svetsa gammalt gjutjärn?

[jörmundur]

Hej, har ett stort gammalt kugghjul som sitter på en slipsten som måste lagas. en bit mellan ekrarna har gått av snyggt o prydligt.

Vilken sorts elektroder är lämpligt?

Bör man värma upp områdena med tex gasol för att undvika sprickor?

vad anser du?

svetsar vanligt järn lite då o då men har som ingen koll riktigt på tillvägagångssättet med gjutjärn.
/J

[Nordic Vargtand]

1, Ja om det går att värma till ca 200 grader där det skall svetsas.

2. Nickelelektroder brukar fungera.

3. Man kan även hamra över svetsytan medaan den kallnar och sedan lägga den i torr sand över natten för att bevara mer av värmen från gasvärmningen.

4. Många verkar förespråka hårdlod, men jag har aldig provat det själv på gammalt gjutgods (bara på stål), dock behöver ytona ha väldigt hög passning och renhet om man tänkt använda silverlod enligt men praktiska erfarenhet av silverlegerat hårdlod, så jag vet inte hur användbart det är till detta, (fosforbrons har jag aldrig provat på järn ännu...) Men, om du tänk löda så använd flussmedel för hårdlod, tex pulverlod (enklast är att litet diskret röra ut det i en spottloska, det brinner ju upp ändå när det är klart...) annars är det nästan omöjligt att få det riktigt rent så att det fäster bra.
Edit, skall finnas flussdoppat lod som är färdigt att använda, men jag har aldrig testat detta själv, men det påstås fungera.

[torbjorn]

När det är frågan om en sådan konstruktion som ett kugghjul, så bör man nog värma alltsammans för att inte riskera att det spricker någon annanstans pga värmeutvidgning vid svetsstället.
Enklaste lösningen är ofta att göra iordning en stor träkolsfyr typ utegrill och bädda ner arbetsstycket i den för att få det jämnt förvärmt, när det är tillräckligt varmt krafsar man fram det område som ska svetsas ur kolet, när svetsningen är klar bäddar man in det igen och täpper för/stryper draget så det hela får kallna långsamt.

Jag har aldrig försökt hårdlöda gjutjärn själv, men har läst uppgifter någonstans om att man i så fall först bör bränna av fogytorna med oxiderande svetslåga (alltså låga med syreöverskott), för att bränna upp fria grafitfjäll som stöter bort lodet hur bra flussmedel man än har. Vanligt "grått" gjutjärn innehåller ju mer kol än vad järnet kan hålla som legeringsämne, så en del av kolet finns i form av fri grafit. Fjäll eller "flingor" i gammalt hederligt gjutjärn, kulor i modernt s k nodulärt gjutjärn.

[Nordic Vargtand]

Det har du rätt i, när du säger det så har jag också hört att man bör bränna ur godset vid fogen även före bågsvetsning om det går.
Tror mjuka rostfria elektroder kanske fungerar om de är nickel legerade.

[ensamhet]

Har sett gjutjärn som varit lagat och svets/lödning har varit guldfärgat.

Vet en som skickad vevstaken genom blocket och han svetsade med migsvets, med vanliga tråden.

[torbjorn]

Motorblocksgjutjärn brukar vara mer medgörligt och lättsvetsat än enklare och billigare sorters gjutjärn.

[jörmundur]

tack för all hjälp får se hur det går.

[Nordic Vargtand]

Fosforbronslod (samt flussmedel för hårdlod) lär vara ett relativt säkert kort om det skiter sig med svetsningen (dock kräver det tillgång till en gassvets om det skall bli bra, med gas kan man rensa ytan direkt efter mekanisk rengöring).

[G-son]

Hårdlödning med mässingslod och V-fog fungerar utmärkt på gjutjärn, och eftersom lödning görs vid lägre temperatur än svetsning får man mindre problem med krympspänningar och följande nya sprickor än vid svetsning, men när man arbetar med gjutjärn behöver man ALLTID tänka på hur metallen expanderar/krymper och hur man ska hantera värmen för att undvika att det blir ett problem. Man kan värma hela kugghjulet, då krymper hela kugghjulet ihop med fogen och spänningar minimeras, man kan välja att bara värma vissa områden, t.ex. ekrarna omkring brottet för att få rätt plats att röra sig på rätt sätt.

Man kan svetsa med gassvets och tillsatsmaterial av äkta gjutjärn. En bra metod, men det blir lätt dyrt när det handlar om grövre gods, gasen är dyr och det tar tid.

Man kan pinnsvetsa med speciella nickelelektroder, ofta används en teknik där man svetsar ett par centimeter för att därefter smida ut fogen medan den svalnar - hamrandet kompenserar för krympningen när temperaturen sjunker.

En sak värd att tänka på: allt gjutjärn är inte svetsbart. Gjutjärnsföremål som har varit utsatta för höga temperaturer lång tid (vedspisdelar, grenrör på motorer) kan drabbas av att kislet i metallen oxideras och kolet bränns bort vilket gör att det inte går få att smälta och stelna till något användbart igen, och vissa gjutjärnslegeringar är inte ens svetsbara från början. Hårdlödning brukar gå ändå, då smälter man ju inte gjutjärnet, men hårdlödning tål inte heller så många hundra graders drifttemperatur så delar som blivit nog varma för att brännas vid normal användning går kanske inte hårdlöda ändå.

[ensamhet]

Hörde att man ska använda pinnar för syrafast OK 63.30 till gjutjärn.
Nån som vet om det stämmer?

[G-son]

"Riktiga" pinnsvetselektroder för gjutjärnssvetsning brukar innehålla mestadels nickel. Rostfria elektroder innehåller en mindre andel nickel, och har blivit ett vanligt snikalternativ till rätt elektroder.

Jag har ingen erfarenhet av dom, jag kör gassvets, men rent generellt är min erfarenhet att det är billigare att göra rätt från början än att försöka ta genvägar som misslyckas. Gjutjärn ÄR känsligt, och beroende på vad man jobbar på är det inte säkert att man får en andra chans ifall det första försöket misslyckas.

[torbjorn]

När det gäller att använda svetselektroder till andra saker än vad de egentligen är tänkta till, så är det nog säkrare att fråga elektrodtillverkarens kataloger om råd, än att lita till hörsägen.
Åtminstone när det gäller Esab och OK-elektroder, så finns det en hel del tips och "sidospår" i texten om  respektive elektrod i deras äldre kataloger (60-70-talet). Informationen har blivit magrare på senare år.