radion häromdan sa en 'expert' sen att man kunde skippa godiset och låta klicket vara belöningen..men det är ju totalt felaktigt. Klicket är signalen, godiset belöningen.
Nja. I början betyder klicket belöning. (Godis, leksak om man har en föremålsintresserad hund, kärlek i mängder om man har en kelgris.) Sen betyder klicket "DU ÄR VÄRLDENS BÄSTA HUND BAVO BRAVO BRAVO MATTE/HUSSE ÄR JÄTTENÖJD" och ibland följs det av en belöning.
-
Nja. I början betyder klicket belöning. (Godis, leksak om man har en föremålsintresserad hund, kärlek i mängder om man har en kelgris.) Sen betyder klicket "DU ÄR VÄRLDENS BÄSTA HUND BAVO BRAVO BRAVO MATTE/HUSSE ÄR JÄTTENÖJD" och ibland följs det av en belöning.
Nu måste jag protestera...
Klickern betyder Alltid:Rätt! Belöning är på väg! Och ska Alltid åtföljas av belöning.
Klickern är en Betingad förstärkare (Klickljudet säger inte hunden ett dugg innan vi lärt in att det kommer en belöning när man klickat), struntar man i att belöna vattnar man ur effekten. Klickern kan egentligen jämföras med en kamera som fotar Exakt rätt beteende, därför kan vi belöna på avstånd.
När man väl lärt in ett beteende och slutar med klickern så kan belöningen utebli ibland så försöker hunden ännu bättre för att få den åtråvärda belöningen...
Mvh
Charlotte
-
Någon skrev att det inte var skamligt att ha hunden som familjemedlem. Jag måste bara säga att det även tvärtom inte är skamligt att ha den som rent nyttodjur. Inte skamligare än att vi har bin, får, kor, hönor o.s.v. Även mina djur får jobba för födan trots att de lever lägenhetsliv och inte längre har kossor att hämta eller annat gårds jobb. Har ont i leder ibland och då är det perfekt med en hund som kan plocka upp allt från golvet t.ex. Det är inte konstigare än att barnen får fler och fler sysslor ju äldre de blir.
Nej, alla hundar mår bra av att få göra nytta på något sätt :)
Men självklart så är även en nyttohund en familjemedlem.
Vi har haft ett antal jakthundar genom åren och nu har jag en vallhund, ingen hund har stått i hundgård eller bott utomhus hos oss.
Man går miste om så mycket av glädjen med att ha hund om man förpassar den utomhus när man inte har "nytta" av den.
Mvh
Charlotte
-
Med risk att upprepa vad någon redan sagt: 0,8 sekunder är nog ett medelvärde. För vallhundar är tiden antagligen kortare! :P
-
Med risk att upprepa vad någon redan sagt: 0,8 sekunder är nog ett medelvärde. För vallhundar är tiden antagligen kortare! :P
Det kanske beror på att dom kan tugga bubbelgum och gå på en gång ;)
Dom tänker redan på vad dom ska göra härnäst när dom utför ett beteende.
Mvh
Charlotte
-
Dom är snabbtänkta! En annan har inte en sportslig att hänga med ... :P :P
En hundpsykolog jag en gång kände lite grand, lät oss jämföra med sina Rottweiler. Föraren ropade på sin hund, och den kom med detsamma. Ja, efter ett par sekunder eller så. Hunden "märkte" inte förr att människan ville nåt! "Eh, är det MEJ Du menar? Javisst, gärna!" Våra vallhundar kommer ju redan när vi TÄNKER kalla in dem ...
Fast, nu blev det kanske lite OT... :-[
-
Ett sätt att lära hunden att skaka sig på kommando som funkar för mig är att utnyttja hundars vana att skaka sig torra efter bad eller promenad i ösregn, säg skaka när den börjar skaka på huvudet. Första gångerna slutar den tvärt och undrar vad du vill, man det går över, sen tar det inte lång tid innan den kopplar ihop "skaka - braaa!!!" med skakandet.
