Katter och höns?

[fjäderfän]

en av min grannes katt tog en fulvuxen ölansdvärg för mej så små höns går aldrig säkert.

[JennyN]

Varför kan du inte ha kycklingarna i hönsgården? Då kommer varken katter eller andra åt dem.

[Cissiluria]

JennyN...

Jag vill att de skall kunna gå ute, för att det är skönast för dem, helt enkelt.

Manne...

Ja, det kanske är en bra regel att gå efter, höns- och skatsäkra efter 12 veckor. Jag får väl hoppas på att vi har snälla skator här ute, så de inte gör som med ölandsdvärgen här nedanför.

Men höns är ju från början menade att kunna gå fria... borde kunna göra så även i fortsättningen, tycker man. Så mycket det nu går.
Det är ju faktiskt rätt mysigt med tama höns i trädgården, eller hur?!

[pita]

Hejsan!

Nån som har erfarenhet av att ha både höns och katter? Jag  har ju mina 8-veckors kycklingar och mina 1-veckors. Jag har vaktat noga så att katten inte varit ute, när kycklingarna varit fria i trädgården. (inte de små förstås, utan de stora)

När kan man vara lugn för att katten inte ger sig på kycklingar? Hur stora måste de bli?

Hej! Jag har tre katter hemma. Mina katter går inte nära en höna med kycklingar, dom har lärt sig att hönan är arg Fast hönsen bryr sig inte om dom direkt utan flyttar sig lite och låter dom passera. Andras katter kan vara lurigt, mina höns för ett fasligt liv om det kommer en annan katt som inte tillhör hemma. Dom ser det på långt håll. Hunden har också fått sig en läxa en gång när hon råkade komma för nära kycklingarna.   Kanske har jag tuffa höns, men jag tror att det ligger i deras natur. Jag har även upplevt att flera höns hjälps åt att skydda kycklingarna mot obehöriga.

Men för säkerhets skull kanske du bör hålla dom inne i ett par veckor i alla fall. Även om inte din katt gör något så finns det ju andra katter. (skator, kråkor) som gärna ser en liten kyckling som förrätt. Lycka till med de små

[anemone59]

Jag har en lite speciell katt. Ludde som är en 13 år gammal norsk skogkatt/manx, en stor best på ca 8 kilo. Han är helt säker även med daggamla kycklingar inomhus. Jag har tagit mig tid att tala med honom och förklara att han får jaga sina fåglar i skogen. De som finns hemma är bara mina. OCH han accepterar tydligen det. Men ibland blir jaktlusten för stor då hoppar han in i hönsgården och kliver omkring bland de små liven och ibland kliver han över dem på sin väg in under rabarberbladen eller ligulariabladen. Det är stora plantor där han sen ligger och lurpassar på GRÅSPARVARNA!!! hur han gör för att behärska sig från att äta upp kycklingarna förstår jag inte riktigt men även om de går precis framför munnen på honom gör han inget men nåde den gråsparv som hoppar förbi då gör han en tjurrusning direkt. Häromdagen kom han farande från åkern bakom huset och rätt in på gården och överraskade våra 6 veckors kycklingar. Då sitter min man i hammoken och tittar på, han säger till Ludde som stannat till av allt kacklade från de skrämda kycklingarna att: -men Ludde nu skrämmer du ju kycklingarna! Då vänder katten sig och går sakta längs granhäcken uppmot huset och följer försiktigt väggen och går in genom altandörren istället.
Så mitt tips är att Snacka med katten (men lita inte blint på den)
grannens katt däremot tar gärna småkycklingar men vid ca 5-6 veckors ålder brukar de få vara ifred för henne.

[Cissiluria]

Hej Anemone...

... tänk, jag försöker verkligen prata med Frasse också, och jag vet att han vet att han inte får, men jag kan som sagt inte lita på honom.

När vi är i närheten är han så lugn och fredlig såååå, det är så jag vet att han vet att han inte får, men jag har hojtat "NEJ" ett par gånger när han trott att vi inte såg, och kastat sig efter nån av kycklingarna. Han hejdar sig mitt i kastet och glor surt på mig. Jag kan riktigt se hur han tänker: "nästa gång du matte, nästa gång, är det allt jag som får mig en stek!"

Kan jag kanske skicka Frasse i lära hos Ludde? Eller kan jag  hoppas på att visheten kommer med åldern, också hos min katt, som i nuet bara är 5 år? Ja, ja, den som lever får se, tills dess håller jag nog min vildbatting under kontroll!

Hej Pita!

