EKOBYN

Centralisering och sårbarhet
De senaste seklernas utveckling mot en allt större användning av lätt tillgänglig fossil energi har bl.a. fått som resultat att över 70% av I-ländernas befolkning nu bor i tättbebyggda områden. För sin försörjning kräver dessa täta bosättningar ett mycket stort omland. Detta leder till att transport- och kommunikationssystemen blir omfattande och invecklade. Tillsammans med en kraftig centralisering medför detta både en stor sårbarhet och belastning på de ekosystem dessa områden är beroende av för sin försörjning.

Kunskapserosion
Den ökande centraliseringen och specialiseringen har lett till att många invånare har kommit bort från produktionen av vardagsvaror, vilket fått som resultat att vardagliga kunskaper, som kan öka både förståelsen för omvärlden och uppskattning.en av den egna förmågan, har gått förlorade. Ytterst få människor kan i dag göra en olle av ett får, ännu färre kan också sköta fåret. Denna kunskapserosion ökar också samhällets sårbarhet.

Matens innehåll
Maten producerats ofta långt bort och under okända förhållanden. Därefter transporterats den långa sträckor, behandlas och konserveras med olika metoder. Detta gör att den inte bara blir mycket energikrävande, utan också att vi vet allt mindre om den. Allt detta gör att många människor känner sig misstänksamma mot dess innehåll och den etik den framställs med. På detta sätt blir maten dessutom ofta orimligt dyr. Alla mellanhänder måste ju ha betalt.

VA-systemet
Kostnaderna för underhåll av vatten- och avloppssystem i samhället blir vid en stark centralisering också orimligt höga. Det kommunala ledningsnät som man började bygga under de första decennierna av detta sekel måste snart bytas ut. Med nuvarande takt i renoveringen är det inte helt bytt förrän om 300 år. Kan delar av samhället successivt göras oberoende av VA-nätet blir ersättningskostnaderna mindre.

Reningsverken blir meningslösa.
Från de kommunala reningsverken läcker stora mängder växtnäringsämnen ut i form av kväve och kalium. Satsningen på fällning av det tredje stora växtnäringsämnet fosfor, har lett till en upplagring av fosforrikt, ofta giftigt, rötslam i städernas omedelbara närhet. Denna upplagring leder oundvikligen till en successivt ökad urlakning. Urlakningen ökar tills den kommer i nivå med tillflödet av fosfor till området, då upplagringen upphör. Vid den tidpunkten blir satsningen på fosforfällning meningslös.

En bättre metod vore att satsa på ett direkt omhändertagande av matens innehåll av växtnäringsämnen i en närbelägen jordbruksproduktion. På senare år har det utvecklats en mängd metoder för detta. En väsentlig del är att låta bli att blanda urin och fekalier i vatten och i stället ta hand om dem separat. De ekonomiska fördelarna blir i sådana fall ofta betydande.

Invånarnas krav
Med dagens allt större miljöintresse och medvetenhet ställer kommuninvånarna allt större krav på boende, dagligvaror och medinflytande. Man vill kunna ta miljöhänsyn i sitt dagliga liv. Man ställer krav på att maten man äter skall vara giftfritt odlad och vara "verkligt" färsk, inte bara välkonserverad. Man ställer krav på insyn i produktionen och man vill inte att den bättre maten skall vara dyrare än den konventionella.

Vad det gäller boendet visar flera undersökningar att man vill ha arbetsplatsen i närheten av hemmet och dessutom en meningsfull social gemenskap.

Ekologisk planering
Det går inte att i en handvändning lösa de miljöprob.lem vi har dragit på oss de senaste århundradena. Men man mår bra av att veta att man deltar i deras lösning. Resursuttömningen kan minskas genom ett boende som inte automatiskt medför slöseri. Förstöringen av sjöar och vattendrag kan upphöra om man konstruerar samhällen där växtnäringsämnen (kväve, fosfor) cirkulerar i stället för att användas enda gång. Så fungerar naturliga ekosystem.

