Betalningsmodell för att hyra in huggning och skotning?

[WP]

Vi har fått lite skog med gårdsköpet och vill få den fin. Jag har gått och gått och gått och utan att kunna något om skog hittar jag en liten plätt som är fint gallrad med raka fina tallar som kommer att bli fint timmer. Sen finns en hel del skog som är ogenomtränglig med gamla fallna träd och kvistar överallt, en hel del skog som någon gång gallrats men som nu ser död ut i mina ögon (antagligen för att den fått förväxa sig och solen inte kommer in?) och så finns en hel del som man rätt och slätt skulle kunna kalla träsk istället för skog, men det står träd där med. Det finns (nog) ingen vidare ekonomi i den här skogen (<30 ha) men vi skulle kunna fylla på vedförrådet (vedpanna) och framför få en skog som i framtiden är framkomlig att promenera, rida och plocka svamp i.

Nu till saken. Jag har hittat personer med små skotare och personer som kör timmer med häst, finns gott om folk som vill hugga med motorsåg eller mindre maskiner. Men ingen kan allt, och jag undrar hur jag lägger upp det för att inte stå med dyra räkningar och timmer som ruttnat för att det inte blev bortkört? Hur lägger man upp det? Vad jag läst mig till så ska inte träden bli liggandes och med de vintrar vi haft så blir det brått att både fälla och transportera bort om vi någon gång får lite kyla och tjäle? Kan jag kontraktera att huggning och skotning sker vid samma tidsperiod även om det är olika aktörer? Vad brukar det kosta?

Jag vill helst inte engagera de större bolagen med större maskiner för då kommer jag att få leva med sönderkörd mark och kalhyggen under närmsta åren, eller har jag fel?

[skogaliten]

Fanns det en skogsbruksplan gjord när du köpte gården?

Att lära sig läsa den är en mycket bra förberedelse inför att fundera över vad som ska göras.

Du nämner bl.a. fuktigt mark, och ogenomtränglig mark, sådan mark kan vara avsatt som olika slags naturvårdsområden i skogsbruksplanen, eller t.o.m observerad som bevarande värd av skogsstyrelsen. För större enheter finns det regler om att viss procensats av marken ska vara avsatt för naturvårdsändamål.

Man får heller inte "kalhugga hela skiten", utan en viss andel, åtminstone halvgamla träd måste stå kvar på marken. Väldigt glesa gallringar räknas i det sammanhanget som kalhyggen. Kraftigt förenklat.

Jag förstår precis vad du menar, och tycker att det är klokt att försöka hitta folk som kör ut med häst eller som har småmaskiner.
Ju mindre skog man äger, desto viktigare blir det för en själv att kunna använda den, t.ex. för ridning.

Och det blir ibland fort och fult när vissa bolag utför en gallring. Det kan även vara så att många kvarstående träd skadas.
Jag var just ute en sväng i en del av min skog, och blev återigen lite gnällig, efter den gallring av 15 ha gran som gjordes häromåret, många skadade granar står och blöder, stora rishögar ligger på bästa gångstråken m.m. Om man har skogen huvudsakligen som inkomstkälla, så spelar inte rishögarna så mycket roll på 15-20 års sikt, men vill man ut och rida/köra häst NU, så blir man irriterad. De skadade granarna kommer att få röta i sig, och bli dåligt lönsamma dessutom

Börja inte ta ner skog eller gallra utan att ha en långsiktig plan först!
Lägg ett antal timmar med självstudier på skogsstyrelsen hemsida. Det är väl använd tid. Man får lära sig en massa begrepp och om de regler som finns. Det finns också kurser att gå.
http://www.skogsstyrelsen.se/Aga-och-bruka/Skogsbruk/

Finns det ingen skogsbruksplan, så ta hem ett antal olika virkesköpare från olika bolag verksamma i regionen, inte för att anlita dem, utan för att gå och titta på skogen med dem, och höra vad de föreslår för åtgärder och vad de erbjuder. För noggranna anteckningar, tacka så mycket, och hälsa att ni hör av er när ni funderat vidare.

Börja gärna med att se ut och leta reda på var det funnits gamla stigar och vägar sedan gammalt, och ta hjälp med att röja dessa, så att de kan bli ridstigar. Dessa finns nästan alltid, det är de gamla stråken som användes när man körde med häst. Ibland kan de vara riktigt väl anlagda som vägbankar med diken för att komma fram över fuktiga partier eller utskärningar för att komma över höjder t.ex. Men de är ofta igenväxta nu, ofta med sly kanske med lite större träd, som i värsta fall hunnit bli 40-50-60 år.

Min man var ute med traktor och slagklippare idag, på just en sådan väg. Vi håller på och skapar ett litet nätverk av kör- rid och promenadvägar för eget bruk...

