Nu har sammanställt lite eldningsråd – Väl bekomme !! Hälsar kakel
http://www.svo.se/minskog/templates/grundbok.asp?id=9324..heter ´vedskolan´ och denna länk finns under LÄNKAR – klicka vidare till VED - här på Alternativ´s forum
titta även in här:
http://www.lansmuseum.a.se/byggnadsvard/kakelugn.cfm?in_idnr=157 ..finns också den bland länksamlingarna under BYGGNADSVÅRD
http://www.sp.se/energy/sv/teknikomraden/Forbranning/tips_ved.htmNedanstående text fanns under ´Artiklar´ här på alternativ´s forum och jag sparade den:
VEDELDNING
Att elda med ved kan både vara ett miljömässigt och ekonomiskt gynnsamt alternativ. Det krävs dock en del kunskap för att eldningen ska fungera som man tänkt sig.
Energivärde
Teoretiskt avger 10 kg torr ved 50 kWh värmeenergi. Hur mycket av den energin man sedan får ut beror på vilken spistyp som används och hur den eldas. För att ersätta värmevärdet hos 1 liter olja, behövs det mellan 2,54 kg ved. Det fordras alltså noggrann och genomtänkt eldning om man skall få ut lönsam värmeenergi ur spisen.
Veden
Tung och kompakt ved av lövträ ger volymmässigt bäst energiutbyte. Ved av björk, bok eller ek är några exempel. Sådan ved brinner lugnare än ved av gran och furu. På grund av sitt kådinnehåll sprätter barrträ också småglöd, som kan hamna utanför eldstaden. Bra bränslen är också kol, koks och briketter, som har lång och effektiv bränntid.
Om veden lagras utomhus skall man se till att den ventileras ordentligt och ha ett fungerande regnskydd över. Att elda med fuktig ved är oekonomiskt eftersom det åtgår en hel del värme bara för att driva ut fukten. Det är också svårt att tända en sådan brasa. Dessutom kondenseras mycket fukt i rökgången, vilket kan skada murstocken.
Eldningen
God lufttillförsel, torr ved och hög och jämn tempera tur är nyckelord. Många äldre vedpannor är också otillräckligt isolerade. I en del pannor till och med vattenkyls förbränningsrummet. Förbättrar man isoleringen blir förbränningen mer effektiv. För att elden överhuvudtaget ska kunna brinna krävs tillförsel av syre till härden. Den varma röken är lättare än omgivande kall luft, därför stiger de upp genom skorsten, vilket skapar ett undertryck i skorstenens nedre del. Detta gör att luft sugs till härden. När du tänder och tills elden har tagit sig bör du ha spjällen öppna. Sedan kan du anpassa spjällen och eventuella dragluckor så att veden brinner lugnt. Om en spis ryker in då man börjar elda kan det bero på att luften i skorstenen är så kall att draget inte kommer igång. Därför skall man börja med en uppflammande eld av lättantändligt tidningspapper, men inte mycket, så att värmen stiger uppåt. Tjär- och sotutsläppen är som störst i de moment då brasan tänds och då ny ved läggs på.
Veden måste till en början vara torr, finhuggen, staplad i eldstaden så att luft kan komma till. När elden tagit sig kan man elda med grövre vedstycken. Använd gnistgaller om spisen är utan luckor. Eldar du i en kamin och vill ha en mysbrasa kan du elda med öppna eldstadsluckor, men räkna då med att verkningsgraden blir mycket sämre. Stäng luckor och spjäll när du inte eldar.
Ingen mörk rök
För att man skall få ut maximal energi ur veden måste förbränningen vara total. Det behövs ganska hög temperatur i härden för att de brännbara gaser som frigörs ur träet skall antändas. Försöker man småelda genom att strypa lufttillförseln alltför mycket går dessa ut oförbrända genom skorstenen. Röken är då mörk. I den situationen förloras dels värmeenergi, dels avsätts sot och tjära i rökkanalen. Detta är lättantändliga beläggningar som så småningom kan leda till soteld, kanske vid en köldknäpp då man eldar hårt under en tid.
Mörk rök visar alltså att förbränningen är dålig. Den ger också en besvärande röklukt och nerdalandes sotflagor, vilket vid en viss väderlek kan vara problem i tätbebyggda villaområden. Gul rök innebär att röken innehåller mycket tjärämnen. Se på skorstensröken om du eldar rätt, den skall vara vit eller osynlig.
Moderna spisar
Ofta är de moderna bränslesnåla spisarna tekniskt avancerade. Om spisen ar försedd med luckor går förbränningstemperaturen upp mycket högt. Eldens intensitet regleras vanligtvis med ett tilluftsspjäll och ett rökgasspjäll. Med tilluftsspjället ställer man in mängden luft till härden och med rökgasspjället regleras frånluften ut i skorstenen. Dessutom finns ofta spjäll och luckor som sköter till- och frånluft till en värmeväxlare i anslutning till eldstaden. Luftströmningen från värmeväxlaren förstärks ofta av en elektrisk fläkt för att uppvärmningen skall gå snabbare. De moderna kaminerna och pannorna har mycket bättre förbränning, vilket ger mindre utsläpp och bättre värmeekonomi.
