Isländsk fårhund

[Sara zon 7]

Nu är det klart, det blev en islänning trots allt. Efter allt velande hit och dit mellan lapphunden och islänningen. Vecka 19 hämtar jag honom. Ska bli spännande med utmaningen att få en fin gårdshund.

Sara

[Birgit]

Lycka till!!!! Ser fram emot en bild på den lille när han kommer. Är sugen själv på en ny, men ska vänta lite.

[Lena A]

Vad var det som gjorde att du valde islänningen?

[Sara zon 7]

Valet har inte varit lätt kan jag säga. Vissa jagar fågel med Lapphunden, då beror det på vilket blod man får tag på. Var lite rädd för att få jakt i hunden. Sen pälsvården, lapphunden har lättare att få tovor och kräver mera så.
Sen gick jag lite på när det passade att vara hemma med valpen. Jag kommer att vara hemma helt de första tre månaderna, sen jobbar jag bara lite under hösten så det blir en bra start.

Som gårdshund tror jag, efter vad jag hört, att islänningen kan vara mera bunden vid människorna och djuren på gården och trivas att vara där. Islänningen är dessutom mera observant på rovfågel vilket passar här där vi har höns. Sen hoppas jag att han även håller räven på avstånd, vilket var vårt största problem och varför vi över huvud taget började fundera på en gårdshund.

Men jag kan tänka mej att lapphunden skulle kunna funka precis lika bra! Men tyvärr så var jag tvungen att välja och jag hoppas att jag har valt rätt.

Sara

[Birgit]

Jag tror säkert att du blir nöjd med ditt val av ras. På det stora hela är ju islänning och lapphund väldigt lika. Båda härstammar från de gamla nordiska urspetsarna.
Vad jag märkte i skillnad på mina var att islänningen var mer vaksam mot fåglar. Men det finns säkert lapphundar som är också. Båda var väldigt stabila med att stanna på gården. Båda var envisa. Konsekvent uppfostran! Islänningen skällde lite mer än lapphunden, men marginellt. Men det måste den få göra när den anser att något stör lugnet.
Våran lapphund var lite "tjurigare" än islänningen, men lapphunden var en tik o islänningen en hanhund. Det spelar in. Pälsen var den stora skillnaden. För den skötte sig självt på islänningen. Han hade aldrig en tova, medan lapphunden hade massor utöver fot tofsarna, som man fick klippa bort om man inte ville ha med in allt hon gått på under dagen. Dessutom halkade hon inomhus på dessa och på vintern fastnade stora snökockor i dom. Så det känns inte speciellt naturligt. Är väl något man fått med "avelsframstegen".
Båda är dock glada trevliga och lättsamma hundar. Fast lite ögontjänare som spetsar ofta är.

[Guran]

Nu är det klart, det blev en islänning trots allt. Efter allt velande hit och dit mellan lapphunden och islänningen. Vecka 19 hämtar jag honom. Ska bli spännande med utmaningen att få en fin gårdshund.

Sara

Lycka Till med din isländska fårhund! Spännande!

[Lena A]

Tack för info om islänningen och lapphunden.

Det låter bra att islänningen är observant mot rovfågel och ev. räv, att den är bunden vid gården (dvs kan gå lös). Vi har haft besök av både rovfågel och räv vid flera tillfällen och det är också av den anledningen att vi funderar på en gårdshund så småningom (har höns). Att pälsen är lättare att sköta är positivt.

[gimskogen]

de finns både korthåriga o långhåriga islänningar..
se www.islandshunden.se kolla tex under "islänningar till vardags.."

Pälsen är speciell.. snö fastnar inte, inte heller "skit".. våra tre hundar kan se förskräckliga ut ibland då de hjälp till att ta in korna på höstarna i upptrampade hagar... men då de legat inne i några timmar så är smutsen borta ur pälsen... den ligger på golver där de vilat...

Visst behöver man väl borsta dem lite ibland ... hellst då de fäller.. då brukar jag använda en borste med gummi piggar o då rasar de bara ull från pälsen.. har faktiskt försäkt spunnit lite av vår långhårig islännings ull.. o de bev JÄTTE mjukt garn...

de andra två hundarna är korthåriga...

Viktigt är ju att man uppfostrar den rätt...  de är en hund som förstår Rätt o fel...

HAr man han hundar är de viktigt att man är konsekvent de är ju du som är "pakleader" som Cesar Millan säger på tv4 +

de är ju enspets så de är ju lite envisa o oerhört lättlärda...

Tar hand om alla djuren på gården... men skulle tex katten hoppa upp på köks boerdet o jag chasar ner den... så får jag genast hjälp av tre hundar

nästa gång katten försöker ta sig upp på bordet så fixar hundarna denna korrigering själva om inte jag säger till...

De är som små poliser.. brukar säga att de skulle passa bra som rast vakter iskolan...

