Agda som jag skrev om tidigare, som var försvunnen en kväll men återfanns välbehållen i syrenen, verkar vara fast besluten att bli en vildhöna. Varje kväll numera får vi lyfta ner henne från hennes favoritgren i fläderbusken och bära in henne i hönshuset. Leta rätt på henne slipper vi, för hon har hittat en gren där hon sitter vareviga kväll och ser varje gång lika förnärmad ut när vi krånglar ner henne och bär henne till hennes kompisar som lydigt halvsover på sina pinnar.
Man vill ju inte ha sin vackraste höna uppäten av otäcka nattjagande rovdjur av diverse sorter, så vi bär in henne trots att hon verkar missbelåten med arrangemanget.
