Jag har texel och korsningar med texel och bland annat finull, dorset, suffolk, mjölkfår. (Inte alla i samma tacka alltså...

) Här finns inte en tacka som stöter bort sina lamm för att vänja av dem. Jag kan tänka mig att lantraserna sköter det där mer naturligt, men mina är avlade på uthållig och stor mjölkproduktion (som ger snabb tillväxt på lammen) och slutar inte frivilligt i första taget. Dessutom mjölkar de ju av sig en del kondition som jag vill att de återhämtar innan betäckning. Annars tycker jag att det blir fler tackor som bara får ett lamm (jag vill också ha två) och som inte tar sig när jag vill. Vi vill ha koncentrerade lamningsperioder för att orka med bättre.
De raser som är lite "hårdare" avlade på vissa egenskaper har ju också tappat en del av sin förmåga att "styra sig naturligt" eller vad man ska säga. Den styrning det blir på mina om jag inte lägger mig i är att de bara lammar vartannat år, och då har de mjölkat 8-9 månader det första året och är såpass slitna av detta att de återhämtar sig lagom till nästa års betäckning. Krånglig förklaring det här, hoppas ni fattar.
Jag har aldrig lammen ensamma, utan har dem ihop med vuxna tackor som inte är deras mammor och som de gått med innan. Jag håller helt med om att det är viktigt att de har "vuxna omkring sig", annars mår de inte väl. I augusti när betäckningarna börjar kommer de ihop med sina mammor igen och sedan brukar de följas åt i sina små familjer. Det är mysigt tycker jag!