Men mycket trevliga o glada...de är nöjda om de får vara med..
när du tittar på tv så ligger de vid dina fötter eller om de får i soffan brevid... precis som nu då jag sitter vid datorn.. då ligger de runt mig o sover..
däremot tror jag inte de passar dem som jobbar 7-4  o sitta i hundgård... eller ilägenhet hela dan...

de trivs bäst som gårds hund... eller att få ta hand om dig om du är hemma. mycket... då funkar de säker bra även om du bor i tex lägenhet eller villa..

de är olika i temperamentet... ser vi bara på våra 3 hundar... den "gamla" hunden (5 år) är mycket trevlig men ganska hård i temperamentet... har fått "säga ifrån ordentligt" ett par gånger.. sen blir han väldigt avslappnad o pussar matte..
Han är helt outstanding då de gäller att valla kor... suverän helt enkel...  Men han är väldigt glad o trevlig...  TAr hand om djuren på gården.. engång sog jag honom stå o nagga o slicka ett lamm under hakan... när jag tittade efter så hade lammet ett sår där som hunden tvättade rent...  såret helnade bara på några dar...

en gång ville han inte komma in en kväll då vi varit ute på kisspromenad på gården ... utan stod o små gläfte utanför får hagen... gick då dit o mummlade om ididotisk hund som inte vill komma in kl 12 på natten.. då visade de sig att där bakom en buske låg en tacka o försökte lamma. hon hade felläge o jag fick hjäla henne... Vazzen var med o tvättade lammungen...då de hela var över...

man blir väldigt förundrad  över sin hund ibland.. på hur kloka de är... 

den andra hanhunden vi har är mycket lugn.. mild.. till sättet..  2 år gammal.. hålls ju kort av den äldre.. och Hetta vår 2 åriga tik är rolig glad hund... älskar att ligga i knä .... ligger inte vid dina fötter,- utan på dem...    ÄLSKAR katter o kaniner!! Hon är duktig på att spåra..

fundarar faktiskt på att gå en viltspår kurs med henne....

Men som de står på hemsidan om rasen

Islandshunden, som den ofta benämns i dagligt tal, är en härdig och vaken hund med ett livligt temperament. Den är vänlig, nyfiken och modig. Den ser nöjd ut och tycks ofta leende. Många kan vittna om hundens självständighet. Trots detta har den lätt att lära, såväl sådant man önskar som motsatsen. Behandlingen av den lilla valpen i det nya hemmet är därför mycket viktig. En valp som t.ex. fritt får ströva omkring utanför den egna gården under sina tidiga upptäcksfärder kan som vuxen komma att leva ett vagabonderande liv såväl nära som fjärran. Inte sällan slutar sådana hundar sina dagar på landsvägen efter ett alltför häftigt möte med en bil. En hund som däremot fått lära sig gårdens gränser som liten, blir gårdsfast och hemkär.Den isländska fårhunden ska vara glad i människor och fungera med andra hundar i sitt ar-bete men den är tydlig i sitt vaktande av gården mot främmande djur. Harar, grävlingar, krå-kor och andra djur som passerar över gården (reviret) blir bortfösta snabbt och distinkt.För att trivas med tillvaron behöver islandshunden inte bara fysisk motion. Rasens ursprung-liga arbetsuppgifter, i synnerhet de vallande, ställer stora krav på hjärnans medverkan Det gör att den måste få använda sitt huvud för att må bra. En hund som inte är i arbete bland djur på en gård kan få sitt mentala behov tillfredsställt genom lydnadsträning, bruksarbete eller annan problemlösning som kräver att den ”använder huvudet”.Rasens, i grunden, livliga beteende gör att stresslekar (högfrekvent boll- och pinnkastning, livliga jaktlekar m.m.) är olämpliga.

Den rastypiska självständigheten kan, utan kontakt och ledarskap, resultera i en självsvåldig hund som gör som den själv vill utan hänsyn till husse eller matte.God kontakt, ett tydligt ledarskap och en plats i flocken (familjen) från tidig ålder är därför de viktigaste ingredienserna för den grundtrygghet varje isländsk fårhund behöver i livet.

så är de viktigt att lära den unga valpen vad som är rätt ofel.. ofta så räker de med ett bestämt NEJ... och att vara konsekvent... Men de är ju viktigt vid uppfostran av alla hundar..

vi hade mycket godis i fickorna då de var små... så de lärde sig att komma då man ropade på dem osv...

Dem är verkigen roliga... jag schasade iväg gannens hankatt som sprang o friade på vår gård... nu fixar hundrana detta själva om de får syn på honom... om jag tillåter detta.. de är väldigt läraktiga..




