Tama killingar och getter

[Tuve]

Jag såg en gång att Gruff skrivit att han har killingar att gosa med i hängmattan! Låter underbart! Nu är jag lite avis, och undrar hur han gör! För jag har visserligen lite begränsat med tid att kela killingar, men tycker att de gott kunde vara lite närmre än de är. Vi kelar dem en stund var dag, men trots det blir de så sprättiga redan när de är en eller några veckor, att de inte vill låta sig fångas frivilligt.
I fjol var vårt första år med killingar. De 4 första (2 tvillingpar) föddes i box på vintern. Sen fick vi en bonuskilling ute i somras med. Att fånga och kela med henne var ju stört omöjligt! Hon gick inte att locka med mat heller, vilket jag tror beror på att de större skulle ha stångat väck henne direkt om hon försökte.

Jag antar att det är tid, tid, och åter tid, som gör all skillnad, men hur gör ni andra för att få riktiga gullegetter? Inte så att mina vuxna är särskilt skygga, men dem har inte jag fött upp själv. Vill ju inte att dessa killingarna ska bli skygga bara för att jag inte hinner gosa get mer än några minuter om dan. (Hoppas hinna mer när mina barn blivit lite större.)

[Sussilo]

Ja, det är tid som gäller. Man måste leva MED djuren, inte "bara" ha dom, vinn deras förtroende. Fika och sagostund tillsammans med barnen i getboxen varje dag? Jag brukade smyga ut till getterna med termos, mackor och dagstidning/böcker så ofta som möjligt, mina knäckebrödsmackor kunde ingen get motstå särskilt länge. Skogspromenader, till en början med lång lina och en påse med - ja just det, knäckebröd. Ganska snart gick de lösa runt mig och brödpåsen.

[Goatgirl 1]

Jag har bara varit med om en killings uppväxt. Men den dagen hon föddes så var jag där ute hela tiden! Hon åt hos mamman, gick o la sig för att sova hos mig, sen väckte mamman henne så hon åt och sen sov hon hos mig igen. Dom första veckorna var jag mycket med dom ute i boxen. Sen blev mamman sjuk när killingen var 10 dagar gammal, då fick vi gå med dom i trädgården mycket för att mamman skulle börja äta. Så då blev det extra tid med dom.
Mamman blev bättre och vi gick med dom i trädgården varje dag i 1-2 månader. Killingen blev supertam precis som mamman är. Jag brukade bära killingen och det kunde jag göra till hon var någon månad gammal, hon tyckte om det. Jag bar upp henne till träd ibland så hon kunde ta blad själv
Så man behöver väl bara ha tid för att ha tama getter.

[Gruff]

Jag tvångsgosar dom!  Hihi....nä. Men kommer det en killing en armslängd ifrån så åker den upp i famnen. Och något jag märkt att dom känner sig trygga med är "kindhälsningen". Man stryker kinderna mot varandra och snusar på varandra. Jag tillbringar inte så enormt mkt. tid med dom. Snarare så tillbringar dom tid med mig, då mina killingar har friheten att komma ut i lagårn ifrån mammorna. Vi vistas mkt. i samma rum och nog tycker jag det är mer dom som tar kontakt med mig. "va gö du?!" *titta nyfiket* "Går det att äta?!" *smaka* "Ja, tröja var gott. Ge mig mera!" *tugga sönder*

Och sen, underlättar det om du har klövarna (träskorna) på dig när nu klättrar i berg. Efter lite "herre på täppan" tycker jag man har dom allihopa i knät. Gärna på en gång.

Hängmattan var deras idé. Det har blivit många tupplurar där, eller på en filt efter det. Medans mammorna går iväg och betar.

Efter några veckor kan dom bli lite så där tonårigt "Äh lägg av morsan! Vad du är pinsam!" Men det går över.

Och så ska man gärna kunna prata och förstå flytande get. Det kan fungera att bara härmas. Så att dom i alla fall känner att du försöker 

[Gruff]

Jaaa, lyfta upp dom till goda blad är väldigt uppskattat! Människor är bra att ha, både till möbler och stege.

[Tuve]

Tack för svaren! Jag ska jobba på det vad jag hinner! Problemet med mina barn i boxen är att 2½-åringen gärna skrämmer och jagar dem, och far och mor get stångar hono om de tycker han hotar killingarna.

[mollys]

Ja jag har ju getter ifrån Gruff och dom är välgosade från början där.
Så fort vi kommer ut söker dom upp oss och vill kela, så länge vi är ute följer dom vart steg vi tar.
Det gäller alla i familjen.Men 9 gånger av 10 så är det jag som fixar vatten ,mat städar hos dom o fixar så när jag kommer så kan det bli ett fasligt liv det "bäääar" så man måste ha hörselskydd.
Och då har vi 2 getter
Jag brukar säga det till folk som undrar hur det är att ha getter. De är underbara och ivägen överallt

[Vercinos]

Mina två getflickor kommer ju också från Gruff, bocken från en annan uppfödare. Alla tre är väldigt kärvänliga och ligger fortfarande i knä , när de får tillfälle. (Lite jobbigt med en STOR bock, men det går minsann) . Är de lösa ute och någon från familjen kommer hem, så springer de fram lika fort som hundarna och hälsar! Precis som Gruff säger, så vill de gärna vara med och kolla vad vi gör.

[Tuve]

Ja, det är en sak till, som förundrar mig: ni som har getterna lösgående! Jag skulle oroa mig för trädgården, bärbuskarna, mm, att de skulle gå ut på vägen, att de skulle göra skador hos grannen mm.
Har ni inga odlingar, vägar eller grannar? Eller är djuren så väluppfostrade?

