Kostnad för slaktkanin?

[Potatisblomma]

Slakt får ske hemma på gården för eget bruk eller till privatperson i mindre omfattning utan kontroll eller tillstånd.

Är det tillåtet igen?

[louise]

Nej, man får inte sälja om man slaktar utan lokal. Men det senaste jag hörde var att man får sälja till några få specifika släktingar, angivet exakt hur man var släkt. Ingen aning om var det skulle stå, men det är väl nån tolkning Livsmedelsverket gjort av lagen.

Eller nej, det gällde kanske vanlig slakt, inte den kommunkontrollerade som kanin i stort sett alltid går under (under10.000 djur).

Det förvirrar diskussionerna ofta. Kanin och fjäderfä, färre än 10.000 djur och där försäljningen endast är till sådana som tillhandahåller köttet direkt till slutkund (dvs butiker eller en privatkund, ej grossist), behöver inte följa "slakterilagen", utan endast den som gäller för vanliga livsmedelsföretag.

jaja, de som vet är köttenheten på livsmedelsverket. Ni som ringer dit ibland, dela gärna med er av vad de säger.

[Attes matte]

Nu blev jag oxå lite nyfiken. Kan det vara okej att sälja kött i mindre skala till vänner, bekanta och släktingar med kvitto om man slaktar hemma?

/Sara

[louise]

Nej, inte alls i den stora skalan. Det handlar om typ far å mor, å möjligen syskon. Längre får man inte sträcka sig. När det gäller lamm, var det ett rykte jag hörde från en seriös källa.

Men, det finns ingen lagtext om det, så det måste vara nån tolkning som verket gör, dvs nåt halvhemligt dokument de har för att själva veta hur de ska förstå lagen. Ring slv nån som är ledig på förmiddag å red ut! Vi sitter väl mest med rykten här nu en måndagskväll..

Men det här med kvitto. Det är ju egenligen en paranoid föreställning som folk har att Skatteverket och Livsmedelsverket och Jordbruksverket samkör sina data. Jag vet ingen som råkat ut för det. Och vet åtminstone en livsmedelsföretagare som kör "skatte-vitt", men helt utan livsmedelstillstånd, dvs totalt olagligt om en livsmedelskontrollant kommer på honom, men fullständigt rent om skatteverket granskar honom.

[Gösta]

Här blandas äpplen och päron ganska vilt
Du får på din egen gård ute på lagårdsplan om så är, slakta kaniner i mindre omfattning till dig själv och din familj. Du får även sälja köttet om detta sker i "ringa omfattning" vad nu detta innebär rent antalsmässigt. Försäljningen får endast ske till slutanvändare, det vill säga till den som ska äta upp kaninen.
"Mindre omfattning" och "ringa omfattning" är ett mycket diffust yttrande enligt mig. Min högst personliga tolkning är ett par kaniner i veckan....
Finns ytterligare en skrivning som heter "mindre omfattning". Översatt till EU-språk gällande kaniner är detta 190.000 kaniner/år. I Sverige 10.000 per år. Sverige är fantastiskt eller hur?
Som jämförelse kan nämnas att Kronfågel slaktar ca 70.000 kycklingar/dag. Svensk fågel ungefär lika mycket. Per år blir det ca 18 miljoner/slakteri så i den jämförelsen är 10.000 väldigt lite Slakt av andra djur så gäller andra bestämmelser.
Gösta

[Georgisten]

Kan man inte sälja kaninen som levandedjur fast för slaktpris till kunden och skriva kvitto på det och sedan skänka dem slakten på köpet... som en gåva?

[louise]

jodå, så gör många. Eller, man säljer en levande kanin för slaktpris, den nya kaninägaren kommer till dig och frågar om du kan hjälpa honom att slakta hans kanin, å du är schysst å gör det gratis. 

[Georgisten]

Va bra! Skulle man inte kunna sätta det i system och sälja på det viset till alla kunder? Jag vet att bönder i USA gör så och lever heltid på det bl a på kaniner.

[louise]

Det beror ju på hur seriös man vill uppfattas. Om jag bygger upp något som ska vara min försörjning vill jag inte röra mig i gråzoner. Men är det ett litet tillskott till hushållskassan så funkar det väl.