Äldre spisar
Äldre kaminer och spisar kan förbättras genom olika insatser som får varm luft att cirkulera i rummet. Det går också att ordna så att förbränningsluften tas in utifrån. Värmen kan lagras och hållas kvar i sten, sand eller vatten som kopplas till på olika sätt.
Eldning i tätort
l tätorterna bör man elda flis i större anläggningar, men undvika privat vedeldning i större skala, röken kan vålla obehag. Bor man däremot i mindre tätbebyggt område så kan man elda med ved/flis. I landsorten kan det till och med vara en fördel att elda med ved, eftersom partiklarna i röken är basiska. Även om det är små mängder så bidrar de till att motverka försurningen. Jämför man utsläppen från ved- och oljeeldning för olika ämnen så kommer man till följande slutsatser:
o Mer koldioxider släpps ut vid vedeldning än oljeeldning.
o Ingen svavel släpps ut vid vedeldning.
o Förhållandevis lite kväveoxid släpps ut vid vedeldning jämfört med oljeeldning.
o Mer partiklar och tjärämnen som kan vara cancerogena släpps ut vid vedeldning.
Rening och pinnar
Kväveoxider, cancerogena ämnen och sot kan renas när man fliseldar i större anläggningar. Den stora fördelen med biobränslen är ju att det inte blir ett tillskott av koldioxid. Visst är det bra att ta till vara kvistar och pinnar på hyggen och använda dem till bränsle. Men man får inte vara för effektiv. Det kan störa näringsbalansen i skogen och öka behovet av skogsgödsling. Man bör helst lämna kvar mindre stammar.
Papper, allt möjligt med trycksvärta, plaster och annat är olämpligt som bränsle. Papper med trycksvärta i vedspisen avger tungmetaller som släpps rakt ut genorn skorstenen. I första hand skall man lägga papper till pappersinsamlingen.
Men det går att komma till rätta med vedeldningens miljöproblem. De är av teknisk art. Vedpannorna som säljs idag ska vara godkända av statens provningsanstalt. De är bättre än oljepannor ur miljösynpunkt - om man inte använder dem i tätorterna.
Verktyg för vedhantering
Våren är rätt årstid för att kapa och klyva veden. Staplar man veden torrt och luftigt, så hinner den torka tills eldningssäsongen börjar på hösten. Ett vedämne som är kluvet torkar betydligt snabbare än en hel rund bit. Att veden är tillräckligt torr är en förutsättning för att eldningen skall gå bra. Tung och kompakt ved av lövträ avger mest värme.
Huggkubbe och klyvyxa
Huggkubben skall vara stadig och tillräckligt hög. En klyvyxa är rätt verktyg för att spräcka veden. Yxhuvudet är smalt och kilformat och skaftet är långt. Yxskaft tillverkas av hårda träslag som hickory, ask eller björk. Skaftet på köpta yxor säkras i yxhuvudet med epoxylim, vilket ger en stark och fjädrande infästning.
Släggyxa och kilar
Nacken på en släggyxa är utformad som en slägga. Tillsammans med vedkilar användes släggyxan för att klyva långa eller grova vedstycken. Ämnet som skall klyvas läggs på marken. Först slås en kil in i en naturlig spricka eller i ändträet. Därefter slås ytterligare en eller flera kilar in, tills biten är helt spräckt. Även om yxa och kilar ar härdade för ändamålet finns risk för att små metallsplitter kan fara iväg och skada händer eller ögon. Använd därför handskar och skyddsglasögon.
Sköt om yxan
Påfrestningarna på verktygen är stora vid vedhuggningen. Ett yxhuvud som sitter löst på skaftet kan bli en farlig projektil. Gamla lösa skaft kan fixeras, om man knackar in en liten skaftkil av stål i yxans öga. Dags att skafta om yxan? Nya skaft kan du köpa i järnaffären eller tillverka själv. Det nya skaftet fixerar du genom att knacka in en flack träkil, så att skaftänden expanderar fast i yxhuvudet. Håll yxeggen vass med flat skärpfil och brynsten.
Vedkap
Tillhör du dem som helt eller delvis värmer upp ditt hus med ved? Då vet du att det går åt många kubikmeter under en uppvärmningssäsong. För att kapa och klyva sådana mängder ved, kanske 15-20 kubikmeter eller mer, kan det vara nödvändigt med rationella metoder. En stadig vedkap med roterande sågklinga är ett bra hjälpmedel. Utgår man från långa vedlängder skall också vaggan vara lång och stadig. Motorn skall vara kraftig för att orka med. Sågen skall uppfylla Arbetarskyddsstyrelsens anvisningar. En sådan här såg kostar naturligtvis en hel del i inköp. Ett alternativ är att köpa den tillsammans med några andra vedeldare. En annan variant är att hyra vedkap en eller annan dag.
