Hur många kvinnor renoverar och fixar själva på forumet?

[åsnemor]

Har länge funderat över hur många vi är som ensamma kämpar med att renovera våra hus och fixar det mesta själva.
Ni som är män på forumet- ta inte illa upp nu
För det är faktiskt annorlunda för oss kvinnor i vissa aspekter.
Vi kanske inte är vana vid att hantera vissa verktyg eller så har vi inte styrkan att göra vissa moment.
Att hantera domkraften för att byta grundsyllar var för mig en mardröm med jag gjorde det tillslut. (för jag hade inget val)

En väninna till mig berättade för mig i våras att hon hade varit och bytt däck på bilen. Mannen på verkstaden kom efter en stund ut till min väninna och frågade henne vem det var som hade satt på däcken på bilen.
Hon svarade sanningsenligt att det var hon själv.
Mannen skakade på huvudet och bad henne följa med in i verkstaden.

Väl framme vid bilen så kommer en annan man fram till dem. Han står uppgivet ut med händerna och rycker på axlarna och säger:
-Det går inte att få loss dem. De sitter som berg.
Min väninna får då frågan igen:
- Är det verkligen du som har skruvat på däcken? Min väninna svarar åter igen att det är hon som har gjort det.
Männen tittar misstroget på henne och frågar:
-Hur har du lyckats att dra åt dem så hårt så att inte ens vi får oss dem då?
Min väninna svarar:
- Jag har en gång varit med om att däcket har lossnat när jag har varit ute och kört. Det var så obehagligt med tre barn i bilen. Så jag drar alltid åt lite extra, så att det inte händer igen.
-Hur gör du då?
Min väninna spanar runt i lokalen och pekar.
- Jag slår ett slag med släggan..

Det skulle vara kul att höra/få tips om hur ni löser era problem  ;

[Elsa i Elsarbo]

Jag tycker i princip att det är trist att prata kön, men jag håller med om att det är skillnad.
Det som jag tycker är svårast när man jobbar med sitt hus eller eller något som är mer vanligt att män gör, är att man har så få att diskutera  med. Manliga nätverk har oftast fler med erfarenheter av det man gör, i alla fall här i nord Uppland

jag har ingen väninna som kan mer än jag, i alla fall i det praktiska

/EPdC

[fröken_trassel]

Jag är en av dem som fixar en hel del själv faktiskt.. Byter däck på bilen, renoverar och bygger allt möjligt själv faktiskt. Har varit med om att tappa däcket på en stor cheva i 90 knyck och det var ingen höjdare,, Jag hade som tur var inga barn i bilen då det hände och man har blivit försiktigare. Jag drar åt däckbultarna med ett "spärrskaft" med teleskop handtag så det blir ordentligt gjort och efter ett par dagar kan jag efterdra dem för säkerhets skull.
Sist jag fick vara lite händig var när övre kylarslangs fästet (i plast) gick sönder på bilen. Hade tur att det fanns lite kvar av fästet så jag lyckades fixa och det håller än i dag. Livet var lite jobbigt då. Inga pengar att köpa nybegagnad kylare för och absolut inte råd att låta någon annan göra det.. Då min ekonomi inte är det bästa så kör jag allt som oftast billiga bilar med allt vad det innebär.Jag har alltid någon skruvmejsel , rulle med eltejp och lite annat smått och gott i bilen för att kunna lösa iaf en del av de akuta problem som i bland uppkommer.. och min 745 som står på parkeringen och skäms har verkligen testat mina kunskaper.. Kylaren, den äter bränslepumps relän, spolarmunstycken som bara vägrar fungera och massor mera... Nu är den dock död då elsystemet brunnit

/Marie

[Paradisgården]

Jag har ju en man - och han har inte tummen mitt i handen jämt heller - men jag är inte rädd och ta i och jag är bättre på att bygga/måla etc. än vad min man är. Nu har vi inget ställe att renovera just nu, men att ha det är inget som skrämmer mig och det mesta som händer här är mina initiativ. Det jag inte vet eller kan ser jag till att lära mig. Det finns nog många fler sånna här "manhaftiga" kvinnor än jag, min mor och alla jag känner till. Det ända det handlar om egentligen är ju att man inte skall vara rädd att ta reda på det man behöver och försöka. Jag kan inte komma på något jag inte skulle kunna göra, bara jag tar reda på hur man gör. Det är föresten jag som slaktar, tar ur och flår våra kaniner. Min man vägrar att ens se på .

Vad gäller byta däck har jag aldrig haft problem med det. Numera är det min man som göra det, men när jag bodde själv brukade jag ställa mig och hoppa på "fäljkorset" som inte var ett kors utan bara ett handtag liksom. Sedan gjorde jag likadant när jag skulle ta loss däcken.