Användningen av fossila energiråvaror, med påföljande miljöförstöring, kan också bromsas. Det går om man ser till att byggandet blir energisnålt, att bostadsområdet i första hand använder sig av olika förnybara energikällor, och att onödiga transporter, t.ex. av basmat, upphör. Oron för vad maten egentligen innehåller och hur den har framställts kan försvinna om man själv ser hur djuren och växterna har behandlats. Här är den nära kontakten med jordbruket viktig. Den inverkan det har på den enskildes sinne att veta att "där växer min limpa", kan inte heller överskattas.

Problemlösning
En stor del av de problem som här har räknats upp kan lösas om bebyggelsen anpassas ekologiskt . En sådan bebyggelse har fått olika namn efter den huvudinriktning man har haft, t.ex. ekobyar, grannskapsbyar eller hälsobyar. För att kunna föra diskussionen vidare skall jag försöka skissera en idealby av denna typ. En sådan modell kan sedan omformas och anpassas på en mängd olika sätt.

Byns komponenter
På samma sätt som ett naturligt ekosystem består av lämpliga proportioner av rekonstruktörer (gröna växter som sätter samman enkla komponenter med hjälp av solenergi), konsumenter (djur av olika slag) och återvinnare (svampar, bakterier och andra mindre organi.mer som frigör växtnäringsämnen för återbruk), består ekoby-området av tre olika komponenter:

Bebyggelse
Jordbruk för produktion av basmat
Återvinning av växtnäringsämnen

Människan inte allt
En annan viktig skillnad mellan ekologiskt anpassade bosättningssystem och konventionella är att människan inte utgör huvuddelen av biomassan i systemet, utan är en av komponenterna i det. I konventionella system är bosättningen och det försörjande omlandet separerade, här är de integrerade. Människors kreativitet kan då i högre grad användas för att konstruera ekologiskt "goda" processer.

Jordbruket nödvändigt
Bebyggelsen i en ekologiskt planerad by bör ligga i närheten av ett jordbruk vars storlek och inriktning är avpassad för att försörja invånarna med basmat. Kretsloppen kan på så vis hållas lokala.

Billigare mat
Av priset på den mat man i dag köper i affären går mellan 25 och 40 % till producenten - jordbrukaren. Resten går till mellanhänderna, där också 80-90% av energianvändingen sker. Det betyder att om en grupp konsumenter kan sluta sig samman med en eller flera jordbrukare för en närskalig produktion av basmat, skulle detta kunna innebära ekonomiska vinster på cirka 6-8000 kr/person och år, samtidigt som energivinsterna skulle uppgå till 7-8000 kWh/p*år. En närbelägen jordbrukare kan därför betyda mer än 50 cm extra isolering på huset!

Storleken är viktig
Storleken av en ekologiskt planerad by bör väljas så att den tillåter arbetsspecialisering och grannsamarbete, men den bör inte vara så stor att kontakten mellan invånarna försvåras eller det blir svårt för en enskild att överblicka det lilla samhällets aktiviteter. En sådan storlek är 100-200 människor. Storleken på bebyggelsen bör inte vara mycket större eller mindre än detta. Flera enheter kan i stället kombineras. Det finns flera orsaker till detta. Människan har under mer än 99 procent av sin existens levt i samhällen av denna storlek. Genom att invånarna känner varandra får man en ökad social trygghet. Detta gäller både äldre och yngre. Befolkningen är ändå så stor att man kan rationalisera en del verksamheter. Alla behöver inte göra allt.

I en samhällsstorlek där invånarna känner varan.dra finns förutsättningar för en ökande samverkan inom olika områden. Samverkan kan gälla en mängd olika saker. Invånarna kan själva förvalta byggnader och den gemensamma utrustningen. Man kan själva bättre ta hand om barn- och åldringar, och man kan ordna "grannhjälp", datanät, inköpsföreningar, lokala ekonomiska system (LETS), samåkning, eller fester och utställningar. Planeringen av byn bör göras så att sådant blir lätt. Samverkan och den förbättrade sociala strukturen ger i sin tur upphov till en "vi-anda" i området, vilket kan ge utrymme för ett ökat ansvarstagande och bättre förmåga till gemensamt agerande.

Dammar stoppar övergödningen
Områden med ur ekologisk synvinkel så enkla system som krävs för jordbruksproduktion läcker alltid växtnäringsämnen. Hur noga man än är vid spridningen av gödsel till jordbruksmarken, liksom med marktäckning och skonsamma odlingsmetoder, kommer ändå en del växtnäringsämnen att läcka via dräneringsvattnet.

