Är många kaniner elaka?

[KK]

  Är  nyfiken, har hört flera som säger att kaniner kan vara svåra att tas med...
Jag har inte drabbats av något bett eller andra skador...  
Men har en hona som morrar väldigt, tror det är för att förra ägaren lyfte upp henne i ryggskinnet för det är när jag klappar henne där som hon låter som en rottwailer. Stackars Bumma.
Sen har jag ju en hane som kom hoppandes mot mig en dag som om han var pissed off, men jag blev ju bara skrattnödig och klappade i händerna så slutade han....
Vad är er erfarenhet?

[Sally]

Har än så länge inte träffat någon "elak" kanin. Jag har tagit hand om en del kaniner som andra inte velat ha för att de bits, är döva, blinda osv. Det var de naturligtvis inte...bara missförstådda  ! Med lite tålamod och försiktigt handhavande så har det blivit kaniner av dessa också  . Tar man i en kanin på ett olämpligt sätt är det klart att de kan knipa till...och att de inte kommer när man ropar behöver inte betyda att de är döva  .

Sally

[Potatisblomma]

Fräsiga och morriga kaniner försvarar sitt revir, oftast är de väldigt snälla och timida på andra platser än i sin bur  

Kan vara lite bökigt och osäkert med sådana kaniner så förslagsvis används de inte i aveln.
Om Brumma går i en vanlig bur med lucka från sidan så kan du istället sätta henne i en box, då borde hon bli lugnare  

[bonus]

ja, det finns "elaka" kaniner, men jag tror (vet) att kaniner inte är elaka , utan de har ett lynnesfel.

med kraftigt lynnesfel menar jag att kaninen morrar, attackerar, bits, fäcktar med framtassarna mm.
en kanin jag hade högg mig så hårt att jag blev tvungen att sy och äta antiinflamatoriska medeciner.........  

jag har fått avliva 3 kaniner åt "bekantskapskretsen" som har haft sådana här problem - en kanin som jag själv hade (se ovan). Detta är allts 3 kaniner av ett totalt hundratal som har "figurerat" de senaste åren.

kaniner som beter sig som den som bet mig, enligt ovan, går inte att hantera till "vardags", och till vardags hemma hos mig betyder att man blir tagen ur buren med jämna mellanrum och får tex. klorna klippta. med vardags menar jag också daglig utfodring och mockning av burarna ...

[Dandelia]

Råkade själv ut för en "svår" hona som revs och sparkade nåt förfärligt och inte kunde/ville lugna sig. Hon gillade inte att bli hanterad. Då hon uppvisade aggressivt beteende mot hanen med, omplacerades hon (efter att nya ägaren fått info om läget). Hon fungerar bättre i nya hemmet vad gäller han-acceptansen. Resten vet jag inget om. Knepigt, men kaniner är också individer.

/Dandelia

[Sally]

Visst är det så att vissa är svårare än andra och en del kanske inte passar i hushåll med små barn tex. Men en del av dessa "knepiga" kaniner har funnit ett hem hos mig och ännu är det ingen jag gett upp hoppet om  !

Sally

[sagatulip]

jag blev sista hem åt en "vandringspokal" en liten dvärg hona av något slag.
hon var ilsken i buren och vaktade den med inlevelse! så i början fick jag fiska fram hennes matskål med en stekspade, det gav sig efter ett tag och massor av träning.
utanför buren var hon bättre men ville inte bli lyft, satt och tittade på tv en kväll, då kom hon och "buffade" på mina fötter, det var alldeles i början så jag var lite misstänksam ifall hon skulle bitas men jag strök på henne med foten och hon tyckte tydligen om det för hon kastade sig på sidan och blev jättelång
den enda kanin jag haft som velat bli "fotklappad"

[Kimma]

Jag har en liten dvärgvädur hona därhemma som tror hon är stor som en rottweiler, hon låter likadant. Ska "döda" sin mat i skålen och har hängt i både armar och fingrar på hela familjen flera gånger. Men jag tycker hon har sin charm ändå. För att hon är så speciell som hon är, alla vet att dra ner tröjärmen när man ska fiska fram skålen och sen är det inte mer med det 
Hon är en suverän mamma som vid nåt tillfälle tom lyckats ta hand om 2 kullar samtidigt. Men hon används endast som avels kanin för BARF kaniner eftersom ungarna i könsmogen ålder tar efter hennes beteende.