[Georgisten]

Man kan även se det som en protest mot centralisering och gynnande av stordrift i jordbruket? 

[louise]

Jag tycker inte att det är ett överdrivet krav att man har ett hygieniskt utrymme att slakta i, det är ungefär det staten kräver för ett kaninslakteri. Kan man lite om grundläggande livsmedelshygien så vill man ha ett rent rum.
Här har till och med många bönder ett ett kaklat rum och /eller kylcontainer till sin egen hemslakt.

Stordrift kallar jag det inte när man inte behöver mer än några kvadratmeter rum och några rejäla kylskåp, rent vatten och ett avlopp.  Avgiften till kommunen är riskbaserad, ju färre anmärkningar du har, desto billigare blir det.

[Gösta]

Att jobba i gråzon är en stor risk! Händer någonting så folk blir sjuka gäller inga försäkringar till exempel. Risken är också att myndigheterna stramar åt möjligheten att slakta för eget hushåll och till ringa försäljning om detta sätts i system. Det skulle i så fall skada för alla som håller på. Bättre då att anordna ett korrekt utrymme som gör att försäljning kan ske till alla. Detta möjliggör också ett samarbete mellan slakterier (Finns på annan tråd).
Samarbete och öppenhet ger möjligheter
Samarbete ger också bättre ekonomi för alla.

[Georgisten]

Men om denna gråzon ger dig möjlighet att kunna sälja kaniner som sedan slaktas på din gårdsplan under hygieniska förhållanden kontrollerade av kunden borde väl det inge förtroende om något? En totaltransparant verksamhet där kunderna får insikt i djurets levnadsförhållande från vagga till grav? Genom att bjuda in kunder då och då till gården får du en dialog och ett förhållande till dessa som mamma scan aldrig kan få!

En gårdsplan behöver väl inte vara ohygienisk? Tvärtom finns där väl gott om frisk luft och solsken som kan hålla patogenerna borta? Min far har slaktat åt bönder på olika gårdsplaner i hela sitt vuxna liv och jag har då aldrig hört talats om någon som blivit sjuk. En liten anläggning har väl lättare att hålla rent en en stor med många anställda som producerar tusentals slaktkroppar per dag?

Jag skulle säga att med alla reportage om köttfärssnusk inom icakoncernen, glas i kronfågelkycklingar, djurvidriga förhållanden i uppfödningsanläggningar osv. har småproducenter allt att vinna på att få ut kunderna till gården och skapa en dialog med dessa. Folk vill välja bra käk från ett ställe där djuren har haft det bra. En helt genomtransparant produktionsverksamhet är, vad jag kan komma på iaf, det enda sättet att verkligen ge dem en sådan möjlighet.

[Eva-Lisa]

Jag tycker som du Vargalyster 

[Existens?]

Men om denna gråzon ger dig möjlighet att kunna sälja kaniner som sedan slaktas på din gårdsplan under hygieniska förhållanden kontrollerade av kunden borde väl det inge förtroende om något? En totaltransparant verksamhet där kunderna får insikt i djurets levnadsförhållande från vagga till grav? Genom att bjuda in kunder då och då till gården får du en dialog och ett förhållande till dessa som mamma scan aldrig kan få!

En gårdsplan behöver väl inte vara ohygienisk? Tvärtom finns där väl gott om frisk luft och solsken som kan hålla patogenerna borta? Min far har slaktat åt bönder på olika gårdsplaner i hela sitt vuxna liv och jag har då aldrig hört talats om någon som blivit sjuk. En liten anläggning har väl lättare att hålla rent en en stor med många anställda som producerar tusentals slaktkroppar per dag?

Jag skulle säga att med alla reportage om köttfärssnusk inom icakoncernen, glas i kronfågelkycklingar, djurvidriga förhållanden i uppfödningsanläggningar osv. har småproducenter allt att vinna på att få ut kunderna till gården och skapa en dialog med dessa. Folk vill välja bra käk från ett ställe där djuren har haft det bra. En helt genomtransparant produktionsverksamhet är, vad jag kan komma på iaf, det enda sättet att verkligen ge dem en sådan möjlighet.

