Hö-närings fråga

[Kimma]

Sitter och lusläser boken Får och försöker lära mig allt om får i rasande fart. Och däri står bland annat en hel del om höets värde för fåret både ur hälsosynpunkt (mage och tarm) men även ur näringssynpunkt. Hur viktigt det är att ha ett bra hö och en analys för att kunna räkna ut mängden kraftfoder/vinterfoder osv. Allt detdär förstår man ju ganska lätt men så i nästa svep ser jag och hör jag ofta om annonser eller uttryck från bönder när det kommer till fjolårshö, andra skörd osv att de kallar det för "bra får-hö"? Hur går det ihop, har inte får samma näringsbehov som nöt och häst fex? Eller klarar sig ett får bra på fjolårshö om hon bara får lite mer kraftfoder? Innebär det då också att man måste öka mineralgivan? Eller bibehåller höet sin proteinhalt men förlorar andra ämnen?

Snälla nån, förklara please

[Rydberg]

Antingen är det för att, det duger till fåren (slit och släng).
el för att det inte är lika grovt. Rödklöverstjälkar blir ju alltid kvar.

[javill]

Har du ett riktigt bra grovfoder så behöver du kanske inget kraftfoder! Det är därför det är bra med analys. Kan du få tag på grovfoder som redan är analyserat är det ju bra. Eftersom du inte har så många djur blir det lite väl dyrt att analysera själv. Gissar att får och kaniner gillar ungefär samma sorts hö, lite spädare.

[Fåraherden]

Hö, eller ensilage, det vill säga grovfoder är mycket viktigt för får. Allt beror ju på vad man vill med sina får. Du kan säkert få fåren att överleva på halvtaskigt fjolårshö. Vill man däremot att lammen ska växa och bli fina krävs bra foder. Får ska ha bra hö eller ensilage med bästa tänkbara näringsvärde. Näringsvärdet är som bäst på våren och försommaren. Förstaskörden, tagen en bit före midsommar är med andra ord bäst.

Låter man däremot förstaskörden dröja, låt säga ett par-tre veckor in i juli blir det hö med dåligt näringssvärde och grova strån som inte fåren vill äta.

Det är också riktigt att grovfodrets näringsinnehåll styr hyr mycket kraftfoder fåren behöver. Det finns analysföretag som kan analysera näringsvärdet, det är inte dyrt.

Samma hö som hästar Tja, det bero på vad det är för hästar. Kallblod kan med fördel äta mindre näringsrikt hö för att inte bli feta, fullblod som tränar hårt ska ha näringsrik förstaskörd, precis som får.

[Kimma]

Tack javill och Fåraherden för ett uttömligt svar! 

[Lia-Ia]

Jag skulle tro att om bonden vet vad han/hon pratar om menar man att höstråna är fina, dvs ej grova, om de säger att det är ett bra får-hö. Förhoppningsvis har de även analyserat hö't och det är högt proteinvärde i det.
Andraskörden kan vara väldigt bra till får under förutsättning att man slagit den relativt tidigt, en andraskörd är ofta bättre än en sent tagen förstaskörd, eftersom stråna i andraskörden blir tunna och fina, och det passar ullbollarna's smak. Är stråna för grova ratas mycket av hö't, vilket innebär att även om det är bättre näringsvärde i förstaskörden blir det väldigt mycket spill och det går åt mycket hö för att föda dom.

Jag skulle aldrig köpa ett grovt hö, oavsett hur bra näringsvärden det har.

[Kimma]

Jag har dessvärre bara grovt hö för tillfället då kaninerna helst äter detta. Fåren verkar inte så kräsna och äter det mesta faktiskt. Till min stora förvåning. Vet inte om det är för att det är lantrasfår och att dom även annars gärna tuggar i sig de grova torra stråna från förra året längs med fårstängslet. 

[Charlotte]

Jag har dessvärre bara grovt hö för tillfället då kaninerna helst äter detta. Fåren verkar inte så kräsna och äter det mesta faktiskt. Till min stora förvåning. Vet inte om det är för att det är lantrasfår och att dom även annars gärna tuggar i sig de grova torra stråna från förra året längs med fårstängslet. 