Jag har ju ingen höna, bara kycklingar. Få se hur det blir om jag får nån kycklingmamma i framtiden, hoppas kan man ju alltid och det skulle vara så roligt!

[Melsäter]

Om du inte har höna är kycklingarna väldigt utsatta!
De behöver skydda sig själva utan att ha förmågan och de vet heller inte från början vad som är farligt! (Förutom vissa saker som är instinktivt).
Jag skulle absolut hålla dem i hönsgård tills de är stora, tycker att Mannes förslag på 12 veckor verkar rimligt.

Jag förstår att du vill ha dem frigående, tycker samma själv, men det är verkligen förfärligt att behöva ta hand om resterna efter rovdjur. Och man har faktiskt tagit på sig ett ansvar att sköta om dem på bästa sätt när man skaffade dem. Man måste försöka undvika förluster där det går.

Mina katter har stor respekt för hönsen och - i synnerhet - tuppen så de aktar sig för att gå för nära kycklingarna. Men jag släpper dem ändå inte ute utan att jag sitter i närheten.
Det kommer jag att göra när kycklingarna är tillräckligt stora, kanske 8 veckor...
... och då har de hela flocken som varningsklocka och skyddsvärn.

Tidigare syns resultatet så fort som en liten kommer på avvägar - och det gör de titt som tätt -  ungkatternas ögon förvandlas direkt till jaktblicken. Då säger jag till bestämt och numera räcker det att jag pekar på katten för att den skall smyga skamset bort. Men jag kan inte lita på dem. Det går så snabbt att bita ihjäl en kyckling. Jag vet hur snabbt de biter sönder en mus.

Ungkatternas mamma är dock helt tillförlitlig med kycklingarna, en tvåveckorskyckling kan gå förbi nosen utan att hon reagerar. Detta trots att hon är utmärkt jägare för övrigt. Hon vet att kycklingarna inte är tillåtna. Och det är inte min förtjänst utan sannolikt tuppens!
Men jag tänker inte fresta henne i onödan heller, hon kan ju lära sig på nytt att kycklingar är bytesdjur.

[Cissiluria]

Melsäter...

... hade jag inte varit medveten om mitt ansvar som djurhållare, hade jag knappast brytt mig om att fråga om råd här inne, eller hur?



Du kan vara lugn för att jag är rädd om mina djur.

[mollys]

Mina höns med kycklingar går lösa med sin flock och katter, hundar och ankor när de är 1 vecka gamla, inga problem.
Katterna VET att dom ej får röra kycklingarna.Har lärt sig under årens lopp.
De vågar inte gå i närheten av en arg hönsmamma.

[Cissiluria]

Mollys...

... ja, det är nog enklare och mer naturligt om man har en höna.

[mollys]

Ok...sorry hade visst missat att det inte fanns nån höna med i bilden

[färnevik]

Jag skulle vara försiktig ett bra tag med kycklingarna. Våra katter, även den minsta på 2,5kg (drygt 1år gammal) gör sitt bästa för att ha ihjäl dvärghönsen om de går lösa... Hönsen försöker inte försvara sig alls, utan springer bara!

[Guran]

Skulle aldrig nå´nsin lita på att katter/hundar alltid låter kycklingarna (eller hönsen för den delen) vara; de är ju skapta för att jaga! Jag har dock alltid kycklingarna under uppsikt upp till dess de är 12 veckor ca, sedan checkar jag dem då och då.
Har ett "fräsljud" (fffff) som kommando till katten när den ska pysa iväg samt att hundarna reagerar på fräsljudet och då börjar jaga iväg katterna.

Jag har mina höns/kycklingar frigående (har bara haft en kull kycklingar så har väl inte ngn supererfarenhet och de nya kycklingarna får inte gå ut ännu) och det är så jag vill ha det. Vi har alltså ingen inhägnad hönsgård.

I djurens värld kan allt inte vara riskfritt så tyvärr blir det ibland att en kyckling får sätta livet till trots försiktighetsåtgärder.

[Cissiluria]

Molly..

.. ingen fara, lätt att missa!

Vingklippt...

.. nä, så är det ju, katter är katter.

Guran...

.....jag tycker att du har en sund inställning.

[JennyN]

JennyN...

Jag vill att de skall kunna gå ute, för att det är skönast för dem, helt enkelt.

Men en hönsgård är ju utomhus, till skillnad från ett hönsHUS.

[Cissiluria]

Jenny...

... ok då förtydligar jag ännu mer... jag vill att de skall få gå FRITT... Det är deras naturliga status och vad som känns bäst för dem.

