Angående friska o sunda föräldrar, är det lika viktigt vi renrasig avel. Har sett riktiga skräckexempel på detta framförallt inom hund och kattavel, men även häst, får o nöt.
Man ser en viss egenskap man gillar, letar upp en partner med den egenskapen. Kan rentav blunda för att det finns andra mindre önskavärda egenskaper också (de kanske inte ärvs). Det värsta är att jag sett folk, trots problem i första ledet, välja ut den/de som inte fick problemen och linjeavla dom
Dessutom är gener mer än vad du kan se med ögonen. Vissa individer passar inte ihop. Hur fina representanter de än är. Genom att para dom kan man få fram latenta egenskaper/anlag.
Allt syns inte. Oavsett om de har stamtavla eller inte.
Att finna bra hem, gäller inte bara blandisar. Har själv tagit hand om ett antal omplaceringshundar, där uppfödaren enbart viljat sälja och tjäna pengar, utan en tanke på hur hunden kommer få det. Detta har bara varit väletablerade uppfödare, med fina meriter på avelsdjuren.
Att kenneln har ett fint namn och meriterade hundar är ingen säkerhet för kvalitéer hos hunden du köper. Dessutom är det FÖR mycket pengar och prestige i detta.
Så slutsatsen är att skaffa en hund du tror på och gillar oavsett ursprung.
Tänk om vi haft detta elittänkande i människoavel? Kolla stamtavlan först
Var säker på att barnens framtid är tryggad?
Det här är frågan om en tjuvparning. Det blir vad det blir.
Läste ett citat från en historisk filosof: Ditt barn är inte ditt. Ditt barn tillhör livets längtan efter sig självt! Så är det även med djuren.
Själv tycker jag det är ok med både korsning o renrasigt. Men styr inte livet i detalj. lämna en del åt slumpen och tänk positivt.
