Fyrkantvåg är mycket sällsynt på växelriktare från de senaste 30 åren. Det som branschen kallar modifierad sinus bör hellre benämnas trappstegsspänning. Skillnaden mellan den och fyrkantvåg är att trappstegsspänningen "vilar" ett tag på 0 V mellan de positiva och negativa topparna, så förhållandet mellan toppvärde och effektivvärde blir detsamma som för en sinusspänning. Därmed kan både utrustning som är beroende av korrekt toppvärde (t ex switchade nätdelar) och sådana som är beroende av effektivvärdet (t ex glödlampor och elmotorer) fungera bra på spänningen.
De flesta moderna billiga trappstegsväxelriktare ändrar vilotiden med batterispänning och belastning, så att effektivvärdet alltid ligger rätt (alltså t ex på 230 V), medan däremot toppvärdet ändras med batterispänningen. En del äldre trappstegsväxelriktare (t ex norska Mascot från 80-90-talet) går med konstant vilotid.
Rena fyrkantvågväxelriktare (jag har några uråldriga 500 W UPS:er från mitten av 80-talet, samt en gammal finsk växelriktare av mindre modell, som lämnar fyrkantvåg) kan lätt bränna sönder utrustning med nättransformator, eftersom fyrkantspänningen får järnkärnan att bli kraftigt magnetiskt mättad. Detta slipper man med trappstegsspänning.
Riktigt gamla växelriktare (tillverkade före ca 1965) som inte innehåller någon elektronik utan en mekanisk s k vibratoromformare, brukar ge en slags trappstegsspänning men utan större koll på vad det egentligen blir för vilotid. Den kan variera med dagsformen - hur brända brytarkontakterna är för tillfället osv.