Vi slaktar våra får på Strömsbergs slakteri, ett litet slakteri norr om Tierp. En del av våra får är mufflonkorsningar och de är ofta mer skygga än vanliga får. Det är inte alltid lätt att hantera dem.
Idag var det dags att slakta andra omgången för i höst. Efter många om och men hade vi lastat två tackor och fyra lamm i hästtransporten. När jag kom fram till slakteriet mötte slaktaren mig. Han är en stor rejäl karl som är vänlig och allmänt sympatisk. Han dirigerade mig när jag backade intill dörren in till uppsamlingsstallet bredvid slakteriet. Så snart luckan till hästtranporten var nere, sträckte han in en hand och greppade ett framben på en av tackorna. Med ett mäktigt BÄÄÄÄ ledde han sedan ner tackan i frambenet. Hela flocken slängde sig efter och på tre sekunder var de instängda i en box.
Denna slaktaren är helt otrolig när han hanterar får. När han ropar på dem med sitt BÄÄÄ, då kommer varenda får. Jag kan själv inte höra skillnad på honom och bagglammen. Vi har haft andra hjälpare när vi kommit dit, och det har tagit flera minuter att få fåren av hästtransporten.
De första åren höll jag fåren sällskap tills de var slaktade,, men numera lämnar jag dem. Det har gått så oerhört lugnt till de gånger jag varit med. Fåren får gå in i en box som har en dörr in till slakteriet. En och en får de gå in där och de avlivas med el direkt de kommer på andra sidan dörren, som hålls stängd mot de övriga fåren.
Den underbara slaktaren hanterar fåren med lugn och värdighet. Eftersom jag tycker att det är jobbigt att slakta framför allt tackorna, så är jag tacksam att jag har en så bra slaktare. Det gör det lite lättare.
Nu ligger skinnen saltade i verkstan.
