Det finns inga enkla och billiga prylar i den branschen som är annat än bondfångeri.
Ska man göra någotsånär seriösa mätningar så får man nog räkna med en budget på minst 100000 kr - en spektrumanalysator, kalibrerade mätantenner mm, och dessutom en duktig mätingenjör för att hantera utrustningen och tolka resultaten.
Ett enkelt sätt att avgöra om det finns högfrekventa fält (storleksordningen 30 MHz och uppåt) som kan vara så starka att man behöver bekymra sig om dem är att helt enkelt hålla fram ett lysrör (vanligt 18 eller 36 W-rör), det ska inte sitta i någon armatur utan vara helt oanslutet, på det misstänkta stället. Om man kan se ljus eller flimmer från lysröret som är så pass starkt att det syns i normal inomhusbelysning, så KAN fältstyrkan vara så hög att den är något att bekymra sig över. Svagt flimmer som bara syns när det är helt mörkt runt omkring är däremot helt normalt. Det där är ett knep som yrkesinspektörer brukar använda för att avgöra om man måste kosta på en noggrann mätning på misstänkta ställen.
För att hitta lågfrekventa magnetfält (storleksordning nätfrekvens) är en gammal "tjock" datormonitor mycket effektiv. Helst en monitor av billigt lågprismärke från slutet av 90-talet som inte är onödigt väl skärmad mot yttre magnetfält. Koppla den till en dator och verifiera först att monitorn fungerar bra, har absolut stabil bild osv, i ostörd miljö. Se till att datorns grafikkort är ställt på en vertikalfrekvens som avviker från nätfrekvensen eller dess övertoner (i Sverige får det alltså inte vara ställt på 50 eller 100 Hz , men allt däremellan fungerar bra). Ställ sedan fram monitorn på det misstänkta stället, om bilden rör sig, t ex "gungar" i sidled så finns det lågfrekventa magnetfält där, men så länge bilden inte rör sig så mycket att den blir helt oanvändbar så är fälten ändå inte mycket att bekymra sig över.