Lantras fåren är om möjligt ännu mer kräsna än "vanliga" får är min erfarenhet. Så du har nog bara tur som fått "snälla" får som äter allt
Fast  dom går väl på bete fortfarande och kanske känner att dom vill ha i sig lte "torrt" foder också?
 Innan alla arga Allmogefårägare rycker ut till försvar så vill jag bara skriva att: Allmogefårens "Finsmakarätning" fyller ju sin funktion eftersom dom på magert bete hittar det bästa, men det innebär ju inte att dom nöjer sig med "dåligt" bete eller foder, i alla fall inte mina... Dom är mycket mer "gnälliga" än vad finullskorsningarna är.
                                                        Mvh
                                                    Charlotte

[Kimma]

Lantras fåren är om möjligt ännu mer kräsna än "vanliga" får är min erfarenhet. Så du har nog bara tur som fått "snälla" får som äter allt
Fast  dom går väl på bete fortfarande och kanske känner att dom vill ha i sig lte "torrt" foder också?
 Innan alla arga Allmogefårägare rycker ut till försvar så vill jag bara skriva att: Allmogefårens "Finsmakarätning" fyller ju sin funktion eftersom dom på magert bete hittar det bästa, men det innebär ju inte att dom nöjer sig med "dåligt" bete eller foder, i alla fall inte mina... Dom är mycket mer "gnälliga" än vad finullskorsningarna är.
                                                        Mvh
                                                    Charlotte

Sen är det väl även så att lantrasfåren genom tiderna utvecklats tilld en härdiga ras de är pga deras relativt små krav på dyrt kraftfoder Och därigenom lärt sig utvinna näring och välmående genom en blandad kost.

Det kan vara så att jag fått tag i ovanligt snälla får eller så är de helt enkelt nöjda med betet, de har ju gräs så de svämmar över i det och vi får hålla efter hälften med gräsklipparen i alla fall. Men när de ibland är inne över natten hinner de trots allt nästan länsa höhäcken på 3 individer så helt osmakligt kan mitt grova hö inte vara 

[Rosa]

Nu blir jag nyfiken, på vilket vis skulle Lantrasfåren vara "härdigare" -tål dom svält bättre
-tål kyla bättre
-är dom mindre sjuka
-kan dom utvinna näring ur sånt som andra inte kan

och i så fall härdigare än vilka då?
Att säga att någon är härdigare än (övriga?) betyder ju att de övriga inte klarar samma sak.
En ganska häftigt genereliserande påstående...

Mina Helsingefår och Gutefår har INTE på något vis varit "härdigare" än mina Leicester får. (eller Texel/Finull Oxford/Finull för den delen heller).

Min erfarenhet.

[Kimma]

Nu blir jag nyfiken, på vilket vis skulle Lantrasfåren vara "härdigare" -tål dom svält bättre
-tål kyla bättre
-är dom mindre sjuka
-kan dom utvinna näring ur sånt som andra inte kan

och i så fall härdigare än vilka då?
Att säga att någon är härdigare än (övriga?) betyder ju att de övriga inte klarar samma sak.
En ganska häftigt genereliserande påstående...

Mina Helsingefår och Gutefår har INTE på något vis varit "härdigare" än mina Leicester får. (eller Texel/Finull Oxford/Finull för den delen heller).

Min erfarenhet.

Fel ordval kanske, menar att de kanske har mindre foderkrav pga mindre kropp,vikt, antal lamm och att de till skillnad från vissa köttrasfår äter mer varierad kost på betet än bara gräs. Jag kan ha fel, säger inte att jag är expert på området utan filosoferar mest och drar paraleller  med de lantrasgetter jag hade förr som i jämförelse nästan fick "svältkost" i mina ögon för att de har så lågt näringsbehov. De klarar sig på lite och äter i det närmaste bara hö vintertid. Drar även paralleler med djurslag/raser som kanske blivit hårt avlade och därigenom har högre kraftfoderkrav pga bättre muskeltillväxt än kanske våra lantraser som växer lite långsammare och har lite mindre köttansättning.

Givetvis finns det inget lantrasdjur som tål "svält" eller kyla eller blir mindre sjuka än andra!Det var väl inte det det var tal om?!

[Exotica]

Spinner vidare ...

I Sverige har vi våra lantraser, i England är det andra får som är lantraser och i Frankrike är det helt andra raser som är deras lantraser. Varje land brukar gilla sin lantras bäst och lobba för den... and why not?! Fördelen med ens egna lantraser är ju att de har utvecklats/framavlats just där vi bor (nu är Sverige iof ett avlångt land med stora geografiska skillnader). Sen kan en annan lantras från ett annat land vara bättre i Skåne än en svensk lantras ... nu spånar jag  ! Framavlade raser kan vara toppen ... annars hade de nog inte blivit framavlade! Däremot är jag inte lika säker på att de hade klarat sig lika bra som lantraserna om vi hade fått gå tillbaka till uppfödarförhållande som vi hade för lääänge lääänge sedan! Spånar igen  ! En intressant term som många gånger glöms bort är "effektiva foderomvandlare"!

Lite tankar från en icke-fårägare! 

[Grimla]

En intressant term som många gånger glöms bort är "effektiva foderomvandlare"!

Den termen tycker jag vi ska titta närmare på, då den underförstått syftas på när man pratar om Allmogefår etc.. ungefär som om den termen vore nått som enbart gällde dem 

Men även de moderna raserna inom får och nöt selekteras naturligtvis med hänsyn till sin foderomvandlingsförmåga.
Den ska ju vara så effektiv som möjligt.

