Har nu testat att under några dagar elda snuskoljan i en liten plåtburk inne i pannan
intill glödande kolbädd. Jag gjorde först ett par vekar av hoprullade lakansbitar men det visade
sig vara onödigt eftersom kolbädden hettar upp burken så oljan kokar och lätt förgasas.
Det märks tydligt att frityroljan har stort energiinnehåll jämfört med veden men tyvärr
sotar det rejält. Efter bara någon halvliter fritösolja är eldstaden full av fjunigt och fluffigt sot
jag aldrig sett när jag eldar med ved.
Jag har också provat att dränka vedskräpet (barkbitar, träflisor, sågspån) i örkel-oljan och
det brinner förvisso fint men är ett sabla slabb att hålla på med. Jag är också aningen trött på
lukten från pannrummet i sådan grad att den så smått stör min aptit på viss mat...
Jag har nu haft en PET-flaska med örkel-olja stående ovanpå pannan i någon vecka och i den har
matflottet sjunkit till botten så att övre 2/3 utgör en klar rödbrun olja med enstaka större flytande
partiklar i som lätt kan filtreras bort. Oljedunken som stått på pannrumsgolvet har inte skiktat sig
lika bra till följd av lägre temperatur och att jag stör innehållet varje gång jag slafsar ur ett
par skopor klägg.
Det känns nu som att direkteldning inte är ett vettigt alternativ, inte bara p.g.a. den kraftiga
sotningen utan också för att det antingen blir ett värre passande än vid vanlig vedeldning och att krångel och risker vid automatiserad påfyllning sannolikt är minst lika komplicerat att lösa som en skiktning/avskiljning av ädlare olja som sedan eldas i oljebrännaren med förvärmning eller dieselinblandning.
Det tjockare klägget kanske går att blanda med vedskräp om man först värmer upp det
och sedan skyffla in sörjan ovanpå en glödande kolbädd.