[bondelinda]

Är  nyfiken, har hört flera som säger att kaniner kan vara svåra att tas med...
Jag har inte drabbats av något bett eller andra skador... 
Men har en hona som morrar väldigt, tror det är för att förra ägaren lyfte upp henne i ryggskinnet för det är när jag klappar henne där som hon låter som en rottwailer. Stackars Bumma.
Sen har jag ju en hane som kom hoppandes mot mig en dag som om han var pissed off, men jag blev ju bara skrattnödig och klappade i händerna så slutade han....
Vad är er erfarenhet?

När jag höll på med kaninhoppning så upptäckte jag att många framavlade "hoppkaniner" hade ett väldigt jobbigt temperament. Jag tror att det hänger ihop med att man vill ha en framåt kanin (dvs inte rädd och försiktig). Hade själv en hoppkanin (hoppstam) som hoppade helt fantastiskt men var hur jobbig som helst att ha att göra med, dvs den bet mig så fort jag tog upp den och gick gärna till attack i buren etc...

Nu när jag själv avlar på köttkaniner försöker jag undvika att avla på djur med dåligt temperament, just för att slippa bitskador och sådana problem

[Kerstin Linnea]

Jag tror visst att kaniner kan ha ett betende som hos människor skulle kallas elack och jag har haft kaniner med dåligt temperament och jag har hjälp släktingar att ta bort kaniner som varit rejält lynniga...
Och alla kaniner som jag talar om har haft en bra uppväxt och foder men det har slagit slint ändå, jag misstänker att det gäller honor som brunstar och brunstar utan att få träffa hanne....
En hona jag tog bort (en stor korsningshona) tvärvände så fort hon kom ut ur transportburen och skulle hugga i benet... ...Sen hade jag en gotlandshona som var nervös och klumpig och klev ihjäl ungar..

[Meissner]

Jag tror visst att kaniner kan ha ett betende som hos människor skulle kallas elack och jag har haft kaniner med dåligt temperament och jag har hjälp släktingar att ta bort kaniner som varit rejält lynniga...
Och alla kaniner som jag talar om har haft en bra uppväxt och foder men det har slagit slint ändå, jag misstänker att det gäller honor som brunstar och brunstar utan att få träffa hanne....
En hona jag tog bort (en stor korsningshona) tvärvände så fort hon kom ut ur transportburen och skulle hugga i benet... ...Sen hade jag en gotlandshona som var nervös och klumpig och klev ihjäl ungar..

Kaniner är av naturen skygga och lite "nervösa" annars skulle de aldrig överleva i det vilda. De lugna och mysiga egenskaperna är ju de framavlade, det vi vill ha. Men att kaniner av naturen har "elaka" egenskaper håller jag inte med om. Kaniner som bits eller uppvisar aggressivitet hör inte hemma i min gård och de avlar jag inte på. Det är inte snällt mot kaninen själv att låta den va kvar i livet då den förmodligen upplever skadlig stress.

[Notcha]

Våra är jättesnälla och gosiga.

[Kerstin Linnea]

Jag har självklart snälla djur med .... alla är olika men speciellt två utmärker sig....
En hona jag har sätter kel framför mat , även då hon har en hungrig kull som jagar henne    ..
SEn har jag en fransk vädurshanne som är som en nallebjörn....
Sen har jag en jättevacker fransk vädurshona som är riktigt tjurig ...

[Gille]

Är  nyfiken, har hört flera som säger att kaniner kan vara svåra att tas med...
Jag har inte drabbats av något bett eller andra skador...  
Men har en hona som morrar väldigt, tror det är för att förra ägaren lyfte upp henne i ryggskinnet för det är när jag klappar henne där som hon låter som en rottwailer. Stackars Bumma.

Jag lyfter alla mina kaniner i nackskinnet, har alltid gjort, och ingen har morrat på mig när jag ska klappa dem över ryggen. Däremot är en del skyggare (och det är de ju av naturen). Med rätt avel får man fram mjukare kaniner med mer självsäkerhet.