Ja herregud... Jag vet inte riktigt om jag hunnit smälta den här helgen riktigt ännu...
Fredag kväll var vi på LU-festen och ovetande om vad som komma skulle beställde vi en taxi och åkte hem till vandrarhemmet vid halv ett. Precis när vi är på väg att åka så säger en av tjejerna "Ska vi inte gå in och natta kaninerna innan vi åker?". Utställningshallen (en tennishall) låg precis bredvid lobbyn där taxin hämtade upp oss. Näe, tyckte vi, vi åker hem och sover nu.
Sagt och gjort.
Ca 15 minuter senare rasade halva taket och hela ena långsidan av hallen in.
Vi fick veta i efterhand att hallen var låst för natten, men ändå... Tänk om vi hade gått in...
Vi hade bestämt oss för att sova ut på lördag morgon så när mina två rumskamraters telefoner började ringa halv sju så tryckte dom irriterat bort samtalen.
Till slut svarade den ena tjejen. Efter att ha varit tyst i typ 30 sekunder säger hon "Vi måste åka dit. Taket har rasat in!"
Jag kan säga att det tog några sekunder innan man förstod innebörden av orden... Va?? Vaddå rasat in??
Det gick väldigt fort att få på sig kläderna och åka till Rosvalla, men herregud... Vi såg när vi närmade oss att det var total katastrof. Halva hallen fanns bara inte. Det var bara ett stort gapande hål och så allt bråte som låg huller om buller...
Dom släppte inte in nån privatperson i den delen av hallen som fortfarande stod upp, vilket man ju kan förstå, men vi var alla rörande överens om att kunnigt kaninfolk borde vara dom som fångar in de lösa kaninerna som skuttade i och under bråten.
Alla dom burar och transportlådor med kaniner i som var oskadda höll på att bäras in i lobbyn när vi kom, och dom allra flesta kaninerna såg märkvärdigt lugna ut. Ett fåtal var dock chock-skadade och hyperventilerade och var i rätt dåligt skick.
Vi försökte hjälpa till redan från morgonen med att identifiera kaninerna som kom in genom att kolla öronmärkning/ringnummer, men vi blev avsnästa omedelbart av en av arrangörerna som barskt sa till oss att "Rör INGA kaniner!"... Vi blev faktiskt lite förbannade, men vi var nog i chock allihopa, så egentligen var det ju inget personligt. Det var bara kaos.
Efter ett tag åkte vi hem till vandrarhemmet igen och samlade oss lite i en timme eller två, men sen åkte vi tillbaka igen.
Efter ett tag kom organisationen igång med att pricka av kaninerna som kom in (precis det vi hade velat börja med klockan åtta), och då hjälpte vi till med det. Vi fixade även en vrå där vi kunde lägga de kaniner som veterinären avlivade inne i lobbyn (vi ville inte avliva på slakt-sätt med hänsyn till alla andra i lokalen), men det var förvånansvärt få som behövde avlivas.
Överlag så var folk rätt så samlade ändå. Och det där med att bara kunnigt kaninfolk behövde vara dom som fångade in kaninerna hade vi fel på. Räddningsarbetarna gjorde ett helt fantastiskt jobb och riskerade faktiskt sina egna liv krypandes på händer och knän under bråten för att rädda så många kaniner dom kunde! Vi var grymt imponerade!
Det florerade en del rykten på Kanin-net om att man inte skulle försöka rädda kaninerna som satt fast och att man inte skulle bry sig om att identifiera döda kaniner, men det var ju bara rykten och hade ingenting med verkligheten att göra. Folk slet som djur för att så många kaniner som möjligt skulle hitta tillbaka till sina ägare.
Det var snöstorm och 10-15 grader kallt hela lördagen, så folk frös som hundar i kylan. Men icke att man gav sig för det! Undrar hur många som förfrös tårna...
Halv sju på lördag kväll blev vi "utkastade" med order att åka hem och äta och sova. Pizza och sängen blev det och halv tio sov mina rumskamrater. Jag somnade halv tolv.
Sen upp igen klockan sex söndag morgon, och då hade stormen bedarrat. Himlen var klar och långsamt steg solen upp och det var lite oförskämt vackert väder.

Dom hade hittat ca 25 kaniner under natten och arbetet med att lyfta undan bråten med maskiner fortsatte klockan sju-åtta nån gång. Nu började däremot skadade och döda kaniner komma in, och dom värst skadade var hanar som hade bettskador kring könsorganen. Ägarna till dessa tog det kloka beslutet att avliva.
Veterinären som jobbade inne med oss (dom var två från distriktsveterinärerna, en inne och en ute) var jätteduktig och hon frågade oss massor om kaniner. Som bekant så kan ju dom flesta veterinärer inte så mycket om kaniner, men dessa två lärde sig nog en hel del under helgen. Och dom var dessutom där frivilligt!
Jag vill skicka varma styrkekramar till alla som fortfarande saknar djur och även ett varmt tack till alla frivilliga som stöttat och hjälpt till på alla sätt de kunnat.
Och det finns massor med info om hittade, saknade och döda kaniner på skaf:s hemsida:
www.skaf.infoKram!
/Sara