Din fråga är intressant och jag är också intresserad av svaret. Här är under tiden lite bakgrundsmaterial om användning av gips.
Tanken med att använda gips är såvitt jag vet att tillföra kalcium utan att höja pH. Samtidigt tillför man sulfat, vilket ibland kan behövas. Dock bör man vara försiktig med att tillsätta gips. Det gäller måttliga mängder och helst jordanalys innan, eller starta med liten försöksyta. Rätt använd ska gips kunna förbättra framför allt jordstruktur en hel del, men det kan också ske missöden, om man använder det i fel läge eller på fel sätt. Jag minns dock inte vad nu.
Enligt vissa teorier bör man ha rätt fördelning av joner på kolloiderna (som byggs upp av lerpartiklar och humus). Dessa kan binda en viss mängd positiva joner. Hur mycket de kan binda mäts som markens jonbyteskapacitet. Det gäller främst kalcium, magnesium, kalium, natrium och väte. Dessa kallas katjoner (positiva joner). De fyra första kallas baskatjoner (såvitt jag minns för att de - eller egentligen deras motsvarande oxider och karbonater- har basiska egenskaper).
I USA är detta mer utvecklat och använt än i Sverige. En känd pionjär är William A Albrecht. Han och hans efterföljare hävdar att man bör ha mest kalcium, mycket mer än magnesium, därefter kalium, följt av natrium. Man räknar laddningar, 2 för kalium och magnesium, en för kalium och natrium, och då brukar man eftersträva (taget ur minnet) 60-70% kalcium, 10-20% magnesium, 5-10% kalium och bara något-några % natrium. Väte utgör större delen av återstoden, mer ju surare marken är.
För att kunna tillämpa detta fullt ut behöver man jordprov som kostar en slant, samt köpa in en del mineraler, som kan kosta ännu mer. I liten skala kan dock jordproven bli dyrast. Jag ska själv göra detta när jag hinner.
Proportionerna mellan olika joner bestämmer en del av odlingsjordens egenskaper, fysiskt, kemiskt och biologiskt. Vad gäller struktur så gör mycket kalcium jorden lucker, medan (för) mycket magnesium gör den kladdig som våt, betongartad som torr. Kalkning med ren kalciumkalk (ej dolomit) kan vara lämpligt på kladdiga lerjordar. Dock med försiktighet, särskilt om man inte har jordprov att stödja sig på. Har man högt pH och inte vill höja det kan man alltså istället överväga att använda gips, likaså om man behöver tillföra svavel. Svavel är ett växtnäringsämne. P.g.a. surt regn har alla eller de flesta svenska jordar haft tillräckligt med svavel, men kanske har detta nu börjat ändras - ej säker?
Man kan även titta på de jordanalyser som gjorts inom åkermarksinventeringen:
http://www-jordbruksmark.slu.se/AkerWebb/MgiPub/Index.jsp?PageType=0&PageID=0Enligt dem verkar få svenska jordar ha några större problem med fördelningen av baskatjoner. Dock har jag hittills (såvitt jag minns) inte lyckats få ut fördelningen på kolloiderna i klartext, så detta går inte att se säkert.
Mina källor är främst artiklar i den amerikanske ekoodlartidskriften Acres U.S.A. (
www.acresusa.com ) samt uppgifter i olika epostdiskussionsgrupper. Kan tyvärr inte ge någon samlad referens.