[Snuzer]

Jag gör inte mye på bilen, det får mannen sköta  Men om det kniper så kan jag göra det enklaste. Det har inte så mycket med brist på kunskap som brist på intresse att göra.

Annars så är jag nog en gör-det-självare. Vi håller på att renovera ett 100 år gammalt hus med stall och brygghus. Uppdelningen är som följer ( till 90% ) Mannen snickrar och bygger. Jag spacklar, slipar och målar. Även här handlar det mera om olika intressen.

När jag bodde själv i mitt torp så var jag tvungen att göra det mesta själv. I dag tycker jag det är väldans praktiskt att vara två. Och jag avstår gärna en del av det tyngre tråkiga göromålen och ställer mig snällt i köket 

[Suresh]

Rätt många

[Pjöllerberg]

Ett litet tips:
För män och kvinnor som är rädda om sina pianisthänder finns idag passande handskar för de flesta typer av skitiga och tunga jobb, även för pillgöra som kräver finmotorik.
T ex Swedol har massor av olika handsktyper i små storlekar.
Faktiskt så brukar det vara svårare att där hitta större handskstorlekar.

[Attes matte]

Här är en till som fixar och snickrar händigt värre när det behövs.  Är mer eller mindre uppväxt i pappas snickarverkstad, så jag har det mer eller mindre i blodet. 
Bytte alltid däcken på bilen själv oxå, men efter att min reumatism började bråka så överlåter jag det gärna till pappa faktiskt. Inte för att jag inte klarar av det, det är bara det att jag blir liggande i två dygn efteråt, och sånt är ju rätt skönt att kunna undvika när det går. 

Väntar otåligt på att pappa ska låta mig lära mig köra lite mer traktor... Han är sån att han gärna gör saker själv om han vet att han gör det bättre än nån annan (mig)...     

/Sara

[åsnemor]

Tack för alla svar
Det känns bra att veta att man inte är ensam- fast man ibland har känt sig så..
Det är bra att vi har forumet 

Ibland så är det ju tufft, när kunskapen tryter, ekonomin inte tillåter inköp osv..
Men det känns oerhört bra när man lyckas att genomföra det man hade som mål 

Är just nu inne i en period där jag önskar att dygnet hade 36 timmar och att solen stannade kvar i en vecka till. Så att arbetet med fasaden blir färdig innan vintern. Det återstående arbetet med veden ser jag bara som rogivande 

[Attes matte]

Jag har ju turen att ha en nära vän som är lika handgripligt praktisk och händig som jag. För oss och våra pojkvänner är det mer eller mindre helt omvända könsroller. Killarna är konstnärliga, musikintresserade och känsliga och vi två är händiga, gillar flygplan och bilar och det är ALLTID vi som grillar när grillen åker fram.  Grabbarna klarar knappt av att grilla en flintastek...   
Hennes karl är iofs rätt händig han oxå, renoverar hemma och så, men min han behöver hjälp med att skruva in en skruv i väggen...   

/Sara

[Sjaunja]

Jo här görs det som ska göras av mej. El undviker jag dock.

[skräptanten]

Jag renoverade själv tills jag en dag hittade en kille som ville dela den tillvaron med mig. Nu hjälps vi åt med barnen, huset och djuren. Dock är jag ensam ägare till stället fortfarande.

[Helenin]

Jag tycker att frågan är relevant. Jag har precis köpt en torpstuga, helt utan min man eftersom han har tummen mitt i. Han är dock hemskt välkommen att dricka kaffe med mig i min framtida, planerade glasveranda  Jag har dock bara fått supertrista kommentarer i stil med: "Det går ju aldrig att renovera den eftersom din man inte är intresserad". Jag är lite förvånad över detta.

Självklart finns det vissa moment som kräver större muskelstyrka än vad jag har kapacitet att klara av men då kan jag ta till hjälp men det hade sannolikt en man också fått göra. I övrigt har jag svårt att se varför det monotona arbetet med att rengöra tak-tegel eller att kitta fönster ska vara förbehållet det manliga könet.

[åsnemor]

Jag renoverade själv tills jag en dag hittade en kille som ville dela den tillvaron med mig. Nu hjälps vi åt med barnen, huset och djuren. Dock är jag ensam ägare till stället fortfarande.

[åsnemor]

Jag har dock bara fått supertrista kommentarer i stil med: "Det går ju aldrig att renovera den eftersom din man inte är intresserad". Jag är lite förvånad över detta.

