Vad är det för fel på jorden

[Anders S]

Jo det kanske är så att det kan vara ett tillfälle att prova på odling utan markbearbetning och täcka med gräsklipp.

Ja jag tror det. Det enda som framkommit tydligt är att dina perenna kulturer (där jorden inte bearbetas förmodar jag) går bra, medan frilandsodlingarna inte går bra.

[Anders S]

Hej!
Det enklaste sättet att prova om det är näringsbrist är att ge en rejäl giva Osmocote. Välj en sort som har alla näringsämnen. Jag odlar allt i torv, sand och osmocote. Du kan också vattna med flytande gödsel. Använd halv koncentration och vattna ofta. Du har gödslat fullkomligt okontrollerat. Du har ingen aning om vad du tillfört för näringsämnen. Troligen är det dessutom som det framförts tidigare för mycket organiskt material i förhållande till kvävetillförseln.
Det vore intressant att få en redogörelse hur klorjonerna plötsligt blir klorgas. Det går toligen inte att odla bär och andra klorkänsliga växter där du strött ut natriumklorid.
MVH
Jan Lindgren

Att gödsla utan jordprov är att gödsla okontrollerat, då man inte vet behovet. Det gäller oavsett vad man tillför. Men att ta jordprov på "allt" låter sig väl knappast göras (till rimlig kostnad).

Enda undantaget lär väl vara om man odlar i ett odlingssubstrat utan egen näring. Då behövs inget jordprov för det finns ingen näring i "jorden". I sand och torvmull finns inte heller så mycket om man inte gödslar upp det. Din odling verkar vara i den räjongen. Osmocote är väl ett slags balanserad konstgödsel f ö? (Enligt snabb webbsökning) Ganska långt från självhushållning. I princip alla insatsmedel måste köpas in. Eller?

Organiska gödselmedel har den fördelen att de innehåller mer eller mindre alla näringsämnen. Dock är proportionerna inte alltid de rätta. Man måste veta en del också. Och ibland är det knepigt att hitta rätt, som i det här fallet. Men jag tycker man bör söka lösningar som använder jordens inneboende bördighet istället för att bara använda den som ett odlingssubstrat.

Jag håller med dig om att det inte verkar klart om tillräckligt kväve tillförts vid tillförsel av flis eller spån eller vad det nu var. Även om tillräckligt tillförts så kan flis och spån innehålla växthämmande ämnen. Det bästa sättet att gardera sig är att kompostera tills det är helt nedbrutet, sen tillföra det till jorden.

Även jag är som sagt avvaktande till tillförsel av salt. Jag tycker inte det fanns någon klar indikation på att detta skulle behövas. Här håller jag helt med om kritiken för okontrollerad gödsling.

[Jan lindgren]

Hej!
Naturligtvis är det bäsr att göra en jordanalys. Om man inte vet om det är näringsbrist eller förgiftning så är det ett bra sätt att tillföra ett fullgödselpreparat för att få ett svar. Vet man sedan att det är någon form av näringsbrist så kan man testa olika alternativ. Jag hade förmodligen börjat med att tillföra kalksalpeter för att se vad som hände. Jag hade definitivt inte hållt på år ut och år in och experimenterat med sk ekologisk odling. Vad jag vet så köper sk ekologiska odlare insatsmedel också. Blodmjöl, algomin, benmjöl. I det här fallet så har det uppenbarligen inte fungerat. Ett annat sätt att testa jorden är krukodling. Använder man stora krukor så kan man testa olika gödsel och få ett resultat efter en säsong. Näringen tar relativt snabbt slut i stora krukor. När jag fyllt en femtioliterskruka till häften med hästgödsel så blir det betydligt sämre tillväxt säsong två om jag inte tillför ny näring.
Osmocote är ett relativt dyrt gödsel men eftersom det släpper ut näring succesivt och efter temperaturen så blir det minimalt näringsläckage. Jag tycker att det är värt pengarna att få god tillväxt utan näringsläckage. Hästgösel i krukorna ger tyvärr ett ganska kraftigt näringsläckage men är billigt. Troligen ger naturgödseln lika stort läckage när jag använder den i vanliga trädgårdsland som i krukor men då märker jag det inte eftersom näringen försvinner ner i grundvattnet.
MVH
Jan Lindgren

[Yngve-Frej]

Om jag ska försöka sammanfatta mig och föra upp diskussionen till en generell nivå, så är det främst två saker jag tänker på:
-I sista hälften av 1800-talet och början på 1900 talet så fördubblades den odlade jorden i Sverige, vilket innebar att mycket jord som från början inte var särskilt lämplig togs till bruk för odling såsom utdikade våtmarker, gamla sjöbottnar etc. Orsaken var befolkningsökning och fattigdom. Att en jord jord brukats är inte detsamma som att den brukats med framgång. Min styva lera kanske gav just lite potatis och korn (vilket var det som odlades förut) men just inte mycket mer. Lämningar på platsen från stenålder och bronsålder är talrika, men just den jorden omskrivs som odlad först 1876.

