Hur mycket inavel?

[skiesabove]

Jag blir mörkrädd.... Avlar folk verkligen medvetet på kaniner som bevisligen gett bettfel eller andra fel?!!

Kaniner är otroligt rena från letala anlag, just för att dom i naturen lever i stora kolonier som är hårt inavlade (kraschar av en sjukdom, några få överlever och bygger upp en ny koloni). Stenhårt inavlade i många generationer. Kaniner som bär på letala anlag får inte särskilt många avkommor och den genetiska driften gör att anlaget dör ut... eller om det är så att bärare av anlaget gynnas, då kan driften göra att anlaget tar över och utrotar populationen och då utrotas anlaget också. Kort sagt, vildkaniner har väldigt "rent" DNA.

Det är när vi började avla kaniner och lägga in våra mänskliga värderingar om att inavel är fel som otrevliga mutationer började spridas, antingen medvetet (dvärggen, brokat, MF) eller omedvetet (bettfel, hippo). Vi avlar på letala gener för att bärarna är åtråvärda då en del anlag inte är fullständigt recessiva.

Framförallt hos dvärgkaniner är det nu ett stort problem med muppar, Max Factor och Hippos. Tre olika gener som är potentiellt letala eller åtminstone kraftigt missbildande i dubbel uppsättning.

MF och Hippo kan man avla bort genom att inavla för att se vilka som bär på genen och ta dom ur aveln. Dvärggenen kommer folk nog aldrig att avla bort, den är ju det som gör dvärgar så man tar den smällen. En del dubbeldvärgar kan ju överleva också, även om dom är väldigt, väldigt små. Brokade kommer vi ju heller aldrig sluta med bara för att det kan födas vitscheckar.

Men bettfel? Det finns inga positiva sidor med det, bärarna är inte bättre än dom utan. Så varför, varför, varför tar ni inte bettfelsbärarna ur avel?!! Och testparar för att se vilka som bär på det - avkommorna kan man ju slakta för köttet.

Angående alla ni som klistrar in uträkningar, jag hade en lång diskussion med en av mina ekologilärare om min åsikt: att om bonden var seriös och aldrig ville ha röda kor så skulle han inte avla på dom svarta korna som bevisligen hade anlag för röd päls. Varför räknar vi inte på det?

[Meissner]

Det är skillnad på kaniner och andra däggdjur, och därför är det löjligt att jämföra inavel på kanin med inavel på varg, människor och nötkreatur, där defekter uppstår om föräldrarna är nära släkt... Defekter på kaniner uppstår inte på grund av inavel, utan beror då på att båda föräldrarna bär på anlag för defekten, som syns då den förekommer i dubbel uppsättning hos avkomman. Av den anledningen är det förnuftigt att på kaniner inavla/linjeavla för att synliggöra eventuella defekter som kaninerna bär på, så slipper man sprida dessa anlag.

Det är helt korrekt att om man parar en kanin med en dold defekt, med en kanin som inte bär defekten, så synliggörs inte defekten i parningen. Tanken med inavel/linjeavel för att synliggöra eventuella defekter är ju att det är större chans att två besläktade djur bär på samma defekt om de nu bär på någon. Får man friska avkommor i en far/dotter-parning så är ju risken lägre för att någon av föräldradjuren bär på någon defekt.

Alla raser inom tamdjuren är ju framavlade genom viss linjeavel/inavel, annars kan man ju inte ta vara på önskade mutationer och ovanliga anlag! Så har alla våra hundraser tagit fram, inget nytt alls. Men för stark inavel ger ofta missbildade avkommor hos djur, förutom då hos kaniner.

Det JAG har hört om immunförsvaret på kanin vid inavel är att kaninernas immunförsvar börjar likna varandras om de är släkt, vilket ju inte är så konstigt. De blir då känsliga för precis samma saker, vilket innebär att om en koloni drabbas av en sjukdom så slås i princip hela kolonin ut. Det innebär inte att immunförsvaret är SVAGARE, bara att det ser ungefär likadant ut hos besläktade kaniner. Vid långvarig hård inavel så kan också kullarna bli mindre och kaninerna kan minska i storlek. Det brukar man kunna se ganska snabbt. Av den anledningen skulle jag inte inavla hårt på köttkaniner, eftersom man där vill ha så stora djur som möjligt. Men att para en hona med sin pappa borde verkligen inte ge några sådana effekter.