Jo, visst, det är ju gott och väl så långt. Jag håller absolut med om att småskaligheten är att föredra på många sätt. Men vad gör du den dag nån faktiskt blir sjuk? Den där fågeln som flög över gårdsplanen och sket på nåt ställe som ingen la märke till, kanske faktiskt hade salmonella.. Jag kan garantera dig att om en kund ringer till dig och säger: -Hörru, jag fick salmonella av köttet jag köpte, eller, - Hörru, mitt barn dog av Ehec bakterier i köttet vi köpte av dig... Då känner du dig rätt liten när du känner på dig att du inga försäkringar har som täcker detta. Och att försöka förklara att sjukdomen kom sig av att du ville ha en sörgårdsidyll med gammaldags slakt på gårdsplanen kommer inte att vara särskilt framgångsrikt.
Ja, folk vill gärna köpa närproducerat och från småskaliga anläggniongar, men dom vill inte bli sjuka bara för det. Man måste utgå från värsta möjligheten, kunden kanske gillar råbiff, han steker inte köttfärsen ordentligt, han lägger sin råa äggula på. Kunskapen är inte som förr då man visste hur alla råvaror skulle tillagas för att ingen skulle bli sjuk, och bakteriefloran hos dom som åt var säkert också mer omfattande, så dom tålde lite mer.

Ok, jag kanske provocerar lite nu, men vill bara att man tänker ett steg längre än det som verkar så självklart först. Jag är heller ingen anhängare av alla regler och tycker mycket är överdrivet. Men vissa saker har ju trots allt inte kommit till av en slump. Riskerna finns där och vi måste försöka minimera dom.

[louise]

Det är bakterier från jord som är farliga och omöjliga att göra sig av med. De går inte att döda i någon värme eller någonting, så får du jord på slaktkroppen, vilket jag anser är rätt troligt om du står utomhus, så är risken att göra din kund jävligt sjuk rätt stor. Jag rekommenderar dig att gå en kurs i grundläggande livsmedelshygien innan du funderar vidare på de planerna. Länsstyrelserna ger ofta sådana för en femhundring.

[Edgar]

Jordbakterier är inte bra. Får de växa till ohämmat på kött kan ex.vis toxiner bildas och dessa är luriga. Men att jord i sig är farlig och bakterierna är omöjliga att göra sig av med genom värme är att överdriva, likaså att risken för sjukdomsfall om det kommit jord på slaktkroppen skulle vara stor. Jag skulle utan att vara det minsta orolig laga till och äta en kaninslaktkropp jag tappat i grönsakslandet. Däremot skulle jag aldrig sälja den.

Kombination jord, i övrigt dålig hygien och dåligt kylda varor under längre tid ger stora risker.

Jag håller med Stabon om att man ska gå kurser i livsmedelshygien, det är viktigt att mathantverkarna vet vilka risker det finns, och hur man kommer tillrätta med dem.

[Ulric Eriksson]

Jag har slaktat både utomhus och inomhus och tycker inte det är någon hygienisk fara med det förra. Snarast är det lättare att hålla rent när man har gott om plats än instängd i ett trångt rum. Risken att få jord på ett djur som hänger uppe i luften måste vara liten.

[Charlotte]

Jag skulle inte vara så jätterädd för att någon skulle bli sjuk av det vi slaktat hemma, men däremot rädd för alla utredningar och allt krångel OM någon som köpt kött av mig skulle bli matförgiftad, risken är stor att det hemslaktade köttet skulle bli boven i dramat även om bakterierna kommit från något HELT annat.                  Mvh Charlotte

[Georgisten]

Jag vet bönder som hemslaktat på gårdsplanen och sålt kött i hela mitt liv och aldrig hört talats om någon som blivit sjuk. Dessutom.... frihet är alltid ett risktagande! Olyckor kan alltid hända... men behöver inte göra det. Hur många fall av salmonella och matförgiftning från hemslakt/viltslakt är det i Sverige varje år? Finns det någon statistik? T ex i jämförelse med matproblem erhållna via den industriella livsmedelsindustrin inkl. snusk i matbutiker?

Det eventuella salmonelladjuret från hemslakten har då iaf sluppit vidriga levnadsförhållanden och otäcka slakttransporter mm. till skillnad från ett salmonelladjur från Scan. Alltid nått.