Vi kör själva en del med häst, men stora gallringar är för mycket för oss. Det får bli vindfällen eller smågrupper med träd som ändå måste bort, som vi kör själva. Det blir det ved av. Traktorn används också, för att köra hem från skogsvägarna.


De som kör ut och har företag i skogsvårdsbranschen, brukar också veta hur man säljer timmer och/eller grot. Det gäller "bara" att veta hur mycket man får betala för jobbet, och vad man får betalt för skogsråvaran. Inte det enklaste, men fråga runt.

[Skogsola]

 Det absolut vanligaste är att man låter virkesköparen hyra in huggarna och maskinerna. Var bara tydlig med vilka du vill ha in i skogen. Kan inte virkesköparen fixa det så provar du nästa köpare. Tänk bara på att lönsamheten är pressad redan med stora maskiner och tar du in små maskiner och manuellhuggare så finns det risk att du får betala för att bli av med virket.

[Sonnarps naturbruk]

Det låter som att det kan vara en god ide att du utför jobbet själv. Då kan man ta hänsyn till väderförhållande och vilken marktyp man väljer att jobba på vid olika tillfällen. Det blir ju givetvis mer jobb, men du kan få önskat resultat utan att riskera att du får en räkning när allt är klart.

Maskiner och inhyrda manuellhuggare kostar en hel del och är det mycket som inte ger mer än små intäkter, så kan det ganska lätt bli så att du gör en förlust på gallringen och bara blir av med virket

[WP]

Jag läste och tog till mig och har hunnit med att gå runt med flera virkesköpare i min lilla skog! Fanns ingen skogsbruksplan men jag hoppas att den jag anlitar kan hjälpa mig att upprätta en.

Mina erfarenheter så här långt... En liten egotripp är det allt, att få någon som lyssnar och intresserar sig för skogen Alla virkesköparna var mycket trevliga, men där slutade också likheterna. Den ena sa "slutavverkning" både här och där. Den andre sa att det skulle stå ett tiotal år till eller två. Den ena sa "dika ur" medan den andra sa "lägg inte tid och pengar på att dika". Den ena var helt ointresserad av röjning, den andre tyckte att det är en kostnad man måste ta och att den är väl investerad. För gallring pekade de ut helt olika områden och gav väldigt olika kostnader och värde på det som skulle gallras. Jag ska ta mer hjälp, men jag inser att det gäller att läsa på och sen öppna ögonen och ta lite egna beslut.

Jag har också lyssnat med markägarna runt om för att få deras erfarenheter och det slog mig att flera var besvikna på hur markerna såg ut, men omedvetna om att de kunde ha skötts på annat sätt. De verkar vara helt i händerna på de som brukar skogen?

Det finns tydligen pengar att hämta i skogen. Mycket mer än jag trodde, jag väntade mig ju bara en kostnad för att sköta den. Dels om man slutavverkar delar, men också gallring skulle kunna betala sig själv och lite röjning kanske. Även om det finns pengar att hämta är jag helt ointresserad av en brukare som hugger så mycket som det finns plats för på bilen och tar det som är mest lättkört och lämnar resten och hjulspår och ris. Hittills har jag inte fått kontakt med en virkesköpare som har den typ av entreprenör jag söker, ska såklart fortsätta leta. Har i andra änden hittat bra entreprenörer men inte fått ihop dialogen om hur virket säljs.

Det här med att göra jobbet själv... Jag vill, men jag har en bit kvar innan jag klarar det praktiska. I framtiden hoppas jag kunna fylla på egna vedförrådet, det får bli ett mål

[skogaliten]

Bra jobbat!

Att alla säger olika, är åtminstone jag välbekant med. Det gäller skog, men också jordbruk och djurhållning. Man får läsa på, tack och lov att SLU:s forskningsrapporter går att nå via internet för det mesta, gå på korta kurser, och smälta ihop det hela till en egen uppfattning.

Det går att sälja själv virke själv, men som sagt, man måste läsa på, så att man kan förhandla och lyckas. Det gäller också att veta vilka virkessortiment som betalas bra i ens eget närområde.
Där jag bor, så är Björkmassaved bättre än granmassaved. Vi satsar alltmer på björk, när (planterad) gran tas bort, så får det bli björkblandskog med enstaka gran istället. Och björken sprutar upp ur marken av sig själv, så det är enkel röjning som behövs för att det ska bli träd av det, Enkelt att sköta själv.

Vi har vid ett par tillfällen engagerat hästentreprenörer. En gång med manuell huggare, en andra gång i kombination med en liten skördare. Det gällde områden som varit betesmarker, och som skulle restaureras tillbaka till betesmarker efter 40-50 års igenväxning.

