Man vinner inte mycket ur elsäkerhetssynpunkt på att ha jordade vägguttag i vanliga boningsrum. Så gott som all utrustning som man kan tänkas koppla in på sådana ställen nuförtiden är ju ändå i klass II -utförande (förstärkt isolering), och ska ändå inte skyddsjordas. Om det ändå blir ett jordfel som medför strömgenomgång genom t ex en människa, så löser jordfelsbrytaren med all säkerhet ut innan någon skada har hunnit ske.
Om det gnistrar när man sätter i och tar ut stickproppar ur vägguttag, men uttaget fungerar bra när kontakten väl sitter i, så beror det mer på den utrustning man kopplar in än på uttaget. Prylar som drar stor startström vid tillslag (t ex en laptopladdare eller annan switchad nätdel) kan ge en gnista och smäll i inkopplingsögonblicket, medan prylar med hög induktans (t ex en del elmotorer, äldre lysrörsarmaturer, apparater med en nättransformator) kan ge gnista när man drar ur stickproppen.
Ett vanligt problem med gamla vägguttag, eller snarare med gamla installationer, är att insatsen i vägguttaget sitter för långt in i förhållande till kåpan/täckbrickan, så att stickproppens stift nätt och jämnt når fram till hylsorna. Sådant är lätt hänt om det t ex är ett utanpåliggande uttag på en ojämn vägg.
Den gamla kabel du syftar på är s k kuhlo (stavas även kulo) -kabel av äldre typ. Manteln var förr gjord av förtennad järnplåt, under 60-talet gick man över till att måla manteln i en gråvit färg, och fram på 80- eller 90-talet ersattes den av en kabel med en tunn aluminiummantel under ett lager vit plast, som heter EKRK.
Om man ska behålla gammal kuhlokabel så bör man förvissa sig om att ledarisoleringen är av PVC-plast, äldre typer av sådan kabel med gummi- eller tygisolerade ledare är inte alls pålitlig.
En lite lömsk sak med kuhlo är att metallmanteln inte är jordad, så om kabeln får en skada på något ställe (t ex om någon slår en spik genom den) kan manteln på en lång sträcka bli spänningsförande helt oväntat. Av denna anledning får kuhlo (och den modernare EKRK) inte förläggas dolt, den måste vara synlig hela vägen (utom såklart vid t ex golv- och väggenomföringar). Man får måla eller tapetsera över kabeln men inte dölja den t ex bakom lister eller fälla in den i vägg.
Kuhlo och EKRK får bara användas i torra rum inomhus. Vid installationer i t ex källare, garage eller utomhus använder man istället EKK eller EKLK. Båda dessa är lite grövre, EKK är mjukare än kuhlo och svår att installera snyggt, den vill gärna hänga ner mellan klamren. EKLK är besvärligare att skala och ansluta eftersom den har en s k biledare för att jorda manteln (lär ha dykt upp även på EKRK på de senaste åren).