Bågsåg och sågbock
Är du en "helgeldare" som bara eldar ibland. Då det inte åt så mycket ved. Samma sak om man skall hålla fritidshusets vedförråd fyllt.
Rätt utrustning är då en bågsåg avsedd för vedsågning och en hopfällbar sågbock. Bågsågen består av en stålrörsbåge där sågbladet spänns in. Det tunna sågbladet med kaptänder lämpar sig väl för kapsågning i grovt och rått virke. Sågens längd skall vara 30-36" d v s 75-90 cm. Ett tandspetshärdat sågblad behåller visserligen skärpan 3-4 ggr längre än ett vanligt blad, men tänderna kan inte filas skarpa igen, så den sågen blir till avfall snabbare.
Kedjesåg
Att kapa ved med kedjesåg kan vara farligt om man inte har vana och kunskap. Det finns hopfällbara sågbockar som är anpassade för flertalet elektriska kedjesågar med maximal svärdlängd 3-50 mm. Kedjesågen fixeras på sågbocken så att den inte kan kasta (hoppar iväg). Svärdskyddet motverkar oavsiktlig kontakt med sågkedjan.
Vedklyv
Vedklyven drivs av en elektrisk motor, som via en oljepump ger kraft åt oljehydraulkolven. Den sakta utåt-inåtgående kolven, som du reglerar med spaken, klyver vedträn upp till 50 cm längd. Det finns även klyvskruvar, där veden klyvs mot en roterande konisk gängad skruv. Eftersom skador har uppstått med sådana maskiner, skall man vara extra försiktig, t ex med handskar och kläder som kan fastna. Sådana här maskiner som klyver och kapar ved skall uppfylla Arbetarskyddstyrelsens anvisningar. Priset är högt, så även här kan flera gå samman om inköp.
Jan Gustafson-Berge
Copyright © Tidningen Åter / Petter Bergström samt respektive författare
Sidan uppdaterad 2004-02-21
Elda i kakelugn
Lägg först ett par större klabbar på varsin sida av eldstaden. Knyckla ihop tidningspapper och, om det finns, näver däremellan. Lägg tunna stickor tvärsöver klabbarna och papperet. Eventuellt kan ett lager till med lite grövre vedträn läggas tvärsöver det förra lagret.
Öppna spjället och dragluckorna fullt och tänd på. Låt brinna i 5–10 minuter, och när det brinner bra, lägg på mer trän. Låt brinna 10–15 minuter till, tills det är full fyr. Stäng eventuellt en eller båda dragluckorna. Det ska sjunga om brasan (man ska höra att den drar in mycket luft). Det är viktigt att man får hög temperatur i eldstaden, så att även teglet hinner värmas upp, för att inte släppa ut mycket oförbrända ämnen i miljön och för att inte få tjära i skorstenen. Stäng dragluckorna, om du inte gjort det förut, och skjut in spjället till hälften.
Lägg sedan in mera ved om du behöver mycket värme, men lägg inte in för många brasor, så att kakelugnen eller rörspisen blir för varm och spricker – dessa ugnar är tröga att värma upp så det tar några timmar innan de ger full värme, men sedan värmer de hela natten. Skjut eventuellt in spjället mer, lyssna på draget – om det »fluffar« och tuffar får elden för mycket luft.
I en del äldre beskrivningar står det att man kan stänga helt, men det vågar inte jag. Använd näsan och lukta om det luktar rök, särskilt om det är en ny kakelugn du eldar, de har alla lite olika behov av drag. Luktar det rök behövs det mer luft, du får öppna spjället mer, eventuellt också dragluckorna.
Om du vill ha luckorna öppna för trivsel eller för att få ut värmen snabbare i rummet, vänta tills brasan tagit sig ordentligt, och öppna spjället mera.
Att ha torr ved är A och O för att få en bra och miljöriktig brasa. Den torraste perioden under året är januari till och med juni, sedan är luftfuktigheten för hög för att veden ska torka tillräckligt. Alltså ska veden huggas och klyvas på våren för att bli bra, det duger inte att göra detta på semestern i juli om man ska ha den till vintern. Helst ska den ligga och torka ett år därefter innan den används. Klyv veden i olika storlekar så att du har rätt smala stickor i början av brasan, och allt grövre vartefter den brinner.
av Calle von Essen
www.byggnadsvard.se Ur ´artikelsamling´ från tidskriften Byggnadskultur No 4/2000 (länken dit finns också här i länksamlingen för övrigt..)
se även: Murstock och skorsten - råd om vård av Calle von Essen Ur Byggnadskultur nr 4/2000