[skräptanten]

Mellan katterna och hönsen i mitt liv, råder någon sorts terrorbalans.
Minikatten var mycket förbryllad när hönsen flyttade in för 2 år sen, och gick länge och funderade och undersökte och jagade och blev näbbnypt, "Är höns vän eller fiende?" undrade han. En gång skrämde han t o m upp en hönstant på hatthyllan i hallen ...*
Kycklingarna i sin bur var mycket intressanta, varje gång jag fodrade dom var minikatten med utanför och ovanpå buren för att se dessa märkliga varelser, han kom till sist fram till att dom var aningen simpla djur, men absolut inget byte. Det ser dock rätt kul ut när en 2 månaders kyckling gör ett utfall mot en katt på andra sidan nätet! En av dom små, Lillhönan, blev till sist kompis med minikatten, hon höll sej gärna i närheten av honom när dom var ute samtidigt...och visst, han tyckte nog att detta hönsliga intresse var aningen pinsamt ("Höns är ju inte alls som normala djur, exempelvis katter," är hans åsikt), men han fann sej i läget.

Dom andra 3 katterna har aldrig brytt sej så mycket (även om lilla krumelursvans en gång råkat bli instängd och fick övernatta ihop med hönsen). Visst, dom följer med in i hönsgården ibland, men skulle missarna bli för närgångna är det alltid någon tupp som markerar.
Jag hade en liten kyckling som fick gå helt fritt med sin mamma (det var innan jag hade hönsgård), men aldrig att katterna var något hot...det var värre med höken . Vilda rovdjur gillar ofta s k "höns i frihet"...


*Nej, hönsen får normalt sett inte gå in i mitt hus, men den där dagen vädrade jag med ytterdörren öppen.

[Storky1]

Även hos mig funderar det lite olika. Mina gamla katter vet så väl att kycklingar och höns tillhör familjen. Jag tror att det beror på att jag tagit in någon kyckling som hamnat lite tokigt för att värma den osv. Det rycker inte ens i dem när en 3dagars kyckling går mitt framför nosen. Vildfåglar däremot tar de gärna och äter ibland bredvid hönsen bara för att retas lite.
Den nya unga katten däremot fattar ingenting och försökte till och med fånga fullvuxna hönor som kattunge, nu verkar tricket att ta in någon kyckling som behöver extra värme en stund fungera även på honom. Jag visar honom kycklingen och stryker på honom samtidigt som jag håller i kycklingen och jag har inte sett honom jaga höns på en lång stund, men att lita helt på honom som jag gör med de andra kommer jag inte att göra ännu på ett tag.

[Vasajungfrun]

Jag skulle ALDRIG lita på kattorna.  Vi har 13 höns, 5 kycklingar som är 5 månader och 2 som är 2 dagar gamla (och gammelhönsen) OCH 7 kattor. Vissa kattor nonchalerar hönsen och kycklingarna totalt, men 2 av kattorna har upptäckt att det är mumsbitar. Ännu har de inte gjort något men sitter ofta och lurpassar. Fast "storkycklingarna" är 5 månader är de ett fint lockbete, och de yngre vågar jag inte ens tänka på ifall de skulle få chansen att komma in till hönsmamman och hennes "nyfödda". Så  jag anser nog att du inte kan lita på ett "rovdjur" som katten till 100 %, fast de är hur snälla och söta som helst mot dej... men jaktinstinstinkten finns alltid kvar och väcks vid plötsliga rörelser... Tyvärr.... För det är min favoritkatt... Tiger... slöis... lataste soffliggare som finns... som är värst... När matte inte är med... 

[Cissiluria]

Ibland känns det som om vissa svarar med inställningen att jag, som frågeställare, är otillräknelig, infantil eller varför inte helt enkelt dum i huvudet.

Är det nåt jag avskyr, så är det "klappa-på-huvudet"-attityd!

För att du, Vasajungfrun, skall bli lugn för att jag inte är totalpantad, kopierar jag in några av mina svar till andra kommentarer:

Hej Anemone...

... tänk, jag försöker verkligen prata med Frasse också, och jag vet att han vet att han inte får, men jag kan som sagt inte lita på honom. 

När vi är i närheten är han så lugn och fredlig såååå, det är så jag vet att han vet att han inte får, men jag har hojtat "NEJ" ett par gånger när han trott att vi inte såg, och kastat sig efter nån av kycklingarna. Han hejdar sig mitt i kastet och glor surt på mig. Jag kan riktigt se hur han tänker: "nästa gång du matte, nästa gång, är det allt jag som får mig en stek!"

Vingklippt...

.. nä, så är det ju, katter är katter.