-
Nu börjar det likna något.
Jag tänkte mig en tråd men en hel massa valp-uppfostrings-råd
(det borde startats en inom/utomhus/vart-går-flock-gränsen-tråd... men även den diskussionen ser ut att vara mer nyanserad).
Tack för idén med dubbelkommando (handsignal)... inkorporeras.
Ska jobba lite på skakandet. Stor utmaning (för oss båda)
Två månaders, ibland ganska vilt, bitlekande har bara lett till EN rispa i min hand.
Jag försöker få honom att bita i objekt mer, men har är ganska obitig.
Kan inte orden Bra/duktig vara själva klickern som kommer blixtsnabbt?
Kommentar på klicker, med eller utan godis.
Schimpansstudier har visat att en ursprunglig verklig belöning, ganska lätt kan omvandlas till en steg-2 belöning som är overklig (dvs inget godis), d v s klickern "upplevs" som något positivt även om godiset sedan länge upphört att levereras.
Sebastian
-
Kommentar på klicker, med eller utan godis.
Schimpansstudier har visat att en ursprunglig verklig belöning, ganska lätt kan omvandlas till en steg-2 belöning som är overklig (dvs inget godis), d v s klickern "upplevs" som något positivt även om godiset sedan länge upphört att levereras.
Sebastian
Jo, givetvis har du en åsikt om det också. Du vet alltid den rätta vägen.
Spelar ingen roll hur mycket kunnigt hundfolk försöker förklara. Du Vet Bäst.
Jag ger upp.
Är ni för snåla för att ge hunden en halv frolic eller vad är det frågan om? Ska man inte ens kunna unna sin vän en bit gott? Ett metalliskt klick kan aldrig i längden upplevas som en belöning, sen får chimpansforskarna säga vad dom vill. För övrigt handlar väl tråden om en hund?
-
Angående klicker och godis:
Klicket är lönespecen (klick=du tjänade en godbit) och godiset är lönen (godis i munnen smakar bra på vovven!). Hundar är precis som alla andra betydligt mer intresserade av "kontanta medel" än ett falskt löfte om löneutbetalning.
Den som fortfarande använder klickern när det är dax att dra ner på antalet godbitar har missuppfattat hela iden med den här inlärningsmodellen. Klicker används vid INLÄRNING av nya beteenden och man arbetar sig vanligen närmare och närmare det färdiga momentet och när det beteende man önskar sig är inlärt och har fått ett kommando är klickern överflödig. Då räcker det med ett "bra" och en godbit då och då.
Ang godis:
Det funkar utmärkt som belöning/positiv förstärkning.
Det används av världens alla mest framgångsrika hundtränare inom alla områden och discipliner.
Det ökar de allra flesta hundars motivation
Det är den förstärkning som är i särklass vanligast att de som forskar på/arbetar med inlärningspsykologi använder sig av.
VAD är det som gör att somliga människor är så ovilliga att använda mat som belöning? Det är en uppriktig undran från en pragmatiskt lagd person...
-
Låter rimligt.
Jag har vid några tillfällen tagit hönor i famnen och låtit hunden nosa, och samtidigt visa att jag tycker om hönan. Fungerar det?
Jag föredrar att ha hunden med mig i koppel innan jag är säker på att den förstått vad vi har höns eller kaniner till. Djur man har i famnen blir ofta väldigt intressanta och risken är stor att valpen hoppar och nafsar. Det är nog inte så trevligt för hönan heller om den inte sedan tidigare är väldigt van vid hundar.
Nå hur komma förbi detta?
Vilka uppgifter/uppmaningar ger en hund en annan hund och hur kommiceras det?
Med tiden kommer kommandon inte behövas.
Det gängse sättet att komma förbi detta är att helt enkelt lära hunden vad de mänskliga signalerna/orden betyder. Med tanke på att hundar bevisligen är oerhört bra på att förstå oss människor ser jag inte nån anledning att försöka kommunicera kommandon på hundars språk. Hur som helst måste momentet läsas in ändå.
