Jag tycker så synd om dig Kajsa! Om det är någon tröst...
Det är en sådan där sak man tänker ibland, oroar sig för, att något ska ha hänt hönorna under natten, när man går dit på morgonen. Hittills är det bara en höna som dött för mig, en duvhök tog henne, mitt på dagen.
Jag tror, som de flesta andra här, att allra bästa sättet är att skaffa nya hönor. Om du pratar med dina föräldrar om hur du känner det, tror du inte att de skulle kunna gå med på att skaffa nya hönor nu i vår då? Och då att ni gör en rejäl genomgång av hönshus och hönsgård och tätar alla hål och springor, passar på att måla om och snygga till kanske, det är svårt sen när det är bebott...
Jag vet att jag tänkte som dig när min första katt dog, att jag ville inte ha någon ny katt för jag ville inte att den nya skulle ta den gamlas plats, jag var nästan till och med lite rädd att jag skulle 'glömma av' den gamla katten, att jag skulle sluta sörja, jag skämdes om jag skrattade, tyckte jag svek...
Men sen när de nya katterna (skaffade två) kom, insåg jag att de var helt egna personligheter, de kunde aldrig ersätta den gamla katten, men de hjälpte mig att komma ur den förlamande sorgen jag kände, och så tror jag det kan vara för dig också.
De nya hönorna kan inte ersätta de gamla på det viset, de gamla kommer alltid ha sin speciella plats i ditt hjärta, de nya får en annan plats, det får plats många i ett hjärta, både hönor och andra!