-Det är klart att det finns en optimal mix av odlingsförhållanden, och att en förändring på bara en parameter ger ett utslag. Men förut har man faktiskt inte haft tillgång till kemiska jordanalyser etc. Jag tror inte heller att man ska se en traditionell och heltäckande kunskap om jorden som självklar. Faktum är att man långt in i nästan modern tid ansåg svarta vinbär för giftigt. Men om man provat det mesta och brukar vara hyfsat bra på odling, skulle fel mix av näringsämnen göra skillnade mellan ett ganska bra resultat och ett riktigt bra resultat, inte ge ett värdelöst utfall. Jag tror personligen att det finns andra saker som inverkar, saker vi, nu i alla fall, inte kan mäta. Vi kanske kan kalla det tomten också om vi vill, men honom har jag åtminstone gett gröt, och inte med metallsked

[Jennyt]

Det är många som svarat dig som jag tror har mycket bättre koll än vad jag har. Jag kan ändå inte låta bli att lägga mig i lite Som många skrivit är ju lerjorden näringsrik, men har oxå en förmåga att hålla näringsämnena hårt knutna till sig( det är därför den är näringsrik) Vad man vanligtvis brukar göra är att kolla över Ph halten för att frigöra näringsämnen. Vanligtvis är Ph:t i en lerjord för lågt och du har oxå tillfört mycket material som är under förmultningsprocess, som oxå sänker Ph:t. Jag hade valt att arbeta ner ordentligt med snäckskal. Min erfarenhet är att det pytsar ut kalken under lång tid och man får en jämnare kaltillförsel än om du ger lättillgänglig kalk.

Jennyt

[Sågaren75]

Blanda i sand, det har vi gjort vilket ger en mycket bättre jord att odla i, dessutom kan du så in rutan med tex klöverblandning, och efter ett par år försöka igen om du eller tidigare ägare har odlat intensivt på just den platsen kan all näring vara förbrukad. eller oxså kan det vara användning av konstgödning som är boven med intensiv konstgödning utrotas alla organismer och maskar som arbetar med jorden.
i USA har man med intensivodling och konstgödsling samt bekämpningsmedel på många platser lyckats få till rena ökenjordar där ingenting växer.

[Yngve-Frej]

För att återgå till ett gammalt ämne flera år senare, och flera försök senare så kan jag sammanfatta:
-allt som är flerårigt växer väldigt bra
-signalväxter runt omkring säger ingenting om att det skulle finnas brist på något av de stora näringsämnena, eller att Ph-halten skulle vara fel.
-jag har läst i engelsk trädgårdslektyr att en jord alltid återgår till vad den varit, så alla försök att tillföra mängder med torv, gröngödsling och liknande, ger bara en kortsiktig strukturförändring men ingen bättre skörd.
-det är inte leran i sig som är boven eftersom jag provat att odla på ett stråk med sandjord som inte gav någonting. Ex v mandelpotatis gav mindre skörd i vikt än vad jag satte.
-lite havssalt gjorde vid försök varken till eller från
-kalkning ger ingen påverkan
-mycket gödsel ger ingen effekt mer än brännässlor
-intressant kunskap kom någon med om svampmycelier som behövs för att omvandla lerjordens näring till växterna vilka förstörs av grävning.
-alla i trakten har samma problem.

Det jag vill fråga om någon har kunskap om är vilken påverkan höga järnhalter har? Brunnen har frisk kallt vatten och är tämligen grundgrävd och har jag letat fram med slagruta. Men vattnet har en järnhalt som överskrider 3 ggr det övre gränsvärdet. Hög järnhalt i vattnet har även andra i trakten.

Så är det någon som vet något om järnhaltens påverkan på odling av ettåriga växter?]

[esten]

Vad har du för lera ?

läser i min "bibel " Piplera , krukmakar-, tegellera som hålla 70-90 % lera samt 10-30 % stoftsand ( den senare så fin , att den låter helt och hållet afslamma sig ) äro icke tjenliga till odling och upptagas därför ej bland åkerjordarnaarterna .- Piplera ( hvit och ljus , ren lerjord) förekommer dessutom ej hos oss , och de mörka , nästan rena lerjordarterna äro äfven sällsynta samt med hänseende till växtproduktion endast lämpade till betes eller ängsmark .

Så finns det några tegelbruk i närheten ? Gammalt ? Kan ju tänkas att det finns / är tegellera som du har . Sällsynt men ändock . Vet att det finns i Hälsingland , och där ligger även tegelbruk i närhrten . Numer i ruiner .
Det förklarar ju då de mer perennaväxterna och gräsen som inte mår dåligt utan frodas .