 
 

[Sara zon 7]

Det låter otroligt spännande, men jag tar gärna emot tips angående uppfostran. För ni förstår ju ungefär hur jag vill ha hunden! Jag tror inte att det kommer att bli problem med dom andra djuren på gården. Det jag undrar mest är hur man jobbar med hunden för att få den att inte lämna gården.
Jag är glad för alla små tips ni kan dela med er av.

Sara

[Sara zon 7]

En viktig sak till! Skällandet. Hur sätter man gränser där. Hunden ska ju tala om om nåt händer, ex rovdjursbesök ute, om någon kommer osv men hur sätter man gränser där? När hunden talat om detta för mej vill ju jag ta över och den behöver inte fortsätta skälla.
Hur har ni gjort?

[gimskogen]

Skällande..
Vi gör så att när de far iväg o jagar bort en kråka eller duvhök eller "spöke" så är de ju borta kanske en halv minut sen visslar jag o säger "nu är de bra...nu räcker de" med LUGN o betämd stämma...

funkar bara om jag själv är lugn... om jag blir irriterad o vrålar TYSSST så skäller de bara mer.. tror de kanske tror " att nu är matte JÄTTE förbannad på kråkan o då hjälper de till ännu mer..."

de viktiga är att säga ifrån  om de skäller i onödan...

Tycker de inte är speciellt skälliga .. de skäller ju när de kommer nån.. o så naturligt vis då de vallar...
men de är lika då då visslar jag o säger TAck så mycke .. nu räcker de...

sen vill de ävewn gärna skälla då de springer ut på gårdsplanen...
ofta sitter de ju skrattande skator där o de måste ju åtgärdas.... inte sådana eländiga fåglar på vår gård inte...

viktigt är ju att från början lära dem att akta sig för bilar då de kommer nån... våra hundar brukar få sitta ner o titta på då de kommer nån med bil i på gården..... de gjorde vi med dem redan som valpar...

de kan också hända att de kan bli "biltokiga" om man låter dem få springa hur som hellst ... de försöker valla bilen osv...
de är jätte viktigt att säga till redan då de är små... att de får man inte göra..


Att träna inkäallning är ju precis som alla andra hundar... vi började direkt nästa då dee var små...
man kan ju träna hemma på köks golvet i början... locka på dem o ge dem le godis... vi har kattpiller som hund godis...

sen gjorde vi likadant ute... de vill ju oerhört gärna vara med matte o husse ...  viktigt var ju att de inte gick för långt bort... då var de svårare att kalla på dem...   de är ju som Ceasar millan säger husse o matte är PAKleader o vi skall ta intiativet o ju gå på skojiga promenader , sköta sysslorna på gården osv..då tycker de att de är roligt...
är nog ganska viktigt då de är små..

nu för tiden brukar vår gamla hund vara lite bekväm.. att när jag går okring o fodrar djuren så sätter han sig strategiskt så han ser hela gården o alla djuren...  han ser oerhört nöjd ut... skulle jag gräla på nåt av djuren så kommer hundrna direkt o hjälper till..




men de är ju mycket olika...

den ena kom alltid direkt då man kallade på honom... o vår lilla tik hon kunde promenera omkring i sin egen lilla värld o varke såg eller hörde nåt då hon var liten... man fick gå efter henne o när hon såg en så ropade man o visade godiset, busande lite sprang åt andra hållet... då kom hon ...

o då var hon ju sååå duktig...

nu hade vi myket hjälp av vår gamla hund...

kom inte de små innom 5 sekunder så skäller han bestämt o då kommer de direkt...

[Sara zon 7]

Tack för alla tips, de ska jag komma ihåg. Har just läst i en hundbok där man tränade med långlina för att ha kontakt med hunden när man tränar bla inkallning och hur långt hunden får gå, vars "gårdsgränsen" går. Har någon erfarenhet av det?

[Birgit]

Kan bara instämma i Gimskogens analys av islänningen.  Det funkar inte att bli irriterad och arg och skrika åt den. Antingen blir de nervösa, eller så blir de döva!
Lugn, konsekvens och tålamod hjälper. Är det nej så är det. Alltid!
Men för det mesta är de glada, samarbetsvillliga o trevliga. De vill verkligen vara duktiga och det bästa är att de är så otroligt lugna inomhus, eller när de inte "jobbar". Desto mer "jobb" de har, desto mer avslappnade blir de i övrigt. Jobb är inte nödvändigtvis bara vallning, utan att bevaka gården i allmänhet och att få följa med husse o matte i arbetet.
Våran lapphund (är ju närbesläktad) älskade att sitta med min man i traktorn t.ex. De vill vara med, de vill vara till lags. Ibland blir det fel, men oftast har vi kanske gett lite fel signaler då.
Har använt lite långlina med mina boskapsvaktare, men inte islänningen. Visst funkar det, men ibland fattar hunden lite väl snabbt, när löplinan är av och på. Funkar kanske bättre med islänningen. Men det går ju att prova sig fram

[Assistenten]

När jag läste ditt inlägg Birgit där du skriver att den islänska fårhunden är så lugn innomhus, fick jag kaffet i felstrupen.