Hundar ger inte varandra uppgifter på det viset. Om två hundar jagar hare ihop ber inte hund A hund B att lägga sig närmare för att få haren att böja åt höger. Antigen ser hund B att det vore en bra sak att göra eller ser den det inte. Sanningen att säga tänker hund A inte det minsta på hur hund B borde sköta sitt jobb.
Det hundar pratar om är saker som att de vill ha sin mat ifred, att de är leksugna och liknande. Annan kommunikation inom flockar är vårdbeteenden som att tvätta varandra, gemensamt vaktade, följande och skyddssökande.
Varför kommer inte kommandon att behövas med tiden?
Hunden kommer inte att lära sig att läsa dina tankar och den kommer inte heller att anamma din syn på världen och därigenom förstå vad som ska göras. En hund är en hund i hela sitt liv.
En del saker blir ju vana och rutin med tiden och en del saker kommunicerar man till hunden på ett sätt som för en utomstående (och ibland för en själv) är helt omärkligt, men hunden kommer i hela sitt liv att behöva styrning för att göra det du vill.
Matsituationen är efter bara 6 veckors träning mycket lugnare och ibland behövs inga kommandon för att lugna hunden och kontrollera stuationen. Han äter också långsammare, han tycks veta att ingen kommer ta maten ifrån honom (han hade 7 hungriga syskon).
Det brukar vara så.
-
Hundar ger inte varandra uppgifter på det viset. Om två hundar jagar hare ihop ber inte hund A hund B att lägga sig närmare för att få haren att böja åt höger. Antigen ser hund B att det vore en bra sak att göra eller ser den det inte. Sanningen att säga tänker hund A inte det minsta på hur hund B borde sköta sitt jobb.
Ja, jag kan intyga från 'praktisk drift' att det fungerar precis så. Vi har råtthundar som verkligen älskar att jaga råttor. Men hittar dom en under en pall, så är det totalt hopplöst att få dom att planera jakten lite, så att en vaktar på ena sidan medan den andra jagar ut råttan. Alla koncentrerar sig ivrigt på att jaga fram råttan, vilket emellanåt leder till att den smiter på andra sidan. Sen är dom visserligen så kvicka så dom ofta hinner ifatt ändå, men det är ju mer tur.
-
Jag har en ovilja både mot godis och klicker, men det är nog mest för att jag är så förbannat glömsk.
Jag har använt klicker-godis eller bara godis som en supermotiverare när jag medvetet jobbat med att träna in vissa moment, men eftersom jag som sagt knappt kommer ihåg kopplet (har ett i bilen, ett på jobbet, ett par hemma, ett extra i vinterjackan av den anledningen) så har jag försökt hitta andra metoder.
Det som funkat bäst över lag är massor av gos och bus, och att göra ett "klickljud" med munnen istället för att vara beroende av manicken. Munnen har jag alltid med mig :P och kropp för kel och bus också.
Igen Existens visar du din ovilja till att lösa problem, men du gillar att hacka på folk, visst gör du?
-
Igen Existens visar du din ovilja till att lösa problem, men du gillar att hacka på folk, visst gör du?
Nej, inte det minsta.
Men jag blir rätt trött när någon startar en tråd för att be om råd, och sen konsekvent säger nej till allt, och förordar sina egna lösningar som han hade innan. Vad är det då för vits att fråga?
-
Nej, inte det minsta.
Men jag blir rätt trött när någon startar en tråd för att be om råd, och sen konsekvent säger nej till allt, och förordar sina egna lösningar som han hade innan. Vad är det då för vits att fråga?
När jag läser TS senare inlägg ser jag en betydligt större ödmjukhet inför andras råd än i början av tråden. Var inte så förbenat långsint, och läs vad folk skriver. Jag vet av att ha läst dina inlägg i andra trådar att du är en klok och förstående människa. Tillämpa det för fan!