[Yngve-Frej]

Vet faktiskt inte vad det är för lera. Den är mörkt brungrå. Om man blandar den med vatten för att se hur den sjunker så innehåller den ingen sand. Det finns inga tegelbruk där, utan bara sågverk och sånt, och mindre jordbruk. Det är en gammal älvdal gissar jag, ett tidigare biflöde till Ångermanälven.

[esten]

jag är inte längre säker på att du har lerjord över huvud taget , då du beskriver hur den löser sig i vatten .

det låter mer som MJÄLA , en mycket svårbrukad jord som är vanlig i Ådalen och ångermanland .
Den kan rullas som lera eftersom den är MYCKET finkornigare än tex mo-jordarna .
Den är helt utan lera , så ett till skott av lera kan hjälpa men kan också göra jorden än mer svårbrukad .
Den torkar gärna till en hård skorpa och har svårt att brytas upp i lagom aggregat . Svårt att hålla vatten osv .

Approppå järnet så kallas det ofta järnoxidul när det finns i jorden . Den reagerar med syret i luften och bildar järnoxid dvs rost .
Rosten kan sedan förena sig med svavelsyra som endera kommer av försurat regn eller tex svavelkis i jorden , då bildas järnvitriol . Så börjar det igen med mer syre fördelning sammanbakning , och urlakas väldigt lätt ur marken med vattnet ner i brunnar och vattendrag .


Det finns ett bra häfte om odling i mjäla från SLU .

[Yngve-Frej]

Tacksam för svar.
Ja du verkar väl insatt i frågan.
Kollade SLU:s hemsida men kunde inte hitta något häfte. Visst kan det vara mjäla. Utrullningsprovet skulle kunna peka på det. Färgen på alven som gråvit stämmer inte. Jag hittade flera saker som tog upp mjäla på SLU:s hemsida; bl a att jorden kunde förbättras med gröngödsling och stallgödsel, vilket jag provat men inte hjälpt. Samt att kål, purjolök och rödbetor skulle trivas bra. Inget av det har kommit upp mer än som en liten planta som strax dör, bortsett från grönkål som växer bra.

Jag har helt enkelt svårt för att ge upp.

[Anders S]

Järn + fosfor = apatit, en svårlöslig förening, som dock kan utvinnas av mykorrhizasvampar. Se vad jag skrivit förut i tråden.

Jag har hört talas om en trakt i Australien där man har järnhalter i jorden som är brytningsvärda som järnmalm. Det går att odla där. Det största problemet tror jag var fastläggning av fosfor. Kan kanske kolla gammal korrespondens vid tillfälle.

Jag har själv en odlingsplats med hög järnhelt, mycket fosfor men underskott på tillgänglig fosfor. Klara odlingsproblem, som delvis kan bero på detta. Jag har nyss fått jordanalys gjord, och återkommer troligen snart med lite mer detaljer om detta. Närliggande brunn har förhöjd halt av järn och fluor, dock ej otjänligt. Fluor vet jag inte hur den inverkar. Fick tyvärr inte med den på jordanalysen. Dock kanske detta konstiga odlingsår med nedfall av troligen fluorrik vulkanaska kan säga något om inverkan av fluor? Jag misstänker att jorden blir hårdare.

[Yngve-Frej]

Intressant. Vill gärna höra om svaret på jordanalysen.
Provade som en sista grej i sommar att timra en upphöjd odlingsbädd och "tillverkade" jord av kompost, gräsklipp, gammal myrstack som blivit till torv, en dasstunna, och den fetaste matjorden och sandjorden jag kunde hitta på mina åkrar. Även om jorden blev oerhört porös och näringsrik, så inte växte det särskilt bra för det. Så det kan nog vara mykorrhizasvampen då, men vore det fosfor skulle växterna reagera positivt på aska, vilket inte skett. Men det kanske kan vara värt att testa med benmjöl, eftersom det innehåller höga halter fosfor.

[Anders S]

Märk väl, jag är inte säker på att det är de saker jag nämnde det beror på. Det är bara tänkbara orsaker.

Jag återkommer om jordanalysen. Väntar på en omgång svar på mina frågor samt en webbsida att hänvisa intresserade till.

[tench]

Verkar som du testat lite av varje. Det är ju svårt att veta. Jordanalys kanske kan vara befogat. Men kostar förstås en del.
Jag skulle odla grönkål och potatis och testa med några andra kålsorter, det finns många att välja på. De verkar trivas på den här jorden?
Du kan också vänta och se vad för ogräs som dyker upp. Det kan också ge en aning om vad som kan vara ett problem.
Lär finnas växter som väldigt snabbt uppvisar symptom vid fosforbrist, kan ge en hint om växttillgängligt fosfor i jorden. Jag har inget minne av vilken/vilka växter detta var dock.
Eller så kan du gräva upp jorden, åka till soptippen med den, sterilisera området i övrigt och köpa in torv

[Yngve-Frej]

Har nog kollat signalväxter, och inte kunnat hitta brister.
Tack för din informativa webbsida om örter.