Om man har tillgång till god värme, vatten och rapsolja så är det inte alls svårt att härda ett stål om det bara har lagom kolhalt. Jag har smitt några stora stämjärn av C-formade harvpinnar, om jag minns rätt så var de ungefär 8*40 mm plattjärn i formen och gjorda av fjäderstål. Den härdade eggen är inte lika hård som ett kolstål på 1% kol så den håller inte skärpan lika länge. Men den är å andra sidan mjukare att bryna.
Jag har fortfarande inte lärt mig välla in eggstål ordentligt för övrigt
Stämjärnen smidde jag helt i fjäderstål och härdade bara eggen.
Smid en provbit som smalnar av lite som eggen du har tänkt dig.
Värm till den är jämnt orange minst i hela den del som ska härdas och kolla med en magnet. När stålet slutar vara magnetiskt är det varmt nog.
Kyl i vatten, och glöm inte att röra eggen så den skär genom vattnet. Spricker provbiten så gör en ny och prova i olja istället. Eller ta olja först och testa att fila på eggen för att se om den tog härdning (oljan kyler långsammare. Skonsammare, men kanske inte alltid räcker) i olja eller behöver vattenkylas.
Ljummet vatten och olja, inte iskallt.
När det är dags för den riktiga produkten så glöm inte att normalisera (värm ordentligt och låt svalna långsamt minst en gång) för att minska risken att insmidda spänningar får eggen att spricka vid härdningen.
Smid eller slipa en grov egg, för tunn så kommer den brinna vid härdningen.
Värm till orange, kyl och anlöp till halmgult.
Slipa till eggen är vass.
Det finns mer detaljer och tillomed vidskepligheter att ta del av om man vill med det är de stora dragen iallafall.
Köper man stålet kan man få veta vad det heter och hur det ska härdas. Mindre jobb, men det kostar ju