[Ulric Eriksson]

Meissner, det du beskriver fungerar precis likadant för kaniner som alla andra däggdjur; alla andra diploida varelser över huvud taget antar jag.

[skiesabove]

Man kan ju säga att populationens immunförsvar blir sämre vid inavel, men individens immunförsvar blir varken bättre eller sämre.

[Rosa]

Det är skillnad på kaniner och andra däggdjur, och därför är det löjligt att jämföra inavel på kanin med inavel på varg, människor och nötkreatur, där defekter uppstår om föräldrarna är nära släkt... Defekter på kaniner uppstår inte på grund av inavel, utan beror då på att båda föräldrarna bär på anlag för defekten,

Kasta det du har som källa till att det bara gäller kaniner 
(Detta gäller som Ulric redan skrivit alla däggdjur.)

Defekter uppstår inte på grund av inavel, utan beror på att båda föräldrarna bär på anlag för defekten, som syns då den förekommer i dubbel uppsättning hos avkomman.

[Ronny]

Det JAG har hört om immunförsvaret på kanin vid inavel är att kaninernas immunförsvar börjar likna varandras om de är släkt, vilket ju inte är så konstigt. De blir då känsliga för precis samma saker, vilket innebär att om en koloni drabbas av en sjukdom så slås i princip hela kolonin ut. Det innebär inte att immunförsvaret är SVAGARE, bara att det ser ungefär likadant ut hos besläktade kaniner.

Jag tror du har rätt för dig att imunförsvaret hos en hårt inavlad population bli mer och mer lika. Det innebär som du skriver att populationen blir mer känslig för yttre påverkan av tex ett virus. Det behöver dock inte betyda att populationen helt eller till stora delar slås ut! Det kan lika gärna innebära motsatsen, att den klarar sig bättre än andra. Men, mer känslig - ja!

Det är ingen principiell skillnad mellan kaniner och andra däggdjur.

[Gille]

Förresten. Det en del säger om linjeavel är felaktigt. Det är inte ett finare ord för inavel, det är termen för en strategisk typ av inavel där man följer ett schema med måla att förstärka en hane eller honas egenskaper i en stam.

[skiesabove]

Kasta det du har som källa till att det bara gäller kaniner 
(Detta gäller som Ulric redan skrivit alla däggdjur.)

Defekter uppstår inte på grund av inavel, utan beror på att båda föräldrarna bär på anlag för defekten, som syns då den förekommer i dubbel uppsättning hos avkomman.

Däremot så är kaniner mindre känsliga för inavel eftersom de har så få letala eller dåliga gener. Att jämföra med hundar och vargar... som lätt får problem vid inavel, exempelvis höfter, ögon osv. Det är ju ytterst få problem en kanin kan få vid inavel (att dubbel uppsättning av en skadlig gen förekommer) jämfört med andra djurarter.

[Trasselsudden]

Nu har jag inte läst hela tråden så noggrant så jag kanske upprepar.
Det är sant att immunförsvaret kan försämras efter generationer av inavel. Detta beror på att den genetiska mångfalden i populationen utarmas och en liten mängd anlag försvinner efter varje generation. Individerna blir mer och mer lika och får många homozygota genpar gemensamt. Även andra egenskaper som är livsviktiga för överlevnad försämras i regel, som tex. reproduktion. Fenomenet kallas inavelsdepression och är anledningar till många arters undergång.
Däremot är det omöjligt att säga en siffra. Teoretiskt sett försvinner 25% av allelerna i genuppsättningen efter varje generation av inavel, men att ALLA dessa gener är som försvinner är gynnande gener är väldigt osannolikt.
Teoretiskt sett finns en chans att inavelsdepression aldrig infaller, men det är också väldigt osannolikt eftersom det i så fall skulle innebära att dåliga gener i högre gran försvinner vid utarmningen.
Eftersom alla alleler inte finns hos alla djurarter så kommer vissa att vara mer känsliga mot upprepad inavel och vissa mindre känsliga. Här är kaniner relativt okänsliga, medan tex. människor är väldigt känsliga.
Jag skrev ihop en liten artikel för ett tag sen, om djuravel, om ni kan läsa om ni har lust  http://kaninfarg.se/husdjursavel.htm