Herdehundar

[Kimma]

Förnuftigt att avråda henne, särskilt om det är en ung flicka med stort mod och lite erfarenhet vi talar om 

Jag kan inte rekomendera denna hundras om man inte har gott om utrymme där den kan få springa fritt, har stor hundkännedom och benhård mental vilja att inte låta sig skrämmas av dessa björnar när de i tonårsyran försöker inta mark hos sina ägare. Jag har hört skräckhistorier om 70kilos ovtjarkor som med en morrning fått husse att stanna kvar i soffan. Man får ALDRIG låta sig vinnas över av sin ovtjarka, då är man rökt. Man måste vara beredd att ta en fajt när de kommer upp runt 8 månader och en gång för alla lägga dem på marken. Det har jag fått göra med båda mina och efter det har lugnet lagt sig.

Sen finns det individer bland ovtjarkorna som är som vilken "knähund" som helst. Blev kontaktad av en man förra året som hade sin ovtjarka i en marklägenhet och han berättade att det gick hur bra som helst förutom att hon krävde timslånga promenader flera gånger om dagen för att inte vandra sönder plastmattorna i lägenheten men det såg inte han som ett bekymmer "han behövde ju motion" 

[Birgit]

Jag håller med dig Kimma om hur de bör hållas. Har naturligtvis stängsel runt mina får! Mina är ju tränade att stanna där, men kan naturligtvis forcera stänget om de anser det nödvändigt.

Mina är dock inte så skarpa som en KO. Men precis som Kimma säger, måste man tala om för dem var skåpet ska stå och var de står i förhållande till det. Därför måste man lära dem att respektera djuren de vaktar från de är små valpar. Man får aldrig låta dem leka med/ sätta sig över fåren (i mitt fall). Händer det är det ett mega jobb att få dem tillbaka i fållan. De har också en period mellan 8/10 mån till ivärsta fall 2/3 års ålder innan de är riktigt "vuxna". Det är här jag upplever att vanligt hundfolk inte förstår hur de funkar. Utan istället för att förstå att de är tonårsstöddiga har jag hört flera totalt döma ut hunden vid 1,5 år.
Det här med tonårstjejer och gulliga hundar är också ett problem. Jag säljer inte till sådana överhuvudtaget.
Min pyrre (världens snällaste hund-bara "lite" envis) köptes av en ung tjej som första hund. Hon kom från en "vanlig" uppfödare, som åker på utställningar osv. Säljer till vem som helst. Garanterar att hundarna är lättskötta, inte kräver mycket och absolut inte tar någon plats (trots storlek). Tjejen tyckte de var sådana söta nallar. När pyrren var 11 mån. var tjejen utbränd, hatad av grannar och bojkottad av kompisar. Hunden skällde på allt som rörde sig runt huset på natten! Åkte de och handlade utan henne tuggade hon sönder allt hon kunde under tiden. Lämnades hon i bilen var den "avverkad". Satte de henne i koppel utanför affären, tuggade hon sönder det o stack. Tjejens far var maratonlöpare eller nåt sånt, så han sprang miltals med hunden/vecka åt dottern. Dessutom, eftersom de bodde mitt i centrala Göteborg på tredje vån, hade de fått stränga order att bära henne i trapporna (hiss saknades) de första sju mån. Annars skulle hon få hd.
Denna hund tror jag inte vet vad bita är! Hon är bara sååååå snäll. Men på nätterna kutar hon runt på gården och jagar räv o annat vi inte vet om finns här. Vi hör henne skälla Hon lämnar inte gården och angriper inte folk som kommer heller. Så hon är fullständigt säker. Däremot hennes man och barn är ju lite tuffare, men de är ju också rena boskapsvaktare. Men mot de de känner är de hur gosiga som helst. De är ju tränade på att tycka om folk. Så länge de inte ger sig på fåren förstås.