Olika raser

[Henning]

Temperament ska vi ju vara fullständigt medvetna om är ju VÄLDIGT ARFTLIGT både på ont och gott.
Vill man inte ha lite nervösa får så avlar man inte på den egenskapen, och efter ett tag så har man t.ex lugna Leicester
fråga Rosa hon har haft såna i 25 år  
Men det kan också vara BRA att ha lite reserverade får !
Risken för stöld av lamm och tackor minimeras  

Visst är temperament ärftligt men hur tackan uppfostrar lammen har minst lika stor betydelse. En rädd tacka lär sina lamm från första dagen att akta sig för människor. Då blir även ett fosterlamm på en sådan tacka likadant även om den hade en tam mamma.

Håller med om att det kan vara risk för stölder med tama tackor. Det är himla trist men tyvärr en verklighet och det drabbar oss ungefär vartannat år. Uppklippta stängsel, bilspår och grindar uppsatta för att fånga får talar ett tydligt språk.

Våra kära invandrare har bidragit till mycket positivt men tyvärr finns det några rötägg också. I de fall av fårstölder som blivit uppklarade har det så vitt jag vet varit tjuvar av utländsk härkomst. Det är inte så konstigt. Det är brukligt i många länder för den vanlige familjefadern att köpa ett levande får och slakta åt familjen. Hur många moderna västerlänningar skulle ge sig på något sådant? Man köper på sin höjd färdiga grillbitar.

Nu svävade jag ut igen...

[Martin S]

Exakt samme erfarenhet som Falin ovan. Der där med temperament är så forvånansvart olika från individ til individ, i all fall her hemma. Å andra sidan är det också det som är roligt, inom vissa ramar.

Jag blev faktisk nyfiken på Leicester - tro det eller inte, og det verkar ju vara en jättebra kombinationsras, skulle lätt bli övertygad om man skulle satsa mer på slaktvärde.

När man räknar på ekonomin skall man inte glömma skinnen. Allmogefårens skinn bättrar klart på balancen. Men det ser även ut at vara ett pluss hos leicester.

http://www.faravelsforbundet.com/Distrikt/Leicester/tabid/460/Default.aspx

[Henning]

Det behövs fler leicesteruppfödare. Det är en ras som är värd att satsa på om man har avsättning för vita skinn, kan lägga ner lite jobb på att få tackorna tama och står ut med långa svansar.
Ett problem är att det inte är så många som avlar åt samma håll när det gäller pälskvalitet. Leicesterföreningen gör ett bra jobb men bra baggar köps ofta av kapitalstarka gotlandsfårägare som vill ha lite vita skinn i sin butik. Det skulle vara bättre om de bästa baggarna stannade inom rasen .

Med lite större leicesterpopulation skulla man kunna avla mot senare slaktmognad, bättre pälshårskvalitet och lugnare temperament. Nu blir det mest ett kompromissande för att undvika inavel.

[Martin S]

Jag hade lovat Rosa i et PM att lägga ut lite vikter. Några slaktvikter har jag inte än, men här är nåra levandevikter bland årets bagglamm.

De går på eget bete och har inte fått något annat kraftfoder än det de lykkades sno från mammorna då diperioden tog som hårdast. Jag har bara haft 2 och 3-födda lamm, så då behövdes lite tillskott.

Som ni kan se, har de största lammen en rimlig slaktvikt redan, men flocken får gå några veckor till alla hinner med. Det är tydligt, att det är i dessa veckorna att de växer över rumpan

Allmogefåren hålls inte för att konkurrera på slaktvikt, men det är andå kul at se,  att de inte är fy skam till slakt.

Största lammet: 3-född  147 dagar 43 kg

2-född 132 dagar, 41 kg

3-född 141 dagar 38 kg

minstingen: 2-född 125 dagar 33 kg

lammen är klippta för 2 veckor sedan, så ull ingår inte.
återkommer med slaktvikter om några veckor.