Vi värmde vårt hus ett och en halvt år med kottar, mest gran. Vi kunde hämta så mkt vi villle på en frökläng på en plantskola, det blev åtskilliga traktorlass, väldigt torra. Det gick att elda med men var inte bra.
Vi eldade i en liten kökspanna utan accumulatortank. Kottarna utvecklar enormt mkt tjock rök innan de brinner och har inte mycket energi per volymenhet. Det innebar att man fick fylla på i pannan ofta, en på fyllning per 15 min. Annars fick man för mkt rökutveckling i förhållande till syret, det bolmade tjock rök ur skorstenen och efter ett tag så fick man en liten explosion när röken i skorstenen och spisen plötsligt tände. Resultatet blev en rök och eldkvast in i köket från luckorna som for upp och sedan vädring för att få ut dimman ur huset. Vi lärde oss hantera det någotsånär men ibland misslyckades det. Det hände ett par gånger att folk kom och knackade på och sa att vi hade skorstensbrand för att det kom så svart och tjock rök ur skorstenen.
Vi hade kottar överallt och vårt älsta barns första ord bortsett från mamma och pappa var "totte".
Så fort vi hade fått tag på riktig ved åkte kottarna ut för att aldrig återkomma trots att vi hade fri tillgång.