Fel ordval kanske, menar att de kanske har mindre foderkrav pga mindre kropp,vikt, antal lamm
Drar även paralleler med djurslag/raser som kanske blivit hårt avlade och därigenom har högre kraftfoderkrav pga bättre muskeltillväxt än kanske våra lantraser som växer lite långsammare och har lite mindre köttansättning.

Köttrasfår är ju de som får minst antal lamm.

Du kan underutfodra ett djur av en köttras som har anlag för bra muskeltillväxt, det dör inte av det.
Men det som händer är att det kommer att bli slankt och utan den fina muskeltillväxten 

Och vad är def. hårt avlade?

[Kimma]

Och vad är def. hårt avlade?

Jag syftade på de som medvetet är avlade för sin foderomvandling/köttansättning och som till skillnad med lantraserna bättre tillgodogör sig kraftfoder.

[Birgit]

Hårt avlade djur är de som kan tillgodogöra sig högproduktivt foder med mycket protein.
En genuin lantras får magproblem vid samma givor. Magarna klarar inte det.

Att Rosas helsinge - gutefår inte är härdigare än hennes köttraser kan ju bero på att de hålls på samma sätt och tillsammans?

Lantraserna är effektivare foderomvandlare och kan klara sig (och må bra) på betydligt sämre bete än de framavlade raserna. Har själv massor av erfarenhet av det också. Det är väldigt stor skillnad mellan olika rasers födosök och hanterande av besvärliga situationer t.ex. Problemlösning m.m.

Köttrasfår och även hårt framavlade finull m.m. har svårt att ta sig fram i steniga, ojämna naturbetesmarker. Framkomligheten är begränsad och det är inte ovanligt att de "tippar" på rygg och dör ute på betet. De är framavlade för att effektivt beta av åkermark med gödslade grödor. Den kraftiga köttansättningen gör dem otympliga och oviga.

Precis som exotica skriver, är en inhemsk lantras anpassad sedan århundraden till vår natur och vårt klimat. De kan livnära sig på det som vår natur ger. Det är "god foderomvandling". För att tala klarspråk är det dessa gamla raser som skapat våra hävdade marker. De behöver inte tillskott som kraftfoder. De har också en ull som skyddar effektivt mot väder och vind. De klarar ett liv utan stall om så skulle krävas.
Lantraser är fertila, inget att säga om. Men att de får "för" många lamm tyderpå  att de hålls för bra och man sätter deras naturliga årstidscykler ur spel. Har använt det förut: de tror det är julafton jämt! Man kan se företeelsen hos vilda djur också: gynnsamma år reproducerar de sig mer än en gång! Går det så går det. Det gäller att föra generna vidare i så stor upplaga som möjligt.
Svarar man då med att öka kraftfodergivor osv. är man inne i en "ond cirkel" eller ett ekorrhjul. Men det går att bryta den trenden också och avla "bakåt". Det tar några år innan man kan se uppenbara effekter av arbetet, men är väl värt det. Man får friskare och härdigare djur på köpet.

[Charlotte]

Anledningen till att flera av oss som har haft olika fårraser inte kan inse att alla raser utom allmogefår och Gutar är klena ynkliga stackare kan ju vara att vi har haft turen att slippa alla problem med dom som du tycks ha haft Birgit. Du måste ha haft otur Vi har inte heller haft oturen att äga allmogefår vars magar pajar ihop för att de får lite extra så de slipper magra ur efter lamningen (OBS inte gödas, men hållas i ett hull acceptabelt även för den mest nitiska djurskyddsinspektör tex).
 Jag inser svårigheten i att bevara en lantras, det behövs många besättningar för att bevara rasens genetiska bredd, därför måste man tillåta vissa stora avsteg från den ursprungliga djurhållningen... Tex ha Gutar i en miljö som inte alls är deras ursprungliga (inte på Gotland)....
                                                    Mvh
                                                   Charlotte

[Fåraherden]

Festligt det här att man alltid får igång vilda diskussioner på forumet om man berör rasers egenskaper.
Ville bara förtydliga mig lite i hö-frågan. Det handlar ju inte om fårens överlevnad. Om fåren  inte har valmöjligheter äter de det mesta i höväg och klarar sig utmärkt. VIll man däremot optimera tillväxten på lammen bör man vara mer noga med grovfodret.

