Förra veckan köpte jag fyra hönor till min lilla flock. De har trivts bra ihop och igår släppte vi ut dem ur hönsgården tillsammans med de andra under dagen. På kvällen var vackra Agda borta!
Vi letade och letade och letade och letade. Sen gav vi upp och efter det letade vi igen. När vi skulle till att ge upp slutgiltigt säger min sambo "men... Där sitter hon ju!"
Två meter upp i syrenen på en liten tanig kvist satt hon och stirrade yrvaket på oss och våra ficklampor. Lilla vännen, hur kom hon på tanken att flaxa ditupp i stället för att gå med de andra in i hönsahuset? Hon var ju i alla fall smart som satte sig så högt, för hon hade väl inte blivit tagen av räven precis, på den höjden. Fast en mink kanske hade kunnat klättra upp?
Vi är i alla fall glada att hon kom till rätta, vackra guldbruna hönshjärnan.