Förlåt, menar inget illa, eller att trampa någon på tårna.

 ........men jag har aldrig haft så mycket trasigt eller haft hundar (före eller efter )på bordet. Mina islänska fårhundar var alltid både högt och lågt, skällde och den ena jagade alltid bilar! Jag upplevde dem som väldigt krävande......
Jag är totalvaccinerad från denna ras. men det är ju tur att andra har possitiva erfarenheter!

Fina att se på tycker jag fortfarande de är.

Detta inlägg ska INTE ses som ett påhopp!!

[Birgit]

Nej, jag tar det inte så heller Men uppfostrade du dom inte? För man måste tydligt tala om för dom vilka regler som gäller. Min gamle hane skällde visserligen ut postbilen var dag, om inte jag hann före och talade om att jag redan sett den, men inne var han som ett lamm. Detta trots att han kom till oss som uppstressad 7-åring från ett höghus i Stockholm. Han lärde sig snabbt vilka regler vi hade.
Sedan måste de ha vettig stimulans på dagarna. Att de far och flänger och biter sönder, verkar mer som ett stressproblem. Så beskrev våran hunds gamla matte honom. Vi upplevde inte den sidan alls. Men han trivdes inte med det gamla livet. Gick på magmedicin och jagade moppar och cyklar m.m. på promenaderna.
Man får inte glömma att det är brukshundar oavsett hur söta de är.

[gimskogen]

våra hundar har aldrig fått varit på bordet!!!
vi har ju haft dem från början då de var valpar..
visst då de var små så försökte de stå på bakbenen o nosa på bordet eller efter kött biten på bänken osv.. men de sa vi i från... o de har aldrig tagit nåt från bänken eller bordet... Vad jag vet..

Ändå har vi alltid kattmaten står på kökssoffan...
fast jag brukar se till o ge katte så mycket mat att han äter upp de mesta... på engång..


naturligtvis så äe de ju bra att man tänka på att de inte finns nåt på bordet eller bänken då de är ensamma hemma...  helst då de är små...

nu är de ju mycket olika individer...

men de är nog mycket viktigt att lära dem rätt o fel från början...

Våra tre är iallafall MYCKET lugna... innom hus så sover de mest vid mina fötter...
eller sin hund korg vid min säng... jag vill inte ha hundar i sängen annars hade de säker velat sovit där..
 

[Birgit]

Så fungerade min islänning också och lapphunden, Gimskogen! Fast båda var omplaceringar.

[Sara zon 7]

Okej, alla är ju olika individer och kräver säkert olika mycket av oss som ska fostra och försöka få hunden att förstå vad dess uppgift är. Man får vänta och se hur det utvecklar sig, jag lär säkert återkomma med många funderingar.
Men av vad jag har hört så finns det förutsättning att få en hund som kan funka som jag tänkt mej. Idag om två veckor åker jag och hämtar hem honom!

Sara

[Assistenten]

Nej, jag tar det inte så heller Men uppfostrade du dom inte? För man måste tydligt tala om för dom vilka regler som gäller. Min gamle hane skällde visserligen ut postbilen var dag, om inte jag hann före och talade om att jag redan sett den, men inne var han som ett lamm. Detta trots att han kom till oss som uppstressad 7-åring från ett höghus i Stockholm. Han lärde sig snabbt vilka regler vi hade.
Sedan måste de ha vettig stimulans på dagarna. Att de far och flänger och biter sönder, verkar mer som ett stressproblem. Så beskrev våran hunds gamla matte honom. Vi upplevde inte den sidan alls. Men han trivdes inte med det gamla livet. Gick på magmedicin och jagade moppar och cyklar m.m. på promenaderna.
Man får inte glömma att det är brukshundar oavsett hur söta de är.

Naturligtvis hade jag uppfostran på dem! Fick kämpa på rejält med dessa. De passade på att hoppa upp på bordet när jag inte var hemma, tuggade sönder så fort jag vände ryggen åt dem. Vi hade många timmars aktivitet varje nästan varje dag. Men dessa tjejer var nåt i "hästväg". Som jag skrev...Ingen av mina andra hundar har varit såna vare sig före eller efter dem.
De var kullsyskon, en korthår och en långhår. Jättefina!

Önskar dig all lycka med din valp Sara! Din valp behöver absolut inte bli eller vara som mina var!

[gimskogen]

PÅ lördag är de specialutställning på Lida fridluftsgård... med MÅNGA islandshundar anmälda...
är de nån som kan slita sig från höbärgning så kan man åka dit...
vi skall försöka komma iväg med våra tre islänningar...

Kanske vi sys där!!!