Sveriges blödigaste slaktare...

[Jamback]

Sitter och tänker på dagen som gått, var hos en god vän och slaktade en massa lamm (Gute) som haft det gott hela livet och det gör mig inget, men ändå, när man drar ut ett lamm från de övriga så bräker de och det låter så ynkligt.  Jag vet att det är flocken som lockar och de har ingen dödsångest (djur funkar ej så,blod kan verka avskräckande förvisso men aldrig att de begriper vad som skall ske, ex då grisar slickar i sig blodet från föregående svin som slaktats, eller älgkon som vaktar en av sina kalvar jag skjutit men sparkar bort den andra senare, det går ej att lägga in mänskliga känslor i det hela.) men jag är nog yrkesskadad i motsatt riktning ty jag blir mer och mer "blödig" ju äldre jag blir, borde vara tvärtom. Har jagat sedan 7 års ålder då jag sköt min första ripa och började slakta när jag var 16 år så jag borde vara härdad men icke då. Urrk för att slakta. Nu till ämnet, jag har ifrågasatt huruvida man skall få jaga med pilbåge i Sverige här på forumet och får något jävla svar om samlagsställningar och att jag bör bli en riktig man  samt "jaga" med pilbåge. Har bara varit med här en kort stund men jösses jävlar vilka galningar som här verkar finnas, som förespråkar grova jaktbrott osv, men det finns ju även de som har vettiga åsikter eller åtminstone kan argumentera för sin sak utan att behöva gå till ytterligheter, ni har min respekt även om vi ej har samma åsikt men sådana som Gaup är bara tomma människor fulla med skit. Väl mött

[regnpipan]

Jag har ingen lång erfarenhet av slakt och jakt. Däremot är det ett mycket medvetet val av mig att sätta mig in i det. Jag kan inte täna mig ett liv utan kött och då står valet mellan att köpa i butik med allt vad det innebär i form av långa transporter mm eller lära sig själv. Jag har uppenbarligen valt det sistnämnda. Därmed inte sagt att det är enkelt eller att jag inte gruvar mig innan jag riktar in hårkorset mot rådjurets bog eller sätter slaktmasken mot lammets huvud. Men när jag väl bestämt mig för att det är detta djur som skall bli min och de minas mat framöver så försvinner min tvekan, då ersätts den av en målmedvetenhet och fokusering på att det hela skall skötas så bra som möjligt. Jag lider om djuret lider, så enkelt är det. Därför skall det gå fort och korrekt. Men att ta steget till att slakta kommersiellt skulle jag aldrig klara. Det är jag för blödig för.

Men vad gäller olika ytterligheter på forumet så finns det definitivt sådana. Där finns, precis som i övriga samhället, folk som befinner sig såväl inom som utom lagens råmärken. Om du observerar uppenbara uppmaningen till brott så utnyttja funktionen "anmäl till moderator" som du finner nere till höger vid varje inlägg. Då gör moderatorn en bedömning av inlägget och vid tveksamma eller svåra fall konsulteras även de övriga moderatorerna på forumet. Sedan gäller det att genomskåda eventuella troll, att inte mata eller på annat sätt stimulera dem. Då blir det hela bara än mer frustrerande.

[Körven]

 Ja du Jamback,det var lika dant med mig,jag jagade och fiskade så fort tillfälle gavs,slaktade kaniner får o grisar pluss alla sorters fjäderfä.När jag var i slutet på 30 års åldern så hände något konstigt.Det var under älgjakten,jag sitter på pass och får se en stor älgtjur som kommer fram i soljuset,och stannar och taren tugga på en buske.En otrolig vacker syn,det märkliga var att jag inte lägger an,jag bara sitter och tittar tills den försvinner.
Grannlaget sköt den senare det var en 16 taggare,den största som jag skjutit är en 14 taggare.nej jag ångrade mig inte tyckte det var synd att han blev skjuten.
Grannen ville ha hjälp med att slakta några lamm,jag kunde inte förmå mig till att slakta dom.Sedan gav jag bort kaninerna och ankor o kalkoner som skulle slaktas,jag vill inte slakta eller jaga något mer.
Jag kände mig som någon jävla gerstapodräng i något utrotningsläger när jag skulle slakta.........Så det blir bara värre med åren det där,så nu vet du vad som framtiden bär i sitt sköte.

