Ingen vadare vad jag fick för uppfattning vi de två tillfällen som jag träffade på fåglarna.
När jag passerade platsen där de hade sina bon så försökte alla fåglarna störa bort alternativt finta mig från deras ungar eller ägg.
På torra land och en bra bit från ån.
Det beteendet är typiskt för Tofsvipa (som tillhör den grupp av fåglar som kallas vadare).
De häckar på vissa av våra ängar/ fd åkrar som används som betesmark här, och föräldrarna blir riktigt envisa, när man råkar komma nära boet eller ungarna. Ett år så hade vi en Tofsvipefamilj, som var oerhört samvetsgrann vad avsåg att skydda ungarna från allt ont, och t.o.m. tog upp striden med så stora motståndare som kråka.
Tofsvipan är inte bunden till kusten, utan finns lite överallt, i hela Sverige.
I vissa vinklar, t.ex. snett underifrån, så ser det ut som att flygande tofsvipor har en "svart ring" runt halsen.
De häckar tidigt på våren, och ungarna är färdiga tidigt. Föräldrarna flyttar ofta mitt i sommaren, medan ungarna blir kvar ett tag till.
Bildgoogla på flygande Tofsvipa (jag vill inte stjäla bilder som jag saknar rättighet till), så kan du se hur tydligt det svarta bandet runt halsen är.