[mollys]

Jaha buskar och rosor är ett minne blott
Vi har staket runt trädgården o där ska vi försöka hålla dom ifrån i sommar.Annars går de var de vill.Vi bor längst in på en väg rakt in i skogen.Inga farliga bilar,visst lite jägare och så ibland som kör förbi.
Till närmsta granne ca 2 km.
Jag är INTE orolig för att de sticker mer orolig då att de går med nån som GÅR förbi

[Vercinos]

Nej mina är bara lösa på tomten, när någon av oss människor är ute. De får "bara" vara på baksidan, där inga odlingar finns-lite ordning får det ju vara !

[Gruff]

Tuve, lär barnen att man inte skrämmer eller jagar djur. Du är mamma och bestämmer hur det ska vara. Säg till på skarpen! I lagårn ska det vara lugnt. Det är djurens hem och ska vara deras fristad där dom känner sig trygga.

Man inhägnar det man är rädd om bara. Inget konstigt eller svårt med det.

Sen är det ju himla individuellt, hor gosig en get blir. Vissa är totalt hämningslösa från början, andra mer vaksamma och försiktiga livet ut. Någon som vi människor för finna oss i och anpassa oss efter.

[Tuve]

Tuve, lär barnen att man inte skrämmer eller jagar djur. Du är mamma och bestämmer hur det ska vara. Säg till på skarpen! I lagårn ska det vara lugnt. Det är djurens hem och ska vara deras fristad där dom känner sig trygga.

Håller med till 100%, men det är mycket, mycket lättare sagt än gjort, och mycket svårare än jag trodde innan jag hade egna barn. Självklart jobbar jag på det. Det sägs att empati kommer i 4-årsåldern... Men han verkar minnas ledargetens stångning i våras, för han står still om nån av de stora glor på honom!

[mollys]

Jag håller oxå med. Är stenhård med att hos hästar o getter är det lugnt.Man jagar inte djuren vilka det än är ankor,höns,katter,hundar,hästar el getter.

[Gruff]

*pust* vad skönt att ni tog det så  Jag kom på det sen att, man klampar inte in på modersreviren och rotar utan risk för att få en hoper arga tigrinnor efter sig 

Vill poängtera att jag inte menade att någon var en dålig mor, eller något.

Åh, jag kan riktigt se "getblängen" hon ger honom

[Sussilo]

Japp, lagårn/stallet/gethuset är djurens hem, där inget ska störa/hota. Ofta har jag sett hur vuxna djur kan "fostra" människobarn på ett effektivt sätt. En lagom getknuff i baken på en liten knatte som inte begriper en muntlig tillsägelse, ett tjuvnyp i en arm eller ett ben av hundar och hästar kan ofta hjälpa oss i uppfostran.

[Tuve]

*pust* vad skönt att ni tog det så  Jag kom på det sen att, man klampar inte in på modersreviren och rotar utan risk för att få en hoper arga tigrinnor efter sig 

Vill poängtera att jag inte menade att någon var en dålig mor, eller något.

Åh, jag kan riktigt se "getblängen" hon ger honom

Det är lugnt, Gruff. Men det faktum att det faktiskt inte har hjälpt än, att sätta stopp, säga till på skarpen några hundra gånger, att katter och getter gett honom "tillsägelser" på sitt lilla vis...  -ja, det gör att tiden jag kan tillbringa med att gosa get minskar. Just för att jag inte vill utsätta dem för nån som inte kan uppföra sig i deras hem.
(Skulle ha skaffat gård och djur flera år innan jag fick barn, inte efter, men det är lätt att vara efterklok!)

[Gruff]

Detta är grovt OT, jag vet. Men GUD ja.....VARFÖR väntande man så länge med att göra det man hela tiden visste att man egentligen ville!!!!

[Anna]

Ett sätt att få tama getter är att skaffa getter från en djurpark. De säljer ofta årets killingar på hösten och de har varit upp i människor hela dagarna så de är garanterat tama. Men det är om man ska köpa nya och inget tips till hur man gör med dem man redan har förstås.

[Trollmor]

Knep:  Kela så ofta Du kan de första 24 timmarna!  Sen är killingen snabbare än Du, och då är det ju roligare om den springer till Dig hellre än ifrån Dig.

Javisst är de individuella.  Efter 35 års avel enligt principen de elakaste och de tråkigaste först till frysen hade jag ett mesigt gäng som nästan aldrig bråkade med varandra, utom att de kivade om att ligga i knä.  De mest svartsjuka brukade bita konkurrenterna i öronen.  Då reste jag mig och gick.  Det tog skruv!  Snart syntes det hur det RYCKTE i killingen:  "Jag vill bita den här dumma killingen i örat, men om jag gör det är det ju slutkelat, så jag får inte." 

En killing, en liten flicka, gick dock till överdrift:  Hon växte dåligt, och efter ett par veckor begrep jag:  Hon behövde ligga i knä 10 - 20 minuter för att kunna gå fram till sin egen mamma och dia!!!     Det spelade ingen roll vems knä det var, så jag bad alltid varje besökare att sitta en stund med den lilla idioten i knä.  Ingen var nödbedd. 

Barn och djur ska umgås, det är trevligt och nyttigt för båda parter, Men Man Måste Stå Och Stirra På Dom.  Gruff, vid vilken ålder kan en människo-killing förstå att en killing blir ledsen eller rädd om den blir jagad?  Aha, fyra år.  Oj, det är minst arton månader, vilket jobb!  Och visst är även människo-killlingar individer?  Tuve, är Du säker på att det skulle gjort skillnad om Du skaffat djuren först och barnen sen?

OT eller inte, men mycket man egentligen vill har man väl inte gjort än ...