Röja i hagar - vad göra med slyflisen?

[teufel]

Vi kommer att röja sly och träd i några av våra naturbeteshagar i sommar.
Till vår hjälp kommer vi att införskaffa en portabel flishugg så att vi slipper släpa grenar m.m. speciellt långt.

Men vad gör vi med flisen?
Finns det en marknad för att sälja den till annat ändamål än värmeverk (som ändå betalar rätt dåligt eller t.o.m. kräver betalt för att ta om hand om det)?
Typ att täcka med i rabatter? Vi har gott om pelletssäckar som vi ändå vill bli av med, så en andra användning av dessa skulle kunna ordnas, så länge de är öppnade i kortändan.
Till viss del kan vi använda en del flis själva för att stabilisera marken i hagöppningar där djuren har stått och hängt och gjort marken till lervälling, men det går inte åt hur mycket som helst.

[kurt]

Det kräver extremt mycket arbete att flisa slyet, det är väl därför INGEN heller gör det! Om man absolut måste ha bort slyet är det mycket enklare att elda upp det, men då måste det vara lämpliga förhållande för att elda.

[Skogsola]

Ska det bli naturbetesmark så kommer slyet att ruttna ner rätt så fort när djuren börjar trampa i det. Flisa och köra bort? Är ni stadsbor?

[Ett svart får]

Jag flisar mitt sly och visst tar det tid, men det är jobb man kan göra medan man funderar över livet eller något annat meningsfullt. Sedan kan man använda fliset som täckmaterial runt fruktträd, bärbuskar eller att göra en upphöjd gångstig genom något blöthål

[skogaliten]

Håller med kurt. Inge flisar på plast och packar i säckar, då är det ett lättare arbete att släpa ihop grenar till stora högar.

Vi har restaurerat många hektar mer eller mindre igenvuxen naturbetesmark.

Fingertjock sly som är max ca 1 meter högt får ligga kvar där det faller, körs lätt ner med röjsåg med treuddig slyklinga, eller för den delen sågklinga. Sådant sly förmultnar på 1-2 år.

Grövre och högre sly samlas ihop i stora högar. Länsstyrelsen brukar vilja att ett rimligt antal högar ligger kvar för den biologiska mångfaldens skull. Svampar, lavar, insekter behöver död ved, och rishögarna blir också boplatser för vissa fåglar och vinterbo till t.ex. igelkottar.

Överskottet av högar kan endera eldas upp t.ex. under vårvintern när det fortfarande ligger lite snö kvar eller jorden är riktigt mättad med vatten (risk för dödsfall bland igelkottar), eller så kör man in så gott det går i hagen med en mindre skotare, liten traktor med vagn, eller en fyrhjuling med vagn, när markförhållandena är goda och plockar med sig en lagom delmängd av högarna. Rimligen tänker man på hur det går att köra in i marken när man skapar högarna. Observera, man ska göra stora högar, inte dussintals småhögar.

Vi har sålt de ihopsamlade oflisat till värmeverk/flisföretag, och fått några tusenlappar för det. Är det barrvirke med i högen måste den ligga en sommar och en vinter innan den kan säljas. Är det nedast löv, kan högen säljas vintern efter att den skapades.

Har man inget ekipage med kärra, så är det väl använda pengar att leja någon som kör in och hämtar högarna. Har man någon i närheten med en en miniskotare, hästekipage med griplastare, eller fyrhjuling med gallringsvagn, så kan man också leja dessa till att grov plocka med risgrip. Gäller främst grövre sly då, ingen plockar upp det fingertjocka...

[Själv är bäste dräng]

Vi slog ihop det i knippen med vajerkran och drog ut det ur hagen. Mycket blev ved, och resten en majbrasa.

Men jag känner en som har en flistugg till traktorn, och han gör fina körvägar i sin skog.

[teufel]

Tack för många svar.

I direktiven från Länsstyrelsen står det nåt i stil med att "biomaterialet bör avlägsnas från naturbetesängen så att ängen blir så näringsfattig som möjligt - som den var förr i tiden."
Därav varför vi vill bli av med det.
Min tanke är att flisat material är lättare att flytta än att släpa iväg grenar.

