Snälla, kan du inte berätta lite om dina hönor. De är ju sååå vackra. Hur äter de? Hur växer de? Hur är deras temperament? Vad har du dem till? och annat intressant som du kan komma på.Oj, det var många frågor på en gång.
Jag tycker också att de är vackra. Jag har en halvfärdig hemsida om mina brahmor men jag tror aldrig den kommer bli klar.
Vad de äter?
Just nu får de Granngårdens Fenix Allveg som helfoder och fritt med snäckskal. Tre gånger om dagen får de dock färsk mat vilket de föredrar mer. De har fritt foderval och alla väljer vad de vill äta.
De tycker om majs, så som bas har de Boundelle majs som jag köper i jättestora brukar på City gross. Den majsen har inget tillsatt socker, är osaltad och är väldigt god.
Under blåbärssäsongen har de uppskattat blåbär och hallon och de är oftast frigående och då plockar de bären själva direkt från riset eftersom jag har skogstomt, men när jag går hemifrån och de är i rastgården brukar jag plocka in avbrutna blåbärsris och sätta i vas som de får snaska ifrån.
Jag hade bott i nästan tre år på mitt lantliga torp med tom ladugård innan jag bestämde mig för vad för slags lantdjur som skulle införskaffas. Hundar och katter finns här allredan, och jag lät beslutet vila länge och väl. Jag träffade kanadensiska minigrisar, får, och fantiserade som vanligt om en egen häst. Men de planerna skjuter jag hela tiden ifrån mig eftersom jag inte har tid eller kunskap nog. (jag läste Gunilla Woldes självbiografiska böcker om att köpa häst och blev livrädd för livet!!)
Valet stod till slut mellan myskankor och höns. Jag kunde se framför mig hur glada ankor plaskade runt här i den porlande bäcken och i färgglada badbaljor, och någon gång i framtiden kanske den visionen kan bli verklighet. Men jag bestämde mig klokt för att börja med höns, och helst vuxna sådana eftersom det fanns en viss katt som heter Hera som har dille på att apportera de vildfåglar som jag matar. Så små kycklingar kändes inte som en trygg idé.
Min fästman var inte alltför engagerad i mina planer men som den vänliga tama man han är fogade han sig, så länge han skulle slippa det praktiska arbetet kring att bygga ett hönshus eller en hönsgård. Han trodde att jag redan där skulle skrinlägga mina planer! Men ack, den gubben gick inte. För envis som synden är jag. Och jag hade hittat flera internetforum och hemsidor där hönsskötsel och omvårdnad beskrevs, och blev alltmer förväntansfull ju längre tiden gick.
Jag talade med en god vän, Pia, som verkligen ville rekommendera brahma som en bra nybörjarras då de till sin natur är lugna, är lätta att få handtama, och framför allt är väldigt stora, vilket skulle vara en fördel då jag hade hundar som inte alls var vana vid höns och katter som behövde vänjas. Under våren hade jag inte ens hållit i en höna, utan jag hade undvikt alla djur med fjädrar eftersom jag är rejält allergisk mot dun och de som bär dem. Men ju mer jag förkovrade mig och ju mer intresse som väcktes hos mig kändes allergin inte som något som skulle hindra mina planer. Det finns många sätt man som allergiker kan leva med djur, om bara viljan finns, och jag såg fram emot sommaren och hönsgårdsbygget.
Hönsen vaktas av hundarna, som från början behövde klickertränas för att acceptera frigående höns. Men det gick bra det med!
Förutom majs får de dagligen en variation på tomat, kiwi, vindruvor,hallon, olika typer av sallad, pasta, ost, leverpastej, korv, kokt köttfärs, nudlar, kokt potatis, kokt ägg, pannkaka, banan, äpple + säsongsfrukt, fisk, groddar, filmjölk med undulatfröer etc.
Sedan har de såklart gräs som jag klipper kort och ger dem att pyssla med, och de aktiveras med att leta utkastat korn-krossad havre-hirs-solrosfrön-vete i spånet på eftermiddagarna. De har grus i varierande storlekar. På väggarna har de grönkorgar med torkade nässlor och torkade rönnbär som jag plockar här på våren.
De är hundvana då hundarna är med mig när jag städar och hjälper till.
De får multivitaminer i vattnet. Årligen vaccinerade mot ILT.
Jag tillbringar en hel del tid med hönsen och då jag är allergisk tar jag varje dag bort bajs och fjädrar och då klarar jag av allergin plus att de samtidigt lever väldigt rent. De springer efter mig hack i häl och är väldigt personliga och tama.
Alla är försäkrade i Agria, och jag slaktar inte mina djur, de är införskaffade enbart som sällskap, hobby och för goda ägg. Kycklingarna får kycklingvitaminer under hela uppväxten och de har vuxit väldigt snabbt och är pigga. De bor i vår nyrenoverade lada med två värmelampor och när det blir kyligare slår elementet på. Huset är isolerat och även byggt trägolv med isolering under och jag tror temperaturen kommer ligga på 10-15 grader vintern igenom som förra året.
Hönsen har ett rum som borum och ett extrarum på 3-4 km2 där det bara är ett enda stort torvbad.
Snäckskal har de i uterastgården med ifall någon skulle missa att äta. Samt att de har en automat med kol.
De är bortskämda och rätt nöjda med det livet. Visst skulle man kunna ge dem ett minimum och låta dem leta rätt på all föda själva i naturen, men jag aktiverar dem hellre med lite problemlösning och låter dem söka efter godsaker som lite leverpastej eller rulltårta när de gör något jag lär dem, inte för att de ska överleva.
Någonting som jag hade irriterat mig på att i många hönsforum på internet och i böcker om skötsel så talades det väldigt mycket om minimikrav. Att "höns klarar sig med" kyla så länge inte vattnet fryser, eller att de inte var så krävande att sköta. Det var som om höns inte värderades särskilt högt, ens bland den grupp av människor som ändå hade ett intresse utöver det vanliga.
Jag funderade mycket på sk berikning, att jag ville utforska möjligheterna att inte bara kunna erbjuda dem det minsta som lagen krävde, utan verkligen få dem att må så bra de bara kunde. Men det fanns väldigt lite litteratur eller tips utöver att de behövde sittpinne och sandbad, och eftersom jag inte riktigt tyckte att jag kände dem som djurslag när de kom hit för 1,5 år sedan tänkte jag att jag skulle få improvisera. Djurvan var jag ju sedan barnsben, och hönsen och deras kacklande var på många sätt en gammal dröm hos mig som förverkligades. Drömmen om det röda huset med vita knutar på landet. Och det var där jag var just nu.
Christine
