"det borde varit stjärnor att smycka ditt änne"

Man får inte bråttom upp precis, när han kryper upp i famnen på det här viset.

Här är min stora kärlek och bästa vän, farbror Lilleman. Han kom till oss för två år sedan, till låns, och i sommar köpte jag honom. Maken till häst, eller vad det nu egentligen är för slags varelse han är, har jag aldrig varit råkat på. Det ligger ett lugn runt den här farborn, en ödmjukhet och en fullständigt bedövande godhe…

Det ska väl kanske erkännas att det främst är jag, och inte så himla mycket Alf, som tycker om att kramas. Men ju oftare han blir varse om att jag alltid har något gott i fickan när jag kommer, ju gladare blir han att se mig. Om det så ska behöva gå genom magen till hjärtat - snart nog är kärleken ömsesidig!

Pappa Martin och lille Alf.

Alf spelar allan och tränar tuppfasoner med ett syskon.

Några veckor gammal.

På väg ut till laggårn med andan i halsen för att se om mamma höna ville ta emot sin sjunde.

Här ligger hjärtetuppen, nykläckt och utmattad men stark såpass att det kunde ta andan ur vem som helst.