Marken är bitvis svår att komma åt med traktor, men fyrhjuling går att köra nästan överallt.

[skogaliten]

Intressant skötselinstruktion från er länsstyrelse.

Det låter som om de pratar om en slåtteräng, men TS säger naturbetesmark? Är det här en väldigt ovanlig och speciell naturbetesmark (eller kanske en vanlig sorts naturbetesmark i någon specifik del av Sverige), eller är det en slåtteräng med efterbete?

På en slåtteräng, så ska "allt" material föras bort, om efterbete tillämpas ska gödselkokor slås sönder och småris samt kvistar plockas bort. Detta underhåll görs tidigt på våren innan tillväxten kommit igång. Kallas fagning.
Om det är en slåtteräng, så skall den dessutom slås med skärande redskap i enlighet med de tidpunkt som LST anger, ängshöet ska torkas på ängen, så att frö kan eftermogna och ramla ut, och sedan ska höet föras bort från ängen.

Betesmarker, alltså naturbetesmarker där man inte brukat slå något hö, brukar inte ha så pass stenhårda skötselkrav runt sig, en betesmark blir aldrig lika utmagrad som en äng (en äng skördar man hö på, en betesmark betas, och då bajsar ju också djuren ut gödsel).

Nyfiket och konfunderat: är det en äng eller en betesmark? Är det extra särskilt speciella förhållanden på den här marken? Var i landet finns den?

[teufel]

Göteborgs Stad. Kommande naturskyddsområde på Hisingen.

Får läsa på mer, men jag vill minnas att vi har fått motstridiga uppgifter tidigare från Lst kontra de äldre dokument som vi har hittat gällande vilka områden som var vad.

[kurt]

Tack för många svar.

I direktiven från Länsstyrelsen står det nåt i stil med att "biomaterialet bör avlägsnas från naturbetesängen så att ängen blir så näringsfattig som möjligt - som den var förr i tiden."
Därav varför vi vill bli av med det.
Min tanke är att flisat material är lättare att flytta än att släpa iväg grenar.

Marken är bitvis svår att komma åt med traktor, men fyrhjuling går att köra nästan överallt.

Det är inte lättare att bära bort flis om du räknar in arbetet att flisa!

[teinarsson]

Naturbetesmarker blir näringsfattiga eftersom näring förs bort i form av kött och mjölk. Våra skötselplaner säger visserligen inte heller något om att rester av sly ska föras bort men det här handlar kanske om en restaureringsplan och inte en skötselplan av en redan godkänd naturbetesmark?

[kretslopp]

Runt buskar och storväxta perenndebatter. Där du har körvägar i terräng och ängsmark är det utmärkt. Lägg flisen så snart som möjligt där du vill ha den. stoppa den inte i säckar eller lägg i hög. Flisen kan utveckla en otrevlig svamp och mögeltillväxt som man kan bli sjuk av, om man andas sporer. Det går att göra utmärkt kompostjord av flisen, om du varvar om jord och gödsel i den. Men den behöver ligga ett par år innan den blir färdig.

[skogaliten]

Naturbetesmarker blir näringsfattiga eftersom näring förs bort i form av kött och mjölk. Våra skötselplaner säger visserligen inte heller något om att rester av sly ska föras bort men det här handlar kanske om en restaureringsplan och inte en skötselplan av en redan godkänd naturbetesmark?

Vi har under de senaste 10 åren restaurerat runt 20 hektar igenvuxen betesmark, i olika omgångar. Det har varit både större (5-6 hektar) och mindre ytor (under 1 hektar) där dels igenväxningen gått olika långt, och dessutom olika sorts mark: torra enhagar, lövträds och hasseldominerade marker och strandnära betesmarker längs en å och sjöstrand.
Det har dessutom varit två olika länsstyrelser inblandade, och ett flertal olika handläggare.
På vårt förra ställe hade vi dessutom en bidragsberättigad "äkta ängsmark" med lieslåtter, hässjning och efterbete. Denna behövde dock aldrig restaureras, utan hade varit i bruk "hela tiden", sedan 1600-talet.

För varje område har det funnits individuella restaureringsplaner, det är t.o.m. så, att på de större markområdena, som vi som jordbrukare ser som ett område, har LST delat in området i olika delområden där olika sorts åtgärder skulle göras.