-
När jag läser TS senare inlägg ser jag en betydligt större ödmjukhet inför andras råd än i början av tråden. Var inte så förbenat långsint, och läs vad folk skriver. Jag vet av att ha läst dina inlägg i andra trådar att du är en klok och förstående människa. Tillämpa det för fan!
Jag har iaf sett det! Kanske vi andra sköt lite från höften i början, hundhavande på trappan över natten är för de flesta ganska främmande, fortfarande tycker jag inte det är rätt.
Tyvärr är inte hundhavande i lägenhet under dagen lika straffbart. Samma sak, om inte snäppet värre. Men ingen ojjar sig merän möjligen grannar som störs.
Fy faen!
-
Jag har iaf sett det! Kanske vi andra sköt lite från höften i början, hundhavande på trappan över natten är för de flesta ganska främmande, fortfarande tycker jag inte det är rätt.
Tyvärr är inte hundhavande i lägenhet under dagen lika straffbart. Samma sak, om inte snäppet värre. Men ingen ojjar sig merän möjligen grannar som störs.
Fy faen!
Ja, lägenhetshundar är sämre. I de få fall jag inte kan ha "med" hunden och ändå måste iväg får hunden vara i bilen, och jag går ifrån och ger den kärlek och motion nån gång varannan timma. Det är tyvärr bara fungerande de kallaste månaderna på året, och nätter året runt, så man får se till tt planera sitt liv. Mer än när man har barn faktiskt.
-
När jag läser TS senare inlägg ser jag en betydligt större ödmjukhet inför andras råd än i början av tråden. Var inte så förbenat långsint, och läs vad folk skriver. Jag vet av att ha läst dina inlägg i andra trådar att du är en klok och förstående människa. Tillämpa det för fan!
Kunde han bara göra den lilla eftergiften att ta in hunden, så skulle jag vara lugn.
I övrigt ser jag inga jättegrejer att störa sig på. Herregud, jag har 9 hundar själv, jag vet ju att man inte alltid gör rätt i alla lägen med varenda en.
Men på punkten att låta hunden bo med sin flock, där ger jag mig inte. Det handlar ju inte om nån månad eller så. Hunden lever förhoppningsvis i 15 år, och för mig är det totalt främmande att ha min bästa vän liggande ute på trappen i 15 år.
-
Ang. belöning med godis så är min erfarenhet att djuret ganska snabbt förflyttar sitt focus från människan till godiset. Djuret blir ganska ointresserat av att göra husse glad, utan vill bara ha sitt godis. Jag har haft djur som jag övertagit där detta helt gått över styr och djuren skyr inga medel för att få sitt godis NUUUU!
I min värld handlar det inte om att jag inte unnar mina djur godis. Jag ger mina djur en massa goda och mysiga saker, men väldigt sällan ur handen. Jag har precis gjort ett undantag från mitt normaltillstånd. Jag håller på och övar min unghäst på att ha bett i munnen. Hon tycker det är fullkomligt vedervärdigt och jag förstår att jag begär väldigt mycket av henne. Jag vill ju ändå att hon frivilligt ska öppna munnen och då finns det ett enkelt sätt.... äppelbit. Hon är snart tre år och det är första gången hon får godis ur min hand.
Min erfarenhet är dock att om jag har fickan full av äpplen när jag går in i hagen, eller om jag har fickan full av korv när jag promenerar med hund. Då har jag djur runt mig som inte kan koppla av, de dregglar, kliver på mig och det blir ett fasligt ståhej. Det funkar inte här hos mig. Kan hända har jag bara umgåtts med en herrans massa matfixerade djur, men så är det iallafall.
Det kan mycket väl vara bra med en godisbit, nån gång, men jag tycker det är svårt att bygga upp relationen med djuret om det ligger en godisbit emellan. Djuret fokuserar så mycket på godiset då.
