Välkommen till verkligheten!
Tack det samma!
I min verklighet är arbetslösheten 14% och ökar rasande snabbt utan minskning inom synhåll. Hela det politiskla etablisemanget talar bara om att vi måste göra någonting åt arbetskraftsbristen och sänka lönerna för att få fart på ekonomin.
Det är väldigt svårt att få ett fast arbete som ger mer än 2200 euro i månaden före skatt även om man har en hygglig utbildning (I mitt fall 4 årig eftergymnasial utbildning till byggnadsingenjör). En vanlig lön ligger under 2000 euro i månaden före skatt. Många tjänar bara 1500......och många kan inte få något arbete alls. Levnadskostnaderna är högre här än i Sverige.
De flesta fasta arbetsplatser som finns att fås går ut på att man skall arbeta ett år utan lön i början eller betala mutor under bordet.....eller så erbjuder de någon ockerlön som inte räcker till uppehället ens. Det kvittar hur man räknar för det är samma pengar som skall ut ur ens privata ekonomi om man skall ha råd att ta emot anställningen. Det innebär i klartext att man köper en anställning för antingen besparingar eller lån.
Kommunala och statliga anställningar är det enorm konkurrens om och eftersom de tillsätts enligt meriter så har man ingen större chans om man någon gång i livet har varit sjuk eller arbetslös. Då finns det andra i kön som har bättre meriter.
Själv har jag i många år hankat mig fram på olika slags tillfälliga påhugg och litet egen verksamhet som timmerman och snickare tills ryggen sade stopp. Nu är jag på väg att bli frisk och börjar se framemot ett arbete efter en lång tid på 480 euro i månaden i sjukdagpenning. Då möter jag en ogenomtränglig vägg för ingen vill anställa den som har varit sjuk och dessutom börjar närma sig 35. Vid 40 anses man vanligen vara för gammal för att anställa om man inte har väldigt bra meriter. Mina litet äldre bekanta börjar få sådana problem.
Vi har det ungefär så som det kan bli i Sverige när er nuvarande väldigt instabila högkonjunktur eller kanske snarare bubbla är förbi.
DET ÄR VERKLIGHETEN!!!!!!
Dessutom kan jag påpeka att den här verkligheten har uppstått efter 2008. Före det hade vi lika goda tider som i Sverige. Lyckan kommer lyckan går...... och då gäller det att hushålla under goda tider så man har reserver till dåliga tider.
Vad gör man då man hör till den där arbetslösa 14 procenten?
-Lever vidare som då det var goda tider.....konsummerar och säljer av egendom för att hålla uppe sin levnadsstandard..... tar konsumtionslån...... tar lån för att betala lånen.....konkursar.
-Satsar på ett liv på bidrag...... men bidragen är låga så länge man har besparingar eller säljbar egendom till ett värde över 300 euro..... och när man inte längre har egendom blir vägen tillbaka ännu svårare. Det blir en negativ spiral ned i overksamhet och apati och evigt bidragsberoende.
-Tar ett steg tillbaka och gör som morfars generation gjorde då de kom hem från kriget till ett land som var utbombat och bankrutt. Försöker kombinera de arbeten som finns med litet självförsörjning och diverse svartinkomster av olika slag. Försöker få igång någon sorts företag eller verksamhet som går att kombinera med tillfälliga anställningar. Försöker hitta en väg framåt.
Jag talade om massavedspriset som skogsägaren får ut eftersom diskussionen handlar om vad en liten skogsägare kan tjäna.
Det kvittar hur mycket pengar massaindustrin tjänar för de pengarna är i andras fickor och gräver jag i deras fickor hamnar jag i finkan för stöld eller rån.
Jag äger visserligen ingen skog men far och jag skaffar oss både ved och virke genom att köpa på rot och hugga själva så jag vet mycket väl vad massaved respektive sågstock har för värde i en rotpost och hur det ligger till med inkomster och kostnader för en som har några hektar skog. Jag skulle säga att jag är en van husbehovshuggare. Har flera gånger stått i beråd att köpa ett litet skifte men blivit arbetslös eller sjuk varenda gång och inte haft råd.
Vi eldar med ved för halva årsvärmebehovet.
Virket brukar vi få fraktsågat på en cirkelsåg i en grannby. Det är åtskilligatraktorlass vindfällen och andra billiga stammar som jag har dragit dit de senaste 15 åren. Massey-Ferguson 165 och vajerkran och 5 tons Gisebokärra så det är ju inga jättelass men ett eller två stock lass i året brukar vara normalt.
Av vindfällen har det blivit uthus här hemma. Jag har nämligen inte haft råd att flytta hemifrån utom ett år som jag bodde i en skraltig sommarstuga där det knappt gick att hålla plusgrader. Jag höll på och sparade ihop virke till ett snickeri innan jag blev dålig i ryggen. Jag har redan de mesta maskinerna som står och väntar. Skrotmaskiner som jag har renoverat.
Investeringskapital går inte att få tag på mer än någon tusen euro i gången i bästa fall.
Jag vet alltså exakt vad jag pratar om och har räknat igenom det här många gånger och därför blir jag förbannad på de där sortens fantasier som somliga tror på....inklusive du Skogskunnig.
Som Halte säger. Kalhyggesfritt skogsbruk med inriktning på sågstock och ved är inte det mest ekonomiska för hela landets skogsbruk. Däremot är det väldigt ekonomiskt för den som är liten och fattig.
Edit: Rättat skrivfel
