Hej Quintus - den femte
Tänkte bara komplettera vårt resonemang med några tankar framsprungna ur tomma intet de senaste dagarna som fyllts med allt annat än bin och biodling. Vi har snarare ägnat oss åt att pressa äppelmust och av detta frambringat olika produkter, ungefär hälften blir vin och den andra halvan cider. Det verkar faktiskt vara större åtgång på äppelcider än honung i detta landet Sverige.
Det jag tidigare talat om - kupstorlekar och rammått - framspringer ur otaliga egna försök. Så tycker jag att vetenskap skall bedrivas. Gör försök - utvärdera.
Gör nya försök - utvärdera igen.
Och upprepa.
Och därunder tiden och även därefter - dra slutsatser.
Jag har ägnat mig åt bin under 30 års tid.
Jag började med lågnormal, och mörka mordiska bin. Det fungerade jättebra - i Norrland. (med heltäckande dräkt i dubbla lager)
Sedan har jag haft bin på LN, på Svea, på Langstroth, på 3/4 langstroth, på Dadant. Alla sorters bin också som finns i Sverige.
ALLT jag gjort har noggrant dokumenterats.
Många av mina experiment har även upprepats av biodlande kolleger på ett flertal ställen runt omkring i landet. Även dessa experiment har dokumenterats.
Det jag kommit fram till är att den "exakta" sanningen inte finns. Inte inom biodling, såväl som den inte finns inom såväl grisfarmning, fåruppfödning, mjölkproduktion, äggframställning eller broilerframfödning. Jag har bekanta inom alla dessa olika gebit, och alla håller med - den exakta sanningen finns inte.
MEN man kan komma sanningen ganska nära.
Det gör man inte genom att slänga ur sig en massa siffror och sen går man därifrån - lämnandes bakom sig en massa villrådiga discipler som fortfarande inte vet vilken ände de skall börja i - och som blir tvungna att pröva alla fel som alla andra redan gjort innan de hittar "sin egen väg", kanske samma väg som grannen redan gått på i årtionden.
Så till exempel när jag säger att bioding lätt skötes på Dadant 10 ramar och med skattlådor 3/4 Langstroth, då är detta en kunskap som baseras på långvarig erfarenhet efter otaliga försök med varierande format.
Denna mångåriga kunskap från såväl mig som andra måste då vägas emot att bara få ett antal siffror om "format" presenterat för sig utan närmare definiering av vad dessa olika format har för för- respektive nackdelar.
Min erfarenhet av biodlare (inte biodling) är att många har börjat med ett format - och sedan blir detta en sanning på gränsen till religion.
Men bina är knappast religiösa.
Så är det också med olika ramformat. Vissa format passar vissa bin bättre.
Exakt likadant med mjölkkor. Vissa format på båsplatser passar vissa kor bättre, vissa är längre, vissa är kortare, vissa bajsar i rännan och vissa uppe på liggbordet.
Så är det med bina också. Vissa ynglar tidigare, andra senare. Vissa placerar pollenet si och andra så. Vissa fyller ytterramarna med honung och skippar den översta skattlådan.
Det som är det intressanta då är inte att hitta det ultimata för det kommer vi aldrig att hitta.
Det som är det intressanta är att hitta det optimala, alltså det som passar de "flesta" bisamhällen, utan alltför stora åthävor.
Det jag hittat genom mina egna försök genom årtionden är att ett Dadant 10 r yngelrum räcker för de allra flesta situationer, och ger minimalt med svärmning.
Däröver 3/4 Langstroth skattlådor. Numera med plastramar.
Mina försök har lett mig framåt. Till en biodling som är enkel - rationell - produktiv.
(Ja - jag har fortfarande kvar bin på såväl Svea som LN mest i jämförande syfte, men jämförelserna pekar ju bara åt ett håll, så inom ett par år är de formaten nog utrangerade)
Om någon vill ta till sig mina erfarenheter så står det dem fritt.
Jag kan i vart fall visa svart på vitt varför det blivit som det blivit, och även vart min biodling kommer att förändras framöver.
Det tror och tycker jag nog väger lite tyngre än att bara visa på några siffror över ramytor, utan varken förklaring eller analys.
Det skulle vara intressant att se "den femtes" presentation över vad för format denne använder, analys över varför, samt argument för eller emot.