-
OT avseende hundfråga men jag kan inte sitta och läsa på alternativ och se hur den här allmänna mobbningen mot Existens byggs upp. Har själv varit med i en tråd där jag upplever att Existens ställde schyssta följdfrågor och TillvaraTa betedde sig mycket obehagligt och underligt (och inte första gången). Kan inte dessa samtal föras mellan folk på ett vettigt sätt? Varför är den enas otrevlighet sanktionerad och den andras förbjuden? Måste man tillhöra kotteriet eller ingruppen för att få vara med på alternativ?
Åh, tro mig, stackars Existens har betydligt fler vänner på Alternativ.nu än vad jag har. Men jag ber om ursäkt för om jag hetsat folk till att tycka illa om eller skapa mobb mot denne man, något jag absolut inte önskar, då jag tycker det generellt verkar vara en vettig människa utan illvilja. Beträffande den andra tråden tar vi det där. Jag tycker inte att man behöver vara sämre än att man kan tillåta sig tycka olika om saker, utan att det för den skull reflekterar känslorna för en människa överlag. Om mitt språkbruk sårar önskar jag att man tar upp detta med mig i PM.
Mobben som skapades mot TS var det få som reagerade mot, jag själv satt och samlade mod för att våga ryta till när jag läste inlägget från TS vän. Så du har säkert rätt, är man medlem av innegänget får man uppbackning mer eller mindre direkt, men är man lite utanför ska man behöva läsa sida upp och sida ner med "hoppas någon tar hunden/barnet/hästen/katten/gården/mannen/hustrun ifrån dig".
Existens är väl värd att försvara, men han är också man nog att tåla konstruktiv kritik.
-
Jag tycker inte att det är rätt att ha en hund utomhus hela tiden, speciellt inte en så ung hund. Där till tror jag det motverkar TS önskan om en bra arbetshund. Det går ju särkerligen det med men jag tror att vägen till en hund med förtroende för sin ledare är längre då man har den utomhus hela tiden. Att ha argumentet "innehundar blir ju också ensamma när man åker till jobbet" är heller inte helt korrekt, även ägare till utomhushundar åker väl till jobbet i ungefär samma utsträckning?
Har man hundarna inomhus kan de välja att vara med flocken om de vill, våra hundar (speciellt unghunden på 8 månader) följer efter en hela tiden, den vill absolut vara med överallt. DET om något är ett naturligt beteende för en valp/yngre hund, inte att tvingas till isolering från flocken. Som någon skrev tidigare i tråden, det mest naturliga hade varit att den legat ihop med sina kullsyskon i 4-månadersåldern, inte att vara ensam. I brist på kullsyskon är ju den nya flocken det näst bästa. I likhet med barn sätter man prägeln på hundens personlighet i dess unga år..
-
Olika hundar funkar olika bra som utehundar. Vissa gillar det, vissa nästan dör. Man måste se till individen här.
Ingen (tror jag, om jag inte missat ngt) har frågar hur ofta hunden är helt ensam hemma. TS, hur ofta är hunden utan ngn människa?
-
Olika hundar funkar olika bra som utehundar. Vissa gillar det, vissa nästan dör. Man måste se till individen här.
Ingen (tror jag, om jag inte missat ngt) har frågar hur ofta hunden är helt ensam hemma. TS, hur ofta är hunden utan ngn människa?
Borde väll åtminstone vara dom han sover ?
-
Borde väll åtminstone vara dom han sover ?
Jo, men TS har ju skrivit om att han går ut om valpen skäller. Och vi vet inte hur många människor det finns på gården, hur deras sov och arbetsvanor är.
-
Jo, men TS har ju skrivit om att han går ut om valpen skäller. Och vi vet inte hur många människor det finns på gården, hur deras sov och arbetsvanor är.
Med alla dessa om å men så blir det också många missförstånd som han faktiskt skälv skapat på detta viset genom att inte tala klarspråk hur valpen kommer att hadet typ på nätterna eller ?