Det har varit bitvis väldigt detaljerade planer, några exempel: de här hasselbuketterna ska sparas, de här ska tas bort, avlägsna all gran i det hörnet, spara det stora lärkträdet, spara en grupp av de stora asparna, ta bort ungasparna runt flyttblocket, spara nästan alla bärande träd, bekämpa örnbräken i västra delen, spara 10-15 st unga ekar....
Och så några allmänna anvisningar av typen: att träd som blir kvar ska stå i grupper, bärande träd (apel, fågelbär, rönn etc.) ska sparas, avlägsna nästan all gran...


Och så då lämna kvar x st högar med slymaterial som död ved, resten ska föras bort.

Ingen har någonsin begärt att allt, ner till kvistar ska rensas bort, och framförallt, ingen har någonsin kallat vare sig betesmarken för "betesäng", eller slåtterängen för "betesäng".

Jag blir fundersam på om TS råkat ut för en ny handläggare, som inte har riktigt pejl på skillnaden mellan slåtteräng och betesmark.
Och kanske TS skulle ge lite mer uppgifter om marken och hur den ska användas, är det en betesmark, eller en slåtteräng?

Annars är min uppfattning, att just restaurerings- och skötselplaner för naturbetesmark eller slåtterängar, brukar göras av seniora och kunniga medarbetare på länsstyrelsen, och att det är väl värt att be LST att komma på ett extrabesök för att diskutera restaureringsplanen om man upplever att man inte riktigt förstår hur det var tänkt, eller att deras förslag delvis inte riktigt fungerar.

[teufel]

Det är inte lättare att bära bort flis om du räknar in arbetet att flisa!

 
Så kan det vara, men alternativet är att forsla bort det till en gemensam brännhög för hela byn. Jag tror att det blir många vändor i så fall.



Postat med Alternativ.nu´s app

[teufel]

Vi har under de senaste 10 åren restaurerat runt 20 hektar igenvuxen betesmark, i olika omgångar. Det har varit både större (5-6 hektar) och mindre ytor (under 1 hektar) där dels igenväxningen gått olika långt, och dessutom olika sorts mark: torra enhagar, lövträds och hasseldominerade marker och strandnära betesmarker längs en å och sjöstrand.
Det har dessutom varit två olika länsstyrelser inblandade, och ett flertal olika handläggare.
På vårt förra ställe hade vi dessutom en bidragsberättigad "äkta ängsmark" med lieslåtter, hässjning och efterbete. Denna behövde dock aldrig restaureras, utan hade varit i bruk "hela tiden", sedan 1600-talet.

För varje område har det funnits individuella restaureringsplaner, det är t.o.m. så, att på de större markområdena, som vi som jordbrukare ser som ett område, har LST delat in området i olika delområden där olika sorts åtgärder skulle göras.

Det har varit bitvis väldigt detaljerade planer, några exempel: de här hasselbuketterna ska sparas, de här ska tas bort, avlägsna all gran i det hörnet, spara det stora lärkträdet, spara en grupp av de stora asparna, ta bort ungasparna runt flyttblocket, spara nästan alla bärande träd, bekämpa örnbräken i västra delen, spara 10-15 st unga ekar....
Och så några allmänna anvisningar av typen: att träd som blir kvar ska stå i grupper, bärande träd (apel, fågelbär, rönn etc.) ska sparas, avlägsna nästan all gran...


Och så då lämna kvar x st högar med slymaterial som död ved, resten ska föras bort.

Ingen har någonsin begärt att allt, ner till kvistar ska rensas bort, och framförallt, ingen har någonsin kallat vare sig betesmarken för "betesäng", eller slåtterängen för "betesäng".

Jag blir fundersam på om TS råkat ut för en ny handläggare, som inte har riktigt pejl på skillnaden mellan slåtteräng och betesmark.
Och kanske TS skulle ge lite mer uppgifter om marken och hur den ska användas, är det en betesmark, eller en slåtteräng?

Annars är min uppfattning, att just restaurerings- och skötselplaner för naturbetesmark eller slåtterängar, brukar göras av seniora och kunniga medarbetare på länsstyrelsen, och att det är väl värt att be LST att komma på ett extrabesök för att diskutera restaureringsplanen om man upplever att man inte riktigt förstår hur det var tänkt, eller att deras förslag delvis inte riktigt fungerar.