Man kan undvika förluster av växtnäringsämnen och miljöförstöringen i sjöar och hav genom att leda dräneringsvattnet från området genom öppna, bevuxna huvuddiken och grunda våtmarksområden. I dessa kan olika slags växter effektivt ta upp lösta näringsämnen. De skördade växterna kan sedan återcirkuleras i form av djurfoder eller användas i t.ex. en biogasanläggning som också kan ta hand om restprodukter från jordbruket. Sådana dammsystem kan också utformas så att det kan ta hand om bad-, disk- och tvättvatten från hushållen. (Detta är det enda vatten man har att handskas med när man har tagit bort urin och fekalier från avloppsvattnet.)

Friska hus
De material som används i husen väljs utifrån en ekologisk helhetssyn, dvs. man beaktar vad som händer med dem både vid dess framställning, under deras användning och efter husets rivning någon gång i framtiden. Detta, tillsammans med invånarnas krav på "friska hus" leder oftast till val av någon form av natur.material på alla ställen där detta är möjligt. Sårbarhetsskäl leder också till krav på att de olika konstruktionsdetaljerna skall vara hållbara och möjliga att ersätta med lokalt producerat, dvs. en viss hantverksmässighet.

Kök i kontakt med omvärlden
Köksinredningen konstrueras så att det är lätt att skilja olika typer av avfall åt. Hushållsavfall som lämpar sig till djurmat, kompost eller någon annan form av återvinning sorteras var för sig. Mängden förpackningar och transportenergi kan bli mycket liten om en stor del av maten produceras nära.

Bystugan
Den centrala delen av varje bebyggelsegrupp innehåller en gemensam lokal, en bystuga. Man behöver inte ha verkstad, gästrum och bastu i den egna bostaden om sådant finns lätt tillgängligt inom ett hundratal meter. Det gör bostäderna billigare utan att möjligheterna till en god livskvalitet minskas.

Bystugan är också mycket viktig för den sociala kontakten mellan områdets invånare. Där kan denna ske på "neutral" mark. Här kan man ha sammankomster, daghem, pub, storkök och hobbylokaler.

Nära till jobbet spar energi
Dessutom kan det i bystugan finnas verkstads- och kontorslokaler för de av områdets invånare som kan ha sin yrkesverksamhet där. Kan man ha arbetsplatsen nära hemmet i den gemensamma byggnaden under åtminstone en del av veckans dagar spar man både tid och energi på de minskade resorna.

Biologiska processer
Vid en ekologisk anpassning av ett samhälle ersätts i allt större omfattning tekniska processer drivna med fossila energikällor med biologiska processer baserade på solenergi. Så ersätter t.ex. komposter och djurmat från köksavfallet avfallsförbränningen och storskaliga transporter, liksom rotzonsanläggningar och biogas kan ersätta reningsverk.

Industriella processer med konservering och långväga transporter som följd ersätts med närskalig produktion av basmat. Kemisk bekämpning vid jordbruksproduktionen kan göras onödig om man använder sig av ekologiskt utformade jordbruksmetoder. Man behöver inte köpa konstgödsel om växtnäringsämnen cirkuleras inom området

Sårbarheten blir mycket mindre i ett område där försörjningslinjerna för livsmedel och växtnäringsämnen är korta. Får dessutom området en relativt stor del av sitt energibehov täckt från lokala energikällor minskar den ytterligare.

En modell
Det är fel att tro att ekoby-bebyggelse är "en mariginalföreteelse i storstädernas ytterområden" som bara lämpar sig för folk med små runda glasögon och näbbskor. I stället är den en modell för hur ett framtida långsiktigt hållbart samhälle kan komma att se ut. Att det är planerat efter ekologiska principer innebär att privat ekonomi, social samverkan och ett gott samvete också får en chans att utvecklas.

Man kan tänka sig att städer successivt "ruraliseras" och omvandlas till områden där bosättningen är integrerad med jordbruksproduktion och natursystem. Sådana områden blir oerhört mycket billigare och enklare att hantera än de centraliserade städer vi känner i dag.

Folke Günther

Kommentera gärna artikeln