Där sålde vi ena gången själva, och fick tillräckligt betalt för att både betala entreprenören, och så fick vi 3-4 tusen över. Ingen stor slant, men ändå ett litet tillskott. Vi fick ju restaurerade hagar, med riset bortplockat.
Den andra gången så hjälpte hästentreprenören till att sälja. Då fick vi en 1000-lapp i handen.

Men de två tillfällena kan inte riktigt jämföras. T.ex. fick man riktigt bra betalt för grot ena gången, men inte den andra...

[Skogskunnig]

Du kan fråga Skogsstyrelsen om råd, och sen kan du ju be exempelvis Skogssällskapet att göra en skogsbruksplan. Det kostar några kronor men Skogssällskapet är å andra sidan inte virkesköpare och deras råd påverkas alltså inte av att de behöver virke till industri.Sen finns Skogsägarföreningarna. De har visserligen också egna industrier men ägs å andra sidan av medlemmarna så de tänker oftast på vad som kan vara bra för skogsägaren.

Virkesköpare är anställda av ett industriföretag som vill ha virke och agerar naturligtvis utifrån de premisserna. Deras arbetsuppgift är att göra arbetsgivaren nöjd, inte att hjälpa dig. Så att du får olika råd är inte så konstigt.

Men framförallt, som de andra skrivit – Läs på! Lär dig om skog och skogsbruk så vet du bättre vad du ska göra. Och det är sällan nån panik. Nåt enstaka år hit eller dit förändrar inget i skogen.

[WP]

Du kan fråga Skogsstyrelsen om råd, och sen kan du ju be exempelvis Skogssällskapet att göra en skogsbruksplan. Det kostar några kronor men Skogssällskapet är å andra sidan inte virkesköpare och deras råd påverkas alltså inte av att de behöver virke till industri.Sen finns Skogsägarföreningarna. De har visserligen också egna industrier men ägs å andra sidan av medlemmarna så de tänker oftast på vad som kan vara bra för skogsägaren.

Virkesköpare är anställda av ett industriföretag som vill ha virke och agerar naturligtvis utifrån de premisserna. Deras arbetsuppgift är att göra arbetsgivaren nöjd, inte att hjälpa dig. Så att du får olika råd är inte så konstigt.

Men framförallt, som de andra skrivit – Läs på! Lär dig om skog och skogsbruk så vet du bättre vad du ska göra. Och det är sällan nån panik. Nåt enstaka år hit eller dit förändrar inget i skogen.

Smart, tack! Både att tänka på saken till nästa år och att fråga någon oberoende. Även min bästa skogsperson som jag trodde på verkar ha en dold agenda. Vill inte säga att någon försöker luras, men såklart lyfts det fram som passar egna tidsplanen och logistiken.

Sen har jag mer och mer börjat fundera över hur mycket jag klarar att göra själv (som föreslaget i tidigare inlägg) och det finns ju egentligen ingenting som hindrar att jag prövar mig fram den här vintern.

[Permission]

Du vill alltså anlita någon som sågar till din ved?

[TW]

Virkesköpare och skogsfolk i allmänhet går ganska långt i skogsindustrins ledband och deras mål är att öka kubikmeteruttaget kortsiktigt utan hänsyn till kvaliteten.
Gallrar man med maskin måste man gallra väldigt glest för att inkomsten skall täcka maskinkostnaderna. Dessutom gör moderna gallringar att de kvarvarande träden börjar växa på bredden i stället för på höjden då det blir för mycket luft emellan dem. Resultatet blir dåligt virke med breda årsringar och grova kvistar och mycket sprötkvistar. Snabba kubikmetrar som bara duger till pappersmassa.

Jag som byggare och snickare står i bortre ändan av produktionskedjan och börjar bli rejält förbannad på det moderna skogsbruket och skogsindustrin. De får inte fram fullgoda råvaror åt mig hur mycket de än hugger.

Skulle den där skogen vara min så skulle jag kunna tänka mig att kalhugga någon del där det finns gran som har slutat växa och riskerar att bli innanrutten. Gran på vattensjuk mark och i synnerhet på gammal betesmark ruttnar nämligen ofta inifrån då den blir gammal medan tall och gran på torr mark kan stå i 100 år utan att växa märkbart men utan att ta skada. Som ett kapital på bank med litet positiv ränta.

Resten skulle jag driva med sikte på husbehovsvirke och husbehovsved och som en form av besparing. Skog som inte kalhuggs står alltid där och förser gården fortlöpande med virke och ved. Det handlar om ganska stora pengar när man kan brädslå om boningshuset eller bygga en maskinhall med eget virke sågat på någon blocksåg i trakten.
Skall man få ut husbehovsvirke så får skogen gärna vara omväxlande. Klen tät granskog som har slutat växa ger virke till åror och stegar och gärdsgårdar och så ger den ställningsspiror. Krokiga granar ger stammar och rötter till båtar. Tallar med kvistfri nederdel ger snickerivirke. Gamla övergrova tallar med platt topp ger fönstervirke. Vanliga stora granar ger byggnadsvirke och i synnerhet bra brädslåningsbräder. Slanka jämngrova stora granar ger det bästa hustimret.