Ja, dessa kommentarer fick jag med (de första 5 åren )
Nu är det mera förvåning över att jag har klarat av såå mycket själv.

[Granbackstove]

jag har ingen väninna som kan mer än jag, i alla fall i det praktiska

Du kan få prata med mig!

[DaisyMalone]

Hm, med risk att dra igång debatt...

Jag fixar det mesta själv, och faktum är att kvinnor kan mer än de tror. Min man har alltid sagt att han är imponerad av att jag tar tag i det mesta själv...i själva verket tror jag han berömmer mig för han är glad för att slippa hugga in själv...
Jag fixar med däck på bilen och smågrejer eller olika renovering mest för att jag inte orkar be om hjälp och när jag får lusten vill jag ha det gjort med en gång och inte vänta på att en man får lust att hjälpa till.
MEN faktum kvarstår ju helt klart att MÄN är det starkaste könet, fysiskt! All debatt om jämställdhet mellan könen hit och dit är tröttsam tycker jag... När allt kommer omkring är det allt gott att ha en stark karl som säger "Lilla stumpan, jag ska hjälpa dig, detta är inget för ett fruntimmer!"

[Granbackstove]

Innan jag träffade min man rustade jag rucklet på egen hand. Dock behövde jag ta hjälp av min far med tyngre göromål som trossbottensbyte (helt upprutten) och fasadstomme (stående timmer som sugit fukt kapillärt och angripits av hussvamp). Vissa arbetsmoment är för tunga att genomföra på egen hand, även om man som jag är stark för att vara kvinna. (Vissa moment kanske är för tunga att vara ensam på även om man är man). Att vara kort i rocken är ju också en nackdel ibland, räckvidden blir inte så stor.

Nu undviker jag gärna de tunga momenten. Tycker det är trist och nu när hjälp finns att få på nära håll överlåter jag gärna sågande, bärande och annat tungt till maken. Håller mig mer och mer till finliret - lister, målning, kittning, planering osv och är ganska nöjd med det. Överlåter även gärna tunga arbetsmoment i trädgården (som lerjordsgrävning och stenbortforsling) till maken. Jag har blivit svagare sedan jag gifte mig, det sörjer jag ibland, samtidigt är det väldigt skönt att vara två om allt arbete.

Beträffande däcksbyte: Jag är fullständigt ointresserad av bilar och jag skäms inte för min okunskap och mitt ointresse, vilket jag gör i många andra sammanhang. Detta har lett till att jag vid flertalet tillfällen (medan jag var ensamstående) har spelat "våp" och fått män i min närhet att hjälpa mig. Jag kan tycka att det är lite komiskt, dels att självständiga jag hängett mig åt att spela dummare än jag är, dels att männen faktiskt har gått på det, trots att de känner mig ganska väl. Det är ett minne blott nu, maken sköter däcken (om än motvilligt, han är också rätt ointresserad av bilar).

OT: Har också levt tillsammans med en man med tummen mitt i handen, men det funkade inte alls, han blev helt förstörd av att inte kunna leva upp till sin egen idealbild av den händige mannen och mina kunskaper hotade hans självbild ytterligare. Det tog slut i katastrof...

[ieenilorac]

För de flesta uppgifter måste man inte vara särskilt stark. Men man måste jobba smart. Hur stark man än är blir man trött om man arbetar med ren styrka istället för att använda hjälpmedel och arbeta ergonomiskt.

Jag har köpt ett renoveringsobjekt med stor tomt, och bor ensam. Till vissa saker behöver jag hjälp, då de kräver att man har fler än två händer, men det hade gällt om jag var man också. Men det allra mesta fixar jag själv, säckakärra, spett, tvingar osv gör att man kan lösa många uppgifter själv.

Att använda hävstångseffekten och lutande plan gör att man kan förflytta saker som är mycket tyngre än det man kan lyfta.

Alla människor kan utföra varje uppgift som någon annan människa kan göra, om man bara är beredd att lägga tillräckligt mycket tid, och om man skaffar sig tillräcklig kunskap, det är min devis. Och den har inte svikit mig ännu...

Så det är klart att vi tjejer kan välja att renovera, fixa och leva på-landet-liv utan att ha hjälp av en man. Sen är det en annan sak att det är roligare att vara två ibland...

[Granbackstove]

Så det är klart att vi tjejer kan välja att renovera, fixa och leva på-landet-liv utan att ha hjälp av en man. Sen är det en annan sak att det är roligare att vara två ibland...

Har nu fixat sju år på egen hand och sju år med sällskap. De senaste har varit de roligaste och lättaste, men samtidigt blir det mer kompromissande när man är två (fast det är väl också en annan tråd, egentligen...)