I lördags så bar det av på en liten 15 mils resa till Hultsfred. Äntligen skulle en gammal dröm få gå i uppfyllelse, jag hade hittat en sågbänk som både var i bra skick och passade min budget.
Jag var ner och tittade på den för ett par veckor sen och träffade då den gamle mannen som hade den, en pratglad herre som hade massor av historier att berätta. 85 år gammal tyckte han nu att han inte längre hann med att såga så mycket
Nåja, tyckte jag, du kan väl ta det lite lugnt nu..? Nej för tusan! han hade fullt upp med att resa land och rike kring för att serva gamla tändkulemotorer från 50-talet...
Till min förvåning så står det sådana och tuffar på allehanda sågverk ute i bygderna, att dra ut ström skulle bli allt för dyrt.
Han berättade att han just skulle åka upp till norrland och serva en 125 hästars motor, så jag kunde inte hämta verket på någon vecka, för det var ju en lång resa..
Ett par dar senare ringde han och sa att det skulle gå lite fortare, för sågen däruppe hade hyrt en helikopter som skulle hämta honom och sen flyga ner honom igen...!
Då började jag förstå att det var en legend jag hade att göra med, en av de absolut sista som kan dessa motorer på sina fem fingrar.
Själv tyckte han inte det var så märkvärdigt med flygturen, han såg det mest som praktiskt.. -Dom landar här på planen..jag slänger in verktygslådan och ett par timmar senare kan jag börja jobba!... Ja..jo, tyckte jag, det var ju praktiskt onekligen..
När jag nu träffade honom igen så skönjde jag nästan en tår i ögonvrån när han berättade om motorn däruppe, den står och går år ut och år in, dygnet runt.. och den går så fint så man vill inte gå därifrån. Ett av de bästa betyg en motor kan få..
Nåväl, när jag nu åkte iväg så var det med beräkningen att detta blir en låång resa, alla historier han har att berätta kan lätt fylla en dag. Men när jag kom dit hade han redan dragit ut verket och vi kunde lasta det på kärran på bara ett par timmar.
Därefter vidtog då en snabblektion i allt som kan gå åt skogen när man ska såga virke...
Det gäller att lära sig att se om det i stocken finns tjur..eller två-tjur...eller i västa fall tre-tjur... Har man kört i en stock med det sista, så kunde en god ide vara att sätta sig i ett hörn och be till Gud förstod jag.
Alternativ ett var att stocken inte kom mer än i kontakt med klingan, så kastades den bakåt ut genom väggen på sågverket... Alternativ två var att man hade kommit en liten bit in och det nöp och klingan exploderade, varpå ena halvan flög ut genom taket och andra halvan borrade sig ner i marken.. I båda dessa fallen så gällde det som han så målande uttryckte sig: - Då vill man jävlarimig inte vara kvar i huset!
Jag hade hört dessa historier för , från andra gubbar, men trodde nog att dom skarvade rätt bra, men när jag nu fick berättat samma sak förstod jag att det nog låg nåt i det. Man har ju hört om när moderna ramsågar nyper och börjar kasta stocken upp och ner, det är också tydligen ett spektakel man helst bevittnar på avstånd..
Men hursom, lärde jag mig bara att se skillnad på en 1-2-eller 3 -tjur så skulla det nog gå vägen
Det kommer att bli spännande att köra igång den första stocken
Så lite bilder på underverket. jag gillar särskilt bilden på fabriksskylten.. Här talar vi om kulturhistoria från den tid då Sverige byggdes. Notera telefonnumret