Det är idag en betesmark, men de tidigare arrendatorerna har stänglar ut sly när de stängslat om, istället för att bekämpa slyet.
Förr i tiden var det en slåtteräng och en sk flötesmark, dvs mark som fungerade som buffert för uppifrån kommande vatten på vintern/våren.
Mitt i har det börjat komma upp mindre träd som hästarna inte äter då de ändå har gott om smakligare gräs.

Jag detaljstuderade skötselplanerna för det kommande naturskyddsområdet igår, och som jag förstår det vill de att sly ska tas bort, men att stockar från träd ska ligga kvar för att bli död ved som insekter kan kalasa på och som mindre djur kan använda som vinterbostad.




Postat med Alternativ.nu´s app

[skogaliten]

Tack för info TS!

OK, allmän rekommendation för att underlätta ert arbete:

Ju mindre man styckar träd/sly, desto mindre jobb blir det! Börjar man kvista, så får man mycket jobb, så ju helar träden blir desto mindre jobb för en själv.

Sådant som sly som mest liknar små träd, alltså 5-6 cm i diameter eller mer, tar man ut hela, utan att kvista eller något med t.ex. fyrhjuling och vagn, och kör bort till brännhögen, eller lägger på hög för försäljning till värmeverk.
Sådant grovsly kan man lasta manuellt på en låg skogsvagn, eller om det finns grip använda denna. Man kan också göra en slinga av kätting, lägga den runt rotdelen, och skapa "knippen" av 2-3-4 stammar och släpa efter t.ex. fyrhjuling eller häst (se till att rotdelen blir upplyft från marken. Har man körbar häst kan man använda t.ex. lunningsbåge och släpa ut knippen med sly.


Har slyet blivit grövre, så kan man släpa stam för stam, med kronan kvar. Är träden mer trädlika, så får man till slut dela dem, men i så få bitar som möjligt.

Är det tillräckligt trädliknande, så blir det ved till kaminer och spis också, av stamdelen.

Att stå ute på marken och flisa, kommer att innebära mycket jobb, dessutom så måste ju fliset föras bort. Och som det lösa material det är, så behöver det ösas in i en vagn eller säckar, ett jättejobb jämfört med att dra ut småträd med fyrhjuling eller häst.

Om själva fliset känns viktigt för er att använda, ställ er och flisa i lugn och ro utanför betesmarken! På någon plats där man kan använda en traktor lastare för att ösa upp större delen av fliset.

Btw, jag har provat att använda flis i haggrindar och foderplatser för häst, och har dåliga erfarenheter av det. Det är fint någon kort tid, men sedan blir det ofta ännu lerigare än från början, när fliset börjar multna och blandas med leran. Rejäla gruslager, eller markstabiliseringsmattor fungerar mycket bättre!

Flis fungerar dock finfint som marktäckning och jordförbättring i rabatter eller andra odlingar.

[Skogskunnig]

I direktiven från Länsstyrelsen står det nåt i stil med att "biomaterialet bör avlägsnas från naturbetesängen så att ängen blir så näringsfattig som möjligt - som den var förr i tiden."

Lst borde läsa på. "biomaterialet" består till största delen av kol, inte av kväve, och det kväve som finns i slyet kommer ju från naturbetesängen. Området har inte blivit bördigare av att det vuxit upp sly på det, utan det är precis lika näringsfattigt so förr i tiden. Dessutom har ni väl inte tänkt röja slyet när det är som mest löv på det och släpa iväg lövat ris?

Om ni röjer när slyet är avlövat och lägger ihop i stora rishögar så har ni ju avlägsnat slyet från betesängen och den går fortare att använda till bete. Men hur har ni tänkt göra med alla stubbar av slyet? Och vilken sorts betesdjur är tänkt att beta på naturbetet?

[teufel]

Vi får ta det den tiden som vi har, vilket innebär att det kan vara lövat eller avlövat.

Vi har hästar, och det är det enda betesdjurslaget som finns i området - alla hushåll har hästar.
Vet att får/getter äter "allt", men några sådana finns inte.