Om man driver skog på det viset är det väldigt viktigt att man samtidigt tar ut en del ved varje år av de sämsta träden. Annars leder ju uttaget av bra träd till att de dåliga får föröka sig hejdlöst och så försämras hela beståndets genetiska sammansättning.

[anjo]

Jag läste en del av dina inlägg om din skog. Jättekul att du bryr dig och vet vad du inte vill. Jag vill bara tipsar dig om :

http://www.silvaskog.se/

De jobbar med kontinuitätsskogsbruk.
Jag vet inte var i Sörmland du befinner dig men jag kommer under sommaren 2017 flyttar till Björnlunda. Jag huggar och kör fram med häst men först under nästa höst igen då jag gör uppehåll i verksamheten ett år framöver pga studier.
Det finns en kille som heter Thomas Geiger i Järna som också hugga och kör fram med häst. Kolla gärna med honom också:)

[Skogskunnig]

Silvaskog och liknande tar hutlöst betalt utan att egentligen ha nåt att komma med. Dom erbjuder sig att stämpla din skog och för det tar dom betalt på en nivå som skulle göra en vanlig hantverkare grön av avvund. Hela din vinst från en avverkning går åt till att betala deras märkning av träden som ska avverkas. Fast du hade lika gärna kunnat låta en skördarförare göra jobbet medan han gallrar med maskin. Då hamnar konsultarvodet i din egen ficka.

Kom ihåg den gamla sanningen: om det låter för bra för att vara sant så är det inte sant.

[Skogsola]

 "Hyggesfritt" har blivit ett modeord. Är något på modet så dyker det snart upp folk som vill dansa runt guldkalven och utnyttja folks okunnighet.

[Själv är bäste dräng]

Det ser ut som att det klarnar för trådskaparen

30 ha är en lagom liten skog man kan vårda. Och man skall inte stressa upp sig för att folk säger att det är bråttom, för även om gran ruttnar fort inifrån så är ett år hit eller dit inte så farligt. Håller på TWs princip, snegla på utsatta granpartier först. Men som de flesta sagt, läs på och gör efter eget huvud.

Jag hade tur och gick lite grann som lärling i par med en kunnig skogshuggare. Vi körde ut en hel del med jordbrukstraktor och vajerkran, men när det blev för mycket körde en skotare ut åt oss. En inte allt för stor skotare med en van och hänsynsfull förare och att man planerar avverkningen efter årstiden så blir det inte mycket skador. Blir det bra vinter blir träsket slätt som en motorväg

[Skogskunnig]

Och man skall inte stressa upp sig för att folk säger att det är bråttom, för även om gran ruttnar fort inifrån så är ett år hit eller dit inte så farligt.

Klokt skrivet. För träd spelar några år ingen roll. För riktigt stora träd spelar decennier ingen större roll. Så det är ingen ko på isen. Inte ens rotröta växer speciellt fort.

[anjo]

Det med skogsbruket är som med som många andra frågor....okunskap ersätts med mycket tyckandet särskild när det ifrågasätter rådande tankemönster.... Det som kan vara bra är ju att vidgar perspektivet....hur gör andra, hur gör man utanför skogsbolagens gränser.....det finns många fina sätt att tar hand om skogen särskild för den mindre skogsägaren. Det finns mycket duktig folk ute som hålla på men inte syns så ofta....och sist men inte minst.....skogen har ett bra mycket större värdet som med råge överstigar det du få ut från skogsbolagen... Lycka till

[WP]

Oj vad mycket bra svar som jag missat [emoji15] Tack till alla, det var inte meningen att ignorera och jag uppskattar verkligen alla svar! [emoji1303]


Skickat från min iPad med Alternativ.nu

[Ylven]

Enda tillfällena när det är riktigt bråttom är väl när man har ett pågående insektsangrepp (t.ex. granbarkborre) som riskerar att sprida sig eller vindfällen som man vill ta hand om innan träet börjar blåna och bli maskangripet.

När man planerar huggning i sin skog så ska man först tänka ut vilka träd man vill ha kvar (och varför). Dessa träd behöver goda förutsättningar att utveckla sin krona på ett rimligt sätt, inte för lite då det växer orimligt långsamt eller piskas av större träd som kommer att påverka stammen och inte för mycket då det kan bli bör mycket grenar på stammen till förfång för ev timmer.

Börja med någon del av skogen som känns viktig för dig.

/fd skotarföraren och skogsägare