[Jamback]

Alla ni som svarat,
,tack.  Körven, jag som slaktare som stod med 5 kalvar åt gången och hade att avliva dessa när en eller flera försökte suga på ens fingrar liknar skit, blir nog hemmabonde och odlar mitt eget så fort jag kan köpa gården. Önskar er allla ett gott alternativt liv

[Snickarn]

Kanske borde satsa på att bli vegetarian? Det har jag funderat på om man skulle bli läääänge nu eftersom jag inte tror att jag skulle klara att slakta ett djur själv. Tänker gå över mer och mer till vegetarisk kost under de kommande åren. Bra för djuren och miljön

[Existens?]

Visst känns det, och det är onekligen som att alla djur läggs på hela tiden så det snarare känns värre, än att man på nåt vis vänjer sig.  Men somliga har ju inte alls dom känslorna, och det är väl dom som jobbar på slakterier förmodar jag.

Den tröst man har är ju att man kan ge ett värdigt slut för ett djur, en plötslig död utan lidande under långa transporter och främmande miljöer. Då känns det som att man åtminstone gjort det bästa av ett oundvikligt slut.

[samsam1]

Visst känns det, och det är onekligen som att alla djur läggs på hela tiden så det snarare känns värre, än att man på nåt vis vänjer sig.  Men somliga har ju inte alls dom känslorna, och det är väl dom som jobbar på slakterier förmodar jag.

Den tröst man har är ju att man kan ge ett värdigt slut för ett djur, en plötslig död utan lidande under långa transporter och främmande miljöer. Då känns det som att man åtminstone gjort det bästa av ett oundvikligt slut.

Hej. Ett bra sätt att få mindre samvetskval Från detta årligen återkommande HELVETE.Det är att låta en slaktare göra jobbet, Känns lite lite bättre för mig. Jag kör dit fåren och hämtar dom styckade och färdiga. detta är värt kostnaden.

[Anette]

Skönt att höra att man inte är ensam om att bli blödig på gamla dar. Jag har själv undrat vad det är med mig. Jag har aldrig haft problem med att slakta kaniner, höns, lamm, gäss etc. men det sista året har det börjat kännas jobbigt. Jag vet inte varför. Jag har börjat tänka för mycket, hur fina och trevliga de är. Jag fäster mig lättare och lättare vid dem, även de som jag vet ska slaktas.

Just nu går här en bagge som jag skulle ha slaktat för flera veckor sedan. Han är så fin och har underbara lite sorgsna ögon. Det blir ju inte bättre av att jag går och tänker så. Nu har jag bett min man avliva honom för jag kan helt enkelt inte. På Fredag slaktas han, det blir jobbigt. Jag har också två korsningskaniner som sitter här. De andra kaninerna som skulle slaktas är slaktade men de här två är speciella på något sätt. Trycker in huvudet i jackärmen när man öppnar buren och väntar på att jag ska klia dem i pannan och ryggen. Dumma kaniner, de kan jag ju inte slakta nu.

Men jag vill slakta mina egna djur och veta hur de haft det istället för att köpa kött. Det är inte heller fel att ha känslor för sina djur och jag tycker det är naturligt att det ska kännas när man avlivar ett djur. Känner man ingenting så är man nog fel ute. Man ska ha stor respekt för djuret.

Mvh Anette

[Snickarn]

Jag såg samma händelseförlopp hos min morbror Jägaren. Ju äldre han blev ju mindre pigg var han på att skjuta djuren. Ville mer sitta och njut av naturen och de vackra djuren. Förra året la han ner jakten överhuvudtaget och ville att jag skulle ha ihjäl hans höns. Trodde han skojade först...

Kan det inte vara så att ju närmare sin egen död man kommer ju mer börjar man ifrågasätta dödande av alla de slag? Det är nåt jag tänkt på länge. Man inser mer och mer värdet av livet så att säga. Bara en tanke

[Rooster]

Instämmer med föregående talare..sköt min första tjäder som 13 åring och har jagat allt från älg till särkripor med kalsongstudsaren..slaktat och slaktar fortfarande en del, jagar en del men inte med brinnande iver som förr..hände nånting för några år sen när jag jagade sjöfågel..arrenderade lite mark tillsammans med några andra vid sjön Roxen och dammade ner gräsänder och gäss på höstkvällarna..tyckte att det var spännande att sitta och vänta på sträcken men sen slog det mig efter att jag avlivat en skadskjuten(händer nån gång) grågås...fan jag äter ju inte ens gås utan brukar ge bort dom..här står jag i gyttjan i en vassrugg och skjuter ihjäl fåglar jag inte ens äter upp..

..när jag var i norrland lite senare den hösten och kom upp till min tjädermyr på ett mindre berg såg jag en gammeltupp som stod på en sten i morgondiset på andra sidan myren..tittade bara på den..nä det har blivit skit med mig som jägare...och det är väl som dom säger...när fan blir gammal blir han religiös..