[Charlotte]

Nu vill jag förklara mig lite…
Jag vill absolut inte förringa Allmogefårens goda egenskaper!
Men min erfarenhet är att FÅR är förnöjsamma och ganska härdiga djur, får av alla raser.
När jag började med får visste jag i princip inget om just får... Vi hade aldrig haft får på gården. Men jag läste mycket, gick kortkurser och hade en del bra mentorer runt omkring mig. Och lång erfarenhet av djurhållning över huvud taget.
Mina första får var allmogefår mina andra får var finullskorsningar och fårägandet har fortsatt i samma lunk, inga stora problem alls, peppar, peppar...
 Jag gick in i fåreriet med Birgits syn på det hela: Allmogefår är härdiga och klarar sig på magra marker och hittar maten själv (det var ju vad man fått höra)... Andra får måste få maten serverad och klarar inte skogsbeten och svår terräng. Sen träffade jag Ryafårsägare som sa i princip samma sak om sina får men att dom också jobbat med att Ryorna skulle få lamm som man skulle kunna skicka på slakteriet och få betalt för (OBS jag menar inte att man ska förädla Allmogefåren utan vill bara berätta om mina fårerfarnheter).
Sen träffade jag Sveafårsägare som också hade sina köttfår på naturbeten, dom kunde klättra och hitta mat precis som allmogefåren! ”Förädlade” Gotlandsfår håller våra fjällbyar betade samtidigt som dom levererar förstklassiga skinn, vacker ull och slaktlamm.
 Min sista fördom försvann när jag gick vallningskurs. Kraftiga Oxford Down stora som pansarvagnar som gick på ett tuvigt naturbete som mina Allmogefår skulle ratat sprang omkring som Balettdansöser samtidigt som vi människor snubblade och ramlade omkull. Dom hittade alltså mat OCH kunde gå i svår terräng!
Andemeningen jag vill få fram är väl att jag egentligen inte förstår varför man vill Svartmåla andra raser än Allmogefår?
                                      Mvh
                                   Charlotte

[Kimma]

Festligt det här att man alltid får igång vilda diskussioner på forumet om man berör rasers egenskaper.
Ville bara förtydliga mig lite i hö-frågan. Det handlar ju inte om fårens överlevnad. Om fåren  inte har valmöjligheter äter de det mesta i höväg och klarar sig utmärkt. VIll man däremot optimera tillväxten på lammen bör man vara mer noga med grovfodret.

Ja det blir häftiga diskussioner av det hela
Men jag ställde min fråga främst med anledning av om jag utan oro kan ge mina får enbart fjolårshö (som det finns mängder av där jag handlar) eller om jag måste vara orolig för att de blir undernärda eller om jag MÅSTE leta upp första skördshö inför vintern? Nu får de även annat som jag skrivit i en annan tråd får de även potatisskal,äpplen,morötter,bröd och pyttelite av min kaninblandning som består av korn,havre,betfor och lusernpellets Det jag bekymrar mig för är om de inte får i sig den näring de behöver när de ev måste äta dubbelt så mycket för att komma upp i samma nivå som hos förstaskördshö/årshö. Hur mycket tappar höet i värde efter 1 år på lagring. Det är ju dessa uppgifter man måste ha för att kunna veta/räkna ut antar jag

[Rosa]

Hårt avlade djur är de som kan tillgodogöra sig högproduktivt foder med mycket protein.
En genuin lantras får magproblem vid samma givor. Magarna klarar inte det.

Djur som inte klarar av att äta alla mat ska vi väl inte samla/avla på?
Dom håller inte kravet på att vara "härdiga" utan ska slås ut tycker jag.

Dåliga (känsliga) magar leder bara till besvär oavsett ras.

Nej härdiga djur som äter och mår bra! det är väl det man vill ha.

Att Rosas helsinge - gutefår inte är härdigare än hennes köttraser kan ju bero på att de hålls på samma sätt och tillsammans?

Självklart går dom tillsammans, för inte ska väl allmogefåren särbehandlas på något vis
dom ska väl klara allt som Leicesterana klarar?
Så hur mina "afår" skulle kunna bli härdigare än Leicestrarna? har jag svårt att se..

Lantraserna är effektivare foderomvandlare och kan klara sig (och må bra) på betydligt sämre bete än de framavlade raserna.

Belägg för detta påstående står vart ?

Köttrasfår och även hårt framavlade finull m.m. har svårt att ta sig fram i steniga, ojämna naturbetesmarker. Framkomligheten är begränsad och det är inte ovanligt att de "tippar" på rygg och dör ute på betet. De är framavlade för att effektivt beta av åkermark med gödslade grödor. Den kraftiga köttansättningen gör dem otympliga och oviga.

men snälla nån
nu gäller väl inte diskussionen ytterligheter som utställnings iordninggjorda Texeldjur.

Vad det gäller framkomligheten så skulle jag önska att den var mindre på allmogefåren,
för den yttrar sig tydligen på så vis att just dom är utanför staketen!!    
trots att de stackars Leicestrarna som har svårt med födosök? lungt går kvar och betar.......

Och Leicesterfår är varken otympliga eller oviga