En intressant aspekt på hamling och ängsbruk. Detta är något jag läst, kommer inte ihåg var. Forskning runt ängsbruk
skulle enligt min källa ha varit långsiktigt framgångsrikt tack vare återkommande hamling. Träden fungerade då som
näringspumpar. Fram för allt genom att trädens rotsystem tilläts växa till under 5-7 år. Vid hamlingen anpassadees trädens
rotsystem till den mindre kronan, på detta sätts frigjordes näring från rötterna som kom ängens örter till godo.
Men under åren som grenverket växte till så tog väl också det ytligare rotsystemet en del näring från gräset?
Och lövet brukar man oftast räfsa ihop och elda upp, tror inte askan spreds omkring i större omfattning.
Ibland verkar det som om man söker samband som inte finns.
Ängarna blev långsiktigt alltmer utarmade, för att man tog mer därifrån än som tillfördes.
Det gav möjlighet för en massa örter att hävda sig mot gräsen, blomrikedomen i ängarna är ett tecken på utsugning av näringen.